brodera – monnah

Räddningsaktion.

19 mars, 2026 12 kommentarer

Gerda Bengtssons mönster som säljs via Haandarbejdets Fremme tillhör mina favoriter. Alla broderier med småttiga stygn gillar jag. Tja, kanske inte alla, men nog tycker jag generellt om dessa bättre. Jag broderar inte längre, eller kanske mer för tillfället. Den vackra duk jag fick till min trettioårsdag från Brodera Mera är ju ett pågående projekt som har hållit på i 25 år. När jag plockade upp det för att fortsätta häromsistens hade dock nålen försvunnit, så då fick pausen fortsätta. Däremot har jag något slags second hand-fixering vid vackra broderier, särskilt om de säljs för en spottstyver. Denna tavla hittade jag på Pingstis för några månader sedan för inga pengar alls. Broderiet var fint monterat, men på en kartong av dålig kvalitet som blivit helt brungul och som därmed missfärgat själva broderiet. När jag skulle montera isär ramen satt monteringstejpen stenhårt, men igår bestämde jag mig för att ta i med hårdhandskarna.

Här ser du både den missfärgade kartongen och tejpen som satt bättre än gorillalim. Jag har aldrig varit med om något liknande! Markus som hade fått broderiet 1979 uppskattade antagligen inte tavlan och så hamnade den på Pingstis. Nu blev jag alldeles svettig av att dra ur monteringsromberna/spikarna/knivarna och av att pilla tejp. Limmet satt som sagt stenhårt och blev kvar på själva tyget. Det kan nämnas att limmet fanns kvar också efter tvätt. Jag tänker att det ger sig vid nästa montering.

Här ser man missfärgningarna i duken rätt bra. Efter att ha tagit denna bild lät jag broderiet ligga i ljummet vatten med bikarbonat och citronsyra för att ljusa upp det gula och efter några timmar körde jag en runda i tvättmaskinens finprogram. Resultatet blev riktigt bra! (Och nej, jag tvättade det inte tillsammans med städtrasorna som hänger där bakom på bilden längst upp.) Nu funderar jag vidare på hur jag ska göra. Min vän som är inramningsproffs har rätt material och även om jag inte vill lägga tusentals kronor på en montering hos henne kanske jag kan få köpa en syrafri kartong att montera upp det pressade motivet på. Mina textila räddningsaktioner fortsätter.

Hus och Hem

Halloweenkudden på plats.

27 september, 2025 10 kommentarer

I vanlig ordning har den nya årstiden fått flytta in i vardagsrummet. Flytten har skett gradvis. Den ”största” skillnaden i rummets karaktär sker när kuddar och filtar byts ut, så det brukar jag vänta lite med. I år kunde jag dock inte hålla mig. Mina rundor på Pingstkyrkans Second Hand sker ofta utan mål. Det finns sådant jag tittar efter som jag berättat om förut, t ex ge bort-vaser. Det är en trevlig gest att ta med blommor från trädgården i en vas som kan behållas av mottagaren. Nu har jag ett så stort förråd i ladan, säkert 25 vaser på en hylla, att jag gett mig själv köpstopp gällande just dessa vaser. Textilierna tittar jag alltid igenom och även hyllorna med träskålar och liknande. Sist jag var där hade de till och med plockat fram en del julsaker, men där är jag verkligen inte än. Hur som helst. Pingstisbesök. För ett tag sedan hittade jag ett alldeles nytt, färdigbroderat kuddfodral som bara inte var monterat. Tolv kronor. I färger som säkert inte är så gångbara för Medelsvensson, men som passar HELT perfekt i vårt höstvardagsrum med lite försiktig Halloween-touch. Jag kan förstå att andra inte ser värdet i handbroderade ting, men själv älskar jag att ta sådana tillvara! Jag vill göra det ännu mer, det är något jag funderar på en hel del. Så trist om folk inte använder eller till och med slänger dessa guldkorn.

