Ditten och Datten

Guilty Pleasures.

15 kommentarer

Här i Staterna talar man gärna om sina ”Guilty Pleasures”. Damerna i Utah verkar ha en speciell faiblesse för Diet Coke och diverse skönhetsoperationer. Min GP har länge varit Pepsi Max. Doktor Brian förbjöd mig att dricka detta gift då jag skulle bli av med min migrän för 2,5 år sedan. (Fråga Far så får du veta att alla Cola-drycker är det värsta man kan inmundiga, så han är överens med doktorn.) Jag tycker nu att det är väldigt gott med Pepsi Max, men vill inte ge mina barn några läskovanor och vill inte heller förgifta kroppen. I samband med flytten satte jag därför köpstopp. Fast bjuder du så tackar jag faktiskt inte nej…

Livet blir väl bra trist om man inte har saker att se fram emot. Ska jag vara här på jorden och gå igenom  allt elände som kastas i min och mina älskades vägar utan att vi har bett om det vill jag samtidigt välja att njuta av allt fantastiskt som också bjuds! Där kommer det där med tacksamhet in. Jag mår bättre då jag medvetandegör mig själv om allt fint jag får uppleva. Jag bad till exempel inte om att bryta benet, det gjorde jag inte. Men vet du? Jag har försökt se allt det goda som kommit genom den illvilliga isfläckens framfart, och det finns massor där! Och vad är ett brutet ben om man jämför med nästan alla andra eländesgrejor som finns? Ingenting! Jag har ju ett helt entourage som tar hand om mig dag ut och dag in. Dessutom går det över. När benet har läkt kommer jag ha en ännu starkare vrist än innan. Det ser jag fram emot. Och nu flummade jag ut i något som inte riktigt hade med dagens ämne att göra… Fokus!

Eftersom Pepsi Max gått bort var jag ju tvungen att hitta en ersättare. Jag hittade en nygammal kärlek. Ett par dagar innan den olycksaliga olyckan var jag och dottern i köpcentret och handlade luktegott  i massor till fyndpriser. Jag gillar att lukta gott. Det betyder inte att jag gillar att stinka. Människor definierar ju det där med doft på olika vis. Jag vet att det finns doftöverkänsliga personer och just därför får just Bath & Body Works produkter bli mina nya Guilty Pleasures. Tänk att tvätta händerna i Rosemary Mint Hand Wash till exempel. Helt klart njutbart! (Chokladtvålen till höger om den flytande tvålen luktar vääääldigt gott. Och nej, den går inte att äta och är inte heller från B&BW.) Att duscha och sedan smörja in sig i denna body lotion är också rätt trevligt. Jag ber därför härmed om ursäkt för de obehag jag har förorsakat och kommer att förorsaka då jag inte går omkring Au Naturel. Hm. Kom förresten på att svettbomber också borde orsaka störningar för de doftöverkänsliga… Eller har det bara att göra med kemikalierna? Vet du?

Så, vad har du för GP? Jag pratar alltså inte om alla de fina njutningar som är fullkomligt legitima, utan sådana som är lite onödiga. Ja, som Pepsi Max och oekologisk lyxtvål till exempel.

För övrigt finns det tydligen ett rätt nytt album som heter ”Greatest Songs for Guilty Pleasures”. Tänka sig. Tyvärr faller omslaget mig inte i smaken, så du får en annan av mina GP i present i stället. Håll till godo!

Continue Reading

Ditten och Datten

Behöver massor av uppmuntran!

8 kommentarer

Influensa och en del annat lade sig som ett lock över mina första nyårsdagar. Nu önskar jag massor av tips på musik som gör dig riktigt glad. Massor! Tack på förhand.

Tacksamhetslista:
Jag fick en gratis detox genom influensan.
Det finns fantastiska människor runt mig. Bara erbjudanden om hjälp gör mig jätteglad!
Jag har mycket tid att läsa.
Vi kan sitta i soffan och sköta skolan både jag och barnen.
Vädret är underbart och njutbart inifrån huset också.
Barnen visar sig vara hejare på att sköta hushållet. Jag trivs som koordinator.
Jag har äntligen sett hela säsong ett av Downton Abbey! Andra säsongen på gång.
Jag hann klippa håret innan benet gick av.

Continue Reading

Ditten och Datten

Snart är 2012 ett minne blott.

3 kommentarer

Nog för att vi hade trevliga grannar i Segeltorp, men hade jag brutit benet där tror jag inte vår familj hade erbjudits hjälp från höger, vänster och rätt över. I eftermiddags kom en omgång soppa med nybakat bröd och telefonen har ringt flera gånger med omtänksamma människor i andra änden. Fina små gåvor har också överlämnats. Vi har verkligen hamnat i rätt grannskap!

