Thanksgiving i vår tappning.

Vilken Thanksgivingmiddag det blev! Helt perfekt i år. (Det här var den tionde i raden och jag har hunnit förfina mina recept och själva tågordningen i matlagningen.) Jag borde ha gjort ännu mer stuffing, men annars var det Purr-Fect. Jag gillar den här maten mycket bättre än julmaten, så jag är glad över vår adopterade helg.

Bara en ingenjör tänker ”Hävert!” då frun är orolig över att skyn ska rinna över i ugnen. Dagens roligaste stund!

Alltså. Pecanpaj. Man kan bara äta lite, lite tillsammans med en klick grädde, men det är underbart gott.

Vår söta student Abby hade gjort de här fantastiska kalkonmuffinsarna! De var inte bara jättesöta och välgjorda, utan också riktigt mumsiga.

Naturligtvis tog jag en närbild på den enda kalkonen som hade problem med ett ”runny eye”…

Det här, mina vänner, kallas diskbänksrealism. Så här såg köket ut efter tre fyllda diskmaskiner. Efter en maskin till och lite handdisk är det nu jättefint där nere. Dags att sätta igång med adventsgröten och lussekatterna. Eller nej, jag väntar faktiskt tills i morgon bitti.

Dagens många gäster krävde ommöblering. Vi blev så förtjusta i placeringen av den flyttade soffan att den nog kommer att få stå kvar här. Får se hur det känns om några dagar då nyhetens behag har lagt sig lite.

Continue Reading

Psykopat?

Jag har tagit paus och sitter just och skrattar åt musiken jag lyssnar på. Jag är väldigt intresserad av att få bli analyserad av en musikpsykolog. Vad skulle jag bli diagnostiserad med? Kan man vara musikpsykopat? Totalt oberäknelig… Hur är det med er? Har ni lika spretig smak? Här kommer mina senaste låtar:

Hymne à l’amour (Edith Piaf), Beethovens Sonata No. 8 Pathetique Mov. 2, Outcry (Dream Theater), The show must go on (Queen), Bohemian Rhapsody (Queen), Wish you were here (Pink Floyd), Everybody’s got to learn sometimes (Beck), Butterfly (Rajaton), Big in Japan (Alphaville), California dreamin’ (The Mamas & the Papas), Africa (Toto), Try sleeping with a broken heart (Alicia Keys), Du måste finnas (Helen Sjöholm), Love somebody (Robbie Williams), Diamonds and pearls (Prince)

Continue Reading

All American.

I går ringde jag till vår ”extramoster”, kvinnan jag och maken hyrde rum hos då vi som nygifta bodde i Kalifornien. Hela stora familjen höll just på att trilla in för att fira Thanksgiving och det var liv och rörelse överallt i bakgrunden. Jag kände mig så där lite lagom amerikansk som jag gör då och då och kände mig, i Thanksgivings namn, otroligt tacksam över mina år i det stora landet västerut.

Innan vi flyttade till USA tyckte jag att alla (naturligtvis, jag var dum och okunnig och otroligt dömande i allt) amerikaner var stora i mun, hade fult hår och fula kläder. Dessutom var de både okunniga, ointelligenta och tyckte fel om allt. Tja, jag är första kvinna att erkänna att jag efter det första året var omvänd. Det finns sådana amerikaner, ganska många, men vad mer otroligt är att vi har sådana svenskar också! De människor jag lärde känna i Palo Alto var i de flesta fall mer öppna och intresserade än många svenskar. De var också otroligt förlåtande då jag villigt och glatt pratade på med min töntigt brittiska svengelska. Min brytning rundades väl till med tiden och då vi flyttade till Philadelphia några år senare kom jag snabbt igång med språket. Den gången kändes det som att jag nästan började tänka på engelska emellanåt trots att jag hela tiden pratade svenska med barnen (och med maken då han var i närheten). Alla ni läsare som är språkintresserade, och jag vet att ni är en del, tycker jag ska göra det här testet. Själv är jag till 100% tydligen från The Northeast om man ska lita till testresultatet. Maken kommer visst från Philadelphia, så han måste verkligen ha tagit till sig språket under våra två år där… 😀

I USA börjar julen dagen efter Thanksgiving, alltså idag. För vår del kommer advent perfekt i tiden eftersom det är så vi räknar här i Sviiiden. Det råkar nämligen vara första advent på söndag, dagen efter vårt Thanksgivingfirande! Vi har nu kommit så långt att fönstren är putsade på insidan, julgardinerna hänger uppe, en amaryllis står på skåpet och en liten hyacintplantering står på soffbordet, adventsljusstakarna står på plats med ofungerande lampor, pappersstjärnorna är ”på gång” och hela jullådan är nedplockad från vinden. Det kanske blir jul i vårt hus vad det lider?