Igår var det dags att montera broderiet på en kudde för att ge den liv. Jag hade ingen kudde i rätt storlek, 40×60 cm, så en sådan hade beställts från Nordic Nest för 128 kronor inklusive porto. De hade halva priset för kudden, så det blev ändå ett bra pris för mig. Jag vill inte beställa från de där jättestora firmorna och försöker stötta den lokala verksamheten, MEN… Denna gång var jag helt enkelt bekväm. Jag hade ingen passande dragkedja, så jag bestämde mig för att bara kasta ihop bottensömmen för hand. Behöver man rengöra denna kudde går det bra att torka av med fuktig trasa och vädra ut den ordentligt innan den läggs undan igen.

Någon har broderat detta vackra motiv i två olika orange nyanser på ett svart ripstyg. Rips är svårt att vika, men jag gjorde mitt bästa för att pressa in sömsmånen och höll den på plats med moderna syclips. (Jag gillar verkligen sådana i många sammanhang, men ibland tycker jag att gamla hederliga knappnålar funkar bättre.) Det gick snabbt att komma från hörn till hörn och efter det var det bara att…

… lägga kudden på plats i den nätta IKEA Stockholm-fåtöljen som inte är världens mest bekväma, men som vi ändå gillar. Den söta ugglan och spökena i silduk som ska upp i ljusgrenen får bo kvar ute i lådan i ladan ett tag till. Under tiden njuter vi av den mysiga känsla som varmare färger bjuder på.

Kreativitet

Blekingerosor från rökrumsbrunt till finrumsskick.

12 augusti, 2025 10 kommentarer

Jag har spanat efter ett särskilt broderi som min lillastesyster varit på jakt efter då jag varit på loppis och second hand de senaste månaderna. Det är sytt i blekingesöm med en modern twist och heter Blekingerosor om jag inte har helt fel. I lördags ville jag göra något roligt med äldsta dottern sista dagen innan hon skulle hem och då passade det extra roligt med en second hand-runda. Även hon visste att hennes moster önskade detta speciella broderi och blev väldigt nöjd när hon hittade det bland ett gäng tavlor på Pingstis för 35 kronor. Tre tior och en femma. Det fanns förvisso en anledning (eller flera) till att priset var lågt, men jag såg potential. Kul också att detta broderi såg dagens ljus under mottagarens födelseår.

Personen som monterade detta broderi hade inte gått i strykskola hos faster B. Hon hade nämligen gett IG till förberedelsen innan själva monterandet. Dessutom stank detta fynd av rök och såg ut som att det hade hängt (oskyddat) i ett rökrum. Det hade flera andra fläckar av varierande slag. Några gulaktiga fläckar som såg ut att komma från vätska och så lite flugskit som förväntat om textilier hänger uppe utan skydd.

Hela broderiet hade en gulbrun ton och i hörnen var det riktigt illa. När jag hade kommit så här långt undrade jag om det verkligen skulle kunna gå att göra något åt saken. Första steget var att sicksacka runt duken för att stoppa trådarna. Sedan var det dags att ta hand om stanken. Jag hällde en rejäl skvätt ättiksprit i en balja vatten och lät broderiet ligga där över natten. Jag glömde att fota resultatet, men kan säga att det såg ut som att en gammal människa med koncentrerad urin hade kissat i baljan morgonen efter. Vid det laget fick jag därför upp hoppet. Kanske skulle det gå att få ut tecknen efter röken ändå? Efter detta bad blev det ett nytt bad, denna gång i balja vatten med bikarbonat och citronsyra. Efter en dag såg vattnet ut som att den gamla människan hade vätskat upp lite, så jag tog ännu en omgång med bikarbonat/ättiksyrebad och höll tummarna.

Så här långt hade vi kommit efter bad nummer tre. Visst är denna process fascinerande?!

Efter de tre baden, en genomsprejning med Yokoair (”äter” dålig lukt) och en omgång i 40° maskintvätt (OBS! Låga centrifugeringsvarv för att inte ge veck som inte går att få bort) och hängtorkning såg broderiet ut såhär. Det är svårt att visa de mörka kanterna som fortfarande fanns kvar som skuggor. Jag hade kunnat nöja mig, men vid det här laget var jag ute efter att få det bästa tänkbara resultatet. Jag blötte ner broderiet ordentligt, tog mitt trogna galltvål och gnodde in det ordentligt över alla ”skuggor”, spåren efter röken. Efter det fick detta mästerverk gå ännu en omgång i tvättmaskinen i 40° (centrifugeringsvarv 400).

