Planttant, samtalsterapeut och samhällsbetraktare
Det är inte varje dag jag blir bjuden på Gourmet Grön i Karlshamn, får flera timmars kvalitetssamtal med mamma och kusin N som numera bor i Rumänien, kör i rusningstrafik i Malmö, får mysa med bror, svägerska och brorsdotter i deras underbara hus på landet bland skånska sädesfält och blir bortskämd på varje sätt och vis…
Still going (men inte så) strong. I går firade vi mammas 69-årsdag.
Ja, må hon leva, ja, må hon leva, ja, må hon leva många lyckliga da’r…
Ibland får man anpassa sig till situationen helt enkelt.
Vi är mitt uppe i det som för mig alltid känns som årets mest hetsiga tid. Skolavslutningstider=scheman som tidsmässigt är omöjliga att få ihop. Man ska sätta betyg, vara ledig på alla möjliga och omöjliga dagar, ha skolavslutning, fira studenter, gå på bröllop, förbereda midsommarfirande, kämpa emot sega försommarförkylningar, vara i toppform inför sommarens alla fester, spika semestern, njuta av solen så fort den visar sig, odla, rensa, äta goda primörer… Ja, alltså, det mesta är ju roliga grejer, men tidsmässigt kan det vara väldigt klurigt att få ihop det!
För att inte krascha precis innan semestern är det bra att ha diverse energigivande punkter på dagordningen. Jag gillar till exempel att alltid ha vilda blombuketter på bordet för att få in naturen. Promenader i alla dess former är den ”motion” som fungerar absolut bäst för mig och kan jag kombinera promenaderna med lite floristaktiviteter är det riktigt toppen. God mat är inte heller dum. Idag blev det till exempel spenatsallad av egenhändigt odlad och plockad spenat. Har du något smarrigt spenatrecept du vill dela med dig av blir jag jätteglad, för det blir en del i vårt land i år kan jag tala om! (Stort tack till maken och yngsta dottern som har jobbat på riktigt duktigt.)
Genom att hålla ögonen öppna för allt vackert som finns i vår värld går det också att tanka energi. Jag saktar gärna ner då jag ser ovanligt vackra skapelser, vare sig det gäller arkitektur, reklam, människor av alla de slag eller naturens under. Jag är även läsfantast och har varit så sedan tidig ålder. Dessvärre har jag varken haft lust eller kraft att läsa särskilt mycket de senaste åren. Jag hittade under senaste flytten från mina föräldrar hit till vårt hus ett gäng pocketböcker som jag fick av svärmor för flera år sedan. Sagda hög har jag varit beredd att läsa under minst två somrar, men nu ska det väl ändå bli av?! Jag får kanske planera in lästid på något slags minutschema. ”Pocketstund i hängmattan” låter onekligen trevligt. Det är bäst att jag genast går ner och försöker bestämma vilken bok som får börja göra mig sällskap då jag haft min sista arbetsdag på onsdag…
Jag hoppas du skär hörnen av alla tårtor i himlen idag på din 75-årsdag, Far. Vi saknar dig varje dag.
Grattis Sverige! Aldrig har jag känt mig så svensk som då jag bott i USA och aldrig har jag varit så tacksam över att få bo här i Svedala som idag. Jag är även otroligt tacksam över att se detta då jag tittar upp på övervåningen. Det betyder att allrummet är på gång att färdigställas. Andra har varken allrum eller något annat att se fram emot.
I morgon får en av mina historiaklasser besök av vår fina vän, mammas gamla SFI-elev, som ska tala om att fly från ett krig och att bygga ett nytt liv i ett nytt land. I dessa tider då saker och ting emellanåt känns svajiga kan det vara fint att påminnas om att elände och djupaste förtvivlan kan övervinnas. Jag är så tacksam över detta!
Min yngsta lillasyster har nu tagit sin psykologexamen och ingen kunde vara stoltare än jag! Jag är så glad över att kunna vara här Umeå för att fira med henne…
Vi är så långt norröver att det är helt ljust ute fast det är mitt i natten. Måtte dagens nybakade psykologer lysa upp världen på samma sätt som midnattsolen.
