När extrasyrran och hennes son var på besök påmindes jag om hur roligt det är att lära sig saker och ting, att bli bättre och utvecklas, testa nytt och kanske hitta hem till något man saknat i hela sitt liv eller bara utföra sina rutiner i fel ordning. Hjärnan skakas om, fast på ett bra sätt. Tankar får ny växtkraft och de nyskapade vägarna kan föra en till ställen som man aldrig ens hade kunnat drömma om! Vi kan lära oss av varandra oavsett ålder och intressen. Vi behöver inte heller lära oss sådant som vi inte är intresserade av. Vilken befrielse!
Systersonen är inte bara klurig som få, utan gillar också att pyssla. Jag hade därför sparat ett projekt som jag spanat in sedan en tid till honom. Vi målade bröd! Jag insåg att det hade gått att spä ut färgen lite mer och använda mindre penslar, men annars var det precis lika roligt och effektfullt som jag hade tänkt mig. Hur gör man då? Det projekt jag inspirerades av var ett målat surdegsbröd, men det gick precis lika bra med en vanlig vetelimpa bakad på 50 g jäst och 5 dl mjölk. När brödet hade jäst färdigt efter utbaket pudrade jag bröden försiktigt med rismjöl. Detta för att motiven skulle framträda bättre efter gräddningen. Vi lade en klutt av de valda karamellfärgerna i gelform i varsina glas (rött, blått och grönt) och spädde ut lite med vatten. Efter det målade vi varsitt motiv. Jag fick hjärnsläpp, men lyckades måla några blommor. När motiven var färdiga snittades sedan båda bröden nära botten längs långsidan för att kontrollera expanderingen innan de sattes in i ugnen. Det hade ju inte varit så roligt om motivet spruckit. Som du ser på brödet närmast så gick det jättebra. Jag bakade till 94°C och med tanke på med vilken iver brödet åts så verkar projektet ha blivit lyckat. Nu är jag ivrig att förbereda ett motiv till nästa gång och kanske införskaffa lite fler gelfärger så jag kan göra ett blomsterhav eller något annat kul. Färgerna förändrar förresten inte smaken någonting, bara för upplysning. Har du lärt dig något nytt på sistone?
Det har sina fördelar att ha en syster som jobbar i resebranschen. Den här helgen har hon haft ett uppdrag i Karlskrona och jag fick chans att haka på när hon fick prova bastuflotten på Dragsö camping. Vilken grej! Jag hade gärna haft tillgång till något liknande på heltid. Jag älskar bastu, jacuzzi och ett svalt dopp i havet i samband med dessa är inte dumt det heller. Jag fick alltså chans till årets första dopp som bonus. Härligt!
Charkbricka – vilken härlig uppfinning! Upp till 11 personer kan hänga på flotten samtidigt, med större sällskap räknas detta som något slags fartyg. Jag har förstått att den oftast bokas till möhippor eller liknande, men jag hade gärna tagit mina arbetskamrater hit om jag hade haft några.
Bästa avslutet efter timmar i värme och vatten var att skrubba av resterna av den torra vinterhuden. Lagom till kvällen var jag hemma igen, helt mosig både i fejs och huvud, men med en jublande själ! Sämre kan man verkligen ha det.
Igår hade de flesta av oss syrror och svägerskor baby shower för den här godingen och lillan i magen. Så mysigt. Och gott! När har chokladfondue varit en dålig idé? Nej, just det. Aldrig.
Det finns en anledning till att syrran som bor i det här huset och hade skapat dekorationerna (inklusive det halvfärdiga lapptäcket som lillan ska få) har publicerats i flera inredningsmagasin. Jag älskar både detta hem och dess innehavare.
Tips på chokladfondue: Skär upp goda bär och frukter som jordgubbar, vindruvor, bananer, physalis och vad du nu vill ha i lagom stora bitar. Smält 200 g Toblerone och rör ut med 1 dl vispgrädde. Denna smidiga dipp kan sedan kröna bär, frukt och annat gott som Sombreros och marshmallows. Ät inte fortare än att du kan hinna med i konversationen.
