Pepparkakshuset, ett bygge med tradition
Varje år byggs det med samma passion
I år fick vårt hem en tvilling av deg
Huset fick nästan allt utom våra lecatrappsteg
20 december.
Finaste krubban på jorden tror jag
Kommer att bli värdefull en vacker dag
En liten gosses tolkning av det som hände
Då Gud sin son till jorden sände
Alltså, Gs lilla krubba är nog det finaste vi har i julväg här hemma. Alla delar är gjorda med stor omsorg. Jag önskar ni kunde se fåren och de små lammen, hur benen liksom är vikta runt magen. Helt underbart! Jag förstår fortfarande inte att åsnans ben höll formen vid ugnsgräddningen, men den där gången hade vi tur. Jag tror G gick i sexårs då han gjorde krubban.
Äsch.
Läste just det här i ett julmejl från sonens mentor samtidigt som jag lyssnade på Cradle in Bethlehem och kände hur tårarna började rinna:
”Efter avslutningen i kyrkan går vi till klassrummet för traditionell högläsning och sedan betygsutdelning. Vi slutar kanske kl 11. Ses vi inte då, önskar jag er en riktigt God Jul och ett härligt nytt år! Sedan är det bara en termin kvar. Läskigt. Terminen startar tis 10/1 kl 08.15 enligt schema.”
Jag är officiellt en blödig smörhjärna. Och mina barn blir stora så snabbt så jag hänger inte med! Nyss satt jag ju där själv och vaggade min bebis. Kanske inte i Betlehem och någon vagga hade vi inte till honom. Men ändå.
Likgiltighet.
Min syrra hade med sig gårdagens DN då hon kom hit. Hon visade Thomas Lerners ”söndagspredikan” som handlade om likgiltighet. Han och hans svårt sjuke vän listade de värsta ord de kunde tänka sig och överst på den listan hamnade likgiltighet. Jag funderade en stund över Lerners tankar och kom fram till att jag tror att han och hans vän har rätt. I skolvärlden talade vi mycket om det. Är det verkligen värre att mobba än att stå likgiltig bredvid och inte bry sig om att någon utsätter en annan människa för psykisk eller fysisk misshandel? Det var alltid så mycket fokus på mobbare och mobboffer, men det störde mig att så få barn ens brydde sig då något hände. Att vara rädd för att själv åka på stryk är väl en sak, men att bara inte bry sig?
Jag fick mig en tankeställare och bestämde mig för att göra något som är mer konkret än att bara ”tycka synd om alla stackars barn som svälter”. Vad det är vet jag inte riktigt än. Jag ska i alla fall börja med att skicka ett brev till en person som jag tror behöver det.
(Kärlek blev förresten utnämnt till det vackraste ordet. Vad tycker ni om det?)
Kram till er alla. Ha en fin vecka!
19 december.
Hyacinten i krukan bekänner snart färg
Den kämpar tappert uppför utslagningsberg
Doften minner om jular då jag var liten,
Söt, naiv och mindre sliten
Jag älskar att sjunga.
Det var så roligt att sjunga idag! Jag älskar att vara del i en kör (eller i en orkester för den delen). Musik läker. Jag satt och grät en skvätt då Anna-Lotta sjöng en svensk version av Hymne à l’amour (enda versionen jag hittar sjungs av Rikard Wolff, Anna-Lotta sjöng den på ett sätt som passade min smak bättre), men annars stod jag nog mest med ett fånigt flin på ansiktet. Maken påstod att jag såg gladast ut i hela kören, ungefär som det var den där julkonserten 1993 då han spanade in mig för första gången. Ja, vad vore jag utan musik? En bekant som var på konserten sa att kören var jättebra, att Anna-Lotta var bra, men att Göran ”inte var hans typ av musikstil”. Han nämnde inte ens Andreas Landegren, vår helt fantastiske pianist som spelade oss alla in i musikparadiset!
Jag har min fina lillasyster här! Hon passar på att träffa oss i några timmar innan hon far till Skottland för att fira jul med våra föräldrar och vår syster och hennes familj. Vi myser, för det är hennes enda önskemål. Brasa, nötter, långa diskussioner… Kanske får hon följa med mig en runda till SKHLM i morgon, men det har jag inte talat om för henne än. 🙂
18 december.
Nu lyser ljusen i granen
Tack vare mannen och barnen
Snart ska jag mysa med syrran
Som kommit med guldet och myrran
(Nej, hur var det nu igen… Jo, flygplats-Tobleronen ligger i en skimrande guldig förpackning, men myrra hade hon faktiskt ingen. Där ljög jag allt lite grann bara för att få ihop rimmet.)
17 december.
Två kilo köttfärs, jag tror att det räcker
Bullarna säkert behovet täcker
Nu osar det rysligt i köket
Bäst att ta hand om stöket
Lilla S är inte längre så liten.
För många år sedan skrev jag denna dikt då S var liten och nyfödd. I går fyllde hon elva år. Tiden går ruskigt fort.
Söta barn, min dotter fin
Tänk ändå att du blev min
Stora ögon följer mig
Min lilla helt perfekta tjej
Mammahjärtat bultar nu
För du är rent fantastisk ju
Lilla vackra ögonsten
Så nära mig, så ny och ren
Livet går, snart är du stor
Kämpa stark, på dig jag tror
Jag älskar dig, glöm inte det
Nu och jämt, i evighet
Vilken tur man kan ha! S mobiltelefon ballade ur en vecka innan hennes födelsedag. Föräldrarna som hade haft svårt att komma på vad hon skulle få (i-landsproblem, men lite klurigt är det allt att fundera ut presenter på ett barn som fyller år en vecka innan jul) gick till telefonhandlaren och hittade en Samsung smartfån för under tusenlappen, utan abonnemang. Låt oss säga att damen i fråga blev otroligt glad och tacksam!
16 december.
Hurra, en födelsedag så här mitt i allt
Det gäller att njuta och ta det rätt kallt
Med sushi och hemgjord sorbet ska vi fira
Mitt i december då knoppar börjat spira