Redan utslagen
Vacker och stark
Målmedvetet sökande ljuset förbi alla hinder
Sträcker sig uppåt och tar emot
Växer
Nu är glada julen nästan slut.
Ljudbok i högtalarna. Tulpaner i vasen. Pepparkakshus i ruiner. Sola på (snöklädd) gräsmatta. Det verkar som att julen håller på att tona ut.
Min mest spelade musiklista 2013.
Här kommer några utdrag ur låtarna jag lyssnade på mest förra året. Jag vet att jag alltid hittar mycket tröst i den musik jag lyssnar på och låtlistan 2013 får vara bevis på det. Må spellistan 2014 gå i gladare tongångar… (Jag vet att du som läser här inte alltid är så förtjust i engelska. Jag ber om ursäkt för att de flesta citaten idag inte är översatta. Nästa gång får det bli på svenska!) Är du intresserad av att veta vilket citat som hör samman med vilken låt är det bara att kopiera textavsnittet du gillar och ”googla”. Dagens teknik kan vara rätt fantastisk.
Om ditt hjärta slår, kommer jag vara med dig vännen vart du än går.
Om ditt hjärta slår, kommer jag känna av din själ vart jag än går.
Vart jag än går, vart du än går
I will tell your story if you die
I will tell your story and keep you alive
The best I can, I will tell them to the children
And history books forgot about us
And the Bible didn’t mention us
The Bible didn’t mention us
Not even once
The rain is falling.
Defeat is calling.
I need you to set me free.
Take me far away from the battle.
I need you.
Shine on me.
When destiny calls you
You must be strong
I may not be with you
But you’ve got to hold on
I was aiming for the sky,
ended up flat on the ground
But once again the sun is rising,
I better keep on walking
Keep on walking
Love me, love me on the leaves
before we say goodbye.
Love me, kiss me with the breeze,
you’ll be my lullaby.
Jag har vakat många nätter
Förhandlat med mig själv
Someday I’ll wish upon a star
And wake up where the clouds are far
Behind me.
Where troubles melt like lemon drops
Away above the chimney tops
That’s where you’ll find me.
If I die tomorrow
I’d be alright
Because I believe
That after we’re gone
The spirit carries on
Eg ser du har det vondt
Men eg kan ikkje grina alle tårene for deg
Du må grina de sjøl
Men eg ve grina med deg
Eg ve grina med deg
All the doors that I had to close
All the things I knew but I didn’t know
Thank God for all I missed
’Cause it led me here to this
Keep on the sunny side, always on the sunny side,
Keep on the sunny side of life.
It will help us every day, it will brighten all the way,
If we’ll keep on the sunny side of life.
Blitt sparkad runt några gånger
Som en del måste bli
För att fatta vad som betyder nåt
Och vem som går att lita på
Men när du var med mig
Musiken slutade aldrig
Du bara får mig att hänga, hänga kvar
För jag tror
När vi går genom tiden
Att allt det bästa
Inte hänt än
I got the eye of the tiger, a fighter, dancing through the fire
’Cause I am a champion and you’re gonna hear me roar
Louder, louder than a lion
svalkar vinden värmer solen
ser du något bakom molnen
känner du lyckan genom sorgen
jag har inget mer än mina
Så här glad ska jag vara i år…
Reach – Projekt 1.
När jag hade valt mitt ord för 2013, förändring, bestämde jag mig för att fokusera på tolv olika teman. Det funkade ganska bra, bra och otroligt bra beroende på hur engagerad jag var när jag väl kom fram till det tema jag hade bestämt i början på året. I år har jag därför bestämt mig för att inte hugga allt i sten redan nu. Jag tänkte genomföra små projekt under året och dessa kommer jag sedan att redogöra för här i bloggen.
To reach out – att räcka ut en hjälpande hand.
När vi hade små barn bodde vi ofta långt ifrån släktingar. Det innebar att vi då inte hade några ”naturliga” barnvakter och vi fick klara oss så gott vi kunde. Det gick bra för det mesta, men ibland behöver föräldrar en date för att inte glömma bort varandra. Vi bytte barnvakt med andra par i samma situation, men det blev aldrig riktigt fart på rutinerna. Jag har flera gånger tänkt att en av de mest uppskattade gratispresenterna borde vara några timmars barnvakt. Jag erbjöd därför helt sonika några vänner med fyra barn, fem år och yngre, hjälp med storstädning, en middag eller en barnvakt. De blev överraskade och hemskt tacksamma. ”Två kvällar ute tillsammans på två år, vi kan bara inte tacka nej!”
När jag satt här i soffan med två småkillar som hade valt varsin saga och läste och njöt av stunden kände jag tacksamhet över att ha fått möjligheten att uppfostra tre själar, över att ha fått följa med dem en bit på livets stig och över att mest av allt ha fått lära mig mer om mig själv och hur jag reagerat och reagerar i de allra mest känslointensiva stunder som mödraskapet har bjudit på. Jag tänkte också på att jag saknar godnattsagorna och att jag måste bli bättre på att lägga mig en stund hos mina stora barn då och då för att tala om funderingar som man har. Då kan man få höra följande till exempel…
Jag: You know, your aunt A is the same age I am.
