Tjugondag Knut. Jo men visst, kunde snön inte komma tidigare än så fick vi tacka och ta emot den blötsnö som kom. Jag tror att Jul-en kände sig lite tjusigare under täcket som lade sig så vackert på honom!
Själv kunde jag inte tro mina ögon imorse då detta var synen utanför sovrumsfönstret. Jag hade läst väderrapporten och var inte helt överraskad, men jag hade nästan glömt hur det liksom pirrar i magen då det snöar. Fint! Och vi fick extra många besökare till fågelmaten dagen till ära. De gillade säkert att få maten serverad i rusket.
Maken ser lite småfarlig ut på fotot, men han försökte bara dra ihop muskedundret lite så det skulle vara lättare att få ut årtiondets ståtligaste gran utan att fastna på vägen. Denna praktgran har tjänat oss väl, men de senaste dagarna har vi stuckit oss väl många gånger på granbarren. Det var därmed rätt skönt att få ut den efter att vi hade dansat ett varv runt den så gott vi kunde.
Oj, så mycket barr! Jag tycker ändå det blev fint med kontrasterna mellan trägolvet, det röda och det gröna.
Så står nu hela julen nerpackad i vanlig ordning. En adventslåda, en jullåda, en låda full med julgransdekorationer och så diverse packat på olika praktiska sätt.
Vi tackade för den här julen genom att elda grenljuset jag haft sedan urminnes tider. Det har hängt i granen varje år, men… I år smälte den vidhängande tvillingen över ett elektriskt julgransljus, så jag tyckte det var dags. Det blev en märklig jul på så många sätt med en blandad kompott av jobbigt och fantastiskt fint. Nu tar vi nya tag. God fortsättning på året som hunnit bli flera veckor gammalt!
