Hej!

Min dag idag kan sammanfattas med orden Bounce, Svett och Tårar. Jag har skrattat också, så det var inte så illa som det kanske lät vid första öronkastet… Jag har tvättat, haft ont i magen, gått utan att känna av benskadan alls för första gången sedan olyckan, sett gamla bilder och blivit ruskigt nostalgisk, lagat god och äcklig mat, haft ont igen, jobbat, skjutsat, lärt ut, umgåtts… Jag har däremot inte haft någon tid att leta efter musik, så jag bjuder på några självklarheter:

Agnetha Fältskogs nya singel When You Really Loved Somebody.

Totos I’ll Be Over You. Bara för att.

Pigram Brothers Nothing Really Matters. Maybe time will right the wrongs

Das Boot! Äntligen är min fina Blekingseka uppe på hyllan som min svåger snickrade ihop. Denna lilla installation gör att det känns ännu lite mer som hemma här trots att väggarna fortfarande är sk*tfula. Jag blev så glad över makens överraskningshändighet att jag var tvungen att visa upp resultatet.

Första gången jag var i Utah tror jag inte jag besökte Bridal Veil Falls, men jag kan ha fel. Kommer du ihåg, Å? Maken och jag var här då vi hälsade på syrran då hon pluggade i Provo, det vet jag i alla fall med bestämdhet. Vi tog en reprisrunda, min första lite längre promenad sedan benbrottet, i går. Det var spännande att se hajkarnas fantastiska utstyrslar. BYU-studenterna på date hade jeans och gympadojor, men där slutade det normala. Vi såg tjejer med flip-flops (vägen var fortfarande snötäckt i skuggpartierna), hotpants på både herrar och damer, en skäggig transa med högklackade buodoirskor och kortkort kjol samt mängder av linnen och solglasögon. En liten familj stod och grillade insvepta i filtar. Det var +8°C, så du förstår nog om vi var lite förvånade över folks klädval…

Jag älskar gamla övergivna byggnader med patina, i alla fall de som klottrarna inte har förstört.

Läckert, läckert.

I lördags följde mellanbarnet ut på promenix. Mini-Me. Hon driver oss till vansinne ibland med sina mammafasoner, men det är okej. Hon växer nog i de där fasonerna vad det lider.

Från oss har vi den här utsikten. Jag har hört att bergen brinner här på hösten, men jag tycker de är rätt imponerade också så här på senvintern. Vad tycker du?

Färginspiration till jobbet. Hur fint som helst!

Det här huset tillhör en familj i grannskapet. Vill ha. Visst väcker det ha-begär? Åtminstone tills vattnet börjar tränga in i källaren senare i vår. 🙂

Continue Reading

Allt från grått till solgult.

Alldeles fantastiskt vackert – Spem in alium från Fifty shades of Greys soundtrack.

Jag började läsa Fifty shades… alldeles efter att den kom ut efter ett tips från någon. När jag läser tipsböcker brukar jag börja läsa utan att göra några efterforskningar. Efter den här floppen ska jag nog ändra mina rutiner. Fifty shades… visade sig nämligen vara rena porren och jag tyckte att den var så osmaklig att jag lämnade tillbaka den innan jag hunnit speciellt långt. (Min kompis glömde tala om vilken typ av bok som rymdes innanför pärmarna på boken.) E L James har skrivit en hel trilogi om Mr Grey och hon har sålt hur många miljoner böcker som helst översatta till 37 olika språk. Jag gissar att E L James skrattar hela vägen till banken och att Fifty shades-böckerna är 2010-talets Grottbjörnsserie. Suck!

I går fick jag en jättespännande fråga. Vad svaret blir vet jag inte än. Det lär dröja ett tag innan beslut kan fattas, men under tiden fram tills dess kan jag gå omkring och småmysa lite. Jag har för övrigt en lång lista på olika projekt jag skulle vilja ta tag i. Det är dags nu. Det är en sak att drömma och planera, något annat att göra slag i saken.

Förresten pratade jag med fina grannarna på Sturkö och mamma idag. Hej V! Tänk att man kan prata med någon som är på andra sidan jorden, där tiden är en annan och temperaturen skiljer sig 20-30 grader. Visst är det alldeles fantastiskt?

