Titeln till dagens inlägg har jag nästan snott från Bodil Jönsson och hennes fantastiska bok som jag har läst flera gånger.
Vi jagar tid, säger vi i vår kultur. Det vi egentligen menar är att vi låter klocktiden jaga oss, och att vi stenhårt inriktar oss på att försöka spara tid, till exempel genom allehanda tekniska finesser. Men det som du längtar efter har ingenting med klockan att göra. Det är din personliga, din upplevda tid som du vill ha lång. Det är den som du vill få gott om.
Sådär står det om boken på Bokus. Precis så tänker jag att det är. Jag vill att min upplevda tid ska vara lång. Jag vet ju att jag inte har mer eller mindre tid varje dag än någon annan. För den som bjuder in ”Carpe diem”, mindfulness, eller att leva i nuet kan tiden räcka längre. Kanske snarare känslan av att tiden räcker längre. När jag bakade lussekatter kändes det som att det var igår jag gjorde det sist. Jag har till och med bilder som visar att det såg likadant ut vid det tillfället. MEN, jag vet också att jag har upplevt en massa härligt under året som gått mellan då och nu. Jag längtar ingen annanstans. Vill vara här och nu. Vill kunna njuta av det jag tycker så mycket om att göra och låta bli att stressad över det som bara måste göras.
Det är en väldigt varm december här på Sturkö. Jag var ute i trädgårdslandet och tog upp en purjolök, såg på den fantastiska grönkålen och började längta efter en riktigt god grönkålsallad med apelsin, nötter och granatäpple. Tänk att jag faktiskt har allt här hemma. Här och nu. Jag behöver inte längta mig bort till en annan dag, utan kan fånga önskan och realisera den. Tänk, va?
Idag har jag faktiskt grejer jag ”måste” göra. Inte tvångs-måste, utan vill-måste. Jag ser fram emot det och ska också se till att lyssna på julmusik på hög volym och ta mig tid att plocka upp kikaren och hänga med fåglarna vid fågelmataren lite då och då. Tack för att jag får vara här, vara med, att jag vill och orkar. Det är verkligen ingen självklarhet.
Idag har vi en lite speciell tia, nämligen en som personer som läser våra bloggar har varit med och skapat. Kul att andra också vill engagera sig i dessa teman tycker vi! Det är länkat till en del av frågeställarna, så gå gärna in och hälsa på hos dem.
Har du någon speciell jultradition, något som du aldrig skulle hoppa över/strunta i? LillaSyster
Ja, alltså, hej från Monna, tanten som mest vill bo i jul hela tiden! Jag vill inte hoppa över en enda grej om jag inte behöver. Vi har ju på förekommen anledning firat många jular i USA, så kanske har det också bidragit till att det har känts viktigt att ”göra julen rätt”. Julen har alltid varit något tryggt att bottna i och det har känts viktigt att få föra över mina och makens varma känslor för julen till våra ätteläggar.
Med det sagt känns det ändå lite fint att lyfta fram något fint med det amerikanska. Med släkt och vänner i USA på mammas sida har kontakten med detta land på andra sidan Atlanten alltid funnits med i bilden, så jag och mina syskon fick redan på sjuttiotalet julstrumpor. (Nu för tiden, i Sociala Medier-tider, sprids andras traditioner mycket mera.) De hängdes upp kvällen innan julafton och var sedan på julaftons morgon som av ett mirakel fyllda med en härlig tidning, en clementin, godis och någon liten julklapp som skulle hjälpa till att fördriva tiden fram till dagens stora begivenhet för ett barn – julklappsutdelningen. Det hängs fortfarande upp julstrumpor varje år och har vi gäster finns det extra till dem också.
En annan tradition som jag inte känner någon annan som har är att jag alltid sover i soffan den natt då julgranen har kommit upp och dekorerats. Det känns fortfarande magiskt och lite spännande.
Vad skiljer hur önskejulen ser ut mot hur den egentligen brukar vara? Ex skulle gärna vara hemma själv med familjen, men behöver fira med makens släkt. Jessica
Vi har alltid firat ”varannanjular” – en jul med makens mamma, nästa med mina föräldrar. Efter att mina föräldrar gick bort firas våra Håkansson-års julafton istället tillsammans med några av mina syskon här i stan och sedan tillbringar vi juldagen med makens familj. Året efter blir det tvärtom. Det här är ett upplägg som jag faktiskt inte vill ändra överhuvudtaget. Jag dras t ex inte till hotelljular som jag har flera runt omkring mig som gillar och tycker att vi får tillräckligt med egentid som det är. Jag älskar att laga mat och tycker det är så roligt att träffa storfamiljen. Tycker det är mysigt att få vara med och ”skapa mys” till andra. Däremot hade det såklart varit härligt att få ha ”ungarna” och deras familjer hemma varje jul.
