Ge mig äkta vara, för sjutton gubbar!
Varje år gör jag tillsammans med våra kompisar en jullista på Spotify med nya låtar för året. Det har varit ett roligt projekt i alla dessa år. Det har gått lite olika till för min del då jag bl a letat upp någon musiksida som räknat ner till varje ny jullåt eller på senare tid hittat något liknande på Amazon eller Spotify. Men nu?! Nej, men jag blir galen! Det roligaste med detta projekt har varit att hitta nya musiker och favoriter. Jag vill inte lyssna på ett ”projekt” med programmerare till AI-genererad röster och instrument. Jag vill ha upphovsmän som är människor och musiker som kan spela instrument, inte köra ett program som genererar en klämkäck melodi och en ljuv stämma. Hur mycket av musiken på ”Christmas 2026 – new Christmas releases” är AI-genererad? Långt mer än jag är intresserad av. Låt mig snälla slippa . Nu låter det som att jag är avig allt bara för att vara avig, men så är det inte alls. Jag gillar syntmusik (för att ta mig tillbaka till 80-talet) och har inget emot att det används samplade ljud och liknande. Jag får dock ont i magen av att inte veta om det ens är en människa som sjunger på låten, om det är en dator som skakat fram en notsekvens eller om det över huvud taget varit något annat konstverk inblandat än att sitta och dra i reglage upp och ner. Jag känner att jag kanske får förlita mig till gamla klassiker i år medan jag gör vad jag kan för att hitta något slags sätt att hantera Den Nya Musikvärlden.
Jag vet inte om det är en massa AI inblandad i denna låt, men Kat Edmonson vet jag är en duktig sångerska och listan på vilka som är inblandade ser ut så här:
Huvudartist: Kat Edmonson
Kompositör: Earl E. Lawrence
Studioproducenter: Kat Edmonson, Frank Filipetti
Huvudsångare: Kat Edmonson
Orgel: Roy Dunlap
Elgitarr: Paul Meyers
Basgitarr: Bob Hart
Trummor: Mark McLean
Artisten dearoldfriends som ”sjunger” Mistletoe med en kvinnoröst har en lista som ser ut såhär:
Kompositörer och textförfattare: Justin Bieber, Nasri Atweh, Adam Messinger
Producent: Winston Hunte
”Artisterna” står alla som programmerare: Justin Bieber, Nasri Atweh och Adam Messinger, allt under ”your own kind of label”
Ge mig en anledning till varför jag ska lyssna på denna låt så ska jag fundera på saken. Hur ska man egentligen förhålla sig till denna nya verklighet? För övrigt är bilden här ovan AI-genererad och ingen av personerna finns på riktigt. De kan varken spela eller sjunga, men det finns idag möjlighet att tillverka en video där de står och gör något slags ”We are the world”-video som inte en enda riktig musiker varit inblandad i. Så ser verkligheten ut.
Vem ska jag tro på, tro på, tro på?
Thomas di Leva is still going strong och Spotify tipsade om att han precis gett ut ett nytt album. Jag har inte riktigt tagit mig tid att lyssna in det, men påmindes om hans gamla existentiella mästerverk Vem ska jag tro på. Texten har väl aldrig varit så sann som idag. Eller, den skulle passa i alla tider, men i dessa tider med AI är det som att den blir till riktigt sprängstoff. Det är så irriterande att man inte vet om ett filmklipp är äkta eller ej. Jag hatar det. Hatar att folk luras. Hatar att jag måste ifrågasätta varenda litet möte med ett filmklipp som jag har. Hatar att folk förändrar, förbättrar, exkluderar, broderar ut och utan att darra på manschetten luras eftersom de tycker att de har rätt och någon annan har fel. Onda personer är onda nog på egen hand och gulliga barn kan väl bara få vara gulliga barn utan att få lillgamla ord inplanterade i sina munnar? Hat kan vara en farlig känsla och är ett starkt uttryck, men jag tycker att det har sin plats här. Snälla, sluta manipulera mig, sluta manipulera dig själv, sluta med dessa lurendrejerier…
Det kanske inte är så farligt med AI ändå?
När jag skulle se hur väl jag kunde få ChatBox att avbilda mig gick det sådär. Jag tänkte att vidare instruktioner skulle förbättra resultatet och öka chansen till att få en mer rättvisande bild.
Jag vet faktiskt inte vad jag ska säga, mer än att jag inte oroar mig över att AI tar över världen just idag. Det var länge sedan jag skrattade så hjärtligt!