Om du varit inne här de senaste dagarna har du nog märkt att bloggen varit ”parkerad hos loopia”. Nu är det fixat. Jag har inte kunnat lägga upp något eller ens förbereda något då ingenting har kunnat sparas.

Vi har haft strul med amerikanska ambassaden då det gäller äldsta dotterns pass. Nu har det löst sig, men hon måste åka upp till ambassaden i Stockholm för att lämna fingeravtryck och vi vet fortfarande inte om vi hinner få passen tills på fredag då vi måste ha dem för att hinna hem. Var gärna med och håll en tumme för att det ordnar sig… Administration, alltså. Och tänk så tokigt det kan bli om elektroniken inte funkar som den ska!

Gladhammars kyrka är supercool. Jag blir alltid fascinerad av konst med många år på nacken. Detta träsnideri gjordes på 1400-talet!

För arton år sedan föddes vår egen gabbelur. En liten kille som bara kunde somna om Fred Åkerström sjöng ”Kajsas udde” för honom har blivit rätt stor. Numera står han själv för musicerandet och det senaste året har han dessutom börjat vakna upp till något slags vuxentänkande.

Det där med att vara förälder är minst sagt spännande. Inte hade jag kunnat ana att föräldraskapet skulle bjuda på så många överraskningar!

G när en dröm att starta upp ett eget ”steel band” då han flyttat tillbaka till Sverige. Han fick bidrag till instrumenten av många som uppvaktade honom. Farmor hade köpt detta lilla skojtrumset på TGR. Tro det eller ej, men han kunde spela på det, hehe.

När orden i telefonen studsar upp i ögonen och ner i magen, tiden stannar och allt börjar om igen undrar jag också vad meningen är.

Yngste Håkanssonbrodern gifter sig i augusti och passar på att föra blivande fruns namn vidare. Minsta systern fick namnet Karin men har alltid kallats Kajsa. För att undvika missförstånd har hon nu tagit sitt smeknamn som förnamn och passade på att lägga till Ivarsdotter. Själv är jag bara Monnah och Mamma hela sommaren, men jag tror att jag fortsätter låta dessa vara mina inofficiella namn.

Varför började jag fundera runt namn nu då? Jag är ansvarig för bröllopets placeringskort och har skurit papper, målat och skrivit de senaste dagarna. Det har varit jätteroligt att gå igenom närmare 100 namn. Kvist, qvist eller quist? C eller k? Med bindestreck eller utan? Tänk så många känslor som ligger i de där bokstäverna. Jag gifte till mig ett efternamn som är smått omöjligt att stava rätt för de flesta, så jag låter folk skriva lite hur de vill utom i officiella sammanhang där jag kan råka illa ut om ett N saknas. Mitt förnamn ska däremot stavas med C och inte med K. Hur känner du för ditt namn?

I går kom Far hem med en massa kräftor, å80 stycken närmare räknat. I morse hade jag därför det lite sorgliga nöjet att avsluta dessa delikatessers liv i en kokande lag av vatten, porter, salt, socker och dillkronor. Nu håller vi tummarna för att de smakar gott i morgon.

Den dagen man ser sina grannar på foto tillsammans med James Taylor… Egentligen kanske hans f d fru Carly Simon är mer känd i Sverige? Jim, vår granne, har en vänskap med James Taylor som är lite speciell. Nu är det emellertid hans historia och den är inte min att berätta. Lyssna på Fire and Rain! Den är så fin och håller än trots att den är ganska precis lika gammal som jag.

Själv tål jag knappt att ses just nu, för jag håller på att smälta bort. Men jag klagar inte!!! Jag vill bara säga det. Tur att vi har ett hav att doppa oss i alldeles utanför dörren.

Hur gör du för att inte känna att du börjar driva på mot framtiden innan du ens stannat upp för att njuta av nutiden? ”Usch, tänk att det redan gått tre veckor!”, sa mamma när Festen och hennes familj åkte hem tidigt i morse. Själv lekte jag samtidigt med tanken att den senaste månaden bjudit på så mycket fantastiskt och att jag var glad över att Festen och hennes familj fick en sådan härlig vistelse här i Sverige.

Jag förundras varje dag över känslan av utlandssemester som jag upplever här på Sturkö i år, men snart blir det lite hårdare jobb och bröllopfinlir att ta hand om. Idag pysslades prov till placeringskort t ex (jag har blivit ombedd att skriva dem) och har fått okej via sms från bruden att köra på. Det närmar sig verkligen! Kul.

The Water Boys 1990, sedan Ellie Goulding lite mer i nutid. Då och då händer det att en cover gör sig bättre än originalet. Jag tror att det var just det som hände här.

Idag hade det passat utmärkt att visa några av bilderna jag tog under kvällens familjefotografering. Vid en snabbkoll verkade åtminstone fem av de flera hundra fotona ha lyckats. Vi får väl se när jag kommer hem till ”min” kompjuter.

How long will I love you?
As long as stars are above you
And longer, if I can.
How long will I need you?
As long as the seasons need to
Follow their plan.

How long will I love you?
As long as stars are above you
And longer, if I may.