Efter den sista behandlingen kände jag mig äntligen nöjd. Nu var det dags att försöka ge dessa blomster de bästa förutsättningarna för att visa sin skönhet. Ett broderi ska pressas på ett särskilt sätt för att det ska bli slätt. Först lägger man något tjockt på strykbrädan, som en filt eller täcke i några lager. Placera ett lakan på filten och placera broderiet upp och ner på lakanet. Nu har du stöd underifrån av strykbrädan och ett fluffigt lager så broderiet kan ”poppa”. Lägg ev. ännu en handduk eller liknande över broderiet och stryk med ånga. Tips från faster är att börja med broderiet genomblött. Det behövde jag inte göra den här gången, utan strök medan det fortfarande var fuktigt efter tvätten. Nu ska broderiet monteras på en ny platta eftersom den andra stinker rökrum, men annars är jag färdig. Tack ES för detta vackra broderi, tack till syrran som fick in mig på textilvårdsspåret och tack till faster B som lärde mig stryka ordentligt.

Kreativitet

Broderidilemma.

10 maj, 2025 12 kommentarer

Mammas väninna ska flytta och håller på att rensa hårt. Hennes släktingar har uttryckt ointresse för hennes textilier och jag har sagt att jag gärna tar hand om dem. Ett gäng fick jag för ett tag sedan. Jag har planer för ”vidareutveckling” för flera av grejerna. En del fick åka vidare till sällare jaktmarker då de var i för dåligt skick. Återvinning kräver ändå att grejer fortfarande håller ihop eller går att laga på något smidigt sätt. I torsdags fick jag ett broderi som jag får dåndimpen av! Väninnan hade fått denna tavla och jag har sällan sett något så vackert. Det är ett yllebroderi med minimala stygn som måste ha tagit evigheter att brodera.

Jag såg dock en del problem med att behålla broderiet som det är. Jag kände mig både vindögd och sjösjuk innan jag förstod vad som var fel. Ser du? Jag bestämde mig iallafall raskt för att demontera det hela och fundera vidare på vad som skulle göras.

Jag glömde ta en bild på glaset som i och för sig är ett dyrare, reflexfritt glas, men som var alldeles molnigt och gjorde motivet nästintill suddigt. Utan glas blev det ännu mer uppenbart att detta är ett alldeles särdeles vackert broderi.

Se bara! Det rör sig om stygn som bara är ett par millimeter höga. Färgerna utan glaset är intensiva och så vackra tillsammans.

Jag försökte testa att lägga motivet rätt och låta bli att lägga på glaset (just det, det var helt snedmonterat i originalskick), men var fortfarande inte nöjd. Jag älskar faktiskt ramen, men tycker att den ser skitig ut. Vad göra?

Jag skickade ett meddelande till min kreativa vän som dessutom råkar vara den duktigaste inramaren jag stött på:
Hej kära du! Jag vill gärna pick your brain som kreativ vän och liiite som proffs. 😅 Fick detta heeelt otroliga yllebroderi av mammas väninna som vet att jag älskar att återvinna textilier, låta dem fortsätta leva, att åtminstone ge dem en chans. Det är sytt av en (då) jugoslavisk kvinna i minimala stygn. Broderiet var som du ser helt skevt monterat så man blev vindögd och sjösjuk, så jag demonterade det raskt. Egentligen vill jag nog ha kvar det i sin ram, men den är ju så, ja, vad? Är det allt det svarta som gör att jag inte gillar den månne? Tänker mig den helt i guld, kan man sprejmåla utan att drabbas av ramgudarnas vrede?! Eller ska jag göra något helt annat? Ett litet tantsoffsmycke (a.k.a. minikudde)? Du behöver såklart varken tycka eller svara, men får du någon tanke får du gärna dela med dig.