Det har varit en ära att få vara vår fina Mimmis (Mimmi är hennes smeknamn, därför skriver jag ut det) kontaktperson från utbytesorganisationen Explorius det här läsåret. Mimmi bor egentligen på trettionionde våningen i ett höghus i Bangkok tillsammans med sina föräldrar och två storebröder. Brorsorna är i Japan och studerar just nu, så det måste ha blivit väldigt tomt hemma på en gång för deras föräldrar! Det här året har Mimmi bott på en gård flera kilometer från närmaste busshållplats tillsammans med ett ungt par som driver ett litet lantbruk, så kontrasterna mellan hennes ”vanliga” liv och utbytesstudentlivet har varit enorma. Hon har verkligen älskat sin svenska upplevelse!
Snart är det dags för skolavslutning och med den är det också tid för Mimmi och våra andra utbytesstudenter att åka hem till sina hemländer. Jag har förstått att ett utbytesår är något av det mest personlighetsdanande man kan göra under tonårstiden då man är så mottaglig för nya sätt att angripa livet. Många utbytesstudenter växer otroligt mycket. Flexibilitet, nya språk, självständighet, initiativförmåga… Jag kan varmt rekommendera det för dig som har barn som går på gymnasiet. (Våra barn fick uppleva flera ”familjeutbytesår”, så jag tror att det räcker med det.)
Vår yngsta dotter och Mimmi har kommit varandra mycket nära och S har därför planerat en överraskningsfest för sin vän i flera månader. I går var det äntligen dags för Festernas Fest och tack vare ett gäng mycket samarbetsvilliga, entusiastiska och vänliga barn, ungdomar och vuxna blev allt otroligt lyckat. Vi var många som somnade gott med ett leende på läpparna efter denna något annorlunda Mors Dag.
Jag vet ingen dag som bjuder på så många motstridiga känslor för kvinnorna omkring mig. Var du än befinner dig i din relation till mödraskap önskar jag dig en fin dag.
Nu står datorn på plats i arbetsrummet på övervåningen. Jag har varit väldigt dålig på att blogga sedan flytten från mammas hus till vårt eget i februari, men kanske faller lusten på mer ofta nu då jag slipper blogga från mobilen? Vi får väl se. Jag kände för att skriva ett snabbinlägg så här innan denna lördag går över i Mors Dag bara för att känna fingrarna dansa över mitt favorittangentbord.
Så här ser det ut på framsidan just nu. Det ska röjas så fort också taket på framsidan är omlagt tänker jag. Maken och brorsan flyttade på ena halvan av byggställningen idag, så det verkar som att det är på gång. De senaste dagarna har huset utökats med ett arbetsrum om tolv kvadratmeter (fast yngsta dottern har flyttat temporärt tills hennes eget rum står färdigt så hon slipper fortsätta sova på soffan i vardagsrummet). Det har även hänt mycket utanför detta fantastiska rum. Det har bland annat dragits el och en och annan gipsskiva i det kommande allrum har smackats upp på rätt plats. Den sista isoleringen ligger och väntar på att få hamna rätt. Det kommer den att få göra när taket är omlagt. Om du inte lider av osedvanligt kort närminne kanske du vid det här laget konstaterar att det därför inte ligger allt för långt fram i framtiden. Hurra!
Fars rullbord står så fint på sin plats i vårt hem och det gör också orkidén som min moster och morbror hade med sig då de var här och hälsade på för någon månad sedan. Den måste trivas hur bra som helst med tanke på hur fin den fortfarande är!
S var på hajk i några dagar nu på lovet. När jag skulle hämta henne stod hon där med en stor bukett liljekonvaljer och såg så glad och nöjd ut. Ännu gladare och nöjdare såg nog jag ut, för jag älskar verkligen dessa blommor. S har haft som tradition att plocka en bukett till mig varje vår sedan hon var rätt liten, så jag är glad att traditionen kunde återupptas nu efter våra år i öknen. Över hela huset ligger för övrigt en tung doft av intensivt doftande buketter, ungefär en i varje rum. Jag njuter i fulla drag! Det kan väl ändå inte finnas något som heter ”för mycket blommor”? Möjligtvis skulle det vara för svågern som är så allergisk att han knappt ens klarar en bukett tulpaner inomhus…
Jag vill slutligen passa på att göra reklam för min syster Annikas fantastiska reseblogg RESFREDAG. Idag har A och vår äldsta dotter bytt tema på bloggen, fixat ny logga och lite annat smått och gott. Det ser så snyggt ut! Vad tycker du?
Nu ska jag sova gott. Vad roligt det var att sitta vid min stora skärm och skriva igen! Peace.