hälsa – Sida 14

Är du också trött?

29 maj, 2012 4 kommentarer

Jag vet inte om det är stress, sömnbrist eller lågtryck som gör att jag känner mig lite sådär lagom trött mest hela tiden. Inte järnbristtrött så ögonen faller ihop bara man hamnar i en bilkö, utan krafsiögonentrött. Jag försöker fokusera även om det är inte helt lätt. Visst är det så här det ska vara vid den här tiden på året? I kväll ska sonen gå på niornas avslutningsbal. Voi, voi… Danskvällen för alla Stockholms nior i Stadshuset var visst jättelyckad, så jag hoppas det blir lika bra i kväll. Tur att vi slapp hjälpa till med balklänning, för det är inte det lättaste på jorden.

Jobbet är extra roligt och extra intensivt just nu. Det är ibland frustrerande att känna att mina kunskaper inte riktigt räcker till. Maken tycker att jag ska ”fake it ’til I make it”, så som han alltid har gjort. Jag ska göra så gott jag kan med de kunskaper jag har och under tiden leta tips och idéer på nätet för att utveckla mig. Ja, och samtidigt ska jag släppa det där att jag inte kan helt och hållet, för att grunna för mycket ger bara ont i magen. (Amen.) Han är rätt klok han, maken.

När barnen tar sommarlov om två veckor ska jag ta en riktig sovdag. Låta bli att bädda sängen, läsa, sova och lyssna på musik. Kanske ska jag be dottern visa mig hur man lägger in film på ajfånen och titta på något romantiskt tjafs. Ja, så får det bli.

Tips

Tipstorsdag vecka 21.

24 maj, 2012 Inga kommentarer

Efter gårdagens inlägg måste jag ju tipsa om hur man kan njuta lite mer i tillvaron. Lika viktigt som det är att låta kroppen få avbrott så den inte stelnar till allt för mycket är det för sinnet att få lite gympa. Tipsa gärna om egna små (oväntade) lyckostunder.

Den här tjejen vet hur man njuter av livet. Hon tillför en känsla av lugn och ro bara man tittar på henne. Hon ”bara finns” här hemma och krusar inte för någon. Hon är dock en vänlig själ som låter mig gosa lite om det behövs.

Är du också fascinerad av skuggor och högdagrar? Jag älskar skuggspel, det har jag nog alltid gjort. Hela det mörka halvåret finns det inga skuggor inomhus. Då är allt bara grått, mörkt och jämntjockt. När sommarkvällarnas ljus gör intrång i vårt hem börjar väggarna leva. Skådespelet är gratis, men kan inte tas för givet. Perfekt njutningskälla.

En luftballong. Att stå nedanför och höra suset av en sådan är magiskt. Dessutom känns det lite som att man får vara med på äventyret även om man står på marken.

Att göra saker med sina barn är coolt. Nu är vi i ett mellanläge då de inte alltid vill hänga med på allt, men de visar helt klart ”umgängeskvaliteter”. Att överhuvudtaget dela upplevelser med andra människor är trevligt. Jag tror att man mår bra både av stunden och av att senare prata gamla minnen…

Musik. Jag vet att jag tjatar. Konserter av alla de slag ger möjlighet till en stunds verklighetsflykt och bygger upp stresståligheten. Ja, om det är en timme med nybörjarviolinister som står för underhållningen ligger möjligtvis fokus på ren överlevnad, men ändå. (Yellow after the rain på Marimba. Klart njutbart.)

Trädgårdar – egna, andras eller allmänna parker… I naturen finns så mycket skönhet och i en trädgård blir den på sätt och vis koncentrerad.

