Själv är bäste dräng eller Grattis till mig själv på Internationella Kvinnodagen!
Bland mina vänner här i USA tar många det för givet att man behöver både ”cleaning lady” och trädgårdsarbetare trots att minst en vuxen är hemarbetande. Jag tycker det är intressant att samma familjer ofta äter mat som andra har lagat (take out eller frozen dinners) och inser att vi har en väldigt olik syn att se på saker och ting. Idag hyllar jag mig själv. Själv är Bäste Dräng eller (i mitt fall) Bästa Piga. Grattis på Internationella Kvinnodagen! Jag bjuder på ett klassiskt citat från min fina farmor (tack kusin M för påminnelsen):
”Min man, han var snäll han. Tänk, jag fick rösta på vad jag ville.”
Idag luktar det gott i de renstädade badrummen och från köket ringlar sig ljuva Crock Pot-dofter upp för trappan. Jag är på väg med sonen till en av hans Final Exams som ju måste tas på skolan och efter det tänker jag åka en runda till Costco med vännernas två yngsta barn som gillar att testa alla smakprover som delas ut en fredagseftermiddag som denna. Livet är härligt och snart är det helg. Och jag röstar på vem jag vill. (Just det. Problem. Det finns ingen jag vill rösta på… Gah!) Äh. Jag firar genom att köpa en fräsch bukett blommor i stället. Grattis till dig som är kvinna eller bara känner för att framhäva dina X-kromosomer idag. Tjohej! Lite Shania Twain på det kanske?
Min Cleaning Lady är ju bara bäst… Moahahaha!
En himla massa foton och en liten reserapport.
Jag hade lovat mig själv att ta massor av bilder under Sverigebesöket. Jag tog förvisso ganska många då jag kom ihåg att plocka fram kameran. Tyvärr glömde jag det helt vid några av besöken, men det betyder inte att de besökta betyder mindre för mig… Här är i alla fall ganska många av de personer jag hade förmånen att träffa under mina fem överraskningsdagar. Dagsschemat? Jo, det såg ut så här:
Onsdag Resa från Birmingham via Paris och Köpenhamn till Karlskrona där influensasjuk bror tog emot mig vid tåget. Vi körde ut till Sturkö. Jag var ”rörmokaren” som mamma hade lagat middag till. Tur att brorsan bad mamma sätta sig ner innan jag kom in genom dörren, annars hade hon väl svimmat. Far satt och skrockade lite sådär som han gör när han är nöjd, så jag tror han blev glad. Och maten var fantastiskt god!! Mammas lax med potatismos. ”Rörmokaren” blev således mycket väl mottagen.
Torsdag Roadtrip till Stockholm via Ölandsgatan där min syster just hade gjort sig i ordning för att ”åka på övernattningsresa” med maken. Det hade säkert blivit en synnerligen trevlig resa, men den var ju bara en rökridå. Det blev till att föna håret och packa Stockholmsväska istället, men M verkade inte bli allt för besviken över de ändrade planerna. Efter en lång och pratsam resa var vi framme i Stuvsta där vi plockade upp lillasyster som skulle ”passa kompisarnas barn”. Hon blev inte heller ledsen över att behöva följa med oss in till stan där Umeåbaserade lillasystern väntade vid restaurangen där vi åt. Då vi kom hem igen hade vår kusin lyxloppis för oss och jag blev några hundralappar fattigare och några mycket fina fynd rikare. Slutligen var det badbaljedags från midnatt framåt sena natten, eller tidiga morgonen. Underbart! (Resväskan kom inte med från Paris, så stockholmarna fick inga presenter.)
Fredag Besök hos en av mina fina vänner på förmiddagen och bilresa ner till Karlskrona på eftermiddagen/kvällen.
Lördag Besök och inspektion av nyrenoverade köket hos svågern. Vilket fantastiskt kök! Välgenomtänkt och väldigt mycket fräschare än det gamla. Kakelplattorna var till och med snyggare än de vi valde till vårt kök för några år sedan. Kul att träffa M och barnens kusiner. Vidare till vännen och mamman till barnens kusiner. Det var härligt att träffas och kramas lite. Nästa besök på dagordningen var till svägerskan och hennes familj. Där stannade jag ett tag och diskuterade viktigheter, en fin stund. Efter detta var det dags för shoppingrunda på stan. På listan stod ett gäng lite konstiga önskemål från familjen, bl a TePe tandborstar från apoteket… Eftermiddagen och kvällen tillbringade jag med de Karlskronaboende familjemedlemmarna. Vi åt varma mackor och tittade på ett rätt dåligt avsnitt av Melodifestivalen. Jag tror inte att något av den kvällens bidrag vinner hela balunsen, men vad vet jag?
