Sådär, ja. Nu ägnade jag 25 minuter åt att läsa igenom ”proffsens” åsikter om Oscarskläderna. Vad kan jag säga? Jag och äldsta dottern hade kunnat lämna minst lika bra recensioner. Vill du höra? (Ps: Jag brukar inte använda andras fotografier, men det tänker jag göra idag. Tack internet.) För övrigt har jag inte så mycket bra att säga, så om du vill slippa läsa negativa kommentarer som bara handlar om något så ytligt som kläder värda tio tusentals kronor så rekommenderar jag att du slutar läsa här.

Jennifer Lawrence… Tja, när man har en fantastisk kropp, Dior som klänningsmakare och proffsstylist kan jag tycka synd om Miss Lawrence som fick en klänning som var så illa sydd till hennes byst.

Charlize Theron hade på sig en röd Dior som prisas mest överallt. Själv fick jag känslan av att ha ett gäng svenska tonårskillar ropandes ”visa pa**arna, visa pa**arna” precis i närheten.

Kate Winslet? Alltså, en fantastiskt vacker kvinna i sina bästa år med en illasittande klänning i konstigt material och ett par glasögon a la Clark Kent och högstadiehår? Tja, jag hänger kanske inte med i modesvängarna.

Daisy Ridley är så söt, så söt och fick en klänning som hade alla rätt utom en jättekonstig chiffongvolang mitt över magen.

Rooney Mara. Hennes klänning var ruskigt vacker, men så hade de trollat dit ett fyrkantigt hål mitt över magen. Varför? Och vem hade fixat hennes hår?

Cate Blanchett såg ut att ha lånat Lilla Sjöjungfruns balklänning. Jag säger inte mer än så.

Rachel McAdams klänning blev prisad av många och jag håller med om att färgen var fantastisk. Sedan slutade det fantastiska i mina ögon, mest för att klänningen var helt skrynklig över magen. Vem använder ett sådant tyg till en Oscarsklänning? (Rätt svar: August Getty Atelier)

Svenska Alicia Vikander då? Söt som en fluffmaräng med en ljusgul ballongkjolsklänning med glittrigt kromosommönster. Lite Disney-Belle.