Tiden flyger förbi!

När någon tar studenten gäller det att leta upp de mest generande bilder man har på vederbörande person för att göra ett riktigt roligt studentplakat. Dessvärre har man inte samma tradition då det gäller high school graduation och jag känner inte riktigt för att skämma ut vår 17-åring inför alla klasskompisar. I samband med att man är senior efterfrågas det dock även här vissa fotografier från barndomen. Jag hittade de här två som fortfarande gör mig glad i själen! (Orsaken till att jag inte använt mina egna fotografier är att de enda fotona jag hade tillgång till här på datorn som är tillräckligt stora och gamla ligger i en fil med andras bilder.)

6_2

Fotograf: Sonja Arnegård

6_1

Fotograf: min extrasyrra J

Continue Reading

Opp å ut å gå, faderallerallalalla…

Jag är den veka länken i kedjan då det gäller att klara av hårda strapatser. Äldsta dottern försöker inte ens och följer inte med oss om vi inte hajkar amerikanska asfaltshajker, men jag har åtminstone viljan. Kondis och venös insufficiens sätter käppar i alla möjliga hjul. I går kom vi åtminstone en bra bit på vägen mot Squaw Peak och det blev en härlig eftermiddag med glada miner och kroppsliga utmaningar.

2_1

2_2

2_3

2_4

2_5

2_6

2_7

Continue Reading

Det finns alltid två sidor på ett mynt.

Eftersom jag har tänkt så mycket på att skala ner och komprimera på sistone, eller snarare under de senaste åren, så känner jag att det behövs lite balans. Idag är det dags för den balansen.

Någon lade upp länken till några av plaggen som bars av di kunglige och deras prominenta gäster under kungens 70-årsfirande. Oj, så mycket vackert! Jag hoppas att alla kände sig tjusiga och glada och att festligheterna kan minnas med glädje under många år. Jag brukar alltid titta på Nobelkläderna och måste säga att jag under något Nobelfirande aldrig sett så många vackra klänningar på en gång. Tummen upp för folk som gör världen lite vackrare. Till och med Therese Alshammars blomkostym var ursnygg på henne!

När du har tittat färdigt på allt det vackra kan du få njuta av mina fina föräldrar. Idag firar de 47 år som gifta och jag och mina syskon har livet, våra gener och mycket av det andra som bidragit till att vi är just vi att tacka dem för.

30_1

Continue Reading

Två steg fram och än slank hon ner i diket.

Just nu känns det som att mitt huvud är en bikupa. Det är ofta så. Först händer ingenting, sedan händer ingenting och sedan händer allt på en gång. Barn nummer två är snart färdig med gymnasiet, det är dags för flytt efter att ha bott här i tre och ett halvt år, yngsta dotterns hemskolning tar slut med den här terminen, företaget jag har jobbat för i rätt många år byter inriktning och jag kommer inte längre att jobba för dem på samma sätt, både mamma och far slåss mot sina hälsoproblem och det händer annat i släkten som också är känslomässigt ”påfrestande”, osv, osv. Som sagt. Omvälvande. Jag ser fram emot allt spännande som ligger framför mig och oss, men samtidigt gäller det att lyfta ordentligt på fötterna och se till att ha fräscha batterier i ficklampan för att inte snubbla på all oreda!

24_5

Från Alpine School Districts konstutställning, konstnär dessvärre okänd.

Continue Reading

Wake up, you need to make money…

Ibland hör jag en låt som jag inte borde gilla, men det går liksom inte att låta bli. Det gäller till exempel Twenty One Pilots Stressed Out. Texten är toppen. Dessutom blev jag lite tårögd då jag såg att de faktiskt tagit med sina familjemedlemmar i videon.

