Så härligt det är att få vara med och fira viktiga delmål på livets stig! De senaste dagarna har vi fått fira både det ena och det andra tillsammans med människor som jag verkligen älskar.
Student nummer ett, en härlig ung man med stort intresse för samhället och dess strukturer. Hans mamma har funnits i mitt liv sedan hon var liten, i många olika roller. Så härligt att få fira denna stora dag!
Student nummer två, en annan härlig ung man. Rättrådig och kärleksfull. Syskonens barn är som mina egna och glädjen då de skördar framgångar är stor!
Maken var muurikka-kock på den andra studenten och pizzabagare då vår härlige svåger överraskades med 40-årsfest på lördagen. Dessvärre glömde jag att fota under denna begivenhet, så ”the Swedish Chef” får representera det firandet.
Vill bara säga att trädgården i Bredavik aldrig varit så fin som till studenten i år. Syrrans blick för detaljer är fantastisk. Extra roligt var det att äldsta dottern hade möjlighet att följa med ner och fira sina kusiner! Hon gjorde sig fint i den temporära lyxsoffan som nu återgått till att vara säng i ”kaptensvillan”.
Titta, vilka ljuvliga blomster! Jag kan tala om att buketterna fortfarande står fina idag, fyra dagar senare. Min syster påstår att det är för att hon följde rådet att gå upp och plocka blommorna klockan fem på morgonen. De chockades väl till skönhet…
För övrigt kan jag tala om att hela Bredaviksträdgården är så vacker just nu, trots den långvariga torkan. Gräsmattan börjar torka till, men den har varit frodig och grön ända tills nu. Samma sak här hemma i Uttorp. Jag är tacksam över att vi inte har bevattningsförbud med det kommunala vattnet. Vattnet i våra egna, grunda brunnar är slut, eller nästan slut, men jag vattnar så länge det går! Salladen med egen spenat, sallat, rucola och rädisor är inte dum. Jag älskar när trädgårdsterapin räcker liiite längre än till att bara vara just ”terapeutisk”. Någonstans känns det gott att kunna njuta av det man jobbat så hårt för, hehe.
Jobba, jobba, jooobba! Vildvuxet är vackert, syrenerna doftar fortfarande fantastiskt förföriskt och i trädgårdslandet byggs långsamt en örtagård. Vattnet i brunnen där nere tog slut igår. Lång, kall vår med mycket litet regn. Gardena-prylar är nu på gång så vi kan vattna med kommunalt vatten från köket (vi har ingen utkastare på utsidan av huset). Alla tomater, chilin och paprikan har fått stora byttor och ska kanske få hitta hem till sina rätta platser. De har stått ute och härdats, men behöver lite mer anpassning för att klara rent söderläge. Förruttnat gräsklipp luktar kodynga, det är väl i princip samma sak. I två av lådorna ligger nu just sådant och två omgångar bokashi nedgrävt. Det luktar inte gott, men förhoppningsvis kommer squash, pumpa och gurka glädja sig och få möjlighet att blomma ut. Och så måste jag sätta igång och ha ihjäl mördarsniglar på ett mer effektivt sätt. Alkoholfritt öl och snigelfällor sägs vara sådana. Vi får väl se. Men jag undrar om det inte är rådjuren som nafsat upp halva kärleksörten från perennrabatten. Hade glömt att TricoGarden behöver användas även på annat än tulpaner. Klart slut, nu fortsätter vi!
I Bredavik står världens vackraste solnedgång att finna. Jag tänker alltid att de som uppfann Blekingesöm inspirerades av färgerna i denna och drog ur det essentiella. Jag är tacksam över det hängkläde som mamma sydde till mig, att jag kunde se bortom ungdomlig dumhet och smak då jag inte riktigt uppskattade detta hantverk.
Igår satt vi ute i trädgården tillsammans med mammas kusiner och deras fruar. Magisk solnedgång, filtar för att betvinga kylan och riktigt trevligt sällskap. Känslan av att livet fortsätter också efter det senaste årets galenskaper och tacksamhet över de offer våra föräldrar gjorde för att vi skulle kunna ha tillgång till detta fantastiska. Nu börjar våra och mina syskons barn växa upp och snart är det dags för nästa generation att ta över. Hur den framtiden ser ut är det ingen som vet. Karlskrona kommun planerar bebyggelse längs hela Näsvägen, ”skärgården ska bli mer tillgänglig”. Jag vill inte. Spjärnar emot, vill att paradiset på jorden ska vara intakt och att barn och barnbarn ska få fortsätta njuta. Vi diskuterar framtida scenarier, funderar på olika lösningar, tar en dag i taget. Och njuter av de vackra solnedgångarna.
