Nu har jag lyssnat på cancersjuka Kristian Gidlunds sommarprogram. Jag har tänkt på den vän som jag inte längre kan ringa med stor kärlek, jag har gråtit och jag har tänkt på mitt eget liv. Här hittar du några av låtarna från Kristians spellista. Jag lyssnade på programmet i Sveriges Radios app, så du får googla dig fram själv om du inte redan har lyssnat.

Att se på sig själv utifrån är något av det viktigaste vi som människor kan göra. Det är så vi kan upptäcka vem det är andra möter. Att se på sig själv inifrån är naturligtvis precis lika viktigt. Det är där vi möter den som ingen annan ser, hela ens jag, inte bara det vi av misstag eller med vilje visar våra medmänniskor. Hela vår utveckling sker i möten med andra människor. Ibland har vi möjlighet att möta dem ansikte mot ansikte. Andra gånger kan vi läsa de ord som andra har valt att dela med sig av, vare sig det gäller dikter, romaner, sångtexter, memoarer, nyhetsrapporter eller forskningsresultat. Envägskommunikation är naturligtvis inte lika effektiv och många gånger får vi inte chansen att tala om för den andra människan hur viktiga hennes eller hans ord har varit.

Idag har jag berörts av en döende människas livshistoria. Idag har jag känt livet i mig. Idag har jag varit tacksam över att bara vara, men också över det faktum att jag faktiskt lever ett fantastiskt rikt och välsignat liv. Idag har jag låtit tankarna samlas som vore mitt eget medvetande ett förstoringsglas. Det har inte börjat brinna, men jag känner glöden i mig. Jag vet att jag har så mycket mer att ge. Låter du ditt sinne upptas av saker som dränerar dig på energi? Den energin kan du komma att behöva snarare än du tror. Lyssnar du på mig så hinner du kanske reparera skadan innan den är skedd. Det finns så många som ser det onda i världen. Jag orkar inte vara en av dem. Mörker är avsaknad av ljus. Jag vill vara ljuset som förintar mörkret. Hur tänker du?