Vad är viktigt för dig på julaftonsmorgon? Monika
Jag stiger upp först av alla, njuter av allt. Vittjar såklart julstrumpan! Tomten kommer sällan till mig sedan jag flyttade hemifrån, men det brukar ligga ett glossigt magasin och en clementin där iallafall… Sedan fixar jag julaftonsfrukost. Risgrynsgröt, skinkmacka med senap och lussekatter (eller liknande för mig som inte äter vetemjöl). Mums, mums. Kanske julens godaste måltid?
Får den religiösa bakgrunden till julen någon plats i ditt julfirande? Znogge
Absolut! Detta är för mig som kristen en religiös höjdpunkt. Det första som åker fram förutom stjärnor och adventsljusstakar till första advent är våra julkrubbor. Jag tror vi har skrapat ihop fem stycken vid det här laget. Delar av kören jag är med i sjunger ofta under någon av julgudstjänsterna i Fredrikskyrkan, något som jag tycker är väldigt stämningsfullt. Att jag laddar upp inför julmånaden med Trettio tacksamma dagar sätter mig också i rätt stämning.
Tycker ni det är viktigt att det är julmat som gäller på matbordet när det är julafton? Carin
Jag är kluven. Det är inte precis så att jag tycker att julbordet är årets bästa måltid. Men! Jag är mycket traditionsbunden liksom maken och skulle nog inte kunna få igenom något annat än julmat här hemma. En av mina systrar och hennes familj äter typ inte julmat alls längre. De äter vad de tycker är gott bara. Jag tänker dock att det finns ett värde i att behålla traditioner och gott äter vi alltid annars också, så det kommer nog att fortsättas med både skinka, prinskorv och köttbullar. Och rödbetssallad, det är ju jättegott!
Har ni pysselkvällar där ni gör egna julklappar och/eller skapar julprydnader? Karin
Hela jag är en pysselmaskin, hahaha! Under december blir det både det ena och det andra fixat mest varje dag, men speciella pysseltillfällen har jag bara med syskonbarnen. I år missar vi adventspysslet i samband med Lucia med syrran i Nynäshamn och hennes familj, det är lite trist.
Har du upplevt en jul du helst vill glömma? Marika
Två jular på raken i början på åttiotalet tillbringade syskon till mig på sjukhus. Jag vill dock inte glömma dessa, för det ledde till att julgranen började tas in redan till Lucia för att vi skulle ha möjlighet att säkert få njuta av den. Bra ”ny” tradition som jag tog med till vår lilla familj. Annars kan jag säga att de sjuka jular jag haft inte varit lika roliga. Häromåret hade jag t ex lyckats få borrelia väldigt sent på säsongen och var jätte-, jättetrött. Under just julen vill jag helst orka gå bara på ångorna och julgodis.
Vilket är ditt bästa julminne från när du var liten? Lisa
Mamma var Jularnas Drottning! Alltså, jag måste säga att det var underbart hemma i föräldrahemmet då mamma hade julat upp allt och far hade köpt en trälåda med marsipan, en massa clementiner, stor julost och lång prickig korv. Det hängde julkort överallt och det var så roligt att läsa dem alla. Det är min stora sorg att portot blivit så dyrt att det inte känns rimligt att skicka julkort längre… Inte hållbart att lägga flera tusen bara på porto, sedan kostar ju själva julkorten också pengar.
Ps: Hade verkligen Tomten julklapparna i en svart sopsäck?! Det var väl ändå inte särskilt värdigt…
Vad var det mest minnesvärda från förra julen & vad skulle du vilja göra annorlunda eller ha mindre av denna julen? Nilla
Vårt lilla barnbarn var lite drygt ett år och hon älskade såklart julklappspappret. ”I ett barns klara ögon bor den” – glädjen var sådär stor som sången hävdar. Tyvärr har vi ”bara” vår son hemma i år. Barnbarnet får glädja sin farmor och farfar istället och det unnar jag dem verkligen. Så jag hade snarare velat ha mer av något, eller samma som förra året. Alla våra vuxna barn och deras familjer hemma, det är grejer det.
Om du kunde uppfinna en helt ny jultradition som alla måste följa, vad skulle den vara? Anna
Hahaha, detta var väldigt svårt för mig som har så dålig fantasi! Som alla MÅSTE följa… Att alla ska sova i soffan när granen är klädd? Njae, den traditionen vill jag nog ha själv. Att gå ut på jultipsrunda kanske, för att jag själv också ska komma ut? Det blir så lätt att man bara stannar inne eller möjligtvis på sin höjd rör sig mellan bil och hus under dessa dagar. Jag gillar tipsrundor och frågesporter och egentligen gillar jag promenader också. Eller ett obligatoriskt julpussel kanske? Det är ju jätteroligt att ha ett pussel igång under juldagarna som man kan jobba på tillsammans. Så får det bli! Inget revolutionerande precis, det ska bli spännande att läsa vad ni andra har svarat på denna fråga.
Tack alla som gav mig en möjlighet att grotta ner mig i nostalgiska minnen! Det ska bli roligt att se hur andra upplever sina jular.
Jag tänker på ekonomi och pengar nu igen. Påminns av olika anledningar om detta nödvändiga ont. In och ut. Sparkonto, buffert, rumlepengar. Jag tänker på förmåga att prioritera och fattigdom och slöseri och så tänker jag på lyxkonsumtion och ”ändamål som helgar medlen”. Jag tänker på sådana där sparrör i papper från banken i vilka jag sparade främst enkronor och femkronor på den tiden då jag hade mynt att spara och det kändes som att de hade något värde. Jag tänker på mitt och ditt, vilket ansvar jag har att dela med mig och välfärdssystem. Jag tänker på pyramidförsäljning och lurendrejerier. Sedan tänker jag på lönebesked, arbetsgivaravgift, skatt och momsberäkningar.
Denna tid på året är tuff för många. Det talas mycket om fattigdom och om att känna otillräcklighet som förälder eller att vara barn som växer upp under utmanande omständigheter. Från Rädda Barnen: ”Utifrån ett barnrättsperspektiv handlar rätten till skälig levnadsstandard inte bara om att ha råd med det absolut nödvändigaste, utan bör förstås i kontexten till den allmänna standardnivån i samhället barnet lever i.” Enligt denna text är det jämförelsen som är en del av det jobbiga och detta är något som jag verkligen förstår psykologin bakom. Jag hade en diskussion med någon som tyckte att hen hade en jättedålig lön för det arbete hen utför. Det var vid närmare granskning inte en objektivt dålig lön, men i jämförelse med andra kanske den hade kunnat vara ännu högre. Detta är en smart vuxen och hen hade ändå inte förståelse för hur det verkligen såg ut, så hur ska ett barn kunna avkrävas insikt i varför det är så jobbigt att se andra få sådant som man själv vill ha?
Ibland tänker jag att fars ledord ”livet är orättvist” verkligen har satt sig djupt i mig. Att jag har en syn på livet som innebär att jag har insikt i att det är omöjligt att ha det som ”alla andra” har, men att jag som har det så mycket bättre än de flesta andra på jorden också kan hjälpa till att lätta bördan för någon annan. Jag kan bli irriterad på att andra inte har denna insikt, varken ”uppifrån” eller ”nerifrån”. Jag kan störas på att höra om historier där INGEN gör något för att hjälpa till när medmänniskor på nära håll uppenbarligen är i nöd (vi kan ju inte hjälpa alla), men störs också när det finns krav att få hjälp från personer som aldrig gör något själva för att förbättra sin situation. De som inte har fysisk eller mental förmåga att göra några förändringar har vi självklart plikt att ta hand och måna om.
”Svenska folket är det tredje mest skuldsatta i Europa, och på tio år har det svenska skuldberget hos Kronofogden växt med nästan 50 miljarder kronor. Förra året så hamnade 50 tusen ärenden där människor hade Klarna-skulder hos Kronofogden. Idag är 15 566 av de ärendena fortfarande pågående.” (TV4 Nyheter)
Jag vet att jag nyss skrev om pengar och konsumtion, men detta har pockat på rejält på sistone. Jag tänker att vi har en generation som växer upp helt utan insikt i vad pengar egentligen är och att det bara handlar om siffror utan vikt eller värde. De går inte ens till en Bankomat för att se siffrorna materialiseras i sedlar. Hur ska vi kunna hjälpa dem att inte hamna i ekonomisk knipa? Det är illa nog med oss som faktiskt har något slags känsla för hur in och ut funkar.
Det är alltid likadant under den här tiden på året, åtminstone för mig. Det ser i början av december ut som jag har mycket tid till sådant jag behöver och vill göra, men helt plötsligt är varje liten dag och stund bokad. Jag vill dock fastställa att det egentligen inte är ett problem för mig. Hur är det bara möjligt att jag går på ”den lätte” varje år? Jaja, nu är det så som det är och som sagt, egentligen ÄR ju det inbokade just pyssel, musik och fix som jag tänker att jag vill fylla min tid med.
I fredags packade maken och jag lite lätt till oss själva, men bilen full av annat, och drog iväg mot varmare breddgrader. Eller så mycket varmare var det nu inte och det regnade precis lika mycket där. Vi åkte iallafall hem till dottern och svärsonen i Kettinge på den danska ön Lolland. Där bor de på landet i ett renoveringsprojekt som kommer att bli jättefint. De omges av stora åkrar några kilometer från den pittoreska byn Nysted, en blandning mellan Visby och Nynäshamn.
Eftersom vi kommer att missa både dotterns 25-årsdag och jul hade vi bestämt oss för att fira födelsedag på fredagen och jula lite extra på lördagen. Vår familjetradition har alltid varit att fira dotterns födelsedag genom att göra dumplings tillsammans. Varför bryta en uppskattad och välfungerande tradition? Vi hackade en massa ingefära, vitlök och annat och blandade och fixade och stod till slut med ett stort fat dumplings. Vi brukar blanda den ”stekångade” metoden med att ångkoka. Båda är goda och som med mycket annat är det i kombination med såsen som det blir riktigt gott. Schwarzwaldtårta var önskad, så jag hade förberett bottnar och dekorationer hemma. Maken fixade det sista och så hjälptes vi åt att montera ihop allt. Vi klämde ner varsin bit efter att ha spelat spel i några timmar och som alla vet gick det bra trots att vi egentligen var mätta. Efterrättsmage är nämligen en grej.
Efter att ha sovit gott på hotell i Sakskøbing (pga renoveringsprojekt var detta smidigast) och ätit den obligatoriska och mycket goda hotellfrukosten var det dags för en utflykt med de unga tu. Jag vill bara först visa det fantastiska broderi som hängde utanför vårt rum i korridoren. Alltså, wow! Snacka om skatt. Det var så roligt att studera detaljerna och fundera över hur det kom sig att UC broderade detta jättekonstverk och varifrån dessa mönster kom. Egenkomponerade?
Utflykten gick till Nysted. Trots att molnen hängde tungt och att den råa kylan letade sig in både här och där kunde vi lätt se att detta är en fantastisk plats. Det första som mötte oss nere i hamnen var denna charmiga skorv som inte hade fått någon omsorg på flera år. (Svärsonen är fiskarson och har bra koll på vattenfarkoster.) Tänk ändå hur naturen alltid vinner tillbaka mänsklig påverkan, hur den än ser ut.
Påskdagen 1944 sköts ett amerikanskt krigsflygplan med tio soldater ner i vattnet utanför Nysted. Två år senare restes detta monument som består av flygplanets propeller och en plakett med de tio döda soldaternas namn. Det är naturligtvis ett sorgligt monument, men texten som kommunen skrivit med bakgrundshistoriken fick mig att fnissa… ”Det ualmindeligt smukke monument er anbragt på et meget naturskønt sted” hade översatts till ”The extremely beautiful monument…” Jag gissar att det egentligen står att monumentet är ”ovanligt vackert”, inte ”extremt vackert”. Fnisset fastnar såklart lite i halsen, krig är så otroligt ovärdigt och varje död i samband med ett sådant är tragiskt.
Aalholm slot ligger så fint på andra sidan vattnet. Här stod från början en borg som byggdes på 1100-talet. Tänk att slottet ännu lever och blomstrar idag, 2025. Det fick faktiskt förfalla ända tills 1884 då det helrenoverades. Här kan du läsa mer om hur jordbruket drivs idag och man kan också hyra in sig. Dessutom kan du se långt bättre bilder och en drönarfilm som visar ett hur fint det verkligen är.