Jag känner våren i mig, lagom i tid för sommartidsomställningen. Vädret visar sig från sin finaste sida och folk går omkring i shorts och flipflops. Nu kan jag tala om att det finns många som gjort det också i -20°, men ändå. De avklädda är ännu fler nu och solen värmer så skönt, så skönt. Livet återvänder sakta och snart är det väl dags att gräva ner fingrarna i jorden. Se, det blir något annat det! Vi får kanske ta hjälp av någon som kan tala om för oss vad det är vi har i rabatterna egentligen…

Continue Reading

En himla massa foton och en liten reserapport.

Jag hade lovat mig själv att ta massor av bilder under Sverigebesöket. Jag tog förvisso ganska många då jag kom ihåg att plocka fram kameran. Tyvärr glömde jag det helt vid några av besöken, men det betyder inte att de besökta betyder mindre för mig… Här är i alla fall ganska många av de personer jag hade förmånen att träffa under mina fem överraskningsdagar. Dagsschemat? Jo, det såg ut så här:

Onsdag Resa från Birmingham via Paris och Köpenhamn till Karlskrona där influensasjuk bror tog emot mig vid tåget. Vi körde ut till Sturkö. Jag var ”rörmokaren” som mamma hade lagat middag till. Tur att brorsan bad mamma sätta sig ner innan jag kom in genom dörren, annars hade hon väl svimmat. Far satt och skrockade lite sådär som han gör när han är nöjd, så jag tror han blev glad. Och maten var fantastiskt god!! Mammas lax med potatismos. ”Rörmokaren” blev således mycket väl mottagen.

Torsdag Roadtrip till Stockholm via Ölandsgatan där min syster just hade gjort sig i ordning för att ”åka på övernattningsresa” med maken. Det hade säkert blivit en synnerligen trevlig resa, men den var ju bara en rökridå. Det blev till att föna håret och packa Stockholmsväska istället, men M verkade inte bli allt för besviken över de ändrade planerna. Efter en lång och pratsam resa var vi framme i Stuvsta där vi plockade upp lillasyster som skulle ”passa kompisarnas barn”. Hon blev inte heller ledsen över att behöva följa med oss in till stan där Umeåbaserade lillasystern väntade vid restaurangen där vi åt. Då vi kom hem igen hade vår kusin lyxloppis för oss och jag blev några hundralappar fattigare och några mycket fina fynd rikare. Slutligen var det badbaljedags från midnatt framåt sena natten, eller tidiga morgonen. Underbart! (Resväskan kom inte med från Paris, så stockholmarna fick inga presenter.)

Fredag Besök hos en av mina fina vänner på förmiddagen och bilresa ner till Karlskrona på eftermiddagen/kvällen.

Lördag Besök och inspektion av nyrenoverade köket hos svågern. Vilket fantastiskt kök! Välgenomtänkt och väldigt mycket fräschare än det gamla. Kakelplattorna var till och med snyggare än de vi valde till vårt kök för några år sedan. Kul att träffa M och barnens kusiner. Vidare till vännen och mamman till barnens kusiner. Det var härligt att träffas och kramas lite. Nästa besök på dagordningen var till svägerskan och hennes familj. Där stannade jag ett tag och diskuterade viktigheter, en fin stund. Efter detta var det dags för shoppingrunda på stan. På listan stod ett gäng lite konstiga önskemål från familjen, bl a TePe tandborstar från apoteket… Eftermiddagen och kvällen tillbringade jag med de Karlskronaboende familjemedlemmarna. Vi åt varma mackor och tittade på ett rätt dåligt avsnitt av Melodifestivalen. Jag tror inte att något av den kvällens bidrag vinner hela balunsen, men vad vet jag?

Söndag Tågfärd till Malmö där ännu en fin, födelsedagsfirande vän väntade vid Triangelns station. Vi fikade, pratade och gick en runda på stan, en stad jag knappt känner igen längre. Bror och svägerska kom och plockade upp mig och mitt bagage och jag fick möjlighet att träffa svägerskans familj en kortis innan vi åt kebab och njöt av en fantastiskt renoverad (snart klart) lägenhet som jag gärna hade bott i om jag skulle bo i stan.