Här kan du läsa mer om hur kroppen skapar de olika må bra-hormonerna serotonin, dopamin, oxytocin och endorfiner. Kom ihåg att du kan göra väldigt mycket för att öka ditt välbefinnande! Att bara gilla läget och gå omkring och må tjyvtjockt, eller att inte känna något, är onödigt. Nu talar jag inte om dig som lider av kliniska depressioner, för dig finns ingen ”quick fix”. (Men det finns hjälp för dig också.) Jag försöker bli bättre på att vara glad i livet här och nu. Det funkar klart bättre under det ljusa halvåret, i alla fall numera. Och jag har också märkt att jag väljer hur jag vill må. Det låter lite högmodigt och många kanske blir arga av att höra det, men så är det. Jag kan ägna mig åt självömkan och ”må bra” av det. Gör man saker för andra människor för att man vill det får man banne mig ut lika mycket av det själv som den som får hjälpen. Är det då själviskt att hjälpa andra? Tja, om det kan man diskutera mycket och länge. Just här och nu lämnar jag över tankarna och diskussionerna till dig. Fortsätt gärna i kommentarsfältet!

Funderingar

Känner du livet i dig?

23 maj, 2012 3 kommentarer

Följande text är inte skriven av mig själv och kanske har du läst den förut. Hur som helst manar den till eftertanke. Stannar du upp tillräckligt ofta för att känna livet i dig? Det gör inte jag. I kväll ska jag i alla fall njuta varje minut, både av nyblivna trumslagarpojkars ompaompa och min egen son och hans kompis som ska spela Brusa högre lilla å. Och nu ska jag njuta av att jobba! 🙂

Washington DC Metro Station on a cold January morning in 2007. He played six Bach pieces for about 45 minutes. During that time approximately two thousand people went through the station, most of them on their way to work.

After 3 minutes a middle aged man noticed there was a musician playing. He slowed his pace and stopped for a few seconds and then hurried to meet his schedule.

4 minutes later:
the violinist received his first dollar: a woman threw the money in the till and, without stopping, continued to walk.

6 minutes:
A young man leaned against the wall to listen to him, then looked at his watch and started to walk again.

10 minutes:
A 3 year old boy stopped but his mother tugged him along hurriedly, as the kid stopped to look at the violinist. Finally the mother pushed hard and the child continued to walk, turning his head all the time. This action was repeated by several other children. Every parent, without exception, forced them to move on.

45 minutes:
The musician played. Only 6 people stopped and stayed for a while. About 20 gave him money but continued to walk their normal pace. He collected $32.

1 hour:
He finished playing and silence took over. No one noticed. No one applauded, nor was there any recognition.

No one knew this but the violinist was Joshua Bell, one of the best musicians in the world. He played one of the most intricate pieces ever written, with a violin worth $3.5 million dollars. Two days before Joshua Bell sold out a theater in Boston where the seats averaged $100.

This actually happened. Joshua Bell playing incognito in the metro station was organized by the Washington Post as part of a social experiment about perception, taste and people’s priorities. The questions raised: in a common place environment at an inappropriate hour, do we perceive beauty? Do we stop to appreciate it? Do we recognize talent in an unexpected context?

One possible conclusion reached from this experiment could be:

If we do not have a moment to stop and listen to one of the best musicians in the world playing some of the finest music ever written, with one of the most beautiful instruments …..

How many other things are we missing?

Here’s a short video of the event, take a look for yourself, one woman does recognize him.

Ditten och Datten

Om att ha huvudet under armen.

3 maj, 2012 12 kommentarer

Jag vet att jag lätt glömmer saker då jag är stressad. Idag for jag till närmaste centrum för att hämta ut nya B-vitaminer på apoteket och tänkte sedan plocka upp strykjärnet som hade lånats av min syster. Jag kom till apoteket, betalade varor för 650 kronor, åkte till syrran och beklagade mig över att jag hade glömt B-vitaminerna (orsaken till att jag hade åkt till apoteket), åkte därifrån igen, körde till affären, åkte tillbaka till min syster eftersom jag hade glömt att ta med mig strykjärnet därifrån (Duh!), tog mig hem igen och insåg att jag hade glömt stanna vid apoteket på vägen. Igen. Suck. Jag vet varför jag är stressad och inser att det inte finns något annat att göra åt det än att bli bättre på att fokusera på nuet och njuta av det som är fint och bra. Hur gör du för att hitta tillbaka till dig själv?