Twenty One Pilots – Stressed Out

I wish I found some better sounds no one’s ever heard,
I wish I had a better voice that sang some better words,
I wish I found some chords in an order that is new,
I wish I didn’t have to rhyme every time I sang,

I was told when I get older all my fears would shrink,
But now I’m insecure and I care what people think.
My name’s ‘Blurryface’ and I care what you think

Wish we could turn back time, to the good ol’ days,
When our momma sang us to sleep but now we’re stressed out.

Sometimes a certain smell will take me back to when I was young,
How come I’m never able to identify where it’s coming from,
I’d make a candle out of it if I ever found it,
Try to sell it, never sell out of it, I’d probably only sell one,

It’d be to my brother, ‘cause we have the same nose,
Same clothes homegrown a stone’s throw from a creek we used to roam,
But it would remind us of when nothing really mattered,
Out of student loans and treehouse homes we all would take the latter.

My name’s ‘Blurryface’ and I care what you think

Wish we could turn back time, to the good ol’ days,
When our momma sang us to sleep but now we’re stressed out.

We used to play pretend, give each other different names,
We would build a rocket ship and then we’d fly it far away,
Used to dream of outer space but now they’re laughing at our face,
Saying, “wake up, you need to make money.”

Wish we could turn back time, to the good ol’ days,
When our momma sang us to sleep but now we’re stressed out.

Continue Reading

Meningen med livet, sa du?

Jag hittade den här artikeln, läste den och suckade djupt. Lotta Agaton, Sveriges inofficiella trendminister, har konstaterat att ”loppistrenden är förbi”. Nu duger det inte längre att jaga vilka vintageprylar som helst, utan nu ska man leta efter sällsynta märkesprylar som är nästan omöjliga att hitta eller köpa för vanligt folk. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Jag tycker om att ha det ”fint” hemma, ordning och reda och lite lagom med grejer som gör mig och de andra familjemedlemmarna glada då de bidrar till hemtrevligheten. Minnen eller sådant som bara är fint eller roligt. Att göra livet till en jakt på nya prylar och kläder man inte behöver för pengar som kunde ha gett bra mycket långvarigare glädje spenderade på annat, det känns läskigt tomt. Jag var tvungen att andas en stund och tänka att det aldrig är min uppgift att tycka och tänka om andras liv och att Lotta Agaton har sin fulla rätt, och faktiskt jobbar med, att bestämma vad andra människor ska ägna sin tid och sina pengar åt.

Det är lätt att tro att alla andra har bättre eller enklare liv medan sanningen ofta är att vi alla kämpar på med vårt eget elände. Jag älskar att träffa olika slags människor och prata med dem, ibland för att de tycker precis som jag och ibland för att de får mina tankar att spreta åt alla håll. Jag tycker sällan, till skillnad från min syster t ex, att det finns några meningslösa möten med andra människor. Det spelar ingen roll om diskussionen är ytlig eller om det rör sig på djupa vatten, jag får alltid med mig något som kan komma till användning en annan dag. Jag försöker lära mig själv att detta också gäller sådant jag läser om eller lyssnar på. Därför tänker jag idag vara tacksam över att jag läste ovanstående upprörande artikel. Tänk att jag fick möjlighet att känna efter om jag hade varit lyckligare om vi hade bytt ut vår gröna IKEA-soffa mot en ful, lila Gerrit Rietveld-fåtölj! Jag kom fram till att jag nog mest hade varit fattigare. Peace.

image

Continue Reading

Apropå sådant som man ibland skriver listor om.

Dust If You Must
Rose Milligan

Dust if you must, but wouldn’t it be better
To paint a picture, or write a letter,
Bake a cake, or plant a seed;
Ponder the difference between want and need?

Dust if you must, but there’s not much time,
With rivers to swim, and mountains to climb;
Music to hear, and books to read;
Friends to cherish, and life to lead.

Dust if you must, but the world’s out there
With the sun in your eyes, and the wind in your hair;
A flutter of snow, a shower of rain,
This day will not come around again.

Dust if you must, but bear in mind,
Old age will come and it’s not kind.
And when you go (and go you must)
You, yourself, will make more dust.

Continue Reading