Gärna ville jag vara ett träd ja gärna ville jag vara ett träd Jag skulle stå på en äng för mig själv och tänka som man tänker på hur vinden far och stjärnorna blänker
Gärna ville jag vara en sten ja gärna ville jag vara en sten Jag skulle ligga för mig själv på en strand och tänka som man tänker på hur vågorna slår och vattnet stänker
Gärna ville jag vara ett hav ja gärna ville jag vara ett hav Jag skulle finnas överallt och tänka så som haven tänker på hur stormarna far och vågorna blänker
ur Gröngölingen är på väg av Barbro Lindgren
Igår var vi några i familjen i Bredavik och njöt av en fantastisk dag. Min syster hade hela sin familj med sig och de fixade och fejade, gjorde fint och förberedde inför att ett av syskonbarnen får besök av vänner nästa helg. Brorsan klippte gräs och fick det att se ut som en reklambild från något gräsvårdsföretag, så fint blev det. Maken har blivit en hejare på att få ihop maten som man lagar på muurikka, så det blev hans uppgift. Det var ruskigt gott och jag kan varmt rekommendera receptet som ju funkar lika bra i stekpanna. (Vi använde fläskytterfilé.) Alla blev så mätta att magen stod i fyrkant, men så blir det ibland när maten är god, sällskapet trevligt och vädret alldeles perfekt. Dessutom var utsikten över ”gungträdet” längst ner i trädgården overklig. Fotot ser fejkat ut, men såhär såg det ut. Tänk, vilket paradis för honungsbin!
Vi har lagt ”stilla veckan” bakom oss och igår inleddes påskveckan. Jag blir alltid så förvirrad. Vi är nämligen ivriga att fira våra högtider här i Sverige. Eller nja, jag gissar att folk mest villhöver sina lediga dagar. Många aftnar blir det. Julafton, påskafton, midsommarafton… Sådär är det ju inte i USA till exempel. Ja, och så fort vi har firat är det skjuts undan med dekorationer och annat och fortsätt med det nya.
Min stilla vecka var det full rulle på. Mormor berättade att hon på långfredagen fick klä sig i svart och sitta stilla på en stol hela dagen då hon var barn. Min mormor var en överdrifternas kvinna och visste hur man skulle berätta en historia för bäst effekt, men jag gissar att känslan var att man faktiskt inte fick göra någonting denna dag för att uppmärksamma känslan i vad som hände denna dag för tvåtusen-ish år sedan. Vi passade in uteaktiviteterna med lite fler människor med det finaste vädret och det innebär att det blev pizzaugnsbak på långfredagen. Då kom delar av makens familj och testade vår egen lilla pizzeria.
Vid det här laget har vi förfinat tekniken. Jag har testat flera olika recept och har landat i att jag gillar Znickes pizzabotten bäst. Det är jag som förbereder botten, tomatsås och toppings. När vi är på plats monterar jag pizzorna medan maken sköter uppeldningen av ugnen och själva gräddandet. Det blir sällan någon väntetid mellan utbakning och färdig pizza på det viset och alla får äta exakt nygräddade läckerheter. Just i fredags var det soligt och härligt då vi drog igång, men några timmar senare satt alla och huttrade trots att alla filtar fick jobba hårt. Det var i alla fall jättemysigt att kunna träffas efter så långt tid!
”Ta många detaljbilder på maten”, hälsningar syrran i Skottland. Hon och hennes familj har skjutit upp sin Sturköresa flera gånger det senaste året och jag tror de bestämde sig för att inte ens beställa biljetter till sommaren pga osäkerheten runt Coronahanteringen. Jag hoppas verkligen att de får komma i juli. Det var alldeles för länge sedan…
Det här är ju ingen receptblogg, men jag gillar att dela med mig av toppentips som jag själv hittat.
Hur du kokar många ägg på en gång, perfekt resultat, hittar du här. (Jag använde vårt gigantiska durkslag från IKEA till 24 ägg och kokade dem i vår 10-literskastrull, också från IKEA, och det blev hur bra som helst.)
Else-Britts frukt- och nötbröd gör alltid succé. Det finns flera olika versioner på nätet, men det här är min favorit. (Jag följer tipset i tråden att lägga över aluminiumfolie för att brödet inte ska bli så mörkt, men bara då jag kommer ihåg det.) Det är det godaste bröd jag vet och borde kanske kallas godis istället för just bröd. Det går bra att byta ut vetemjölet mot lämpligt alternativ (det gör jag), men eftersom rågen också innehåller gluten funkar det inte om man har celiaki. Undrar just om det skulle funka med Finax brödmix… Skär skivorna riktigt tunna!
Här var en till som jag äntligen fick träffa! Så underbart! Hon matchade kolasnöresleken perfekt och var kanske snyggast av de tävlanden även om hon inte vann. Det är inte helt lätt att slörpa i sig ett godissnöre bara med hjälp av munnen. Prova själv!
Den klassiska klädstafetten med svågerns läckra tillbehörsdetaljer framkallar alltid många skratt! Både barn och vuxna kan delta på ganska lika villkor och det är roligt att kunna roa både sig själv och andra på detta sätt. Heja vara ute i våren-väder och att leka tillsammans över åldersgränserna. Själv fick jag en flashback från en midsommar eller födelsedag med mammas släkt och den där irländsk julaftonsleken och hur vi alla vrålade av skratt och knappt fick luft, just för att de vuxna faktiskt bjöd på sig själva. (Alla vuxna var nykterister, ”men” det var såklart roligt att se min genomstabile polismorbror krypa i sicksack över gräsmattan medan min äldsta moster höll på att kissa ner sig av skratt. Tänk hur det hade blivit om alkohol varit inblandad. Vuxna som kryper och flamsar, vuxna som faktiskt kissar ner sig osv. Tänk vilken skillnad det kan vara trots så många liknande parametrar.)
Igår var det så dags för en påskpromenad ner till Östersjön. Det var en kamp mellan sol och vind om huruvida jag skulle ha på mig min jacka, så det blev något slags mittemellan. Det är kyligt, men nu närmar sig härligare dagar. Jag smörjer in ansiktet med SPF 50 varje dag, oroad över orsaken till mitt basaliom och andra solskador. Jag har hävdat att det inte är bra att kladda på en massa kemikalier, men eftersom jag tillbringar så mycket tid ute i solen gör jag hellre det. Jag gissar att grunden till eventuell hudcancer redan ligger under mitt skinn, men jag är ändå väldigt försiktig. Jag har en fin stråhatt som jag köpte då jag var på Öland med mina syskon, men dessvärre är den lite väl stor. Jaja, det löser sig väl. Det brukar ju göra det.
Hur hamnade jag här? När mamma levde gjorde hon allt hon kunde för att påverka oss att flytta till Karlskrona. Hon skickade länkar till passande jobb, hon skickade tips på fina hus och hon drog också upp en och annan nackdel med att som barn växa upp i STOCKHOLM. Mitt svar blev alltid att jag inte någonsin tänkte flytta hit. Någonsin. Jag älskade Bredavik och ville att det skulle förbli mitt paradis på jorden, mitt andningshål, chansen för mig och min familj att hämta kraft till vardagslunken. Har jag ångrat att jag själv aldrig drev den här processen? Nej, knappast. Jag älskar att bo här och tänker att ”allt har sin tid”. Jag är dessutom en stark förespråkare av att komma ihåg att OM inte finns i livet. Vi har inte möjlighet att leva om våra liv. Fastnar vi i ett ältande över ”om bara” eller ”om inte” så mår vi otroligt dåligt.
Härom dagen promenerade jag ner till Bredavik och vår fina V som bor där. De senaste dagarna har varit helt fantastiska! Det var som att jag befann mig i en Jan Abramsson-tavla fast jag faktiskt bara promenerade på en asfalterad och trafikerad väg. Jag kände tacksamheten bubbla i mig. I början då vi bodde här var jag helt fokuserad på att vinsten med att bo här handlade om att vi nu befann oss nära så många i vår storfamilj. Det är fortfarande väldigt viktigt, men dessutom njuter jag av att bo HÄR. Platsen i sig har blivit viktig. Jag älskar verkligen Sturkö.
När min resebloggarsyster och jag var på väg hem efter ett spännande uppdrag som jag fick följa med henne på diskuterade vi vådan av att bli kvar någonstans och aldrig vidga sina vyer. Jag frågade om det var nödvändigt att resa ut i stora världen för att växa som människa, att nå sin potential. Hon hävdade att det åtminstone är en viktig beståndsdel medan jag sa att jag tror att man kan uppnå det också på andra sätt. Här finns en artikel som jag varmt rekommenderar. Den handlar om provinsialism och är mycket läsvärd, både för yngre och äldre. Jag tänkte också hänvisa till en text Malin Wollin skrev om hemvändare och bushabarn som flyttat till storstan och kommer tillbaka till hembygden och ser ner på de som är kvar. När jag hittar den ska jag lägga upp också den. Är du nöjd med din plats på jorden? Och vad gör du annars för att kunna uppnå din dröm?
Jaha. Så har vi klarat av den där tiden på året då det plötsligt blir helt uppenbart att vintern närmar sig. Jag vet att vi bara ställde tillbaka klockan en timme, men hjälp, vad trött jag var igår kväll! Samma sak varje år… Jag hittar ingenstans om huruvida vi ska slopa tidsomställningen eller ej. Det har dock varit uppe till diskussion. EU tror jag har tagit beslut om att låta alla medlemsländer bestämma själva. Oh, vad schangtilt!
Vi hade besök av ett par som vill ha maken som vigselförrättare. De ville testa den lokala pizzan (alltså vår egen vedugnseldade pizza) och den manlige parten ville också ta sig ett dopp i den inbjudande böljan grå. Nu är vi alla olika och jag har förstått att året runt-bad tillför mycket positivt till hälsan. Jag nöjer mig med tipset om att duscha fötterna iskallt på kvällen och sedan torka väl och massera dem med passande olja. Efter den behandlingen får man varma, goa fötter och somnar som en prins(essa).
Vintertid innebär långa, mörka kvällar och strumpstickning. Jag har tydligen saknat stickandet mer än vad jag har förstått och föll snabbt in i den terapeutiska rytmen. Egentligen hade jag bestämt mig för att sticka något med större stickor eftersom det går så lååångsamt med storlek 2,5. Nu var det sådana här garner och stickor jag hade, så det fick bli en ”favorit i repris”. Jag är ruskigt förtjust i de här randiga garnerna till just sockor. Stickningen blir lite spännande fast man slipper det meckiga mönsterräknandet. Har du också känt vintern knacka på?
Vilken dag vårt hörn av Sverige fick igår. Ett gammalt par här från ön hittades döda i sin bil på havets botten på den plats dit vi styrt kosan kvällen innan för en kvällspromenad. De låg med all sannolikhet redan i vattnet när vi var där, men det var för mörkt för att se något. Usch, tanken på det är lite skakande. Stort uppbåd av polisbilar och ambulanser här ute på vår ände igår morse och sedan var allt som vanligt igen för alla andra. Stackars deras döttrar som i ett slag förlorat sina föräldrar utan att hinna vänja sig vid tanken…
Nästa tidningsrubriker nämnde fallet med den försvunne mannen i Karlskrona och att brottsrubriceringen för de två misstänkta kidnapparna ändrats till att de nu är misstänkta för mord. Vi är flera i familjen som blivit förhörda i samband med detta ärende p.g.a. att vi befann oss samtidigt på en specifik plats, men våra observationer har nog inte lett någon utredning vidare. Hela detta fall är mycket tragiskt och jag hoppas innerligt att mannen hittas och får en ordentligt begravning.
Efter den tunga inledningen kan jag säga att dagen slutade mycket roligare. Igår fyllde en god vän 50 år och jag och dottern åkte dit en sväng för att uppvakta jubilaren. Det är härligt att fira livet! 50 är en stor och viktig dag. Halvvägs till 100. Inte ung längre, men inte heller gammal. Erfaren, men förhoppningsvis inte alltför medfaren. Det finns fortfarande möjlighet till utveckling och styrka! Fint på alla sätt och vis.
I samband med firandet hade vi möjlighet att träffa vännens käresta för första gången. Efter ett visst pusslande kunde vi komma fram till att han har delar av sina rötter i Bredavik och att hans farmors mor bodde på grundfastigheten där vi nu har vårt sommarhus. Jag kunde inte låta bli att gräva ner mig lite och leta efter vårt släktskap, men tror att jag kanske hade fel i mitt antagande om detta. Däremot hade min väninna, grannen, en massa information! Dessutom är hon ingift i hans släkt. Detta är sådant som är helt ointressant för vissa, men som jag tycker är hur spännande som helst.
Idag är det dags att få ner lite grejer i jorden, nu när det inte är snustorrt längre. Annat ska upp. Lite mangold ska skördas och förvällas och jag ska njuta av att det faktiskt är några fruktämnen på gång på mina squash- eller pumpaplantor!!! Sent omsider, men jag vet ju hur fort de växer om de bara får lite näring och vatten. Tjingeling! Ha det fint, och kom ihåg att uppvakta just din Rolf på namnsdagen. Det är han värd!
