Simmer pot.

Första gången jag träffade på något som idag är en hel ”vetenskap”, nämligen doftinredning, var hemma hos min amerikanska moster för en himla massa år sedan. Hon hade en kastrull på spisen full med vatten, fruktskal och kryddor som stod och sjöd på lägsta värmen. Med jämna mellanrum hällde hon på lite mer kokande vatten. Det luktade gott i hela huset, ungefär som en blandning mellan glögg och ett riktigt bra doftljus. Fenomenet har jag senare lärt mig kallas ”simmer pot”. Man kokar helt enkelt något som inte ska ätas, bara lukta gott. Innehållet i en simmer pot kan räcka i flera dagar, men till slut blir det lite geggigt.

Hur ska man då översätta ”simmer pot”? Sjudkastrull låter minst sagt märkligt, men det är den rätta betydelsen. Kanske skulle doftkastrull funka bättre på svenska?

För att fylla sitt hus med doftande hemtrevlighet fyller man en kastrull med vatten och väldoftande ingredienser som passar bra ihop. Det vanliga är skal från citrusfrukter eller äpplen, mustiga kryddor som kanel, kryddnejlika och ingefära, några droppar koncentrerade doftoljor eller vad man nu vill ha. Det finns recept om man inte vågar lita på sitt eget omdöme. Själv fyllde jag min doftkastrull med ett skruttigt äpple i klyftor, lite torkade enbär, torkade pomeransskal, kryddnejlika och kanel. Det luktar hur gott som helst kan jag säga. Vill man testa detta så uppmanar jag till att sätta en timer så att man inte låter kastrullen koka torr. Jag har blivit väldigt känslig för starkt luktande doftljus som jag förut tyckte så mycket om, så detta är ett fantastiskt alternativ.

Continue Reading

Allt kan gå i tusen bitar.

Med liv kommer död, men tre dödsbud på en vecka?! En gammal, en mitt i livet och en alldeles för ung. Så mycket sorg, så svårt att ta in. Önskar det fanns mer tröst att ge… Sorgen måste man igenom själv. Finns kärleken finns också ljuset där på andra sidan, men vägen dit kan göra så ont, så ont. Jag älskar den här sången, Kenneths underbara text och Teds magiska melodi. Här två fina versioner.

I den stora sorgens famn
Finns små ögonblick av skratt
Så som stjärnor tittar fram
Ut ur evighetens natt
Och i solens första strålar
Flyger svalorna mot skyn
För att binda sköra trådar
Tvinna trådar till en tross
Mellan oss
Så når vi varandra

I den hårda tidens brus
Finns de skrik som ingen hör
Allt försvinner i ett sus
Som när vinden sakta dör
Alla tårarna har torkat
Till kristaller på min kind
Jag har ropat allt jag orkat
Allt jag orkat efter dig
Hör du mig?
Kan vi nå varandra

I den långa vinterns spår
Trampas frusna blommor ner
Och där ensamheten går
Biter kylan alltid mer
Ändå har jag aldrig tvekat
Mellan mörker eller ljus
För när månens skära bleknat
Har allt pekat åt ditt håll
Och från mitt håll
Kan vi nå varandra

I den stora sorgens famn

Continue Reading

Dagens fynd.

Har jag sagt hur roligt jag tycker det är med loppis? Den här fantastiska lilla vedkorgen fick jag för tre tior. Bättre än så blir det inte. Otroligt vacker, lagom stor, bra handtag. Lättburen och lättplacerad. Nöjd.

Continue Reading

Klackamåla, faster, fester och firande.

Den här bilden gör mig glad. Farmors hus och grannens så upplysta och fina, en så hemtrevlig liten by. Farmor finns inte kvar, men väl faster och farbror. De har gjort det så fint och tar verkligen hand om det som en gång var kalasens högborg. Här träffades vi, farmor, alla fastrar, farbröder och kusiner och så vår stora familj. Jag vet inte riktigt hur det gick till och hur vi fick plats, men jag kommer ihåg att det var mysigt och spännande. Nu lever Klackamåla vidare på ett annat sätt och med ett lite annorlunda kalasande.

