Ditten och Datten

När det stormar.

Inga kommentarer

Här sitter vi i värmen och förundras över hur det viner runt huset. Stormen Urd har dragit in och det känns som att något ska blåsa in genom fönstret trots att det sägs att det inte är så illa här i Blekinge. Det är inte utan att jag drar paralleller till livet i sig självt och hur viktigt det är att ha ett tryggt hem, en bas, när de oundvikliga stormarna och orkanerna drar in. Ibland är vi stormjägare och utsätter oss själva och andra för onödig fara istället för att välja trygghet. Det är konstigt, det där…

Vi har kommit fram till annandag jul efter en fin och minnesvärd jul, har flyttat till Huset på deltid och har testat att klämma in rätt mycket folk på våra 60 m2. Jag gillar att ha folk hemma, men inser att fester med lite fler deltagare får vänta till den varma(re) årstiden.

IMG_9694

Min syster är så duktig på att göra sitt hem vackert! Här julaftonsfint.

IMG_9696

En dag om året är det fritt fram vid godisbordet.

IMG_9707

På julaftons kväll sjöng vi med motettkören i Trefaldighetskyrkan. Jag drog kappan tätt omkring mig den korta vägen upp till kyrkan från min systers hem. Jag har aldrig sett Karlskrona så tomt på folk klockan 16 en lördag… Det var som att hela stan andades ensamhet. I kyrkan mötte jag ett av samhällets olycksbarn, någon som jag känner och som hamnat i beroendets klor. Jag grät en skvätt över att känna mig så otroligt värdelös som medmänniska. Problemet är att vi ibland inte kan hjälpa någon annan hur mycket vi än vill. Svårt att acceptera ibland, men så är det. Peace.

Continue Reading

Ditten och Datten

God jul!

2 kommentarer

IMG_9681

Jag har haft fullt upp med livet, att flytta in i det nya hemmet (åtminstone på deltid) och hinna med att jula sådär som de mer traditionsbundna i vår familj önskar. Vinden viner runt knuten, ljusen lyser i julgranen och kaminen strålar skön värme efter kvällens brasa. Jag önskar dig allt gott och en fin jul där du är.

Continue Reading

Hus och Hem

Det som göms i snö…

2 kommentarer

… kommer upp i tö. Just nu känns det som att jag långsamt håller på att vakna upp ur en dvala som har pågått i många år. Det är kanske en överdrift, men att börja rota i lådor med saker som jag inte rört sedan maj 2012 gör onekligen att det känns som att jag hade sovit något slags Törnrosadröm. Har vi verkligen bott i Orem i fyra år? Hur kommer det sig att vi packade ner saker som skulle ha getts bort eller sålts på loppis redan då vi höll på att stänga ner Segeltorpslivet? Stackars spindlar och möss som dött eller kammat noll av intresse i dessa lådor. De är nog inte särskilt intressanta för någon. Jo! Kökslådan som blev felmärkt och jullådorna var jätteroliga att packa upp, för de hade jag egentligen velat ha med till vårt compact living-experiment som så småningom bredde ut sig på över 300 kvadratmeter. Nu ska vi som sagt komprimera allt igen.

I första fasen som så smått inletts ska vi flytta in på nedervåningen som är 60 kvadratmeter. Det är inte förrän elektrikern kommer tillbaka i morgon eller i övermorgon som avloppspumpen (eller vad det nu är) kopplas in och vi kan börja använda toaletten och dra igång disk- och tvättapparaturer. Jag hittar bara två gardinstänger, men jag är rätt säker på att vi hade fler i förvar. En av ryggkuddarna till soffan som kom i containern från Orem saknas fortfarande. Say what? Någon av makens mormors underbara jeansmattor hade jag planerat att lägga i köket, men de är ju alldeles för stora allihop. Och hur blir det med matta i vardagsrummet? Ska vi kanske ställa hela soffan på mattan vi hade i Segeltorp? De fina lamporna jag köpte i lampaffären är jättefina, men de är inte alls snygga närmast taket i monterat tillstånd och jag känner mig lurad. Jag vet att allt är mycket mindre än jag ens kunnat föreställa mig, men även när jag tänker ”mindre” så är det ännu mindre än vad jag hade tänkt. Jaja. Det här är absolut bara världsligt! Det betyder dock ingenting mer än jag önskar att det hade gjort.

IMG_9502

De senaste dagarnas lussekonserter har fyllt mig med kärlek och ny energi! Jag älskar den här tiden på året som jag sagt många gånger. Jag vet att det är lätt att försköna tid som flytt, men mina minnen runt advent, Lucia och jul innehåller ett överflöd av kärlek och omtänksamhet. Idag tog jag in den lilla bordsgranen som Far och min syster huggit i skogen. Jag fixade belysningen och mamma fixade allt annat runt om och på. Nu är det så innerligt vackert där nere. Jag hoppas att den känsla jag fick då jag stod och tittade på granen förs vidare i vintervinden för att värma barn och ungdomar som inte har det så lätt. Efter kvällens luciatåg, det tredje på tre dagar, alla helt olika och alldeles underbara, känner jag ännu mer att våra barn är framtidens hopp. Vi måste ta tillvara på deras talanger och styrkor! Gräv där du står. Det kan komma att hjälpa många.

Continue Reading

Funderingar

Om det goda och det onda hatet.

Inga kommentarer

Hata, hata, hata. Jag är så trött på hat. På det onda hatet. På det goda hatet. På hat i acceptansens namn, på hat i traditionalismens namn. Jag är trött på att ord förvrängs och att folk smutskastar varandra för att själva vinna poäng.

I går hade jag en smått magisk kväll. Jag fick uppleva ett luciatåg som gjorde mig varm in i själen och jag är glad att döttrarna får vara med i sammanhanget ”Fredrikskyrkans flickkör”. Underbart vackert och stämningsfullt!

Jag var på plats med en av mina närmaste. Hon hade varit och lyssnat på Jonas Gardells bejublade framträdande här i Karlskrona i torsdags. Jag har verkligen tyckt om Jonas Gardells böcker. Jag upplever honom också som mycket självgod och han är snabb till att trampa där det svider på ”de onda hatarna”. Det goda hatet, det står han själv för. Min nära berättade om hur JG hade berättat att i samma veva som Jimmie Åkesson gick med i SD finns det fotobevis på att folk stod och heilade på mötena, men Jimmie gick nog inte med i SD för att de var rasister, nej då. Då sa jag att Jonas Gardells historia väl inte heller är så fläckfri. Då ville hon inte fortsätta diskutera och jag märkte att hon blev väldigt upprörd. Jag ville inte sluta. Jag sa att jag inte gillar SD. Jag tycker det är bedrövligt att de har stått och blivit ett av Sveriges största partier genom att göra absolut ingenting. De andra partierna har röstat för att aldrig hålla med i något som SD föreslagit eller stått för istället för att se till konsekvenser för de beslut de varit med och tagit. Vem tar ansvar över alla de asylsökande som får vänta i långa tider utan att ens får ”komma igång” med livet här i Sverige? Vem tar ansvar för vad som händer nu när en efter en skickas tillbaka dit de kom ifrån? Vem tar ansvar för allt elände som uppstår i kölvattnet? Jag vet i alla fall att det är många som fått skrämselhicka och som är ivriga att tala om att det är i alla fall inte de som var ansvariga.

Men som sagt. Jag är trött på hatet. På det onda hatet och på det goda. Om vi tog hand om varandra istället för att tycka så hjärtinnerligt mycket kanske något gott skulle kunna ske.

Continue Reading

Hus och Hem

Långt från pysselkalender.

2 kommentarer

Jag saknar verkligen kameran. Mobilbilder är urtrist, även om jag har en alldeles ny mobil med en förhållandevis bra kamera. Jag gillar ju att ta närbilder och det funkar inte alls lika bra med mobilen… Förvridna perspektiv är liksom inte min grej. Nåja! Världsliga saker.

Uppdatering Huset: Nu kan vi på nedervåningen bocka av kallt och varmt vatten, köksinredning, fläkt, elspis, kyl och frys, varma element som inte läcker, vedspis, toalett, golv och tapeter. Idag ska jag se om jag och brorsan kan reda upp i kaoset och försöka få det att åtminstone börja se snyggt ut. Vi kan inte flytta in än dock, för avloppssystemet måste kopplas på av elektrikern som kommer tillbaka nästa vecka. Iiiiih! Jag är så tacksam över att få följa det här projektet.

Continue Reading

Funderingar

Fina du…

2 kommentarer

Jag tänker på dig ibland. Mer och mer sällan, men det blir visst så helt naturligt. Det är fyra år sedan R ringde och berättade varför du inte hade svarat på mina samtal och sms inför julfirandet i Utah. Du var en överlevare som hade slagits till marken så många gånger och tagit dig upp varje gång, men den här gången insåg jag att oddsen inte riktigt var till din fördel. Du tog med dig din kämpaglöd och din envishet in i döden och den inspirerar mig fortfarande. Tack för att du var ett så fint exempel!

Härom veckan var jag inne på Kappahl för att försöka hitta en röd detalj till klädseln inför adventskonserten med kören. Jag har aldrig gillat deras kläder, varken till mig eller barnen. Då jag snurrade runt där bland ställen kom jag ihåg att du alltid var så himla snyggt klädd och ofta då jag frågade var du hade köpt ett plagg kom det från just Kappahl. Du fick Kappahl att se ut som Chanel, gick i skyhöga klackar utan att stylta det allra minsta och hade det vackraste hår jag någonsin sett.