Ormöga i vår trädgård. Alldeles fantastiskt njutbart. När jag ligger i mossan och kikar på de här ljuvliga små godbitarna samtidigt som jag kan titta upp i himlen känns det faktiskt helt okej.

Tips

Tipstorsdag vecka 18.

3 maj, 2012 4 kommentarer

Dagens tips handlar om kokosfett/kokosolja. Jag har läst en hel del om detta ”mirakelmedel”, men som alltid har det tagit lite tid för mig att ta till mig fakta då jag lärt mig att alla mättade fetter är av ondo. Att verkligen bli källkritisk och se varifrån all information som vi får genom ”de som kan” (=statliga institutioner till exempel) är ibland lite jobbigt för mig. Tänk vad lätt det skulle vara om jag bara slapp tänka själv, lita på Pappa Staten och låta honom ta hand om allt. Hm. Jag kanske borde bli kommunist istället… Nåja, nu handlade detta inlägg inte om politik utan om kokosfett. Läs gärna det här så förstår du kanske varför vi har börjat använda mer kokosolja här hemma.

Tips

Tipstorsdag vecka 16.

19 april, 2012 3 kommentarer

I går hade jag och yngsta dottern chansen att gå på föreläsningen som minnesmästaren Mattias Ribbing hade i ABF-huset i Stockholm. Oj, vad det var intressant! (Maken har de senaste åren blivit vän med några hemskt spännande personer. Mattias är en av dem.) Herr Ribbing beskrev sig själv som en normalbegåvad människa med ett stort intresse av hur människan skulle kunna utveckla sin lärandepotential innan han tog tag i sin egen minnesförmåga. För drygt tre år sedan började han satsa helhjärtat på minnesträningen och tio månader senare vann han SM – Sveriges Bästa Minne. Jo, man kan faktiskt tävla i minne sedan många år tillbaka. Jag gissar att jag hade fallerat grovt om jag hade satt mig i en tävlingssal just nu, men ge mig några år så kanske…

Efter den här kvällen är jag väldigt sugen på att gå med i Mind Academy och studera mig till ett superminne, men jag gissar att det är ganska dyrt. Vi får väl se vad framtiden för med sig! Det mesta man behöver kunna för att träna upp sitt minne till vardags fick vi med oss i går. Allt handlar om att lära sig visualisera det man ska komma ihåg stort, i färg och i 3D. Man ska visualisera med ögonen öppna, vilket kändes jättekonstigt för mig, men visst funkade det jättebra efter lite träning! Jag kommer fortfarande ihåg den lista på tio påhittade punkter som publiken fick lära sig under kvällen. Det gick lätt och snabbt och ändå har jag inga problem att få fram hela listan! Hur många gånger har jag inte skrivit listor i oändlighet och ändå har jag glömt viktiga saker då dagen närmar sig sitt slut?!

Jag gissar att Mattias bok Vägen till Mästarminne kan hjälpa den som är sugen på att själv försöka bli bättre på att minnas. Dottern fick (köpa) ett signerat ex i går och när hon har läst färdigt lovar jag att gräva ner mig lite mer. Tills dess övar jag på att förbättra min koncentrationsförmåga ytterligare genom de tips jag fick i går:

1. TRÄNING – att bestämma exakt vad man vill koncentrera sig på och formulera det i en enkel mening och jobba på att motarbeta yttre stimulus såsom ljud.
2. PSYKOLOGI – tankar och känslor inifrån ska kunna kontrolleras, ofta är det ett dåligt självförtroende som är svårast att hantera. Meditation, bön, yoga och löpning är några av de saker som kan hjälpa.
3. HÄLSA – god kondition och hälsa krävs för maximal koncentration. Smärtor gör att fokus lättare förloras. Rata energidrycker, läsk, socker… Mattias själv äter lågkolhydratkost så långt det är möjligt och under tävlingsperioder äter han strikt LCHF vilket han upplever ger den jämnaste blodsockerhalten.