Svar kom med vändande post:
Å, vilken fin!!!
Ja, ramen är i någon slags bronsering. Klassiskt sett skulle pärlorna varit i äkta och kanske några fler detaljer. Då hade ramen haft en finess och inte känts så ”klumpig”.
Jag hade monterat om broderier horisontellt och skippat glaset. Det släcker hela bilden. Det blå är ju underbart! Och ett yllebroderi mår bra utan glas. Ska den hänga i ett kök så kanske glas ändå…
Som ett tantsmycke skulle den vara jättefin också!!! Och så skulle det blå komma fram ändå mer eftersom den inte kommer sitta lodrätt i soffan (kolla bilderna du skickat så ser du hur det blå släcks bakom glas + lodrätt läge.
Med en liten volang som en mjuk ram.
Jag hade inte haft så stora grubblerier ang spraya ramen. Guldfärg är svårt och ser gärna billigt ut men det finns många andra fina färger om du ändå ska spraya den! Alternativt kan du bara lägga på en ljus söle/färg som du sen torkar av. Då kommer guldet fram igen och det svarta dämpas. 😁

Hon hade mig med ”en liten volang som en mjuk ram”! Så får det bli. Kanske i höst, det gör ingenting om det får vänta lite.

Kreativitet

En hommage till terapikatten Isa.

27 januari, 2025 6 kommentarer

Genom livet har jag följts åt av husdjur av olika slag. Vi hade en hel del olika sådana i barndomshemmet, även om jag tror att ingen av mina föräldrar egentligen gillade djur. Far växte upp på en gård och var väl mest polis för att han måste försörja sig och sin familj och mamma fick fina betyg på lanthushållsskolan. Det kanske är orättvist att säga att de inte gillade djur, men ingen av dem drev direkt på djurhållning för annan nytta än mat och gnagarjakt. Själv snöade jag i mellanstadieåldern helt in på långhåriga katter och lånade böcker på biblioteket om kattens historia, raskatter och utställning av desamma. Drömmen om en norsk skogskatt har alltid levt vidare, men den har bleknat i takt med att åren gått. Vi hade en härlig bondkatt, Milla, innan vi flyttade tillbaka till USA. Hon fick bli kvar i Sverige och mötte så småningom diverse öden. Med svåra kattallergier i storfamiljen känns det för tillfället inte försvarbart att ha en katt och så får det vara. Jag gosar dock gärna med andra katter då jag får en chans.

För några år sedan flyttade den döva och gravt överviktiga katten Isa hem till min syrra och hennes familj. Hon hade blivit övergödd av sin säkert välmenande äldre matte och hade en mage som i princip släpade i golvet. Då hon var döv fick hon vara innekatt, stans alla bilar hade blivit en allt för farlig utmaning att hantera för henne. Isa var speciell på många sätt. Det var omöjligt att inte falla för hennes buttra charm. Det som var mest speciellt med henne var dock att hon hade en fantastisk förmåga att känna om någon var sjuk eller nedstämd. Om det var så kom hon glidande och hoppade upp på magen för att erbjuda terapi, tröst och läkning. När Isa behövde tas bort sörjde familjen (och andra). Jag sprang på ett broderat porträtt på terapikatten Isa i en ful ram för småslantar och visste att jag måste låta det leva vidare. Kajsa Katt har numera flyttat in i syrrans hem. Hon har inga direkta terapeutiska gåvor, men är social och trevlig. Jag hoppas att hon inte tar illa upp då folk fortsätter tala om Isa, familjemedlemmen och terapikatten som har gjort ett outplånligt intryck.

Att återanvända ett broderi eller en gobeläng som annars bara inte används gillar jag som du nog förstått. Här hemma har det mest blivit kuddar. Jag har sett så fina jeansjackor med gobelänger på ryggen och just gamla gobelänger är populära att återanvända. Denna väska kanske inte är särskilt cool och jag har lovat syrran att jag inte tar illa upp om hon inte använder den, hehe. En vit väska som kanske blir ful i tvätten har eventuellt ett bäst-före-datum. Jag tvättade broderiet i fintvättprogrammet innan jag började sy väskan och det gick utmärkt. Däremot är jag inte säker på att vlieselinet som jag strök på för stadga klarar samma behandling. Yllebroderier kan man inte tvätta och jag tror att personal på kemtvättar är tveksamma att ta sig an även de där jeansjackorna. Det tycker jag dock inte ska hindra kreativa projekt. (Som med allt annat jag tar hem från loppis eller second hand åker det direkt i frysen eller i tvättmaskinen med tanke på ofrivilliga medpassagerare.) Hoppas att du blev lite inspirerad att hitta på något kul!