Nej, jag är inte med och firar ”Black Friday” på Saks Fifth Avenue, men jag har i alla fall min fina lilla ask med smådekorationer att titta på. Det duger väl så bra!

 

Continue Reading

Kanske mest för familjen igen…

… men jag vet fler som gillar musik. I kväll var det dags för Unga Solister, en konsert med några av de bästa solister Huddinge Kulturskola har att bjuda på just nu. Sonen spelade marimba tillsammans med bäste slagverkskompanjonen, tillika grannen som för åtta år sedan smidde planer tillsammans med mellandottern om huruvida de skulle bo i vårt eller grannarnas hus då de gifte sig. Killarna gjorde succé med ”Bilder från en ö” och ”Super Mario Bros”, den senare med trumsuperpedagogen Fredric vid trumsetet. Tänk vilka musikaliska och ambitiösa ungdomar det finns här i vår kommun! Jag tyckte det var synd att Huddingeaulan hade så glest med publik, speciellt med tanke på att stråksolisterna hade den fantastiske Carl-Axel Dominique som ackompanjatör. ”Mina” killar tyckte att pianisten var GRYM. Haha! Ja, det är ju trevligt att de kan uppskatta en duktig musiker utan bakgrundsinformation. Dessutom var konserten gratis, så inte ens priset kunde man klaga på. (Det fanns dock chans att hjälpa Världens Barn i stället.)

Det gäller att gå All In. Allt för showen.

Åh, jag blir GALEN på att inte ha en ordentlig, fungerande kamera. Snällt att Kulturskolan hade fixat rosor till alla ungdomar. Vår fine G.

Titta till vänster. Så ser en riktig pianovirtuos ut. Håret flaxade så där underbart då han spelade, C-A. Söta Clara som vi sett öva med frenesi i många år spelar numera enligt rykten på en väldigt dyrbar violin. Dessutom såg det ut som att tjejen bar Louboutinklackar, men så kan det väl inte vara?!

Jag vet att jag är blödig, men här brast det för mig igen. Kammarorkestern modell Huddinge 2011 var snyggare, duktigare och roligare än Kammarorkestern i Karlskrona i slutet på åttiotalet, men ändå. Kan man annat än gråta en glädjetår över hur fantastiskt underbart det är att musicera tillsammans? Ja, nu satt jag bara och huttrade i en kall gymnasieaula, men det kändes ändå som att jag var med dem på scenen. Att de spelade Vivaldis Concerto in A Minor i ett skolorkesteranpassat tempo störde mig inte. Det var ändå vackert i mina öron och ögon…

Continue Reading

Tipstorsdag vecka 47.

För att komma i julstämning får veckans tips handla om julebak (baka mycket och ät upp det själv så får du en julebak…) och annat julpyssel i köket. Här kommer recept som garanterat blir bra!

Chokladkolasnitt (Jag förstår kanske varför kakan bara fått tre stjärnor av fem. Bakar man de här kakorna bara en halv minut för länge blir de inte alls lika goda. Håll koll! 20 minuter är för lång tid för vår ugn.)

Saffransbullar (Jag gillar verkligen kesella i saffransdegen. Men lyd rådet att använda lättversionen då du bakar med standardmjölk, annars blir degen väl tung.)

Leilas Rocky Road (De flesta har nog provsmakat då detta recept har fått väldigt stor spridning, men det är verkligen gott och jättemäktigt. Skär inte i för stora bitar, det mäktar ingen med att äta…)

Knäckebröd (Så gott, så gott med mjukt smör. Jag gillar att strö rosmarin och flingsalt över kakorna innan de gräddas. Det ger lite Wilmas-känsla.)

Fler kökstips:

Tvätta fläktfiltret i diskmaskinen då och då. Tar bort ingrodd os-doft som ofta är svår att härleda.