Här kommer min gåva som fick sista knappen isydd ca tre timmar innan det var dags att åka in till stan. Knapparna kommer från mammas moster Elins knappburk, så det känns ju lite extra roligt. Lillans farmor är en stor stickexpert, så jag överlämnar till henne att täcka behovet av stickade plagg hela första året. Denna lilla kofta med mönster från Petite Knit är i storlek 12-18 månader. Efter gårdagens fest kan jag säga att klädkontot nu är väl påfyllt. Den blivande mamman stod inte lottlös. Hon fick ett helt gäng härliga produkter från ett tyskt apotek som är extra duktigt på blivande mammors behov. Och en skötväska med diverse innehåll. Till och med en vagn sägs finnas i lager till lillan! Se, det blev en riktigt härlig bebisdusch.
Ps: Vi har alltid haft familj och vänner från USA, så till och min mamma fick en baby shower då jag var på ingång 1970. Sent omsider verkar detta fenomen ha landat i Sverige också eller har jag fel? Har du varit med på en baby shower någon gång? Kommer du ihåg när du hörde talas om dessa fester för första gången?
Jag ska bli mormor. Jag ska bli mormor! Som jag längtar. Detta lilla pyre är redan så älskat. Lagom till min födelsedag i oktober är det tänkt att underverket ska ge sig ut i världen från sin trygga boning i mammas mage. Om jag inte redan älskade hösten hade detta varit en anledning så god som någon att få chansen att göra det. Jag har tittat på den söta lilla ultraljudsfilmen där bebisen suttar på tummen flera gånger om dagen den senaste veckan. Tänk vilket mirakel ett litet barn är! Och vad roligt att lillastesyrran får kusinbarn samtidigt som hon själv blir mamma. Våra barn trodde att hon var deras storkusin eftersom det bara är 3,5 år mellan henne och vår son. Nu sluts cirkeln på något vis.
Nu är påskgästernas sängkläder tvättade och utbytta till nästa omgång gäster. Igår kom min extrasyster från Tyskland och hennes son. Jag har bytt ut våra lakan mot sådana med resår, men det görs inte helt utan protester från mig. Jag gillar inte att de inte direkt går att stryka och den här sorten blir extremt skrynklig då den centrifugeras på 1400 varv. Jaja, nu får det vara så. Jag hoppas att de sover skönt trots detta lilla estetiska problem.
Bästa gosedjuret är sytt enligt ritning från den gästande lillkillen själv. Visst är detta något av det sötaste du sett? Lille Sorgenfresser (sorgeätare) är söt han också.
J hade med sig ett gäng delikatesser från Tyskland, men somliga av dem hade innan mellanlandningen där rest från Vietnam och Italien. Ikväll blir det extra god och lyxig sallad och jag ser mycket fram emot att få testa den perfekta fisksåsen!
Nu är påsken över för denna gång. För vissa har påsklov tagit över, andra har helt vanliga dagar att hantera. Jag till exempel. Har redan donat med bokföring. Perfekt att dra av det ”tråkiga” innan det är dags för något bättre. Det har varit så roligt att ha ungdomarna hemma! Trevliga och spännande diskussioner, god mat och en massa godis. Det sista innebar att min mage igår tackade för att påsken var över. Tänk ändå, vad vi kan höra om vi lyssnar till våra kroppar! Inför Hälsans år hade jag och maken tagit beslutet att inte köpa hem något godis fram till påsk, det var fritt fram hela påsken och sedan är det köpstopp av just godis fram till midsommar igen. Hej och hå!
Vi drog igång långfredagen med sovmorgon och brunch. Detta koncept gillas av hela familjen (även om äldsta dottern och jag inte sover särskilt länge). Älskar att sitta länge och prata och äta god mat, men även att låta matlagningen ta lite tid. Ungarnas favorit är vår version av French toast. Vi skär bort kanterna på formfranska, doppar varje skiva snabbt i pannkakssmet och steker gyllene. Sedan doppas den nystekta toasten i en socker och kanel-blandning och vill man kan man även skära diagonalt till trianglar.