Ett Litet Ord

HEMSLÖJD fortsätter ta sig ton.

26 januari, 2025 7 kommentarer

Mitt förra ledord HEMSLÖJD visade sig inte riktigt leda in i något mål och samtidigt är det något som jag fortfarande vill få in mycket mer i mitt liv. Med tanke på det passade det jättebra att helt enkelt bara fortsätta hemslöjda när det passar. Jag har en komplicerad relation till självhjälpsböcker, eller snarare till deras författare. Det är inte så att jag besserwissrar mig förbi dem, men jag tror att skrivandet av boken snarare hjälper författaren än någon annan. Författaren och personer som är precis lika henom. Här kommer därför tips som kanske hjälper någon som liknar mig. Jag har svårt att fatta snabba beslut, jag skjuter ofta upp sådant som börjar med ett moment som känns som lilla Kilimanjaro att bestiga och så vill jag gärna känna mig duktig genom att bocka av grejer på listor. Då är byggsatser perfekta! Tyvärr får jag göra dessa byggsatser själv, något som ytterligare skjuter saker och ting framåt, men när jag väl sorterat, beställt och planat ut uppförsbackarna är det bara att köra. I syrummet har jag nu ett par lådor som innehåller mestadels andrahandstextilier som ska bli något annat. Efter att vi hade städat, tränat och käkat lunch drog min arbetsverkstad igång.

”Nu har hon blivit knäpp”, tänker du kanske när du ser denna, ja, vad? Detta började som en fin ylletröja som hade filtat sig och därmed blivit jättetjock och krympt i tvättmaskinen. Jag klippte av den under ärmhålen och klippte bort lite i sidorna för att göra rektangeln rak. Efter det fick jag leta upp en video på YouTube för att påminna mig om hur man börjar när man ska sy langettsöm. Fotot visar inte färgerna ordentligt, men det finns små gröna detaljer i det blå garnet. Därför sydde jag runt med dubbel grön tråd. Nu har jag ett varmt och gosigt sittunderlag att använda här hemma. Vanliga sittunderlag i plast är nog mer praktiska, men nu får tröjan leva vidare. Jag fick nostalgiska flashbacks till lekis där jag ääälskade att sy väskor och dukar och allt vad det var.

Det jag ägnade mest tid åt var en present som jag inte kan visa än. Stjälkstygn har jag inte heller sytt på länge. De skrämmer mig, haha! Är mycket mer bekväm med korsstygn, men det visade sig att jag kunde klara detta utan att förlora förståndet.

Detta lilla broderi hittade jag uppspänt på en kartong förra året på Pingstis och tyckte att det var alldeles illbedåriskt. Jag insåg efter att jag hade tvättat upp det att det skulle vara opraktiskt att montera på ett barnplagg som jag hade tänkt från början, så då fick det bli en lavendelkudde till lilla barnbarnet som kan ligga bland hennes kläder. Broderiet var alltså redan runt, så jag klippte till en matchande rundel i en gammal tätt vävd duk, fäste ihop kanterna för hand, fyllde kudden med ull och torkad lavendel som jag har till just sådana här kuddar och fäste ihop det sista när jag tyckte att kudden var lagom stunsig. Nu luktar den gott och femkronorsbroderiet som någon säkert sydde för runt femtio år sedan har fått nytt liv.

Jag måste också visa makens fina lösning till bambuspegeln i syrummet. För att se sig i helfigur måste den vinklas, men det har inte gått att få den att stanna i rätt läge. Nu fixade han därför något slags strykbrädelösning. Så snygg tycker jag, men framför allt praktisk. Klart slut från en riktig fixardag.

Kreativitet

Förberedelser för kallare dagar.

23 augusti, 2024 Inga kommentarer

Nu har jag förberett projektet ”Skapande september” för i år. Det kommer antagligen inte att finnas tid över till detta alla dagar eftersom de närmaste månaderna kommer att vara mycket upptagna, men jag gillar tanken på att gnugga mina kreativa knölar lite extra under flera veckor på det här sättet. Ibland kan det vara spännande att bara bjuda in ett ord i sitt sinne och se vart det leder. Jag har taggat lite olika skapande tekniker, men det finns ju så många fler att använda sig av! Kanske vill du också vara med? Isåfall får du gärna dela med dig, det skulle vara jätteroligt.