På den här adressen bjuds fåglarna på festernas fest varje dag. Inspirerande! Jag har instruerat maken om hur jag vill att det ska se ut utanför vårt så småningom. (Rödhake, talgoxe, blåmes, pilfink, större hackspett, gröngöling, koltrast, stare, kaja, skata och så något slags ljus fink – dessa har jag sett än så länge, men jag hoppas såklart på domherrar!)

Älskade faster, för evigt typ 40 år. Jag tror det var det hon fyllde i söndags, jämt var det iallafall. Jag måste avsluta genom att visa den fantastiska ljuskrona hon designat och stöpt med hjälp av väninna och syster:

Continue Reading

Andra advent 2020.

Efter en dag i huvudvärkens tecken orkade jag ta mig samman lagom framåt kvällskvisten. Dottern ville ha lite hjälp med knäcken, så jag stod för kulprov och assistans vid själva upphällandet. Slut är tiderna med dubbla teskedar, välta knäckformar och brända fingrar! Knäcktratten är faktiskt en av de där ”onödiga köksprylarna” som sanningen att säga inte behöver jobba hårt resten av året. När det väl är dags för julgodis är hen dock oumbärlig.

S hade hittat ett recept i julgodisboken vi oftast hämtar recept från runt den här tiden. Det blir lite ”såhäraochsådära” när man är så dålig på att dokumentera vilka recept som funkar och inte som jag. Å andra sidan lämnar alltid de riktigt bra recepten märken i godissjälen. Hur ska man kunna glömma att det är Leilas Rocky Road som är bäst till exempel? Det går ju inte!

Det var så mysigt att sitta här i köket medan dottern skramlade runt. Samtidigt påmindes jag om familjen som precis förlorat sin man och far. Vilken tragisk förlust! Mitt hjärta blöder.

Continue Reading

Tre år utan mamma.

Jag är mest uppfylld av tacksamhet idag. Tacksam över mina föräldrar, men också över den stora, fina familj som finns kvar. Från mitt håll, från makens håll. Ett nätverk av fina människor.

Igår nåddes vi av budskapet om att en familjefar hastigt avlidit. Så tragiskt. Tankarna om vad som kan göras rent praktiskt leder automatiskt åt vår situation 2017. Alla hanterar sorgen olika. Vissa behöver mycket stöd, andra behöver vara ifred. Sedan går tiden och det är omöjligt att ta hand om alla andras sorg. Ingen av oss kan bära allt som ryms i den på våra axlar. Vi kan dock visa att vi finns här och visa medkänsla. Det är inte nödvändigtvis stora åthävor som tröstar.

Continue Reading

It’s beginning to look a lot like Christmas…

Brorsan var förbi med en överraskning. Då han hörde att vi hade börjat elda i kakelugnen igen sa han att vi behövde björkved och kom med leverans. Så fint av honom! Nu eldar vi en gång om dagen i ugnen i vardagsrummet. Den håller värmen så fantastiskt skönt! Visserligen förstår jag att det fortfarande var ruggigt trots denna ”lyx” för hundra år sedan då isolering och täthet på byggena från den tiden lämnade en del övrigt att önska, men ändå. Jag är så glad att vi har möjlighet att få njuta av både det charmigt gamla och modern vardagslyx.

Vi håller oss mest här på ön, men igår hade jag några ärenden till stan. Jag blev förärad snöblandat regn och en tjusig gran på torget. Visst är bilden med den paraplybärande personen lite kul. Jag kan säga att paraplyet vände sig ut och in några gånger. Det är liksom ingen idé att använda paraply i Karlskrona. Regnar det så blåser det garanterat samtidigt, haha.