Måndag Klockan ringde kl 3.30 då jag sovit i bara några timmar. Det blev taxi till tågstationen, tåg direkt in till Kastrup (extremt praktiskt) och resa hem till Salt Lake City via Paris (urk). Det var fantastiskt härligt att vara tillbaka med min egen lilla familj. Trots allt är det med dem jag hör hemma. I går kväll somnade jag helt klubbad och vaknade tio timmar senare utvilad och dunderförkyld. Nu känns resan som en dröm, men det är okej. Jag vet ju att jag var där hemma med nära och kära!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Continue Reading

Hej på ett tag!

Nu åker jag till England och kommer inte tillbaka på ett tag. När jag kommer tillbaka lovar jag att uppdatera med snapshots från Birminghams strålande sol och mässans oändliga korridorer. Jag hoppas att du inte saknar mig allt för mycket. Min familj tycker det är roligt för mig och tråkigt för dem att jag åker, så det är lika bra att jag passar på att roa mig riktigt ordentligt när jag nu ändå är igång.

Innan jag reser har jag fått iväg alla överraskningar via posten och på annat sätt. Tyvärr kan jag inte uppfylla 40+ Facebookvänners önskningar, men det kan hända att jag lyssnade på en och annan. Jag har ett paket som jag vill skicka, men det går bara inte. Jag har andra gåvor som jag önskar att jag kunde överlämna personligen där avståndet sätter käppar i hjulen. Jag får vänta med de presenterna tills jag kommer ”hem” i juni.

Sonens sydamerikanska indian hälsar till dig.

Mr Snowman gav en liten uppmuntrande och hjärtlig present till vår fine brevis Hector. (Han är nästan lika bra som Stig!) Hoppas att han gillar godis…

Och nu önskar jag dig en riktigt härlig Alla Hjärtans Dag i morgon. May the force be with you. Vi ses om ett tag. Puss och kram.

Continue Reading

OH SNAP!

Eller snarare ”Oh snip!”, för idag åkte skräphåret i frisörens soptunna. Jag och S var i University Mall och mellandagsfyndade. Vi hade så trevligt så då vi kikade på julgrejer till halva priset (inte tillräckligt billigt), reakläder till 40-50% rabatt (det blir däremot billigt) och finfixade amerikanskor med lockade hår och perfekt make up. Vi var på Baby Gap och köpte några helsöta plagg till en vän som jag känt sedan jag var knappt ett och han var bebis. Tja, jag tror kanske att hans nyfödda dotter får större nytta av dem, men ändå. När vi var på väg ut från köpcentret gick vi förbi en folktom salong. Jag vågade mig på att låta tjejen som jobbade både färga och klippa håret trots att hennes och min engelska inte riktigt kunde mötas. (Hennes drog mer åt spanska och min åt svengelska.) Jag har inte gjort något åt håret sedan i juni, så det var verkligen dags. Det är nu snart ett år sedan jag fick hjälp mot min B12-brist och det cirka en decimeter långa friska håret är kanske väldigt gråsprängt, men i alla fall i ypperligt gott skick. Låter jag håret vara i ett halvår till kommer det att vara helfixat till sommaren. Det är ju något att se fram emot! 🙂

På rean fyndade vi ett spel som vi planerat köpa i flera år, nämligen Settlers från Catan. Hur roligt som helst! Gillar du strategispel som inte har ihjäl hjärncellerna tycker jag att du ska satsa på det. Nu betalade vi 200 kr vilket jag tycker är ett riktigt bra pris för ett spel som kan spelas om och om igen.

Äldste sonen var för förkyld för att följa med och åka skidor i Sundance, men mellandottern och maken åkte med två av våra vänners barn. Trots att jag nu inte gillar att åka utför uppskattar jag tanken på att bo så nära så bra skidåkning som vi gör. När jag samlat mod och lust ska jag följa med någon gång jag också. På makens jobb finns fyra åkpass man kan låna gratis och det vore ju dumt att inte utnyttja dem så ofta som möjligt. Vad tycker du om att åka skidor? Är det okej för mig att inte gilla det fast jag är svensk? Längdskidor har jag fördragsamhet med, men det där med utför… Jag lider fortfarande av sviterna efter makens kupp då han tog mig till en röd backe då jag knappt kunde stå på ett par skidor. Skilsmässan var nära efter det åket kan jag säga… Vi har åkt flera gånger efter det och efter skidskolan som jag gick i året efter katastrofupplevelsen lärde jag mig att en solig dag i en blå backe kan vara riktigt härlig också på ett par utförsskidor. Kanske kommer den dagen alldeles snart?

