Funderingar

Hundralistor, bucket lists och längtansupplevelser.

12 kommentarer

När jag läste om Annas uppdaterade bucket list kände jag att det var dags att rota runt i mina gömmor. Jag har alltid skrivit önskelistor, bucket lists och hundralistor. Eller alltid och alltid, det är något som jag i vuxen ålder då och då roat mig med att fundera över och skriva om. Min syrra Annika är expert på mål och planer. Hennes bucket list för resor i Sverige är i högsta grad levande och uppdateras löpande. Själv fick jag rota runt lite i datorn och i mina skrivböcker för att hitta några av mina egna listor.

1994, då jag och maken var nygifta, påbörjades ”LISTAN”. Detta får nog anses vara den första bucket list jag var inblandad i, även om jag inte hade hört talas om konceptet än. Den innehöll sådant som vi ville göra och uppleva tillsammans.

  • dykarcertifikat (maken tog 2008, på vägen dit förlorade jag helt lusten)
  • fallskärm (struket)
  • Bayern och Österrike (där har vi varit många gånger vid det här laget)
  • Storbritannien (för ospecificerat, men vi har varit både i Skottland och England tillsammans flera gånger och vill dit igen)
  • Gotland under Medeltidsveckan (japp)
  • Nya Zeeland (första riktigt stora resedröm jag hade och fortfarande inte uppfylld)
  • Peru (nja, är detta fortfarande en dröm?)
  • Madagaskar
  • Orgelkonsert (vi har varit på många)
  • Les Miserables (älskar musikaler och har sett många tillsammans, detta är den första våra två äldsta fick följa med på)
  • Händels Messias (vi var med på vår första ”Handel Sing-Along” senare samma år som vi skrev listan)
  • Kryssning (all inclusive runt Hawaiis öar 2012, vilken grej)
  • Tvärflöjt (maken spelade när han var barn, jag ville lära mig – denna stryker vi nog)
  • Jerusalem (känns mer avlägset än någonsin, men drömmen lever)
  • Kinesiska muren (inte riktigt på min önskelista längre)
  • USA, historiska platser (vi har haft möjlighet att uppleva långt fler än jag tror vi ens kunde tänka oss även om vi vid listans skapande bodde i Palo Alto, CA – 1998 flyttade vi till Philadelphia och bodde där i två år, sedan bodde vi i Orem, UT i fyra år)
  • Malaysia (inte så sugen längre)

Listan längst upp i inlägget skrevs 2012-2013 någon gång. Även den har jag kunnat bocka av en hel del grejer på. Varför har jag med Psaltaren 90 undrar du kanske? Det är delar av Moses bön som jag ville ta med mig: ”Sjuttio år varar vårt liv, åttio, om krafterna står bi. De flyende åren är möda och slit, snart är allt förbi, och vi är borta. … Lär oss hur få våra dagar är, då vinner vårt hjärta vishet. … Mätta oss var morgon med din nåd, så får vi jubla av glädje i alla våra dagar.”

Sist jag funderade över något bucket list-aktigt skrev jag en 100-lista. Den påbörjades 2019 och nådde då fram till 51 punkter. Tanken var att den skulle fyllas på och bockas av i takt med att själva livet pågick. Tack för påminnelsen, Anna! Jag plockade fram den några år senare och har kvar anteckningarna från den gången. Till mål nummer ett, Nya Zeeland och Australien, hade jag lagt till ”bara halvsugen, skulle gjort medan barnen fortfarande bodde hemma”. Punkt nummer sju handlade om att ta ut min lärarlegitimation och det gjorde jag också. Jag har däremot aldrig haft nytta av den. Angående mål nummer tolv, rensa bort allt jag inte behöver eller vill ha, så tog det ända tills i år innan det blev något av detta. Men oj, vilken härlig process det har varit! Jag inser att det på vissa sätt är en levande punkt, men jag kommer ändå markera den som avklarad. Punkt 29, tolv böcker per år, är lite klurig. Om jag läst tolv böcker ett år, men noll nästa, är målet ändå uppnått? Alltså, det är det väl bara jag som vet. Punkt 34 – Vita Arkivet. Detta kan jag stryka då jag numera har fyllt i mina önskemål där. Mål nummer 49 lever i högsta grad fortfarande: ”bar hopping i Nashville”! Och nummer 51 på listan tog jag faktiskt tag i ganska omgående efter att jag påbörjat listan. ”Skriva tackbrev till tio oväntade personer.” Det var både spännande och lite läskigt, men samtidigt fantastiskt. Jag vet inte hur oväntat det var att bl a skriva till min gamla högstadiementor, men det kändes viktigt och blev mottaget på ett sätt som fortfarande gör mig varm i själen.

Det kan tyckas att en lista som skrivs och inte bockas av regelbundet inte fyller sitt syfte, men så tänker inte jag. Det är bra att ha en dejt med sig själv då och då för att smörja sin själ med omsorg, drömmar, klappar på axeln, förlåtelse, omvärdering och inte minst pepp. Det som kändes viktigt 1994 bär jag fortfarande med mig på olika sätt, både det som blev och sådant som förlorade sin betydelse. Jag måste inte göra jätteläskiga saker och skäms inte det minsta över att jag tycker att det är alldeles för läskigt att hoppa fallskärm och har bestämt att jag har åkt mitt sista utförsåk någonsin.

Nog är det roligt att göra nedslag som detta blogginlägg, det blir som en gratis terapisession. Jag kom på lite nya punkter att lägga till min hundralista och bestämde mig för att behålla de som jag uppnått och de som jag spolat sedan 2019 på sina platser. Skulle jag komma fram till punkt 100 får jag väl utöka listan, svårare än så är det inte.

List- och- mål- syrran länkade till detta inlägg en gång för att ge ett annat perspektiv på bucket lists. Andrew Quagliata påminner om vikten att leva i nuet för att inte en dag ångra sina prioriteringar då det visar sig att det blivit för sent att genomföra somliga mål. Hur många har inte väntat på att uppfylla sina drömmar tills X, Y och Z är uppnått, men att den rätta dagen därför aldrig dyker upp? Balans i allt är något jag tror på och jag drar väl fram det kortet nu också. Fånga dagen, var lite lagom nostalgisk och skriv nya mållistor då och då. Tiden går och våra behov tar ny form i takt med sekundvisarens framfart. Detta känns fint att få bekräftelse på.

Continue Reading

Funderingar

En liten tacksamhetsmeditation.

12 kommentarer

Den här tiden på året saknar jag alltid USA lite extra. Jag älskar höst i bergen. Wasatchbergen blir mer än vackra när färgerna skiftar. Utsikten från vår sovrumsbalkong bjöd på levande konst varje dag, men särskilt under perioden mellan höst och vinter. Jag inser dock att det är tio år sedan jag senast bodde där under denna tid. Maken blev kvar i Utah till februari 2017, men jag och barnen flyttade hem i juni 2016. Sällan oroar jag mig över tid. