Att påminnas om tidens gång.

Haha, vem är jag att skriva en sådan rubrik på ett inlägg?! Jag påminner alltid och hela tiden mig själv och andra om tidens gång (inte minst här i bloggen). Jag är tacksam för den. Jag gillar att göra nostalgiska återblickar och även om jag inte är någon drömmare precis så vill jag se mig själv ”bli 110 och följa Pelle tills han blir vuxen” (min mammas kusins ord från telefonsamtalet häromdagen). Det är förståeligt att ålderdomen inte ses med blida ögon. Det verkar vara tufft att bli gammal av olika anledningar. Kroppen blir mindre och mindre förlåtande och medgörlig. Man blir ofta marginaliserad. Även personer som varit viktiga och betydande i många sammanhang blir till bifigurer då de inte längre har samma ork. Ensamhet verkar vara ett återkommande tema om man har ynnesten att leva länge då andra går bort, en i taget. ”Vem av oss ligger i kistan nästa gång det blir begravning?” Ens kognitiva förmåga mjukas ofta upp i kanterna och det är vanligt att skärpan försvinner i takt med att åren går. Sedan är det allt det andra. Erfarenheten. Visdomen. Att man slutar bry sig om oegentligheter. Insikten om att det mesta ordnar sig till slut.

För en livstid sedan var jag tonåring och älskade att lyssna på Tracks. Jag kan precis återkalla känslan av att hinna trycka på och av inspelningsknappen i precis rätt tid för att slippa Kaj Kindvalls ljuva stämma. Jag blir lite tårögd då jag ser listettorna genom åren där i Wikipediatråden. Det roliga är att många låtar inte var mina favoriter då, men jag kan texterna utantill och älskar att lyssna på dem idag. Jaja, det är inte alltid lätt att förstå hur en människa funkar. Vår yngsta dotter fick namn efter Mauro Scoccos dänga Sarah, fast ändå inte. Varken jag eller min man skulle erkänna det, men jag tror att anledningen till att jag älskar detta namn är att jag hörde det upprepas om och om och om igen under en tid som formade mig på så många olika sätt och vis. Till dom ensamma talade till min existentiella ensamhet. Jag hade stor, underbar familj och fina, fina vänner, men jag kände mig ändå ensam. Det var en känsla som följde mig långt efter att jag hade gift mig och fått barn och jag känner att det är något som varit väldigt hjälpsamt i mitt arbete som samtalsterapeut. Om någon skulle fråga mig ”gillar du Mauro Scocco” skulle jag säga nej, men vem skulle jag lura? Inte mig själv iallafall. Idag har han släppt ett nytt album med det fina namnet Livets rytm. Jag har har inte hunnit lyssna på alla låtar, men det låter Mauro Scocco. Jag tror inte jag tar med mig denna musik, att det är någon låt som blir viktig för mig, men jag tycker att ”Du behöver inte springa mer” är fin.

You may also like

14 kommentarer

  1. Gomorron Monnah!

    Ok, nostalgitripp deluxe idag…
    Tracks… älskade förstås! Önskar jag hade kvar mina kassettband när man satt och spelade in favvolåtarna medan man lyssnade, såklart med Kaj Kindvalls röst i början och slutet 😀
    Och jaa… inte för att vara sån… *blinkar och småler…* Man har ju fått den låten; Sarah med Mauro Scocco, sjungen för sig några ggr, hehe…
    Har dock inte hört hans ny album så tack för tips 🙂

    Kramar!!

    1. Ja, men eller hur? Vi gillar båda lite nostalgi.
      Jag säger som du, somliga band är det som jag gärna hade haft kvar. De som lyssnades till lite extra, som tröstade vid olycklig kärlek, som höll mig vaken då jag skulle hem från nattjobbet på Gullberna…
      Du vet vad jag känner för ditt namn! Älskar det fortfarande och är mycket nöjd med valet. Förstår att du hört både serenader och mer retfulla versioner. (Hej, hej Monica och Monica, kan du förlåta mig är de två låtar som folk har sjungit för mig, hehe.)
      Kanske växer Mauros album om jag orkar lyssna mer, men jag tycker nog att det är ”sådär” i det här skedet. Kram och trevlig helg!

  2. Jag minns också Tracks och att sitta redo för att spela in mina favoritlåtar. En tid då allt inte fanns tillgängligt på Youtube eller Spotify.

    1. Jag vet att jag ibland kan glorifiera gamla dagar, men gällande detta måste jag säga att jag tror att det varit menligt för oss att ha tillgång till allt hela tiden. Vi kan inte njuta lika mycket, vi blir liksom lite bedövade. Så fast jag älskar Spotify och lyssnar jättemycket kan jag ändå längta till att bara lyssna på de låtar som jag har tillgång till.