Idag har jag vilat precis hela dagen. Att göra mig i ordning morgon och kväll är en inte helt okomplicerad ritual. I går duschade jag. Det tog nog 1,5 timme från start till mål, så jag bestämde mig för att vänta några dagar innan jag försöker igen. Det går ju inte att hoppa in på ett ben i duschkabinen och jag kan inte heller sätta mig i badkaret utan att belasta det brutna benet. Däremot går det att krypa in och ut ur duschkabinen. Ja, jag förstår att du flinar nu. Det gjorde inte jag när jag höll på…

I morgon är det sista dagen på det här välsignat fruktansvärda året. Jag ser fram emot att lägga det bakom mig trots att mycket spännande och roligt också har hänt under de senaste tolv månaderna. Då jag skrev årets ”bokslut” insåg jag att det verkligen är dags för gladare tongångar överlag. Jag skriver om mitt liv här i bloggen, men jag har också en bok av mer privat karaktär. Den uppdateras inte särskilt ofta. Då och då händer det, till exempel idag. Så här blev mitt lilla ”årets ord-collage” i den boken. 2012-ordet LYFTA fick plats både i ord och bild, men det är FÖRÄNDRING som är viktigt. Stopp och sätt fart valde jag som inspirationsord. Är det inte så man gör med allt som man vill förändra? Antingen vill man sluta med något eller så vill man få tummen ur. Jag ser verkligen fram emot den här resan. Jag tror att den kan bli rätt spännande. Hur går det för dig? Vad vill du med ditt liv? Jag undrar just hur mycket hjälp man får av terapi och hur mycket man kan klara att reda upp själv genom att prata med vänner, familj och läsa sig till förståelse för det som inte funkar? Härom dagen pratade jag en del med min moster som jobbar som terapeut. Hennes jobb verkar otroligt intressant, men jag undrar hur man lägger andra människors smärta och oro bakom sig då man går hem från jobbet…

Tja, det var väl det. Jag vill inte att årets sista inlägg ska vara så fult som detta, så i morgon kanske jag gör ett ryck och hittar på något kul. Jag ska också sitta i soffan och få familjen att förbereda nyårsfesten vi ska ha med våra vänner. De ska få baka och laga mat och förbereda lekar så det brinner i deras bakar. Hur firar du nyår? Här brukar man nog inte smälla så mycket raketer själv, men uppe vid BYU har de tydligen ett tjusigt fyrverkeri varje nyårsafton. Jag tror jag överlever utan krutröksdoften också.

Så – Gott Slut! Må 2013 ge dig allt du drömmer om, eller i alla fall det mesta. Det är du värd, eller hur? Och så får jag nog klämma in lite Lasse Winnerbäck och önska att du följer med mig i fortsättningen också.

Continue Reading

Ditten och Datten

Det är för jobbigt att gå upp för trappan.

2 kommentarer

Det är därför du inte får några bilder. Bloggapparna vägrar fortfarande ladda upp foton och datorn står på övervåningen.

I går kom morbror, moster, två kusiner och två kusinbarn på besök. Min morbror är Godiskungen själv. Han hade letat upp sisådär tre kilo gott godis. Det var allt från Mariannekolor till Yorks mintgodisar. Han fick ytterligare pluspoäng för det. Jag överlevde det faktum att jag satt som en pascha i fyra-fem timmar och lät alla andra fixa grejer.

Idag hoppade vi över att vara ”the dessert house” på vår progressive dinner-runda. Vi stannade alla kvar i huvudrättshuset istället. Tänk. Det gick också bra! Trist bara att inte kunna göra något. Jag får helt enkelt fortsätta sitta här i soffan och pussla och läsa och kommendera familjen att göra saker.

Continue Reading

Ditten och Datten

Benet är av.

11 kommentarer

Jag hade visst inte stukat foten, utan hade brutit ett ben precis ovanför vänster fotknöl. Läkaren var alldeles förundrad. ”You must be a tough lady.” Tja, har man fött barn och lidit av svåra migränanfall (slipper båda dessa nu för tiden) står sig andra smärtor slätt. Snart kommer morbror, moster, tre kusiner och två kusinbarn på besök. De får köpepizza. Det var inte vad jag hade planerat, men det är väl bättre att få träffas än att oroa sig över Martha Stewart-poängen? 🙂 Ha en fin dag och akta dig för isfläckar.

Continue Reading

Ditten och Datten

På min kusins Facebooksida hade någon hälsat…

2 kommentarer

…Min Gud, ett vet jag som består när år och dagar fly
Det är din nåd för varje år och varje morgon ny

Jag tror jag ska börja varje morgon där hädanefter. Jag läste det en gång, sedan en gång till och så en tredje gång. Jag tror faktiskt att jag måste bli lite mer tacksam. Särskilt efter att ha hört de senaste dagarnas berättelser från kvinnor som har råkat ut för så hemska saker så din mage skulle korva ihop sig om du hade hört dem. Jag har gråtit och gråtit och gråtit. Det var väl jag som skulle vara stödet? Jo, det var bestämt så. Det var det jag skrev på för i alla fall. Ett vet jag dock, och det är att alla de andra sjutton mentorerna, och alla de andra volontärerna som varit med, gråtit lika mycket som jag. Vi har också skrattat och känt hopp. För det finns ljus också i slutet på långa tunnlar. Det finns sol efter regn. Och tro det eller ej (jag måste jobba lite med det här), det kommer en dag då allt känns helt okej igen.