Jag har inte packat upp våra grejer än. Georg Jensen-ljusstaken får bli adventsljusstake nästa år igen, men det står både en amaryllis och en julstjärna i det kaotiska köket. Brorsan sa idag att vi bara är ca en vecka från att kunna använda alla ”finesser” på riktigt. Det hade varit så kul att visa Huset för dig och jag vet att du hade kunnat tipsa om både det ena och det andra som jag inte skulle komma på själv. Jag har kvar den fantastiska hissgardinen du sydde till S rum, den där med retrotyget som du blev så missnöjd med då du fick skarva det randiga tyget. Själv tyckte jag det blev supersnyggt och jag var väldigt tacksam över att ha en inredningssömmerska/Hemtexchef som kompis, men skämdes också över att jag inte fick betala. Gardinen passar inte nu, men jag ska fortsätta vårda den ömt. En vacker dag kanske någon i familjen får glädje av den!

Trots att vi var salt och peppar, blondin och brunett, smal och mullig, glam-mamma och mulle, Chanel och PO.P, Howardsoffa och kökssoffa, flygel och fiol, ja, du vet, så känner jag att du förstod mig på riktigt och jag visste alltid var jag hade dig. Jag är otroligt tacksam över att vara omgiven av fantastiska människor, men du saknas mig.

Idag hjälpte jag mamma skicka ett digitalt vykort, fast på riktigt. Man går in på postens hemsida (de heter Postnord nu förresten och håller byta ut alla gula postbilar mot blå), laddar upp ett fotografi, skriver in en hälsning och mottagarens adress, skriver in sina kortuppgifter och klickar på en knapp. Nästa dag ligger ett riktigt vykort i mottagarens brevlåda. Jättepraktiskt! Jag tänkte att det hade varit rätt kul att skicka ett sådant kort till dig, men det blev den här texten istället. Den skickar jag upp i världsalltet med en stor, varm kram och all min kärlek. Jag kommer alltid att vara tacksam för din vänskap.

10_4

Continue Reading

Ditten och Datten

Hur firar du jul?

Inga kommentarer

Advent

Det kristna kyrkoåret börjar med adventus Domini, Herrens ankomst. Från början firades advent under sex veckor, en tid av fasta, förberedelse och firande av Jesu födelse. Sedan 1000-talet har vi firat advent de fyra söndagarna veckorna innan jul.

Den första adventsstjärnan hängdes upp i Tyskland på 1880-talet. De flesta av våra svenska jultraditioner kommer för övrigt från Tyskland och jag tycker fortfarande att tyskarna leder ligan i hur en slipsten ska dras under juletiden. För dig som aldrig har besökt en tysk julmarknad kan jag bara säga att det är mycket speciellt. Nu vet jag inte om saker och ting har förändrats sedan jag sist besökte en i Lübeck, men dessa marknader har inte många likheter med svenska knallemarknader med massproducerat godis, ”öl byggde denna vackra kropp”-tröjor och plastleksaker

3_6

Lucia

Lucia må vara ett helgon från Sicilien, men den 13 december var länge en viktig dag även innan några helgon blev inblandade. Midvinter var precis lika viktig som midsommar, årets längsta natt (detta under den julianska kalendern, numera sker vintersolståndet ca en vecka senare), och det ansågs vara farligt att gå och lägga sig och sova då. Därmed inleddes traditionen med lussevaka. Detta var årets mörkaste tid och ljusets makter besvärjades därför så ljuset kunde komma tillbaka. En ljusbringande kvinnofigur var sålunda inblandad även innan någon kände till Sankta Lucia. Det röda bandet i midjan, symbolen för Lucias offer, sägs vara det enda tillägg som kommit med det kristna helgonet. Julegrisen slaktades på lussenatten och efter det festades det tydligen friskt. Inget nytt under solen, alltså.

Staffanssjungning skedde från början efter jul. Då gick djäknar och de yngre omkring och sjöng och samlade in pengar. Att Staffan numera finns med i lussetåget är med andra ord en modern uppfinning.

5_6

Jul

Själva julen inleds på julnatten (i Sverige dagen innan jul) och avslutas på trettondagen, dagen då de vise männen sägs ha kommit fram till Betlehem. Den är ett hopkok av hedniska och kristna symboler och traditioner och firas mycket olika i olika delar av världen. I Sverige gillar vi att dra ut på firandet och vår jul firas därmed ända till Tjugondag Knut!

Julen har anor från germanska kulturers förkristna traditioner, men även bl a från den romerska religionens Saturnalia. Midvinterblot, blodsoffer, existerade länge, men alla blotsoffer förbjöds då Norden kristnades. Däremot införde Håkon den Gode en lag då det nya julfirandet instiftades  som krävde att man skulle börja dricka öl då julen inleddes och sedan dricka så länge ölen räckte. Annars fick man betala böter… Inte konstigt att svenskar har en lite vriden inställning till alkohol!

Julgranen har funnits med i det tyska firandet sedan 1500-talet. Den engelske munken Bonifatius, missionär i Tyskland, sägs ha förklarat treenigheten med den triangulära formen. Det sägs också att granen hängde upp och ner från taket från början.

7_5

Så där ja! Nu kan du fortsätta fira jul i lugn och ro.

Continue Reading