Söndag Tågfärd till Malmö där ännu en fin, födelsedagsfirande vän väntade vid Triangelns station. Vi fikade, pratade och gick en runda på stan, en stad jag knappt känner igen längre. Bror och svägerska kom och plockade upp mig och mitt bagage och jag fick möjlighet att träffa svägerskans familj en kortis innan vi åt kebab och njöt av en fantastiskt renoverad (snart klart) lägenhet som jag gärna hade bott i om jag skulle bo i stan.
Måndag Klockan ringde kl 3.30 då jag sovit i bara några timmar. Det blev taxi till tågstationen, tåg direkt in till Kastrup (extremt praktiskt) och resa hem till Salt Lake City via Paris (urk). Det var fantastiskt härligt att vara tillbaka med min egen lilla familj. Trots allt är det med dem jag hör hemma. I går kväll somnade jag helt klubbad och vaknade tio timmar senare utvilad och dunderförkyld. Nu känns resan som en dröm, men det är okej. Jag vet ju att jag var där hemma med nära och kära!
Hur det blir om man bestämmer sig för att överraska familjen i Sverige då man bor i USA.
När jag nu ändå var i England tyckte jag att det skulle vara trevligt att hälsa på lillasyster i Dundee, Skottland. Maken tyckte att jag skulle åka över till Sverige och stanna några extra dagar då så många fler av mina nära och kära befinner sig där. Sagt och gjort. Jag anlitade brorsan och två av mina svågrar för att bereda vägen för mig. Jag behövde låna vår bil som bror min kör medan vi är i USA då den inte skulle må bra av att stå oanvänd så länge och han fick också vara med och lura föräldrarna. Svågrarna behövde jag kolla läget med så de tilltänkta överraskningsoffren inte var på fel plats vid fel tidpunkt. Ja, och så talade jag faktiskt om att jag skulle komma för två vänner som betyder mycket för mig och som råkade befinna sig på rätt platser. Maken skvallrade lite för sin sida av familjen, men de höll duktigt tyst. 🙂
Syrran i Stuvsta såg faktiskt inte ut riktigt så här då hon fick hoppa in i en bil med mig vid ratten, men långt ifrån var det inte. Annars började folk mest gråta, eller skratta, då jag kom.
Lilla systerdottern som jag tillbringade massor av tid med innan vi flyttade kände till min stora lycka igen mig på en gång. Hon var lite blyg, men hoppade upp i famnen och gosade in sig lite. Däremot var hon tyst som en mus trots att jag vet att hon har en faslig munsvada nu för tiden.
Jobbresan till England, där jag fick träffa min trevliga vän och uppdragsgivare, var jättetrevlig. Att jag sedan fick träffa näst intill hela ”storfamiljen” gjorde allt tippentoppen. Tre stopp på flygplatsen i Paris kompenserades av allt det fantastiska!
Sturkö, Blekinge, Sverige – 23 februari 2013.
Tänk att jag var här för bara några dagar sedan. Det är som en riktigt fin dröm…
Bästa dagarna på länge!
Plötsligt händer det! Mitt liv är för några dagar mer spännande än en Hollywoodfilm.
Hej på ett tag!
Nu åker jag till England och kommer inte tillbaka på ett tag. När jag kommer tillbaka lovar jag att uppdatera med snapshots från Birminghams strålande sol och mässans oändliga korridorer. Jag hoppas att du inte saknar mig allt för mycket. Min familj tycker det är roligt för mig och tråkigt för dem att jag åker, så det är lika bra att jag passar på att roa mig riktigt ordentligt när jag nu ändå är igång.
Innan jag reser har jag fått iväg alla överraskningar via posten och på annat sätt. Tyvärr kan jag inte uppfylla 40+ Facebookvänners önskningar, men det kan hända att jag lyssnade på en och annan. Jag har ett paket som jag vill skicka, men det går bara inte. Jag har andra gåvor som jag önskar att jag kunde överlämna personligen där avståndet sätter käppar i hjulen. Jag får vänta med de presenterna tills jag kommer ”hem” i juni.
