Det är sannerligen inte lätt att vara förälder. Jo, ganska lätt är det att vara förälder på avstånd, att ge sig på andras uppfostringstekniker och att veta bättre när det gäller hur, när och varför man ska göra vissa saker med sina barn. Jag älskade det här blogginlägget och jag hoppas att du har tid att läsa igenom det trots att det är ganska långt.
De senaste veckorna har jag tänkt väldigt mycket på det där att döma andra människor. Hur man liksom bestämmer vem som duger och vem som borde få en snyting bara genom att se ut eller tycka eller vara på ett visst sätt. Den människan är för si och den andra är för så. Hon ser ut för si och han ser ut för så. Tonåringar är för si och pensionärer är för så. ”Har du sett vad hon har på sig?!” ”HUR kan hon ge sina barn det där att äta?” ”När JAG hade småbarn var det minsann jag som bestämde.” ”Sossar är inte kloka i huvudet för att inte tala om SVERIGEDEMOKRATER.”
Den dag du har gått i mina skor och levt i mina tankar ska du få döma mig, det lovar jag. Då ska du få uttala dig om mina svagheter och mina dumheter. Du ska också få tycka om min klädstil och min vikt och om du vill får du också ta mig till frisören och byta min frisyr. Du kan få tala om för mig varför jag borde sluta tycka att de svenska politikerna satt fälleben på sig själv och du kan bestämma att jag ska sluta bry mig om andra människor. Men det är alltså när du har levt mitt liv. Tills dess är det kanske bäst att du fokuserar på dig själv. Om du inte orkar med dig själv så kan du kanske dela med dig av vad du har i överflöd, vare sig det är pengar, tid, livsvisdom eller talanger.