Framåt eftermiddagen åkte barnen till farmor och farfar medan jag tog mig till Fredrikskyrkan för genrep med orkester och sedan en härlig kväll med Poulencs musik. Som vi har övat och gnidit, tragglat och i stunder förtvivlats. Till slut blev det riktigt bra! Jag fick även en klihostattack och fick dyka ner och dricka en klunk vatten, men det verkar som att det gick åtminstone ganska spårlöst förbi. Som jag gillar detta gäng med så många duktiga musiker och underbara personligheter! Lite vänlighet och mycket stöttning räcker långt.
Påskafton bjuder på traditioner, som äggmålning vid frukostbordet. Yngsta dottern äter inte ägg, men är rysligt kreativ och målar alltid ett som någon annan får äta upp. I år stod Stabilopennorna för färgen, nästa år tror jag vi plockar fram vattenfärger.
Godis kräver noggrann tandvård, så påskharen (aka jag) hade bidragit med varsitt paket Plackers också. Bra idé tycker jag själv.
I år hade jag lyckats osedvanligt bra med gömmandet och sonen fick jobba hårt för sina sötsaker!
Efter en kall och regnig upptakt på den här våren var det ingen som hade några höga förhoppningar på påskafton i Bredavik. Vi skulle plocka fram trädgårdsmöblerna, laga muurikkamat, äta påsktårta och ha lite äggjakt för barnen. Det kan man dra av ganska snabbt om det behövs, men som tur är behövdes inte detta! Det var varmare ute än inne i huset! Solen strålade! Man kunde sitta ute i kofta istället för med vinterjacka! Mirakel! Vi hade så mysigt. Jag älskar att kusinerna spelar så mycket brädspel, det är liksom ”Sturkö med kusinerna”.
Somliga sprang mest omkring och var söta! Det här radarparet har mycket roligt tillsammans. Brorsans ryska hyresgäster brukar hänga med oss. Storasyster i den familjen har lärt sig riktigt bra svenska i förskolan och brorsdottern och hon talar en gullig blandning av ryska, svenska och engelska.
Framåt kvällen var det dags för nästa kusingäng. Vi träffade makens brorsbarn som var hemma från sina universitetsstudier. Det var så fint att höra ungdomarna sitta och skratta högt åt dråpliga historier och nostalgiska minnen. Själv hann jag diskutera elbilar, jobbet som filmstatist, psykisk ohälsa och diverse andra intressanta ämnen.
Hemma hade jag förberedelser inför söndagens begivenheter att ta hand om, men det var i köket det hände viktiga grejer. Det här är det bästa jag vet. Stämsång funkar utmärkt även med en trasig keyboard och deras röster låter så fina tillsammans.
Påskdagen firades i ord och musik. Jag kompade bl. a. döttrarna då de sjöng Risen, vacker påskmusik som vår vän Daniel Blomberg har arrangerat.
Sedan blev det mer mat så klart. Vi passade på att fira makens födelsedag i efterskott med hans traditionella födelsedagsfondue och Zeunerts påskmust. I år hade jag gjort en mustig buljong som vi kokade tunna skivor av flankstek i. Till det serverades klyftpotatis och ugnsstekta grönsaker av olika slag. Och en kall vitlökssås, så klart! På spisen friterades kryddade och panerade ostbitar (brie, präst och någon annan hårdost jag inte kommer ihåg namnet på) eftersom jag hade bytt ut oljan mot buljong i fonduegrytan. Det här var det godaste jag ätit på länge.
På eftermiddag gick vi en runda i trädgården och dottern som jobbat extra med trädgårdsskötsel tog sig an lite ogräs.
Lillastesyster var uppe i Karlskrona och sov hos en av våra andra systrar. De kom ut en sväng framåt kvällen och hade med sig enormt smarriga bakelser (maräng, lemoncurd, grädde och jordgubbar för dig som vill testa själv). Så mysigt med lite extra tid att sitta och prata. (Äta och prata, två av mina favoriter, men det har du nog förstått.)