Förstår du vad jag menar med att denna plats påminner om en blandning mellan Visby och Nynäshamn? Korsvirkeshus och mys överallt (Visby), men också flådiga villor med utsikt över vattnet såklart. Jag älskar hur danskar jular med alla fina dekorationer, men nog är våra svenska stjärnor och adventsljusstakar verkligen något extra under denna mörka tid på året?
Inne i den vackra kyrkan fanns det julkulor att dekorera med namn på personer man saknar och vill minnas lite extra i juletider eftersom de inte längre finns i livet. Dottern gjorde en kula till mormor och morfar, jag gjorde en till min väninna. Nu finns de alltså representerade i en julgran i Nysted. Fint tycker jag.
Efter utflykten var det dags att göra det sista klart inför julfestknytis i kyrkan. Vi hakade på och det var ett bra val. Vi fick nämligen äta en riktigt fin dansk julmiddag och vara med på ”julkviss” – aka Jeopardy med jultema. ”Danska julfilmer och serier” och ”danska julpsalmer” var vi rätt dåliga på, men vi kunde hjälpa till att samla en hel del poäng i de andra ämnena. Det var iallafall jätteroligt! Till dessert var det såklart risalamonde, eller ris à la Malta med hackad mandel och körsbärssås istället för med apelsin i. Mycket gott. Vårt julfirande avslutades sedan hemma hos Johsa med julklappsbyte och A Christmas Carol och popcorn. Så mysigt! Och Charles Dickens berättelse tål att tänkas på, den är en påminnelse om vad som är viktigast i livet hur den än tolkas.
Vi hann hänga en stund på söndagen också, men sedan var det dags att vända norrut igen. Vi passade på att lämna en julklapp hos lillastesyster (hennes familj var också på utflykt) och tog en runda på mysiga ICA Toppen i närheten. Älskar denna ICA-butik av någon anledning. Deras utställning med gamla butiksprylar är bara för mysig! Visst var man bättre på förpackningar och stil förr? Blev alldeles varm i hjärtat av detta.
Efter några riktigt härliga dagar var det ändå fint att komma hem. Vi tände ljusen för att fira andra advent och konstaterade att vi har det bra. Nu går vi in i luciaveckan och det är snart dags för Lisa Larsons små gullisar att flytta ut på bordet. Härligt! Det är något väldigt speciellt med denna tid på året och jag är tacksam för att jag kan känna så.
Mamma. Åtta år utan dig på jorden. Att vilja berätta om spännande och sorgliga och roliga och livsomvälvande händelser, att få dig och far att känna er stolta – det går aldrig över. Vi kämpar på. Eller kämpar och kämpar. Somligt är tungt just nu och det är jag glad att du slipper. Jag vet att du hade förstått och kunnat guida oss igenom en del av livets vedermödor som jag aldrig hade trott skulle hända. Annat tror jag att du hade känt upprättelse över! Och det finns också så mycket glädje och härligheter i överflöd. Jag är glad över att detta också är Joelinas förlovningsdag, att detta är en dag som har guldkant trots allt. Så tack mamma. Tack för livet, tack för de enorma mängder mentalt livskapital du lät oss barn ärva. ”Du behöver inte vala ololig.” Vi håller varandra om ryggen.
Ja, alltså, i oktober skrev jag detta inlägg. Nu är vi mindre än tre veckor från julafton och de månader som har gått mellan då och nu gick fortare än kvickt. Jag hann göra både det ena och det andra på listan, men det mesta gällande ”allmän lista” blev i vanlig ordning inte gjort. Det är helt okej, jag är verkligen nöjd med tanke på hur livet har sett ut. Är glad för att jag har så mycket jobb, är tacksam för någorlunda hälsa, gillar att ha planer som hjälper mig få till julkänslan.
Ikväll drar vi igång den mer intensiva fasen av repetitioner av Bachs juloratorium. Den 4/1 är det dags att få uppfylla en kör-dröm. Det är inte ett stycke man snyter ur armbågen, men det är spännande att kören ständigt erbjuder nya chanser att utmanas och utvecklas. (Men alltså, kolla på gossarna i sjuttiotalsfrisyrer som bokstaverar så tydligt trots att det går undan rätt ofta. Den dirigenten vågar man inte sticka upp mot tänker jag.)