Continue Reading

Fredagen den 23 november. Allt annat än en Black Friday.

Vackert, bara vackert. Levande blommor är fint det.

Något annat som är fint är gamla par som håller hand… De här kom skruttande över parkeringsplatsen och de var så söta!

Idag började Julen här i USA. Jag orkade inte med någon Black Friday-shopping, men mat behövde vi fylla på med. Denna stackars tomte stod och plingade lite halvhjärtat med sin klocka utanför Smith’s. Han fick en hel del pengar, men jag tror att han skulle få ännu mer med lite mer engagemang!

För mig börjar julen inte förrän till Första Advent, men julstjärnorna var billiga idag och med tanke på hur dåligt affären sköter blomsteravdelningen tänkte jag att det var bäst att få hem ett par krukor om de skulle kunna överleva till nästa helg. Vi får väl se om jag lyckas. Den ena busken började fälla blad redan i kundvagnen på väg till bilen. Suck.

Inne julstjärnor, ute frasiga löv på marken.

Längst upp på bergtopparna ligger snön kvar efter ett par snöomgångar. Själv gick jag omkring med bara en tjocktröja på mig idag utan att frysa, så just nu känns inte värsta kalla vintern speciellt nära.

De här sötnosarna bor ett par hus längre bort på gatan. Vet du vilken ras det kan tänkas vara? Grannarna som vi var hemma hos, inte hästägarna, sa att de INTE är shetlandsponnyer i alla fall.

Titta! Hur söt som helst. Och pytteliten.

Mer berg. Jag vet att det inte går att visa hur fint det faktiskt är, men du får tro på mitt ord.

En bit längre bort bor den här ståtlige herren. Fast han blev sur på det här fotot. Inte tillräckligt smickrande tydligen.

Efter ett tag lättade han upp och kom för att se om vi hade något gott med oss. Det hade vi inte.

Yngsta dottern kan bara inte vänta på att få börja rida! Hur kan det finnas människor som inte gillar hästar liksom?

Människa och natur i vacker harmoni.

Finaste familjen. Här är vi hemma på vår gata, fast inte precis i stan.

För övrigt har vi tittat på, och skrattat åt, Groundhog Day idag. Har du inte sett den är det hög tid. Jag tror att alla som ser den filmen blir lite snällare.

Continue Reading

Med kameran i handen.

Undrar just vad ”da’n före doppareda’n” heter här. De doppar ju egentligen ingenting, utan glufsar mest i sig massor av mat och glor på football. ”Earn your turkey!” står det överallt på reklamaffischerna för löpartävlingen i morgon förmiddag. Jag tänker äta utan dåligt samvete, och någon löpartävling kommer jag inte heller att vara med i. Jag och S har stekt 150 köttbullar som vi ska ta med oss till min kusins Thanksgivingmiddag. Min kusin gillar god mat och hon älskade mina köttbullar som hon fick smaka då hon besökte oss för ett par år sedan. Därför bestämdes det att vi tar med oss en sallad (klassiskt) och köttbullar (hm, Thanksgivingsrookie). Med tanke på att F hann äta tio köttbullar innan jag hann säga ”Varsågod!” sist det begav sig så tror jag att de går åt även om det finns mycket annan mat också.

Jag gillar att laga mat, men att rulla köttbullar är BARA tråkigt. Som tur är stod min assistent och rullade alla bullarna själv. Det tog sisådär 1,5 timme för henne, men oj, så stolt hon var!

Så här ser det ut hemma hos oss ibland. Först utsikten mot skogen på baksidan, sedan finhyllan och slutligen fyndbuketten från matbutiken. Gillar mys.

I tacksamhetens anda vill jag säga att jag älskar mina barn. För övrigt måste jag sova nu. Annars missar jag nog kalkonmiddagen.

Continue Reading