Ska min Inspirationsbok läggas undan nu då? Nej, visst blir det vi vill minnas lättare att komma ihåg när vi använder flera sinnen i processen. Synen har dock långt större betydelse än de andra sinnena!

Ditten och Datten

Drömmar av silver, drömmar av guld…

17 april, 2012 3 kommentarer

Jag spelar Draw Something minst en gång varje dag. Det är smått beroendeframkallande… Jättekul! En tjej har jag mött i snart 100 ronder utan att vi har gissat fel en enda gång. Vi tänker lika och ritar rätt lika. Undrar just vem hon är? En kompis sökte motparter på Facebook, så henne letade jag upp, men annars är det de två äldsta barnen som jag spelar med.

Inspirerad av just ritspelet jag just berättade om är dagens illustration. Jag drömmer om att åka någonstans, gärna där solen skiner så där lagom varmt. Jag åker till ett ställe där det inte finns dammråttor och ”någon annan” sköter det praktiska. Själv läser jag böcker i massor, både skönlitteratur, biografier och djupa analyser av samhälleliga problem. I öronen susar havets vågor och genom fingrarna rinner varm sand. Sådär ja! En dröm kan visualiseras och kännas verklig med rätt sorts övning. Jag har den senaste månaden eller så kört en kroppsscanning nästan varje kväll då jag legat på spikmattan. Det är fantastiskt! Om du inte har testat så gör det.

Vi får väl se om jag kommer till något exotiskt resmål i drömmarnas värld. Annars har mina drömmar varit väl svarta under vårvintern, så jag ser fram emot värme och lycka och att vakna av imaginära solstrålar som värmer mitt ansikte. Jimmy Cliff hjälper mig att komma i rätt sinnesstämning…

Funderingar

Höger, vänster eller rakt fram?

13 april, 2012 4 kommentarer

Det finns så mycket som är fantastiskt i världen! Jag är en människa som ser till att dra nytta av mina sinnen till max. Jag ser skönhet i ”vanliga” saker som blommor, konst och vackra människor, men jag njuter också av att se ett bekymrat ansikte lysas upp av ett leende. Jag är en fysisk människa som älskar beröring och gärna kramar om människor (och märker också att inte alla är som jag), men jag njuter också av spikmattan mot ryggen efter en stressig dag. Jag ser musik som mitt livselixir och kan drömma mig bort i ett klassiskt stycke eller få ut mina frustrationer i en riktigt bra hårdrockslåt, men jag njuter också av ickeljudet som uppstår då fläkten stängs av eller då ett klassrum fullt av elever plötsligt blir tyst. Jag älskar doften av liten bebis, men njuter också av den speciella lukten av grotta som finns på vissa ställen i vårt tunnelbanenät. Jag älskar smaken av vällagad mat, men njuter också av blodsmaken efter ett extra intensivt träningspass.

Min syster som är duktig på det där med hur de olika hjärnhalvorna fungerar påstår att jag med all säkerhet har en högersida som spelar huvudrollen i mitt liv, och jag är nog benägen att hålla med henne. Logik, ordning och reda i all ära, men jag älskar den här delen av det som är jag. Det finns så mycket jag inte kan förklara ändå, så jag fortsätter låta min högersida dominera. Bodil Jönsson berättade under föreläsningen i tisdags att det först är i 80-årsåldern som de båda hjärnhalvorna börjar bli riktigt jämställda. Det betyder antagligen att alla människor fortsätter att utvecklas och hela tiden har möjlighet att se saker och ting ur nya perspektiv. BJ pratar gärna om ”årsringar”, att vi människor också bildar sådana. Jag gillar den tanken. Det som är jag är alltid jag, men för varje dag som går läggs nya erfarenheter och insikter till det som är min kärna. Kanske ska jag sluta haka upp mig på tiden som går och bli bättre på att uppskatta mitt liv, också som äldre?