Måndag morgon och dags för en moders tårar medan ungdomarna åkte hem till sitt igen. Short but sweet! Älskar att de vill komma hem och hälsa på oss gamlingar och lever länge på den extra energi jag får av ett sådant här besök.
Resten av dagen tillbringade jag mer eller mindre ute i trädgården och jag/vi fick massor gjort. Maken och jag passade på att inviga bordet jag renoverade i vintras och även verandan efter dess vintertjänst som extra förvaringslokal och kylskåp. De platsbyggda förvaringsbänkarna är så, så bra och även om detta utrymme nu fortsätter att agera växthus ett tag till så har vi många härliga stunder här ute att se fram emot. För övrigt är det ruskigt gott med egengjord pytt på flankstek, råskuren potatis och massor av lök, men uppvärmda kroppkakor är inte dumt det heller.
Nagel och rengöringsrondell talar sitt tydliga spår. Trädgårdsarbete är skitgöra, men det är skitgöra som jag älskar och som gör mig glad. Och mör i kroppen. Varenda trädgårdsmuskel som legat i träda under vintern fick jobba igår och det känner jag idag. Hej och hå, jobba på. Och det var vår påsk, det. Hoppas att du också fick en fin helg. Nu är det kallt och molnigt ute igen, men jag kommer att vårda minnet av denna soliga och varma (på flera sätt) påsk länge.
Nu tar jag påsklov i några dagar då ”barnen” är hemma. Igår laddade jag upp med spadag hemma hos syrran (jag lånade hennes badkar, använde lyxiga produkter och gjorde hårinpackning) för att sedan ge mig på långrepetition inför dagens konsert. Årets långfredag går därmed i musikens tecken – vi har genrep i eftermiddag och så kör vi!
Jag vill önska dig en fin påskhelg, förslagsvis i sällskap med Lamb of God. På måndag är jag tillbaka.
Igår eftermiddag anlände jag till brorsans hem med symaskin och pysselförråd i beredskap. Familjens yngste medlem mötte med stora kramar och frågade om vi måååååste hålla på med projekt eller vad det nu heter, eller om vi bara kunde gå upp och leka fövöae? Naturligtvis lämnades packningen på nedervåningen, den ljuva modren lämnades åt sitt hemarbete och vi andra två gav oss ut i böljan den blå.
Vi sjömän införskaffade snabbt varsin hjälpredare, dinosaurierna Dino och Bullen. Dino hade vissa problem med att nafsa oss andra lite överallt, men hans husse fick snart pli på honom. Då blev han istället världens bäste spion.
”Kom” och ”Klart slut” användes lite oklart, så jag hade svårt att hålla mig till rätt walkie talkie-vokabulär. Trots detta lyckades vi lura den läskige sjörövarkaptenen. Du ser honom väl där, enbent, i det som synes vara en simpel soffa men som är Havets Skräck, det största sjörövarskepp du någonsin skådat.
När Sjörövarkaptenen var besegrad var det dags att svida om och påkalla hjälp som funkade bättre på torra land. Batman tillkallades och var redo på två minuter blankt. Vissa problem uppstod när musklerna var ut och in, men det var relativt lätt åtgärdat. Sällan har denne superhjälte flugit fram lika snabbt!
Du kanske inte visste det, men Batman har en giraff till assistent. Han för en blygsam tillvaro i skuggan av Robin och Batman, men han jobbar hårt. Hoppar högt, sparkar hårt och vet precis när insatser behövs och Batman själv inte har möjlighet att rycka in. Batman var lite svettig efter insatserna och kallade på den hemlige agenten som spanade på diamanttjyven under tjyvens eget matbord. Lagom till att det stora tillslaget skulle ske slog det i dörren och storasyster var hemma från skolan.
Lillebror var fortfarande inte sugen på ”projekt” (haha, han är ett barn av sin familj), så han sysselsatte sig med att bygga koja i soffan medan vi andra gav oss i kast med Helena Lyths vackra kaffefiltersblommor.
