Den här godbiten har jag lärt känna via scrapbooking och nätet. Vi kom överens att det nog är nära tio år sedan vi blev bekanta via ett forum i scrapbookingvärlden. Genom åren har vi träffats då och då och nu fick vi äntligen chansen att träffa varandras familjer. Jag lämnar härmed mitt fulla erkännande av både make och barn. 😀 See you på uppfarten nästa år, hörni!

Är det någon som har forskat i hur människors sociala nätverk ser ut nu jämfört med 1990 då internet väl började göra sitt intåg i världen? Det känns som att människor har kontakt med många fler nu för tiden… Har Facebook, Skype och olika chatforum fått oss att fördjupa våra relationer, eller har vi bara många fler och ytligare bekantskaper? Hur tänker du?

Både S och E är ypperligt dugliga barnvakter och de förnekade sig inte i går heller. Lite mammiga N verkade tycka att stortjejerna var väl värda att bekanta sig närmare med. Min kamera var undanpackad inför visningen vi hade idag, så jag tog bara en handfull mobilfoton som alla var alldeles suddiga. Jag är smått tjurig på att jag inte lyckades ta ett enda kort på hela familjen, men livet är mer än att springa omkring med en kamera. 🙂 Det är inte varje dag man har besök från Nordamerika! Inte från Löa heller, för den delen. Eller från Sumpan.

Ett Solitär borde finnas i varje hem! Det sätter alltid fart på hjärncellerna. Kan du lösningen? Jag har aldrig klarat att bara få en kula kvar, utan oftast slutar jag på tre eller fyra. Så har jag ingen superhjärna heller…