För alla som vill ha möjlighet att känna julens vingslag i mer modern tappning funkar kanske den här jullistan. Jag vill dock lägga in en varning. Somliga tolkningar av ”klassiker” är rent eländiga. Det finns också jättefina/roliga/eftertänksamma nyskrivna låtar och för den som inte tröttnat på Tareq Taylor för länge sedan (som jag) kan det kanske intressera att han även givit sig på en karriär som sångare. Eller var det där han började sitt kändisskap? Inte vet jag.
Svägerskans underbara krans till ytterdörren påminde mig om att jag fortfarande inte har några kransar på pardörrarna. Det får kanske vänta tills nästa vecka, men det är okej. Roligt julpyssel! Jag har sett att min syster gör något julpyssligt varje dag, så fina grejer. Jag har iallafall symaskinen uppe och en hög med grejer som jag tänker ska bli något. (Efter två misslyckade försök att sy lavendelpåsar med fel slags val av material är jag lite kuvad, men jag ska nog komma igång igen.) För dig som inte alls vet vad du vill göra, men som verkligen gillar jul, hänvisar jag till Helena Lyth. Jag hade inte varit inne hos henne på länge, men där har hon samlat in fullpackade inspirationsinlägg för varje dag i en julkalender. Där kan man snacka om pysselproffs! För dig som inte gillar jul – jag önskar dig frid och möjlighet att stänga av det som stör dig mest. För dig som gillar jul – kör järnet! Själv gosar jag ner mig riktigt mycket och njuter av allt från levande ljus till nostalgi i både inredning, smaker och dofter. Jag är tacksam över att ha flera olika favorittider på året och tillåter mig att njuta och stänga av elände.
Jag fick en sådan flashback till åttiotalet och mina tonår, egentligen också lite in i nittiotalet också. Tänkte på hur mycket som kan kännas lika för syskonbarnen som är i samma skede av livet och hur mycket som har förändrats och som de aldrig hade förstått sig på om de kom på besök i min värld. Sånt som var med och verkligen formade mitt tonåriga jag, på gott och ont:
United Colors of Benetton
hushåll med två vuxna, en inkomst och fler än två barn
mellandagsrea på MQ (lyxigaste fynden)
Nivea på läpparna
Peter Pan-stövlar i grön mocka
shabby chic, allt skulle målas vitt och ”distressas”
anorak och lager på lager under den varmare tiden på året, duffel med ylletröja när vintern kom
absolut inte någon mössa, men halsduk och handskar var tillåtet
permanentat hår
supermodeller
Veckorevyn/Må Bra/Hälsa (får lite kräks i halsen av att tänka på dessa)
musiken
ladda med nya pennor, kollegieblock och kalender inför nya terminen
puffiga gardinkappor med silkespapper inuti
Tricia Guilds färger
bekväma soffor och fåtöljer, höga i ryggen
videokassetter, musikkassetter, cd-skivor och att den enda möjligheten att se om något var en repris på teve
axelvaddar
tygaffärer
skyltsöndag
telefonkiosk
bokrea (jag vet att den finns kvar, men jag tror du förstår vad jag menar – känslan är inte i närheten av densamma)
katalogerna från USA, tegelstenar att sitta och förundras över – men det var mest från Ellos och Haléns vi handlade
Jag är ju nostalgisk av födsel och ohejdad vana, men är inte dummare än att jag förstår att allt har sin tid. Och allt var sannerligen inte bättre förr. Däremot är jag tacksam för att jag fick vara naiv och blåögd i lugn och ro och att jag kunde få lära mig mer om livets mörka sidor i lagom doser. Tacksamhetsmånaden är över, men det gör mig inte mindre tacksam för den mer än tillräckligt trygga uppväxt jag fick.
… vad hade jag gjort då? Eller, pengar har jag ju, jag menar mer ”fri tillgång”. Hade jag konsumerat på ett annat sätt än jag gör idag? Jag vet att jag har skrivit om det förut, men känslan av hur jag påverkas av ”marknadskrafter” har slagit mig ovanligt ofta på sistone. Jag har fixat julklappar och födelsedagspresenter på second hand, har tillverkat en del själv, har funderat på vad som ger störst glädje eller gör mest nytta, men samtidigt har mejlkorgen fullkomligt översvämmats av Black Friday-erbjudanden, Black Week, Singles Day, Cyber Monday och nu är det dags för adventskalendrar med ”fantastiska erbjudanden”… Det är ingen hejd på allt som dessa olika företag vill sälja till mig, allt under premissen att de gör mig en tjänst. Det skulle vara min förlust om jag missade. Bara några timmar kvar, snart kommer alla julklappar att gå till fullpris och jag kommer att stå som förlorare!