Ta bort skydden längst ner på kyl och frys och damma av ordentligt under sagda hjälpredor.

Torka av köksluckor och olja in träbänkar.

Torka golvet lite mer ofta från advent till jul. Det är så skönt att gå på rena golv!

Continue Reading

Nästan adventsklar.

Dagen har jag ägnat åt ompysslande av sjuk son, jobb, skjutsande av barn och adventsstäd. Jag bestämde mig för att helt enkelt ta tag i fönsterputs och gardinnedtagning trots att jag inte alls är i stämning. Jag hann dessutom tvätta julgardinerna (de är i linne och blir så lätta att stryka då de är lite smått fuktiga) och ställa undan alla blommor som inte har någon plats i vardagsrummet då decemberinredningen ska på plats. A frågade efter bilder. Jag har stora problem med min kamera och borde väl skaffa en ny, men så länge får extrakameran (som suuuuuger) rycka in.

Bautablomsterarrangemanget började ge upp idag, så jag tog det som fortfarande var fint och försökte få till en gnistrande bukett. Amaryllisen som jag köpte billigt för ett tag sedan har fått stå i ett fönster för att inte bli så där ranglig och jättelång, men nu fick den en fin kruka, lite mossa från vår ”gräsmatta” i trädgården och sällskap av IKEA-ängeln som jag tycker är rätt söt.

Julkaktusarna som duktigt sätter blommor lagom till advent varje år om man bara behandlar dem tillräckligt styvmoderligt under sommaren fick flytta ut till ett nyputsat fönster. De kommer snart att bli belysta av en vacker, stor pappersstjärna.

Orkidéerna som brukar pryda vardagsrummets fönsterbrädor fick i stället flytta ut i tvättrummet. Där huserar de nu med några tråkiga St Paulior (eller hur man nu säger) som vägrar gå i knopp. Jag tänker inte ge upp! Trägen vinner.

Vi har ett gäng utlandssvenskar att tänka på inför julen. Här är delar av ett julpaket som snart kommer att skickas till Australien. Jag skulle vilja skicka julklappar till en massa människor, men det går ju inte! Vi får ta de ”absolut nödvändiga”.

Jaha, ni vill veta om jag hittade the Christmas Spirit? Nej, inte någonstans. Men jag känner att det kittlar lite under ena foten, så kanske den är på väg nu…

Continue Reading

Tack!!!

Idag kom ett överraskningspaket i brevlådan! Ett sådant där som är tjockt och oregelbundet och spännande. Min syster hade plockat ihop ett riktigt feel-good-paket och skrivit ett instruktionsbrev om vad jag ska göra med alla sakerna. Japp! Jag ska lyda till punkt och pricka. (Fast jag kanske inte lyder då det gäller musiken… :))

Jag lägger gladpaketet till de två överraskningarna från förra veckan – en jultidning från svärmor och en spännande film från Lotta. Tänk så fint det känns att vara omgiven av omtänksamma människor…

Continue Reading

Bröst.

Min syrra länkade till det här inlägget som i sin tur handlar om det här. Jag behöver inte skriva en massa om det. Bröstoperationer och näsfix börjar bli lika vanliga i Sverige som i USA och i vissa sydamerikanska länder. Någon i min familj gjorde en bröstförminskning för många, många år sedan eftersom hennes rygg höll på att ”gå av”. Tur att hon fick hjälp. Det finns vid det här laget många andra i min närhet som tydligen inte känt sig fina nog då de tittat sig nakna i spegeln eller då de inte kunnat ha en bh med större kupa än A eller B och därmed fixat större tuttar medelst hjälp av mycket pengar och en kirurg. (Bli inte ledsna över att jag ventilerar mina tankar runt detta ämne…) Fine. Men jag tycker nog att det finns bättre saker att lägga ner 30 000 – 60 000 kr på än att fixa bröst som passar i läckra behåar eller som sticker upp som ljuva kullar också då man ligger ner på rygg. Kanske är det för att mitt enormt starka psyke inte mår speciellt dåligt av att mina bröst knappast ser ut som de gjorde då jag var 20 (och inte ens då var de speciellt tjusiga) efter att ha fött tre barn. Det kanske är för att jag hellre hade tagit med min familj på en härlig semester om jag hade pengarna. Eller kanske skulle jag rentav hjälpa någon som inte har råd att ge sin familj en jul med guldkant? Vad vet jag. Mest är jag glad över att tanken på en bröstoperation inte lockar just mig. Nu gäller det bara att försöka stötta mina stackars döttrar så att de inser att de duger precis som de är innan någon eller några andra intalar dem att det inte är så. Just sayin’.

