Finns det något godare? Jag bestämde mig för att fira min och makens bröllopsdag en dag i efterskott genom att alla familjemedlemmar fick sin önskerätt. (Maken själv är ju i fjällen och vandrar i ösregn, så den stackaren åt sig nog mätt på makrill i tomatsås eller något annat spännande.) 15-åringen fick nygrillad halloumi med mammas tomatsallad, 12-snart-13-åringen fick två färska majskolvar med smör och salt och jag och 10-åringen slog till med årets största kronärtskockor. Sjukt gott! Tycker ni förresten inte att våra barn har en väldigt udda favoritmatssmak? Jag misstycker inte alls, är bara glad över att de väljer grönsaker framför pizza och McD.
Tja. De senaste försöken till pappersskapande jag har visat här har inte varit så inspirerande. Sorry! Jag försökte få känslan av sommaräng och kärlek på det här bröllopskortet. Det blev lite i enklaste laget också för att vara min smak. Hoppas att M och C blev glada ändå.
Nu ska jag sälja en hamsterbur. Tjing!
Vill ni veta varför jag älskar hösten?
Kolla in färgerna i den här katalogen. (Tips från Weronica, En mammas dag.) Jag njuter i fulla drag och undrar hur det kommer sig att jag har så mycket svart i garderoben när jag borde ha de här färgerna!
Regnar det hos dig?
De senaste dagarna har mycket här hemma handlat om regn. Maken är i Kvikkjokk och har i flera dagar hoppats på att regnet ska lätta så han och hans kompis kan ta sig med helikopter till startpunkten för vandringen de har planerat under lång tid. Eventuellt får de avbryta sitt projekt och nöja sig med att ha haft möjligheten att diskutera viktiga frågor dag och natt i många timmar.
Själv var jag bjuden på kräftskiva i går och var glad över att J och R hade lagt så mycket tid på att spänna presenningar över altanen. Temperaturen var nämligen rätt behaglig, så att himlen öppnade sig gjorde ingenting. Sällskapet var mycket trevligt och när jag kom hem mitt i natten var mitt huvud fullt av tankar som spretade åt olika håll. Barnuppfostran. Tonåringar. Musik. Självförverkligande. Utbildning. Yrkesval. Ekonomi. Festivaler. Vänskap. Höst. Matlagning. Hälsa. Kärlek. Andlighet. Viktiga saker, helt enkelt! Det var roligt att träffa allt från helt nya bekantskaper till nära vänner. Bra mix!
Någon som jag hoppas slipper regn just nu är min fina lillasyster. Hon har jobbat så hårt under gymnasiet för att kunna komma in på psykologutbilningen och fick för ett par veckor reda på att hon har lyckats! Just nu vilar hon upp sig på en varmare ort efter att ha jobbat järnet hela sommaren.
Kreativitet i en sötare form. Jag har för första gången gjort plommonmarmelad. Mixa urkärnade plommon och koka dem med halva mängden syltsocker i fem minuter så får du en slät, lättsockrad sylt/marmelad. Fantastiskt tillbehör till god hårdost. Eftersom jag äter så lite socker nu för tiden räcker det med en väldigt liten klick för att jag ska känna mig nöjd. Jag trodde aldrig att jag skulle klara av en sockeravvänjning, men det gjorde jag!
Vilket babblande jag bjöd på idag! Ingen ordning och reda… Nu ska jag sätta mig och göra kort, vilket det ruskiga vädret inbjuder till. Vem behöver ha dåligt samvete över att trädgården är eftersatt då det ändå inte går att jobba i den lervälling som uppstått under denna regnattack? Inte jag i alla fall. Ha en fin helg, vänner!
Ps: Jag hatar särskrivning. Jag upptäckte just att jag har sär skrivit min handgjorda plommonmarmeladslapp. Hm. För långt sommarlov? Ska springa ner till kylen och fixa det på en gång.
Det sägs…
… att det inte är stora inkomster, utan små utgifter, som gör människor rika. Nu är jag den första att dementera detta uttryck som en sanning. Däremot är jag glad och tacksam över varje chans jag och min familj får att göra roliga och spännande utflykter med hjälp av diverse ”sponsorer”. Jag älskar att tävla, skriva motiveringar och slogans och känner igen det lilla extra pirret i magen då jag hämtar posten och ser en handskriven adress på ett kuvert med företagslogga. Chansen är rätt stor att ett sådant kuvert innehåller en vinst! Idag var det magasinet Tara som gjorde mig väldigt glad då det visade sig att jag vunnit biljetter till genrepet av en show jag verkligen vill se; Ljust och Fräscht. Hurra!
Ordning och reda…
… pengar på fredag. Tjoho! Sådan ordning som vi har fått här under veckan så kommer vi att bli JÄTTE-rika om ett par dagar.
Vi har gått från det här…
till det här. (IKEA-galgarna är billiga och funkar bra till vuxenplagg, men till S tänker jag tigga till mig ett gäng galgar hos någon av barnklädeskedjorna.)
Vi fick efter viss övertalning S att rensa ut sina mängder med småbarnböcker (Är det bara vi har problem att övertyga vår tioåring att hon inte kommer att läsa Totte igen förrän hon får egna barn?)…
och fick till en ruskigt snyggt organiserad bokhylla.