Jag rensar bort mejlutskick från olika företag med jämna mellanrum, men det har inte blivit av med Haupt lakrits. Då de skickade ut ett erbjudande om halva priset på ett fåtal lakritskalendrar pga några felpackade fack slog jag till. Nu har vi den här jättefina kalendern i två lager här hemma och kan njuta lakrits varje dag. Maken gillar inte direkt lakrits, men får en bit de gånger då det bjuds på någon specialare som inte är så ”lakritsig”.

Continue Reading

Småruggig Uttorpsrunda med isfläckar.

Den här tiden på året ter sig naturen helt annorlunda än under någon annan tid. Förr om åren tänkte jag inte särskilt mycket på det, men eftersom maken älskar snö och ogillar knotiga och nakna träd har jag förstått att det här kanske inte är hans favorittid. Själv tycker jag dock att det finns en charm i att känna livet i sig genom att uppskatta den här stunden av vila och återhämtning. Ingen kräver jubel och fanfarer, blommande explosioner eller skörd av bär i mängder. Träden, mossan, allt det döda som bara ska omvandlas till näringsrik mull igen… De har tid att låta processen ha sin gång för att sedan komma igen om några månader igen. Egentligen tror jag att ett tjockt lager snö hade varit att föredra, men när det gäller naturen är det bäst att bara ta det som bjuds.

Havet ryter lite mer under vintern. Det är inte särskilt lockande för mig att hoppa i och följa alla dessa vinterbadare som har ploppat upp de senaste åren! Visserligen badar jag aldrig ute vid Östersjön, men jag tyckte jag var modig nog som stack ner fingrarna i sjön… (Här pa Stöke åker man ut pa sjönen. Vatten som vatten.)

Vinterhimlen var sådär extra mjuk och inbjudande med alla grå moln. Jag tycker att den stålgrå färgen havet får en sådan här dag är fantastiskt vacker! Naturligtvis är det varken mjukt eller inbjudande om man hamnar i ett molntäcke, bara vått och kallt. Jaja, vi har väl alla i vår barndom lurats till att tänka oss hur det är att sitta och dingla med benen från ett fluffigt moln?

Överallt runt omkring oss ser vi tecken efter alla år med stenbrott. Just vintertid märks de olika vattensamlingarna som uppstår i dessa lite extra mycket. De har inte riktigt frusit till ordentligt någon vinter då vi bott här, men ofta blir det precis som här åtminstone ett tunt islager. Dottern testade bärkraften och vi kunde konstatera att hela isen började gunga och svänga betänkligt.

Är det inte vackert ändå, det där med vattnets olika faser? Det vackraste vatten jag vet är det i form av en snöflinga, men klar is är inte dumt det heller. Isen bör dock hålla sig från vägar av olika slag. Varken bilolyckor eller halkolyckor är något att ha, thankyouverymuch.

Continue Reading

Lussebullar 2.0.

Bästa lussebullarna som testats så här långt. Gör en vanlig bulldeg med extra fett och socker (150 g smör och 1,5 dl socker till 5 dl degvätska) och två paket saffran som får puttra lite i det smälta smöret. 1 tsk salt och 14-15 dl mjöl brukar vara rätt lagom, det viktiga är att degen arbetas ordentligt tills den blir smidig. Jag kommer ihåg när jag fick slå lussebullsdeg för hand, inte roligt! Snacka om inbjudan till inflammation i axeln… Efter jäsning och utkavling i vanlig ordning är det dags för fyllning. Vi hade ungefär 125 g riktigt rumsvarmt och mjukt smör, 2 msk socker och 250 g riven mandelmassa som hade arbetats ihop till en smidig fyllning. Denna delades upp på två deghalvor, varav varje halva räckte till 20 bullar. Summa summarum 40 lussebullar. Pensla med ägg, lite pärlsocker och så skjuts in i 200° tills de blir lagom gräddade. (10-15 minuter beroende på ugn.) Varsågod! Hoppas du gillar.

Ps: Tycker det är väldigt roligt att jag valt ”Mat och hälsa” som kategori till det här inlägget.

Continue Reading