Flera av ”inspirationskvinnorna” talade om vikten av en tro. Tro på Gud, tro på universum, tro på något eller någon som är större (och svårare att förstå sig på) än du själv. De talade om vikten av förlåtelse för att kunna gå vidare. Du kanske är en av dem som själv brukar be eller har hört bönen ”och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro”? Jag är av den starka övertygelsen att en stor del av vårt mentala välbefinnande har sitt upphov i detta. Men fy sjutton. Ibland är det svårt. Och nu måste jag jobba istället för att bearbeta känslor.

Continue Reading

Ditten och Datten

Vilken röra!

Inga kommentarer

Jag vet inte riktigt var jag ska börja idag. Det har varit en lång dag. En rätt bra dag, faktiskt. Och en hemsk dag på sitt sätt. Inte direkt hemsk för mig, men för andra, människor som jag älskar och bryr mig om. Jag vill att alla bara ska få må bra. Ändra, tack! Nej, just det. Livet funkar inte så. Jag skulle vilja påstå att om jag orsakade en olycka skulle jag ha väldigt svårt att dölja min skuld. Fel har jag gjort många i mina dagar. Jag har fattat fel beslut. Jag har ljugit. Jag har låtit mig skrämmas till tystnad. Jag har bråkat i onödan. Jag har blundat för fel som andra har gjort. Jag har låtit mig ledas på avvägar. Jag skulle kunna fortsätta, men vad är det för mening med att racka ner på sig själv? Jag har gjort mycket bra också. Får jag vara ensam domare vill jag hävda att det goda uppväger det onda och det bra uppväger det dåliga. Det finns beslut jag önskar jag hade kunnat fatta efter större mognad och val jag har gjort som har spritt sig som ringar på vattnet. Hur gör du för att gå vidare och förlåta dig själv?

I kväll var jag på mentorsundervisning. Jag kommer att vara mentor till en kvinna i min egen ålder under det kommande året. Mentorsgruppen består av kvinnor i olika skeden av livet. Kvinnorna vi ska vara mentorer för har råkat ut för mer eller mindre hemska saker: mental misshandel, fysisk misshandel, missbruk och övergrepp av olika slag… Tyvärr kan jag inte berätta mer, men låt mig säga att jag under kvällen häpnade över vilka livsöden vissa människor får genomlida. Mina egna problem verkade med ens så fjuttiga i jämförelse, även om jag ibland tycker väldigt synd om mig själv av olika anledningar.

Den här läraren har undervisat på mina vänners barns skola i många år. Jag kan bara ana vilka tankar som far genom dessa föräldrars huvuden i kväll… Vad gör man när ens barn råkat ut för en sådan sak? Jag är av den fasta övertygelsen att ”älska, glömma och förlåta” är viktigt för ens välbefinnande, men vissa saker måste vara hemskt mycket svårare att förlåta än andra.

Efter dessa tunga rader vill jag bara säga att jag är tacksam över vår slowcooker, min KitchenAid som kom i kväll och min familj.

Okej, inte särskilt matbloggstillrättalagt, men ruskigt och fantastiskt gott!!! Pulled pork tillagad i slowcooker i sex timmar tillsammans med Smith’s franskbröd och en smaskig sallad med balsamvinäger. Alltså. Hur. Gott. Som. Helst.

Den här skönheten ska få jobba hårt de kommande veckorna. Nu ska jag ladda med bjudfika i frysen… Kommer du och hälsar på? Jag lovar att bjuda på en klämkäck julvisa spelad på elpianot och eventuellt får du också både marimbakonsert och gymnastikuppvisning.

Det finns förresten hopp för världen. Läs yngsta dotterns önskelista, nedersta raden. Jag blir faktiskt nästan lite tårögd. Det finns andra som har tänkt i samma banor.

Continue Reading

Ditten och Datten

För alla med sömnproblem.

Inga kommentarer

Ska jag tro Facebook så har väldigt många personer sömnproblem av olika slag. Nu talar jag inte om dig som har småbarn som håller dig vaken (du har förhoppningsvis en partner att dela bördan med så ni kan få varannan sovnatt) eller en partner som snarkar (Dags att dela sovrum?) utan jag talar om dig som helt enkelt inte kan somna eller vaknar mitt i natten för att inte kunna somna om. Sonen fick jättebra hjälp av vår fantastiska doktor Liu som jobbar med akupunktur och örter. Hon gav också följande sunda råd:

1. bo inte i Sverige under vinterhalvåret, speciellt inte om du har tendenser till depressioner (Jag vet, det hjälper inte mycket, eller hur?)
2. absolut ingen skärmtid en timme innan sovdags
3. genomför en kvällsritual under den där timmen i stället – drick lugnande örtte, duscha eller bada varmt, lyssna på lugnande musik
4. ha svalt i rummet och varmt i sängen
5. undvik att äta socker

Idag kom Mark Sisson med följande sömnråd som handlar om vad man inte ska göra för att sabba sin sömn. De låter rätt bra i mina öron. Kanske finns det något att ta till sig där också? Lycka till med sovandet!

Continue Reading