Den här dagen har onekligen bjudit på både det ena och det andra. Jag väljer att komma ihåg det allra, allra bästa, nämligen kroppkakorna som den 15-årige sonen knåpade ihop alldeles själv. (Jag fanns med som rådgivare i periferin, men det enda jag egentligen gjorde var att riva potatisarna.) Smaken av kroppkakor får knyta ihop den här inläggssäcken. Det må se riktigt läskigt otäckt ut, men hjälp vad gott det är!!! Som mitt undermedvetna redan verkade veta måste det här vara min favoriträtt i all sin konstighet. Tur att det tar sin tid att lag kroppisar, för annars hade jag nog varit vääääldigt tjock.

Ditten och Datten

Måndag igen…

2 april, 2012 2 kommentarer

Dagarna går i ett just nu. När jag vaknar på morgonen undrar jag vad som hände med de timmar jag uppenbarligen redan har lagt bakom mig. Helgen som gick var jättetrevlig och jag är tacksam över Fiffis besök, mässa (okej, sällskapet var trevligt), visa ord, Hungerspelen på bioduk, konserten med Ninni, Margareta och Tonsillerna, varmt bad och mörk mintchoklad.

Kudden fick man på köpet då man betalade inträdesbiljett till Äntligen Hemma-mässan. Den är av det billigare syntetslaget, ett fräscht tillskott till sommarhuset även om det är en kudde som inte kommer att gå till historien som en av de skönaste någon har sovit på. Planschen med alla Sveriges dagfjärilar är jag otroligt nöjd över. Nu ska vi lära oss fjärilar på Sturkö! Jag tror jag sätter upp planschen på dass. Där kan man till och med få sällskap av ett levande exemplar om man har tur (eller otur). Kanske skulle jag ha tagit den andra, med nattfjärilarna, också? The Boss fick följa med hem! Jag har velat ha den fina haren sedan Fiffi lade upp den i sin blogg, och nu bor han här. Var han ska hänga vet jag inte riktigt än, men jag ska ta honom med på en runda i huset så ger det sig nog.

Hungerspelens soundtrack går runt, runt i min dator. Abraham’s Daughter är favoritlåten. Suggestiv, en sådan där låt som känns i magen. Det finns många andra guldkorn också, men jag har en benägenhet att lyssna sönder en låt i taget. Jag har som projekt att sätta ihop en jogginglista, men det går inte bra. Jag har kollat runt lite och har märkt att jag har svårt att hitta musik som jag gillar. Alltså, jag hittar massor av låtar jag tycker om, men de ska passa i en joggingspellista. Om du har bra förslag får du gärna komma med dem!

Ditten och Datten

En röd tungafil’e till middag i kväll kanske?

30 mars, 2012 4 kommentarer

Jag önskar att jag inte brydde mig så mycket om bokstäver. Det gör jag verkligen. Men… Jag får hellre hjälp av en sjuksköterska än en sjuk sköterska. Mjukglass är gott, men mjuk glass är glass som stått ute i värmen för länge. Jag vill inte handla i en butik som har kassa personal. Och efter fem års kalas borde man vara rätt trött på festande. Häromdagen var jag på Ingarö. Där hittade jag en ny delikatess som jag inte är speciellt sugen på att testa. Röd tungafil’e! Är det kotunga som gäller? Eller tunga från gris? Kycklingtunga filéad av den där Mannerström kanske? Någon som har testat? (Ni märkte att jag inte ens kommenterade att skylttextaren till och med klämt dit ett genitiv-s, eller hur?)

Ps: Jag vet att det här är ett fånigt inlägg, att bokstävers ordning och antal int’ betyder särskilt mycket och att jag borde bry mig om viktiga saker istället. Då kan jag tala om att jag tittade på Sofias Änglar innan jag började jobba i morse. Sedan skänkte jag pengar till Barncancerfonden. Det tycker jag att ni också ska göra.

← Föregående 1 … 12 13 14 15 16 17 Nästa →