  3. Härligt Monnah!!! Ett inlägg som är Annika approved BIG time :-D.
    Just det, att sitta meed fingret redo på playknappen, classic. Tracks, Lördagsbiten, Rakt över disc …
    Att inte få med Kindwall, Clabbe mfl haha. Än idag kan jag minnas deras röster då jag hör vissa låtar.
    HAHA.
    Mauro och Ratata, som jag älskade dem. OCH de håller ju än. Både Ratatas låtar och Mauros.
    MYSinlägg!!
    Kramar och trevlig helg!

    1. Hehe, jag kan tänka mig det. Jag tänker att även jag kan återkalla deras röster på något vis. Och vet du, fortfarande då jag hör en del låtar ”vet” jag vilken låt som borde komma precis efter (men det fattar ju inte Spotify eller de på radion) då det var ordningen på mina band!
      Ratata har jag faktiskt nästan inte lyssnat på, förutom de självklara (Glad att det är över, Så länge vi har varann). Roligt att du gillade!
      Detsamma önskar jag dig, både kramar och trevliga helgdagar.

  4. Jag säger som Annika: Ännu kan jag höra deras röster mellan vissa låtar på mina blandband. Jag har kvar mina band, jag har lyssnat litegrann på dem med barnen när de var i tonåren. Mauro Scoccos låttexter har alltid tilltalat mig. Jag sitter just nu och lyssnar på hans sista album. Ha en fin helg.

    1. Jag är lite avis att du har dina band kvar… Jag har faktiskt gjort mig av med mina någon gång på vägen. Tror jag har två kassettband kvar, men de är speciella av andra anledningar och har inga Tracksinspelningar på sig. Vad tyckte du om hans album? Jag önskar dig detsamma!

  5. Nu föll jag också tillbaka i tiden. Min gamla bandspelare står hemma i farfars smedja. När jag köpte en ny fick far och farfar den. Minns ju det där tryckandet och förbannandet när Kaj eller Clabbe eller vem det nu var började prata innan låten var slut. Alltså…skitgubbar!
    Och så fick jag upp bilden på den över 90 kvinnan som bodde intill oss i förra lägenheten. Hon hade inga barn. Bara en cigarr-rökande brorson som ibland hälsade på. När hon inte gullade med mina barn över balkongräcket så grät hon att hon ville dö. Det var sååå sorgligt!
    Sen tänker jag att man kan bli ensam fast man har barn också.
    Mauro Scocco har jag aldrig varit en fan av heller men det kanske är läge att lyssna nu. Tack för tipset! Kram

    1. Wow för att du har kvar din bandspelare. Jag har varit alldeles för duktig på att städa ur (det kan man förvisso ifrågasätta med tanke på att jag rensar ut jämt, hahaha). Skitgubbar, haha, ja, jag hade lite samma tankar om dessa mellansnackare.
      Men åh, så tragiskt… Att höra någon uttrycka att de inte vill leva längre är tungt att bära. Och ensamhet är inte något som nödvändigtvis handlar om tillgången till personer eller ej.
      Jag tvivlar på att detta blir en favoritplatta för någon som aldrig lyssnat på honom innan, men jag kan verkligen ha fel. Kram!

  6. Jag tror inte jag gillade Mauro Scocco som soloartist lika mycket som jag gillade Ratata, men just Sarah är en klassiker.

    Jag har förstås också spelat in blandband så där, men det jag allra mest tänker på nu när jag tänker på Tracks (och Poporama och Discorama) är hur mycket jag lärde mig om popmusik av att lyssna. Han berättade alltid något litet om artisten eller vad låttexten hänvisade till, och det fastnade.

    1. För mig var det lite tvärtom. Alltså, jag lyssnade inte så mycket på Ratata. Å andra sidan var det väl inte så att jag lyssnade massor på Mauro Scocco heller.

      Vad spännande att du kommer att tänka på det som var runt omkring själva låtarna. Detta kan jag inte komma ihåg alls! Alltså, jag vet ju att Kaj Kindvall alltid kompletterade med information, men jag kan inte minnas att den satte sig hos mig. Å andra sidan är det kanske kunskap jag har idag som kom av detta, det är inte alls omöjligt.

  7. Vilken fin text!
    Jag kan känna igen mig där vid stereon med knapparna på kassettbandspelaren nedtryckta och redo att släppa upp pausknappen för att få en ny hitlåt inspelad.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *