Planttant, samtalsterapeut och samhällsbetraktare
Jag försöker komma på vad jag ska göra med den nedmonterade kjol jag köpte på DI förra året eller året innan dess för de vackra färgerna. Jag hade tänkt mig ett lapptäcke med jeans och de här flanelltygerna, men jag kan inte bestämma mig för hur det då ska se ut. Ränder? Klassiskt? Hur-som-helst? Har du några tips på mönster eller vackra fotografier som skulle kunna inspirera?
Rapport från kvällens aktivitet: Tvååringen har små mystiska pyssel under matbordet (ja, vart ska man annars ta vägen om man måste ta hand om ”personal businesses”), femåringen vill göra fler roliga vintagefilmer och sjuåringen suckar över läxan som måste vara klar innan han får gå till kompisen och leka en stund innan middagen. Den lille, världens sötaste, föddes för tidigt och har varit död några gånger i sitt halvårslånga liv. Jag är lite nervös över att vara ansvarig, men allt har varit bra länge och vardagslivet måste någon gång få chans att komma tillbaka.
När jag går hem i regnet igen har jag varit stand-in-förälder i lite drygt en timme och jag andas djupa andetag för att pigga upp mitt trötta huvud. Jag har nog alltid älskat bebisar och barn. Kanske inte lika mycket då jag vispade ihop välling på spisen till något syskon mitt i natten. (Eller jo, det var nog bara själva vällingen jag inte gillade så mycket.) Jag är tacksam över att få chansen att hänga lite med dessa varelser som har så mycket liv i sig, som är ganska oskadade då det gäller hur man ska tycka och tänka och som mest bara visar vad en människa är i sin mest oslipade form. Jag kan samtidigt konstatera att det nog är rätt smart att passa på att föda barn innan man fyller fyrtio och kroppens stora förfall börjar. Trots allt får jag lägga mig och sova i lugn och ro hela natten medan mina lånebarns föräldrar får gå upp mitt i natten och fylla på sondmatning, byta blöjor och kanske få sällskap i sängen av två eller fyra extra små sparkande ben när det redan är ganska trångt.
Jag kan inte lägga upp bilder på barnen här i bloggen, så du får hålla till godo med stallkisarna igen istället. De är ruskigt söta de också.
Efter dikten jag lade upp i går så känns det kanske lite konstigt att komma med en återblick, men det är precis vad jag tänkte göra nu! Jag försökte söka mig fram via internet och kom fram till att man kan ta reda på följande om ”Monnah under januari månad” om man letar lite via officiella internetkanaler:
2006 – vann en del tävlingar
2007 – hade uppdrag som inspirationsdesigner för Swe Scrapbook
2008 – jobbade för Metalimo, designer för A Million Little Things, Formex för Metalimo, ett barn i Adolf Fredriks Musikklasser, vi njöt av katten Millas sällskap
2009 – Formex för Metalimo, Ett Litet Ord var visst ORDNING (och inget annat), värsta influensan någonsin, funderade på att lägga ner bloggandet
2010 – litet extraknäck på Formex med min gamla arbetskamrat, pysslade en del kort, köpte mina bästa favoritjeans någonsin (L.O.G.G.), turer till makens mormor i Upplands Väsby, scrappade fortfarande en del, förberedde mig på att fylla 40
2011 – jobbade för You Do på Formex (året då Maria Montazami gjorde reklam för sina väskor) och på mässa i Frankfurt, tittade tydligen på Solsidan, inspiratör för Kortskissen, Adolf Fredriks Flickkörs avskedskonsert med ”Bosse” vid rodret och stackars dottern blev jättesjuk och orkade bara vara med på första halvan av konserten, detta var min favoritmusikvideo, tänkte bli lite mer kreativ
2012 – Formex i Älvsjö och Paperworld i Frankfurt, båda för You Do, gillade Moa Lignells låt When I Held Ya, hade kommit igång bra med årets ord LYFTA, var helt ovetande om att vi senare under året skulle sälja hus och hem för att flytta till USA, bakade semlor
2013 – fick flera härliga paket från Sverige, grapefruktgalen, låg mest på soffan om dagarna för att läka mitt brutna ben, fick tillbaka symaskinen som jag köpt i Palo Alto 1994, planerade för att organisera och köpte 14 lådor med lock, blev duktig på kryckor, lyssnade extremt mycket på musik, skrev väldigt många blogginlägg, saknade att jobba på mässor (men fick senare samma år genom You Do chansen att åka på en mycket minnesvärd arbetsresa)
2014 – årets ord blev REACH (mycket bra för mig), började med yoga, skrev ett favoritinlägg, läste ”En man som heter Ove”, stickade, återupptäckte filmvärlden, fotade mycket
2015 – årets ord FEARLESS, försökte hantera mammas cancerbesked, köpte Po.P-nattlinnet som jag skulle bo i om jag kunde, kände historiens vingslag och jobbade hårt på att vara lycklig
Julen varar än till påska, eller hur var det nu igen? Idag kom ett finfint paket i brevlådan, fullt av handgjorda praliner från Ejes Choklad, kunglig hovleverantör. Tur att jag jobbar för människor som vet att njuta av livet! (Och nej, L. Vi hade också fyllnadspapper i vår låda och fick inga likörpraliner. 😉 ) Det här är choklad som man inte glufsar i sig. Man äter pralinerna med eftertänksamhet och njuter i lugn och ro. Tar man ett kort på dem innan de är uppätna kan man dessutom återuppleva stunden igen och igen och igen utan att idissla.