Det finns ingen som är så duktig på kojbygge som Storasyster. Hon ryckte in och stabiliserade bygget och passade på att göra det estetiskt tilltalande. Lillebror fick fria händer att hjälpa till, men han fick inte sätta sig på taket.
Blommorna målades med flödiga färger och blev så fina! Det här påskpysslet blir verkligen vackert för dig som inte satsar på lika färgglad påsk som jag till exempel.
Jag glömde ta kort på de färdiga blommorna, men som sagt, de blev mycket vackra. När jag packade pysselväskan passade jag på att skära ut ett gäng påskägg i blekgult. Med briljans fixade sedan Storasyster en vacker påskgirlang i present till sin mormor. Jag gissar att mottagaren kommer att glädjas över den fina gåvan. Själv var jag mycket nöjd efter mina timmar i det vackra huset när jag tog mig hem för ett jobbsamtal med stort djup. Jag älskar mitt jobb. Det är i sanning en ynnest att få möta människor på det sätt jag gör som samtalsterapeut.
Äntligen lite sol! Egentligen har det varit fint väder lite då och då den senaste tiden, men mest kortvarigt och alltid i sällskap av kyla och regn. Mer regn. Och ännu mer. Jag är tacksam, men svältfödd på D-vitamin, liksom många jag känner. Det bästa med detta är att det känns desto bättre när man får en toppendag.
Vi tänkte bjuda in till växthusbyggesdag, men insåg snart att det var viktigare att hjälpa brorsan att få in tillräckligt med ved inför nästa vinter. Man vet inte hur läget ser ut då gällande elkostnader, men risken är att det fortsätter vara dyrt att värma upp husen här i Svea rike. Därmed bestämde vi oss för att åka till Klackamåla och göra en insats där. Fars björkhage var extra fin under den blå, blå himlen.
Den kluvna veden till höger tog herrarna hand om för ett tag sedan, nu hade maken och jag ansvar för björkklabbarna till vänster. Maken agerade förste klyvare medan jag staplade.
Syrran var också på plats och jobbade i sin trädgård medan hennes man och vår bror hade städdag med jaktlaget. Vi passade på att göra det som är lika viktigt som att jobba hårt, nämligen att fika och ta en stund till återhämtning.
Lagom till att vi hade fikat klart kom faster B förbi på promenad, så då följde jag och syrran med henne. Hon hade tänkt ta korta rundan eftersom inte hennes man var med. Varg och lodjur känns inte helt oproblematiskt om man är på egen hand, så jag förstår henne. Med sällskap blev det istället en promenix bort till blåsippsbacken.
Det blåa havet uteblev dock, så vi fick nöja oss med den här lilla vännen som inte ens hade slagit ut. Bättre jaktlycka blev vi då faster upptäckte fälld sälg, så vi fick alla med oss sälg med fina videkissar hem lagom till påsk.
Då vi kom tillbaka hade svågern anslutit en stund under sin lunchpaus. Efter det var det dags för mig att åter hugga i. (Maken älskar Lidl. Jag tror det är den enda butik han går in i frivilligt. Svärmor gav honom denna jultröja och uppenbarligen funkar den utmärkt även under andra tider på året.)
Här kom jag också med på kort. Det här arbetet är terapeutiskt på något sätt. Från början kändes det som att högen som skulle klyvas var ”oändlig”. Det var bara att mata på, flytta, lyfta, stapla, men doften av träet, solen och omgivningen gjorde att det inte bara var uthärdligt, utan härligt!
Till slut var våra kroppar rätt möra, men tillfredsställelsen att se det här var större. Härliga timmar!
Jag hade tagit upp några bitar torsk och lax, så hemma blev det favoritsoppan med saffran som går på tjugo minuter från start till mål. Det blev slickade tallrikar. Aldrig känns det så gott att äta som när man är riktigt hungrig.