L: I know! She is Super Old!!! She looks like an old teenager, really old. And she’s really kind. Super Kind!
Eh… Hur var det nu? Av barn och idioter får man höra sanningen?
2013 i backspegeln.
När jag ser tillbaka på året som nu ligger bakom oss kan jag konstatera att det var ett av de bästa och ett av de värsta någonsin. Jag kommer alltid att bära med mig 2013 inpräntat i hjärteroten och hela året känns som ett ögonblick och en evighet. Alltid med mig. Kärlek, sorg, ensamhet och gemenskap. Allt i en salig röra! Det här blir inte mina vackraste bilder precis, bara de som får symbolisera det som var närmast mig under året.
Januari
Februari
Mars
April
Maj
Juni
Juli
Bildpaus då jag laddade upp allt från dotterns dator. Återkommer.
Augusti
September
Oktober
November
December
REACH – citatet.
Idag har jag valt det citat som ska få följa med under tiden som jag jobbar med mitt ord. Franklin D. Roosevelt sa:
To reach a port,
we must sail.
Sail, not tie at anchor.
Sail, not drift.
För att nå en hamn
måste vi segla.
Segla, inte lägga ankar.
Segla, inte driva.
Det känns som ett aktivt citat som jag lägger i inspirationsbanken för att ta fram om jag skulle tröttna lite på vägen.
När stora barn visar sig ha barnasinnet kvar.
2014-01-01, nu kör vi…
Jag brukar inte sitta uppe till fyra som klockan är nu. Vi blev kvar hos grannarna mycket längre än vad vi hade tänkt, men ingen är ledsen för det. Döttrarna har somnat, maken gav precis upp och sonen tänker dygna så han kommer in i rätt tidsschema igen. Det här lovet har det varit lite si och så med sovtiderna kan vi lugnt konstatera.
Hur som helst. Jag hoppas att du fick ett sprakande årsskifte. Nu blir det ljusare känner jag!
I går fick jag en härlig pralinask från mina arbetsgivare. Jag kan säga att det är skillnad på choklad och choklad. Det är som med sushi. När man har hittat riktigt bra sushi kan man liksom inte äta sådan där som man köper i affären igen. Nu är frågan hur jag ska ställa mig till choklad framöver. Hur ska jag göra? Det är kanske lika bra att jag slutar äta någon alls.
Gemensamma ansträngningar resulterade i ett buffébord som räckte hela långa kvällen och natten. Mums! Plockmat är otroligt smidigt och så kan man välja att bara äta det man själv gillar. Perfekt!
Både barn och vuxna spelade massor av roliga spel. Vi fick flera tips på sådana som genast behöver införskaffas, gärna i går.
Maken, ingenjören, hade byggt en egen papperslykta. Jag fick Thailandsflashar och njöt av hur otroligt vackra sådana här lyktor är! Ännu vackrare än fyrverkerier (sådana smälls här nästan bara till Fourth of July) och så skrämmer de varken barn eller husdjur.
Det var magiskt att se lyktan börja sväva över våra huvuden. Efter ett litet tag fattade den eld och resterna trillade ner i ett av grannarnas fruktträd. Som tur var gick det bra att släcka elden med små medel. 🙂
Allt festfolket utom den yngste sonen som sov sedan länge då tolvslaget började slå. Alltså, man ska inte ta foton underifrån! Hehe.
Tack fina familjen M för er gästfrihet! Ska man nu ha nästan hela sin släkt på andra sidan jorden är det sådana grannar man ska ha. Nu ska jag sova ut och i morgon är en annan dag. Det börjar nu, känner du det? Hoppas att du får ett alldeles makalöst 2014.
Här finns snön. Ett tag till i alla fall.
Stolt mamma!
Äldsta dotterns senaste projekt, en rutig klänning. Alla som har sytt vet att det är hemskt klurigt att mönsterpassa rutor, men E gav sig inte. Hon hittade detta snygga reatyg och ett mönster som kostade en dollar och bad mig hjälpa henne. Hon har lagt många timmar på att få allt rätt. Hon har också morrat då jag sagt åt henne att sprätta, men hon har också kommit på att sprättar man då det inte blir bra så blir slutresultatet så mycket bättre! Jag är mycket stolt över att de sömmerskeambitioner jag hade i dotterns ålder liksom verkar ha gått i arv. Jag har nämligen inte andats en suck om att jag tyckte att hon skulle prova ett lite större projekt. (Dessutom är jag rätt nöjd över att jag lyssnade då både syokonsulenten och mina föräldrar bad mig tänka en runda till när jag ville söka till en sömnadsgymnasielinje. Inte för att jag egentligen tror att Natur var något självklart val för mig, jag skulle nog ha gått Humanistisk linje, men jag tror inte jag hade trivts med att slava vid symaskinen dagen lång. Förresten, om jag hade läst språk hade jag ju inte träffat min vän Å och det hade varit en ren förlust!)
Kolla in den rätt grymma mönsterpassningen!
Söt, söt, söt.
Taylor Swift II.