Sonens sydamerikanska indian hälsar till dig.
Mr Snowman gav en liten uppmuntrande och hjärtlig present till vår fine brevis Hector. (Han är nästan lika bra som Stig!) Hoppas att han gillar godis…
Och nu önskar jag dig en riktigt härlig Alla Hjärtans Dag i morgon. May the force be with you. Vi ses om ett tag. Puss och kram.
Epic Sandwich Mallet Style.
Sonen och hans kompis filmskapelse är rätt grym, eller hur? Jag gillar musiken skarpt.
Kalops och vardagsverklighet.
Idag har jag inget mer intressant att skriva än att det kändes som att jag var hemma hos mormor och åt kalops igen trots att det måste ha varit femton år sedan senast! Mormor har gått vidare, men hennes kalopssmak finns nu hos min moster som hade lyckats helt perfekt. Jag gör kalops då och då, men min smakar helt klart annorlunda trots att både tillvägagångssätt och ingredienser verkar vara desamma. Kanske är det gjutjärnsgrytan som gör det? Gott var det hur som helst. Dessutom var det roligt att träffa moster, morbror och kusiner med bihang och bebisar. Att ha familj i närheten känns hemtrevligt och tryggt. Vi spelade någon uppgraderad version av Rappakalja. Hahaha! Ibland är sanningen mer störd än fantasin, hur skruvad den än är…
Det senaste dygnet har innehållit livets hela spektrum. Gravidnyhet, svår sjukdom, sorg, lycka, överraskningar, trista förväntningar, kontroll och stress. Nu har i alla fall familjen god chili, köttfärssås och annan mat i frysen så de borde klara sig medan jag är i England och jobbar. Du kan ju hålla tummarna för att snöovädret som härjar hinner gå över tills på torsdag då jag åker från SLC via Minneapolis och Paris innan jag hamnar i Birmingham. Och du, den här är till dig.
Om städning.
Mina syskon och jag har mycket gemensamt och annat som skiljer oss åt. Vi har bland annat olika syn på städning, vad som är viktigt att göra i ett hem och vad man kanske hellre vill lägga tid på. Jag tillhör gänget som gärna lägger lite extra tid på att organisera i garderober och städa på konstiga ställen. I vårt förra hem hade jag stor hjälp av min långe lillebror då han kom på besök. Han brukade alltid damma av ytor som låg utanför mitt synfält (ovanpå kyl och frys bland annat). P – jag saknar dig!
Du är väl trött på att höra om de förra ägarnas/hyresgästernas dåliga flyttstäd, men…
Här är i alla fall ännu ett glömt område – tvättrummet/pannrummet. Du vet hur det är… Rätt vad det är så har det gått en, två och tre veckor och det är lätt att blunda för sådant som inte är prio ett. Det går ju ändå att stänga till vikdörrarna till det där rummet. Dammet låg tjockt redan då vi flyttade in, men vårt tvättande och torktumlande har inte direkt bidragit till en renare miljö. Jag känner mig så rörlig och glad över att kunna förflytta mig utan att göra ett helt projekt av det, så idag kände jag att det var dags. Som du ser var det otrooooligt otäckt. Det här är bara en liten del av rummet. Jag borstade, dammsög och dammtorkade i varje litet prång och till slut blev det rätt bra.
Vad säger du? Rätt bra resultat, eller hur? Jag blev så peppad då jag såg hur fint det blev att jag städade också i pingisrummet, strök en hög bortglömd tvätt (inte mycket att stryka med en torktumlare) och gick upp i arbetsrummet för att pyssla ihop några prover som jag behöver ta med mig till England. Jag kom inte så långt, men jag är igång. Tjoho!
Flera har undrat över hur det är med en amerikansk modell på dammsugare. Vi har en väldigt nätt och behändig mackapär som faktiskt är lättare att använda både för barn och vuxna. Vi behöver inte oroa oss för att påsen blir överfull, för vi tömmer behållaren då det behövs rätt i soptunnan. Problemet är att man inte kan dammsuga i soffan, man kommer inte åt i hörn och inte heller går det att dammsuga lister eller gardiner. Lamporna har jag pratat om förut… Tja. Jag gissar att centraldammsugare vore det bästa valet, men jag är faktiskt rätt nöjd med vad vi har!