Egentligen var kroppen så mör att jag hade tänkt om gällande tangokonsert som våra dansanta vänner bjudit in till, men efter soppa och dusch kände jag att det fanns precis så mycket energi som behövdes för ännu en runda från ön. Med en sådan här vacker skylt vid entrén visste jag att jag hade valt rätt.
Tango Blekinge hade gjort så fint i IOGT:s lokal och dagen till ära (tioårsjubileum) bjöds det upp till dans till liveorkester. Quarteto Tangarte var helt fenomenala! Vi bjöds inte bara på underbar musik, utan även på undervisning om tangons historia. Jag trodde att tangon kom från Argentina, men sanningen är att den utvecklades i de fattiga kvarteren i Rio de la Plata-området, alltså både i Argentina och Uruguay. Jag har aldrig direkt uppskattat tango förrän jag såg min väninna och hennes man dansa tillsammans på sin bröllopsfest. Det var konst! Att nu få njuta på riktigt duktiga musiker presentera all denna smärta och passion live var mycket känslosamt. Jag fick till och med gråta en skvätt och lyssnade sedan på Astor Piazzolas musik på hög volym i bilen.
Efter skålande i (naturligtvis) alkoholfritt bubbel var det dags för mig att dra vidare. Hela kroppen var mör och efter en hel dag i solen blir man trött. Jag missade att se vacker dans och fortsätta lyssna på den härliga musiken, men vet att jag gjorde rätt val.
Innan jag åkte hem tog jag dock en tur längs vattnet för att njuta av det vackra ljuset och det upplysta kruthuset på Ljungskär. Jag har anmält mig till en kurs för att bli världsarvsambassadör, så det är väl dags att jag lär mig mer än att min hemstad grundades 1680 och att Trossö innan dess ägdes av Vittus Andersson. Jag känner mig pepp! Första kurstillfället går av stapeln i maj. Lite häftigt är det allt att betrakta ett byggverk som stått pall i närmare 270 år och fundera över hur det var att leva då, för länge sedan, men ändå så nära i tiden. Nu måste jag byta tango mot Poulenc, för idag ska vi köra långrep inför långfredagens framförande. Detta ska blandas med påfyllning av själen, så jag förväntar mig ett gott slut på denna vecka.
Här fortsätter vi fira som om ingen morgondag fanns eftersom mars bjuder på en lång radda födelsedagar. Just idag firar vi maken här hemma och hans lillasyster hemma hos sig i Nya Zeeland. Det sjungs visst även födelsedagssånger på flera andra ställen i vårt avlånga land, så grattis till dig som läser här om även du fyller år idag. Årets födelsedagspresent blev Floskelordboken, något som passar maken som hand i handske. Det var min syster som tipsade och bättre present hade jag aldrig kommit på själv. Mycket uppskattad!
Vi får inte plats med så många gäster till sittande bord, men svärmor och svägerskan med 3/4 av sin familj var med och firade in den femtiotredje födelsedagen med rökt lax, potatismos, frallor och pannacotta igår kväll. Det var gott att få glömma vardagsbekymmer för en stund och låta den krämiga sötman lägga sig som en tröstande kudde i magen. Av hälsoskäl vill jag helst låta bli att äta socker, men att sitta och gnaga på dadelbollar till födelsedagar känns inte värdigt. Min kompis gör läckra rawtårtor som jag brukar få avnjuta då hennes familj inte ens vill smaka. De är jättegoda, så nästa gång vågar jag mig kanske på en sådan. Hur som helst, vi må ha samlats runt maten, men det var umgänget som var det viktiga. Jag fortsätter glömma att ta fram telefonen eller kameran för att föreviga stunder, men kanske ska jag bara se det som hälsosamt?
Nu har vårduken åkt på och tonerna går åt lite mer grönt och blått för att fira in våren. Snart ska jag ta mig till stenladan för att plocka in glasäggen till ljusgrenen, men också resten av påskgrejerna. Jag gillar verkligen den stora äggahönan i pressglas och försöker komma på något roligt pyssel att göra för att komma i stämning. Vi får väl se om jag kommer från sticksoffan eller växer fast där.