Ps: Ursäkta mina många inlägg de senaste dagarna. Jag har bara haft ett ovanligt stort behov att ventilera mina tankar.

Continue Reading

Uppdatering om den ”puckade” läkaren.

I morse ringde jag vårdcentralen för att bestämma tid för besök hos en ny läkare. Ungefär så här gick konversationen. (J är så klart jag, S är sköterskan jag talade med.)

J ”Hej! Jag har varit på flera besök hos Dr. T. Efter det senaste besöket fick jag de här provresultaten och detta meddelande från doktorn……”

S ”Ja, men ditt blodvärde är okej nu.”

J ”Jag är inte sjuksköterska, men jag kan läsa provresultat om det följer med referensvärden. Jag ser att de flesta av mina värden kanske håller sig inom referensområdet, men att ha ett Ferritinvärde på 7 då referensområdet är 7-120 kan väl knappast räknas som okej? De andra värdena är ungefär lika dåliga och TIBC-värdet är för högt, alltså indikerar det att jag har blodbrist.”

S (läser antagligen igenom analysen lite bättre och hummar) ”Ja, nu ser jag att det kanske inte är så bra. Men du mår bra?”

J ”Nej, jag mår inte bra. Det är ju därför jag ringer igen. Jag mår inte bra och mina värden är inte bra. Jag vill ha ett utlåtande från en annan läkare.”

S ” Ja, jag förstår. Har du varit hos någon annan läkare än Dr. T?”

J ”Nej, jag har inte direkt haft några hälsoproblem förut.”

S ”Då har vi Dr. A, Dr. B, Dr. C och Dr. D. Vem vill du gå till?” (Eh, ska jag lyssna till hur namnen klingar och därav veta vem som är bäst? Ska jag välja mellan manliga och kvinnliga läkare, svenska och utländska namn?)

J ”Tja, jag är bara intresserad av att få komma till en läkare som faktiskt är intresserad av att hitta det som är fel och som kanske kan hjälpa mig bli frisk.”

S ”Ja, då ska du få gå till Dr. S. Men hon är väldigt populär, så det finns ingen tid hos henne förrän den 5 december. Men du mår inte så dåligt att du inte kan vänta?” (Vänta nu. Då jag har beställt tid till Dr. T har det alltid funnits tid ganska omgående. Betyder det att sköterskorna medvetet har skickat mig till en dålig läkare?)

J ”Ja, men det låter bra med en populär läkare. Alltid betyder det något. Jag kan vänta i två veckor.”

Vad säger ni? Ska man skratta eller gråta? Min man brukar säga: ”Lita aldrig på verksamhet som inte drivs av vinstintresse”. Jag brukar fnysa åt honom, men jag kanske ska sluta göra det. Tänk om det är så att de har en dålig läkare på vårdcentralen och att han får fortsätta jobba dag ut och dag in eftersom vårdcentralen är vårdcentralen och därmed får fortsätta tugga på trots att patienterna inte får hjälp? Tänk om de rentav har flera dåliga läkare? Ska jag lita på att det finns någon annan än jag själv som är intresserad av att jag mår bra? Ursäkta min något sura inledning på veckan, men jag kände att det här var precis rätt ställe att dela med mig av min frustration. (Kanske lider jag också av akut avundsjuka. Två av mina kusiner är på väg med sina respektive på en tvåveckors kryssning där det varken är kallt eller mörkt. Inte för att jag inte unnar dem det! De är väl värda resan. Jag önskar bara att jag kunde följa med. :))

Continue Reading

Kortskiss no. 153.

Här hittar ni alla tolkningar på veckans kortskiss. Det är Cecilie som har ritat skissen.

Jag vet inte vad jag gjorde med övre högra hörnet då jag fotade… Allt material från You Do. Kort och kuvert, stämpel från Hero Arts genom Artemio, band, enfärgat papper, Canvaspapper, stämpel, stämpeldyna. Kortet går i kraft, mörkbrunt och mörkgrönt. Ska se om det blir så ljust att det är någon mening med att fota om.

Continue Reading