Skåda de sista tre påsarna fyllda med rent skräp som lämnade övervåningen:
Slutligen kan ni få förundras över hur en tioåring, som inte ens är i närheten av att få sminka sig än, kan ha tretton mer eller mindre nya necessärliknande småväskor varav sex stycken med Hello Kitty-dekoration.
Ps: Det allra bästa med den här dagen var annars att allt gick bra med min fars sjukhusbesök. Lättnad!
Tävlingstips!
Jag vill bara tipsa om tävlingen som vi har i You Dos blogg under den närmaste månaden. Finfina priser för alla er som gillar att scrappa och göra kort!
Skaparverkstad.
Just nu är det lite svårt att jobba hemifrån eftersom barnen fortfarande har lov. De två äldsta är duktiga på att fixa med sitt på olika sätt, men tioåringen står gärna bredvid mig och ställer tusen och en frågor. Dessutom är hon ultrakreativ och har massor av idéer som naturligtvis gärna ska genomföras NU.
Låt mig presentera Ko. Hon är mjuk och go’ och S fick henne av pappa för några år sedan. Ko har fört en tillvaro i skuggan av andra favoriter, men igår fick hennes status ett rejält uppsving. S kompis var nämligen här hela dagen och hade tagit med sig sin nyaste, dyrbara familjemedlem; en blommig kanin av modellen Build a Bear. Ko är i ungefär samma storlek och S kom på att det skulle vara roligt att fixa nya saker till henne och kompisens blommiga kanin.
Här är Kos nya ryggsäck. S gjorde det mesta själv i samråd med och med hjälp av sin mamma (moi, alltså). Rätt snygg om jag får säga det själv.
Vänskapsarmbanden som är så populära just nu har S hållit på med sedan tidigt i våras. Det här armbandet har dock jag gjort; det första sedan jag själv var tonåring. Vad jag inte kunde räkna ut då jag såg mönstret var att det skulle gå åt dubbelt så långa trådar av den grå mittenfärgen, så mitt jeansmatchade armband fick Ko ta över.
S med en nyekiperad Ko.
Här ser nu hur ett riktigt armbandsproffs ser ut. Gillar de olika modellerna! (Det svarta makraméarmbandet med silverfärgad ring fick S som byggsats i julklapp, men det var lite för svårt för henne. Jag läste den något kryptiska beskrivningen och insåg att jag visst hade gjort slätknutar förut och då gick det jättesnabbt att knyta klart!)
Plommon, slagsmål och hjärtsjuka.
Maken har skördat de flesta plommonen idag. Någon som har koll på det svenska plommonsortimentet? Själv tror jag att det är ett Opalträd som bor i vår trädgård. Hur som helst är plommonen söta och goda, men tyvärr är säsongen ganska kort. De senaste åren har skörden helt övertagits av mask, så i våras täcktes marken under trädet med en presenning enligt tips från min far. Det verkar som att det har hjälpt eftersom det bara är en bråkdel av frukten som nu är maskbesudlad.
I morse fick jag vara sällskap åt min granne medan hon väntade på ambulansen. Jag gick över med lite middagsmat nu i kväll då hon hade kommit hem igen. Hennes berättelse om dagen skrämde mig. Om man kommer in ensam i en ambulans, 68 år gammal, och sedan lämnas många timmar i en korridor utan en endaste fråga om hur man mår, då tycker jag nog att det får vara ett tecken på att något är fel i vården. Om man blir lovad blodprov och skickas hem utan att några prover blivit tagna känns också det läskigt. Om patienten i fråga har en bakgrund med hjärtbesvär och får kommentaren ”Ditt blodtryck är okej. Du får väl ta kontakt med din kardiolog!” som sista hälsning då hon äntligen har kommit in i undersökningsrummet är liksom måttet rågat. Att jobba på akuten på Huddinge sjukhus kan inte vara roligt om arbetssituationen ser ut så här!
Jag träffade min scrapvän M över en lunch i Skärholmen. Det var så trevligt, speciellt som att vi inte hade träffats på jättelänge. Då vi var på väg att packa ihop hörde vi brak och barn som grät och såg att det började bli folksamling. Vi tyckte båda att det skulle vara otäckt om något barn råkat illa ut (så lät det på skriken), så vi gav oss iväg eftersom det fanns massor av andra människor där. Senare fick jag veta att polisen hade blivit ditkallad p g a slagsmål mellan 3-4 personer, så det var väl det som hade hänt. Stackars barn som blev så rädda!
Mässmonterplaneringen på IKEA gick betydligt lugnare till, tack och lov. Under kvällen har jag suttit och jobbat med viss monterdekoration. Kul! Jag har ätit plommon hela kvällen, så jag får nog bereda mig på en lång natt i anslutning till toaletten…
Kortskiss no. 139
Nystart för Kortskissen efter sommaruppehåll! Mitt kort ser lite skumt ut då jag fotograferade det i ruskigt dåligt ljus, men det är redan nedpackat och på väg till några som jag älskar, så det finns ingen chans till omfotografering.
Här ser ni alla tolkningar på Sockergrynets roliga skiss!

