Skapande september 2024 Ladda ner

Ett Litet Ord

Tillbaka till HEMSLÖJD.

14 augusti, 2024 2 kommentarer

Sommaren har varit lång och fortsätter, men nu under andra former. Häromdagen tog jag mig äntligen tid att sätta mig med ett av alla projekt jag har planerat för detta år genom mitt årsord HEMSLÖJD. Mönstret till texten ritade jag till när vår äldsta dotter skulle få en egen födelsedagsduk till sin familj. Duken köpte jag på Pingstkyrkans secondhand för en billig peng för att just pimpa den till födelsedagsduk. Bomullsgarnet i perfekt matchning till den mörkaste färgen i de söta rosorna hade jag i gömmorna. Nu återstår att pressa duken och kanske till och med stärka den som man gjorde ”förr i tiden”. Roligast hade varit om jag hade hittat en bricka som passade perfekt i storlek. Vi får väl se om det är möjligt! Hur nödvändigt är det att ha en duk som bara används på födelsedagar? Om du frågar mig så hänger naturligtvis inte livet på det, men nog blir det roligare med små traditioner och detaljer som gör att man känner trygghet i en värld som ständigt snurrar på och bjuder på obehagliga överraskningar. Dessutom tycker jag att det är otroligt värdefullt att bevara det jobb som någon lagt på ett så vackert och välgjort konsthantverk. Sådana pilliga korsstygn och vackra fållar snyter man inte ur näsan precis.

Funderingar

Tänkvärt.

12 april, 2024 2 kommentarer

Lillastesyster skickade denna skärmdump med meddelandet ”hittade detta broderi, passar dig”. Jag funderade på varför det passar mig. Inte för att jag inte höll med, utan för att det är intressant att se på sig själv utifrån. Passar det för att jag gillar citat? Passar det för att jag gillar att brodera och det är ett underbart broderi? Passar det för att jag har en bakgrund som martyrernas martyr? Passar det för att jag gillar att skriva kalligrafi? Passar det för att jag är snäll i allmänhet, men att jag inte borde låta det styra mitt liv? Efter att ha kommit så långt bestämde jag mig för att skriva av citatet. Istället för att stoppa det i mappen tänker jag hänga upp det på väggen för eget bruk.

Nu har jag dessutom kommit längre i mina funderingar. Jag tänker att citatet kan peppa någon som delar min personlighet och till viss del låter sig bli utnyttjad av andra i sin snällhet. Man ställer sig ständigt åt sidan för att släppa fram någon annan, aktar sig noga för att inte göra andra besvikna, vill absolut inte lämna andra med känslan att de blivit överkörda eller utnyttjade. Den inre glöden, elden, släcks långsamt. Å andra sidan tänker jag att det också passar någon som är bipolär. I de hypomana eller maniska perioderna kan en sådan person skada relationer genom att inte respektera andras gränser, men även sig själv genom att inte ta hand om sina egna behov. Elden som känns så inspirerande och givande ger upphov till små ”cowboy och indian-leksbränder” i skogsbryn, eller till och med rasande skogsbränder. Att få hjälp i en sådan situation och stävja elden kan vara nödvändigt och precis det som är snällt. Å ena sidan, å andra sidan. En påminnelse om att livet sällan är så svartvitt som det kan synas vid en första anblick, något som hjälper både i interaktionen med sitt eget inre och andra människor.

Ett Litet Ord

Var HEMSLÖJD rätt årsord?

