Planttant, samtalsterapeut och samhällsbetraktare
Polen med mamma och tre av systrarna, färja, buffé, skratt, snack, sjösjuka, kräks, go’fika, karamellkonstnärer, bigos, Hansahistoria, katedral, tiggare, makalösa gatumusikanter, regn, zloty…
Min systers reserapport är trevligare att läsa än min. Här hittar du den.
Karlskrona är en vacker stad, otroligt vacker. Att stå och se på gamla hus som blivit väl omhändertagna gör mig lycklig. Vårt hus i Utah anses vara gammalt av amerikanerna själva. Det byggdes 1978. Jag antar att vi har lite olika syn på vad som kan anses vara gammalt helt enkelt.
I natt stormar det ordentligt runt lilla gula stugan som får vara hemvist för mig, maken och diverse småkryp. Regnet smattrar mot fönstren och det är ruskigt ruggigt. I sådana situationer får man trösta sig med fina sånger. Den här funkar alltid…
För övrigt kan man använda ctrl + alt + delete för att avsluta sådant som inte går att stoppa på annat vis. Det brukar funka. Jag hoppas det gör det den här gången också.
Yngsta dottern hade bäst lycka då morbror tog med barn och syskonbarn på fisketur i båten. Hon blev så glad och stolt över sin abborre och jag gissar att jag vet vad det blir till frukost i morgon.
Grattis kära extrasyster på din riktiga födelsedag, fast det nu blivit lite sent. Alltså – synd att jag alltid tar fel på datumet! ❤
Från maken, som jag älskar oändligt. Ibland är det bra att prata.
Yngsta dottern har en snäll moster med kontakter i rätt bransch.
Att vakna upp vid öppet fönster och gå på utedass, det är sommar för mig. Trädgården är alldeles vild och full av blommor och humlor som surrar. Vi väntar på invasionen från Skottland/Stockholm/Malmö/Umeå/Berlin så vi kan träffas, alla syskonen med familjer. Det blir trångt, men hjärtligt. Den här sommaren ska vi också fira mammas 65-årsdag tillsammans med en fasters och en farbrors jämna dagar, så vi får till och med till en släktträff på Fars sida!
Det där med logistik blir viktigt när man har tonåringar. Idag kommer sonen hem från ett Stockholmsbesök. Han kommer att åka förbi lillasyster och pappa som tar tåget upp till Stockholm för vidare färd mot London. Yngsta dottern kan tacka moster för att hon ska få rida trots att de flesta hästar är ute på sommarbete och någon gång mitt i allt detta ska jag hem till en ”ny” vän för mycket prat och kanske besök i en scrapbutik. När solen skiner så här är det lätt att vara både glad och tacksam!
Med varsamhet
Tar jag ditt hjärta,
Lägger det nära mitt
Och känner det slå
I ensamhet
Känner jag smärta
Av glädjen som bubblar
Över att det är så
De senaste dagarna har gett mig mycket glädje, stora insikter och viss förvirring. Jag är tillbaka på Sturkö efter att ha varit iväg. Maken har kommit fram i ett stycke, sonen har åkt till sina gamla vänner i Stockholm och flickorna i familjen har åkt i den gigantiska badåkring som farbror skickat efter. Sommarljuvligheterna radades i kväll upp av min lillasyster och jag har ätit godare mat än på flera dagar.
Jag är tacksam för så mycket i mitt liv. Solnedgångar till exempel. Igen…
Nu har jag lyssnat på cancersjuka Kristian Gidlunds sommarprogram. Jag har tänkt på den vän som jag inte längre kan ringa med stor kärlek, jag har gråtit och jag har tänkt på mitt eget liv. Här hittar du några av låtarna från Kristians spellista. Jag lyssnade på programmet i Sveriges Radios app, så du får googla dig fram själv om du inte redan har lyssnat.
Att se på sig själv utifrån är något av det viktigaste vi som människor kan göra. Det är så vi kan upptäcka vem det är andra möter. Att se på sig själv inifrån är naturligtvis precis lika viktigt. Det är där vi möter den som ingen annan ser, hela ens jag, inte bara det vi av misstag eller med vilje visar våra medmänniskor. Hela vår utveckling sker i möten med andra människor. Ibland har vi möjlighet att möta dem ansikte mot ansikte. Andra gånger kan vi läsa de ord som andra har valt att dela med sig av, vare sig det gäller dikter, romaner, sångtexter, memoarer, nyhetsrapporter eller forskningsresultat. Envägskommunikation är naturligtvis inte lika effektiv och många gånger får vi inte chansen att tala om för den andra människan hur viktiga hennes eller hans ord har varit.
Idag har jag berörts av en döende människas livshistoria. Idag har jag känt livet i mig. Idag har jag varit tacksam över att bara vara, men också över det faktum att jag faktiskt lever ett fantastiskt rikt och välsignat liv. Idag har jag låtit tankarna samlas som vore mitt eget medvetande ett förstoringsglas. Det har inte börjat brinna, men jag känner glöden i mig. Jag vet att jag har så mycket mer att ge. Låter du ditt sinne upptas av saker som dränerar dig på energi? Den energin kan du komma att behöva snarare än du tror. Lyssnar du på mig så hinner du kanske reparera skadan innan den är skedd. Det finns så många som ser det onda i världen. Jag orkar inte vara en av dem. Mörker är avsaknad av ljus. Jag vill vara ljuset som förintar mörkret. Hur tänker du?