Igår tillbringade jag dagen i Bredavik med min brors två yngsta barn. Det var alldeles tyst i omgivningarna. När skolorna drar igång förändras allt. Vårt sommarparadis har sjudit av aktivitet ända sedan två av mina syskon och deras familjer flyttade dit för sommaren och det har varit så roligt att se fotbollsplanen användas (som volleybollplan, men ändå), det har varit många dopp från bryggan och både grillen och pizzaugnen har gått varma. I början av sommaren kände jag mig lite orolig att sommaren skulle bli ”fel” p.g.a. flera olika orsaker, men nej, den har verkligen blivit jättebra.
Livet med småbarn är så annorlunda det i den fas jag befinner mig nu. Det är full gas från morgon till kväll! Tusen frågor, ”Kolla på mig!”, småsår som ska pussas på, samma aktivitet hundra gånger på raken och sedan var det det där med maten… Jag älskar verkligen barn! Jag har faktiskt gjort det så länge jag kan komma ihåg. Jag tycker om deras nyfikenhet och är otroligt fascinerad av deras snabba utveckling. Historierna de berättar är färgade av allt som uppfyller deras liv just nu och de är experter på mindfulness i just bemärkelsen jag lägger i det ordet. Jag får lägga min effektivitet åt sidan och låta det ta tid att få rätt sko på rätt fot och att knäppa skospännena.
Gårdagens tunga och fuktiga hetta var näst intill outhärdlig och inte gick det att bada mig svalare heller eftersom algblomningen gjorde vattnet riktigt läbbigt. Igår kväll föll några droppar, men den fuktiga tyngden ligger kvar. Det sägs att det ska åska och regna inatt och oj, vad jag hoppas att det är med sanningen överensstämmande! Tänk att slippa vattna tomater, chili, paprika och aubergine… Nu är det väl dags att sätta in några av plantorna i det lilla växthuset igen om det ska bli någon skörd att räkna med, men de har mått bra av att stå ute och lufta sig i några dagar.
Ljungen fortsätter blomma och Uttorpsrundan är fantastiskt vacker. Jag har firat att mitt certifikat är på väg i posten och att jag snart kan börja jobba som certifierad samtalsterapeut! Tänk ändå att allt elände jag upplevt i livet nu kan komma till nytta. Jag menar inte att jag specifikt har haft något eländigt liv, inte alls. De tunga upplevelser jag gått igenom känner jag dock ger en viss tyngd till mig som människa och den förståelse jag har för mina klienter. Jag hoppas att det är så.
”Det är lättare att ändra en flods förlopp än en persons sätt att vara.” Kinesiskt talesätt
När vi nu går in i en ny tid, denna sensommar som bjuder på högt och lågt, känner jag att det är extra viktigt att jag tar mig tid att fundera över hur viktig denna chans till nystart alltid har varit för mig. När alla andra uttryckt sorg över att sommaren varit över har jag tyckt om de nya skrivhäftena, pennorna, grupperna och allt vad det varit trots att jag egentligen är en sådan som gillar att sitta under min korkek och ha det precis som jag alltid har haft det. Jag är väl helt enkelt precis lika komplex och märklig som mina medmänniskor.
Grattis till min fina och duktiga bror som igår fyllde 37, eller vad det nu var igen. Han har haft sin hjullastare ståendes hos oss i några veckor och kommit för att meka med den nästan varje dag. Efter diverse teorier och implementeringar lyckades han nu på sin födelsedag att få loss axeln som suttit som berget. Nu ska bara den nya på plats! Easy-peasy.Årets kräftskiva med J&J fick oss alla mätta och belåtna. Tipset om chiliaioli från lillebror för några veckor sedan var en vinnare. Mums! Så gott i samklang med skaldjur. Jag har jobbat mig igenom ett gäng olika västerbottenpajrecept och har kommit fram till att de blir goda allihop om de innehåller ägg, grädde och västerbottenost. Min gjorde jag igår med havregryn i pajskalet. Det var okej, men inte min favorit. Den vanliga tog slut, så jag gissar att den var god.
Om att anstränga sig lite extra… Min syster påbörjade ett årstidsskåp. Där ligger dekorationer passande de flesta högtider. Det gör att också sommarstället kan bjuda på festliga omgivningar med tema i alla lägen utan allt för mycket krångel, något som jag verkligen uppskattar. Jag var inte inblandad i den här fina dukningen mer än att jag fixade lite småplock och har gullat med blommorna. Det var så mysigt att sitta där under päronträdet!