Jag förstår verkligen att det sparar pengar för många om de kan utnyttja de erbjudanden jag skriver om här och ändå hade tänkt köpa precis dessa saker. Det går ändå inte att låta bli att undra över hur många som köper på krita, tar snabblån och delar upp betalningarna via Klarna. Hur många köper med stress och tvång som drivande faktor? Hur många drivs så hårt av gåvogivandet eller habegäret att de hamnar i skuld som sedan eskalerar? Nej, det känns inte bra. Och jag tycker verkligen illa om när jag ”går på” påtryckningarna, när jag känner hur reklamen tar tag i mitt medvetande, när jag känner hur påverkad jag blir av att känna mig pressad. När jag känner att det kanske är mitt ansvar att butiker blir kvar i stan, för om inte jag handlar kanske inte andra heller handlar och då har de inte råd att bedriva verksamhet. Ja, du hör ju. Hur medveten jag nu än är om mina tankar och hur insatt jag än är i psykologin bakom marknadsföring så kan jag inte ställa mig vid sidan om det som händer. Jag är ju lika mycket en del i det här samhället som alla andra och jag vill inte ställa mig vid sidan om, flytta ut i skogen eller alienera mig genom att skära av alla digitala källor. MEN, det är dags för en ny omgång av-prenumeration från olika medlemsklubbar. Är det något jag verkligen behöver kommer jag att ta reda på var jag kan hitta det. Och om jag går miste om bonuscheckar på 25 kronor så vinner jag nog på att inte köpa grejerna som samlade ihop de där kronorna.
Så är vi här igen. I trettio dagar har tacksamheten fått stå i första rummet för att filtrera allt som hänt i vardagen. I denna värld där det operfekta, det ofullkomliga, det helt vanliga och alldeles lagom inte längre är självklart eller önskat känns dessa dagars medvetna tacksamhetsutövning som att köra själen i ett tvättprogram på 90° med både för- och huvudtvätt. Under tacksamhetens paraply ryms större mentalt och själsligt immunförsvar, fler stunder av lycka, en större fördragsamhet med mig själv och andra och inte minst förnöjsamhet.
Det är viktigt för mig att sprida tacksamheten av olika orsaker. Den främsta är att jag bara ser fördelar (även om jag är säker på att det går att motivera varför tacksamhet kan vara dåligt under speciella förhållanden). Alex M. Wood har forskat mycket om tacksamhet. Jag ser hans lista på de ”olika typerna” av grund till tacksamhetskänslor som vägledande för alla som har svårt att känna tacksamhet, eller som inte riktigt vet var de ska börja.
Åtta underliggande aspekter av tacksamhet (Woods)
Tacksamhetskänslor för många olika saker i livet
Tacksamhet och uppskattning till andra människor
Tacksamhet mot egna materiella och icke-materiella tillgångar och resurser.
Vördnad (Awe) ofta kopplat till skönheten i universum eller naturen
Att återkommande praktisera eller uttrycka tacksamhet
Att återkommande fokusera på positiva aspekter här och nu
Tacksamhet som kommer från det faktum att inget är permanent
Tacksamhet som kommer från jämförelse kring hur livet kunde vara sämre
Idag omfamnar jag första advent och dess budskap. Jag sitter här och lyssnar på den musik som jag ska få vara med och framföra under adventskonserterna i eftermiddag tillsammans med mina fina körvänner, Marinens musikkår och Gary Graden. Friggin’ Gary Graden. En körlegendar. Jag kan faktiskt inte fatta att jag får vara med om det här. Idag känns det särskilt fint att veta att flera familjemedlemmar både från makens och min familj sitter med i publiken och får dela upplevelsen med mig. Jag kan inte låta bli att återigen dela Esaias Tegnérs fantastiska rader och tackar med det för denna månad. Kanske vill du vara med nästa år?
Är du lycklig, väl, så gläd dig Åt din lycka med en var, Och ju mer du delar med dig, Desto mera har du kvar.