För övrigt drog yogan igång idag efter jul- och nyårsuppehåll. Det är nästan på dagen två år sedan jag gick bort till The Yoga Space för att vara med på mitt första yogapass. Jag är så tacksam över att jag blev övertalad att prova! Min kropp har svarat bra på övningarna och jag är definitivt både vigare och starkare idag än jag var när jag började. Utvecklingspotential finns, men det är jag bara glad över.
Jag vill till sist påminna om en av de finaste dikter jag vet. (Okänd författare.) Peace.
Dagen i dag är en märklig dag.
Den är din.
Gårdagen föll ur dina händer.
Den kan inte få mer innehåll
än du redan givit den.
Morgondagen vet du ingenting om.
Men dagen i dag har du.
Använd dig av det.
I dag kan du glädja någon.
I dag kan du hjälpa en annan.
Dagen i dag är en märklig dag.
Den är din.
Måndag.
Januari.
Nytt år.
Skolstart efter ett långt och härligt lov.
Vardagen bits lite, men känns ändå rätt okej.
Jag har inte kommit så långt att jag fixar att trycka i mig något som bara smakar ”nyttigt”. Den sista slatten frukostsmoothie åkte därför ut i slasken.
Ny januarivegetarian i familjen. En som tränar fyra gånger i veckan och är 185 cm lång. Vilket slags mat ska en sådan äta?
Lisa Nilsson, Adele, Bach och Dream Theater i högtalarna.
Kalligrafipennor i högsta hugg.
Inspirationsbok för jobbrelaterade frågor på gång.
Nästan tom tvättkorg.
Ledsen julgran.
Dagens citat tar jag från den söta lilla bok jag fick av dottern i julklapp:
Jag är övertygad om att de flesta är ungefär så lyckliga som de bestämmer sig för att vara. ABRAHAM LINCOLN
Tittar man sedan på detta foto kan man väl inte bli annat än glad?
K har som tradition att bygga en lykta och skicka iväg den på nyårsafton. I går misslyckades lyktans avfärd, så experimentet gjordes om igen i kväll. Till allas lättnad gick det bra och inget började brinna. Lyktan finns kvar att skicka iväg igen, någon annan gång. Förslagsvis borta vid Utah Lake…
Älskade den här installationen som maken hade en vision om, barnen och han byggde och som vi alla sedan fick njuta av här i kväll. ”Pelarna” brinner fortfarande. Verkligen vackert!
2015 har varit ett omtumlande år. 2014 slutade med ännu ett sjukdomsbesked i familjen och det har varit svårt att stå på sidan om och försöka stötta på avstånd. Flera vänner och bekanta har gått igenom separationer och skilsmässor. Människor som jag förlitat mig på skulle finnas jämt har gått bort. Vår lilla familj har blivit starkare, men vi har fått känna på hur lätt det är att skaka relationer som tas för givna, både bland vänner och familjemedlemmar. Sverige har gått igenom stora förändringar, för att inte tala om andra delar av världen. Jag har gång på gång på gång insett att livet är bräckligt. Varför göra det mer komplicerat än det redan är? Det finns så mycket gott och upplyftande att fylla livet med! Jag ser många anledningar till att vara mer aktiv under 2016. Må ditt 2016 fyllas av tro, hopp och kärlek! Mänskligheten är inte uträknad än. Peace.
Pernilla Andersson ”Bättre än så här”.
Håkan Hellström ”Du är snart där”.
The Script ”Hall of Fame”.
Demi Lovato ”Skyscraper”.
Queen ”The Show Must Go On”.
Jimmy Cliff ”I Can See Clearly Now”.
Dream Theater ”The Spirit Carries On”.
FORTSÄTT blir det ord jag kommer att ge en chans under nästa år. Jag har lite för lätt att ge upp och har så många projekt som antingen aldrig har fått vingar eller projekt som ligger och dammar i något skåp eller någon låda. Min tolkning då jag letat inspiration har varit ”ge inte upp”, ”gör klart” och ”framåt”. ”Fearless” visade sig inte hjälpa mig särskilt mycket under 2015. Det ska i så fall vara undermedvetet…
För mig är FORTSÄTT ett positivt och aktivt ord. Jag har förhoppningar om att vi får ett fint år tillsammans, mitt ord och jag.
Jag vet att själva juldagarna är över, men julen är fortfarande i full rullning. Jag har passat på att bli siste man ut i familjens influensa-datten och känner mig allt annat än på topp. Skönt att det är lov och att jag mest kan dega på soffan med en filt över mig. Maken och sonen jobbar hemifrån, så vi åt en gemensam lunch med ugnsrostad paprika, currykyckling och nybakade croissanter (det sista tack vare ännu en vänlig granne, det kryllar av sådana här). Mitt bästa tips till dig? Titta på Astrid Lindgrens jul. Jag lovar att det väcker fladdrande fjärilar även i den mest hårdhjärtade.
Ute snöar det sådär vackert som det gör ibland. Ett stilla singlande av små snöflingor i en alldeles tyst snövärld. Inte ens bilarna hörs även om det är en helt vanlig tisdag här. Det bästa av allt? Snötäcket blir så tunt och luftigt att ingen behöver skotta. Halleluja!
Motörheads sångare Lemmy Kilmister gick bort i går. Jag har aldrig gillat Motörhead särdeles mycket, men är man sjuttiotalist och musiklärare så är man. Jag vet inte hur många gånger jag har hört introt till Enter Sandman spelat av aspirerande rockstjärnor! Lemmy Kilmister var i alla fall med och skrev en av Ozzy Osbournes låtar som jag gillar, ”Mama, I’m Coming Home”, och den tycker jag vi kan hedra honom med.