Ps 1: Det är så skönt att kunna ta en liten hög tvätt, strutta upp för trappan, lägga tvätten på sängen, gå ner igen och göra något annat. Halleluja! Att bryta ett ben har sina fördelar. Man blir väldigt glad och tacksam då det läker och man återfår sin rörlighet.
Ps 2: Vi har grymma barn. Grymt fina, alltså. I kväll drog jag och maken de två äldsta vid näsan så det rykte då vi spelade Tecken. Haha! Vi kommer aldrig att avslöja våra alldeles geniala tecken. Aldrig. Innan vi föräldrar var elaka mot barnen följde vi med tjejerna och åt regnbågstårta och såg på en alldeles fantastisk liten sketch som de övat ihop tillsammans med ett gäng andra tjejer i åldrarna 12-18 år. ”Be true to yourself.” Det tål att tänkas på.
Idag firar vi!
Vi firar att jag har klarat en hel dag utan gipsstövel och allt känns bra. Jag är lite öm och får ta det försiktigt, bygga upp muskulaturen, styrkan och stabiliteten igen. Det går fort för muskler att förtvina. Inte för att jag hade mycket att skryta med innan, men ändå… Jag har inte kunnat ha några byxor på mig på en och en halv månad eftersom den där stöveln tar mer plats än några av mina brallor klarade av. Idag började jag lite mjukt med Adidasbyxorna som hela familjen tycker är urfula. Jag känner mig hemma i dem! 80-tal så det ryker och min mamma har likadana. Som sagt. Jättesköna! Som du kanske ser är jag fortfarande lite svullen om fotleden och det kommer tydligen att vara så ett tag framöver. På torsdag om en vecka åker jag till Birmingham. Då vill jag helst vara helt återställd. 🙂
Vi firar att våren är i antågande. Vi hade två män som var här och beskar alla fruktträden. Det kändes säkrast med tanke på att dessa träd blivit så välskötta under alla år. Det hade varit trist att bli ”svenskarna som förstörde Millers fruktträdgård”. Nu förväntar vi oss en riklig skörd av persikor, äpplen och päron! Ja, och vindruvor till juice. Men vi lät vinrankorna vara i år. Mr Arborist tyckte att de kunde klara sig ett år till, sedan var det nog dags att beskära dem också.
Vi fortsätter fira familjen trots att januari är över. Familjekvällen hade Tema Tacksamhet. Alla hade fått i uppdrag att köpa något litet till någon annan i familjen. Jag fick en skylt av maken. Den är skriven med Rocking Country Molly Mormon-typsnitt (eller vad det nu kan heta) – ett citat som passar mitt och makens förhållande som hand i handske. Vi ser på världen ur två väldigt olika glasögon och det är det som gör oss till ett bra team. För maken är världen vit och svart, antingen/eller. Jag rör mig i den luddiga gråzonen där väldigt många känslor håller till. Tja. Det ena är inte bättre än det andra. Det är bra när vi ser på saker och ting tillsammans och diskuterar oss fram till hur vi ska förhålla oss till vad-det-nu-är. En vän till oss beskrev vårt förhållande som dynamiskt. Hahahaha! (Jag tror faktiskt att han syftade på att vi täcker upp många vrår i den snirkliga relationslabyrinten.)
Förutom dessa fina saker firar vi också att vi har skaffat den ”färgprint” som äldsta dottern så länge längtat efter. Nu blir det tjusiga hemskolerapporter för yngsta dottern! Nu för tiden fixar jag det mesta från min iPhone, men ibland vill jag bara ha hederliga utskrifter. Och jag hatar att behöva leta recept i telefonen! Nej, en riktig kokbok eller ”mina favoriter” med kopior på de bästa recepten är det som gäller för mig. Tycker inte du att det blir kladdigt med elektroniska apparater i köket? Är det jag som inte håller tillräcklig ordning under tiden som jag lagar maten kanske? Hela klippet är kul, men kolla speciellt 1.20 in i klippet om du är intresserad av lite matrelaterade roligheter…
Här är en liten present till dig. Varsågod! (Ja, apropå mat och så där.)