14 januari, 2024 Inga kommentarer

Jag har funderat en hel del över mitt årsord. Jag är så van vid att välja ord som väl mest kan beskrivas som karaktärsdanande, eller åtminstone utvecklande på flera olika plan. För 2024 har jag valt ett ord som bara är roligt. Ja, så tänkte jag iallafall när jag hade landat i ordet och bestämt mig. Roligt ska inte nedvärderas, jag tror de flesta behöver tillföra olika dimensioner av glädje i sitt liv. Däremot tror jag själv att jag mår bra av personlig utveckling och det är onekligen något som de årsord som slagit följe med mig genom åren bidragit till. Nu hade jag såklart inte behövt oroa mig. Hade jag vågat lita på ”processen” hade jag förstått att jag vet vad jag behöver utan att behöva gräva så mycket. Naturligtvis har det redan visat sig att HEMSLÖJD inte bara är roligt. Som jag berättat många gånger har jag en benägenhet att skjuta upp saker och när jag väl hade inventerat alla mina möjliga projekt stod min inre prokrastinerare på högeraxeln och skrattade rått åt mig, rätt in i örat. Och högt. För jag kommer att få jobba hårt på att avsluta projekt och ro saker och ting i land under det här året. Tänk, vad bra detta kommer att vara för mig! Dessutom är det inte bara roliga moment inblandade i de här projekten, något som gjort att det ligger så många halvfärdiga grejer i lådorna.

Jag insåg tidigt att dokumentation kommer att vara viktigt för mig, men visste inte riktigt hur jag skulle göra det. Igår kom jag på att ett fotoalbum i telefonen där jag lämnar anteckningar på själva fotona kommer att bli det bästa. Jag fokuserar inte på estetiskt vackra bilder. När projektet är klart fotar jag helt enkelt. (Makens socka fotades när bara en var klar, så där fuskade jag lite.) HEMSLÖJD kan kännas lite överväldigande då en hemslöjdsbutik för mig bjuder på den största kunnighet som finns i olika hantverk. Jag har dock bestämt mig för att försöka strunta i detta och bara jobba på. Ingen ska bedöma grejerna, jag ska ha roligt, utvecklas och förhoppningsvis kunna ge nära och kära hjälp och presenter i takt med att grejerna blir klara. Det kommer att bli högt och lågt.

Här kommer en beskrivning av vad som hunnits med under de här två veckorna:

Makens sockor är klara!
För flera år sedan köpte jag en kavaj som inte var lagom mig, men som var supersnygg och i fin kvalitet. Den har väntat på att bli lagad och få en knapp isydd. Det har jag fixat nu och kavajen ska tas med upp till Nynäshamn nästa gång jag åker.
Den gröna klänningen hade jag när jag var liten, men säkert mina syrror också. Fickorna satt lösa, knapparna var borta och fållen hängde på trekvart. Jag letade upp matchande knappar och sydde fast samt sydde sömmar där det behövdes.
Den vackra loppisduken har jag redan använt mycket, men fållen var så trasig att jag bestämde mig för att klippa av den och börja om. Tyget är jättesladdrigt, så jag sydde helt enkelt en bindsöm utan fåll för att låsa trådarna. Nu har jag strukit duken också och bestämt att jag inte behöver handfålla. Det här duger bra.
Yngsta dotterns favoritkasse har fått förstärkt lagning och kan nu fortsätta jobba.
Min vetepåse har fått nytt fodral sytt av en hemvävd förningsduk som en gång tillhörde Elna Nilsson, Elin Nystedt eller någon annan E.N.

Just vetepåsen låg inte ens i projekthögen, men när jag hittade duken (låg i en hög fina hemvävda textilier i en auktionslåda) visste jag precis vad jag ville ha den till.

Zoomar du in kan du se brännhålen som fodralet fick då vetekudden fastnade i mikron någon gång. Du behöver inte zooma för att se att mönstret är gräsligt. Jag har aldrig tyckt om det, men själva vetekudden hade den perfekta storleken och köptes på Tjurkö av ett hantverkarkollektiv som jag gärna stöttar. Det fanns vid det tillfället tyvärr inga överdrag jag gillade, så det här fick duga.

Broderade monogram är något av det finaste jag vet! Modigt att sy korsstygn ”på frihand”. Sådant behöver jag öva mer på under året…

Så här ser vetevärmaren ut nu. Den är provkörd och funkar precis lika bra som innan. Tyget tåler rejäla tag, men jag tänker inte bränna den igen. (Jag lärde mig en läxa förra gången och lägger den numera alltid ihopvikt så den inte kan trilla över och fastna.)

1 2 3 Nästa →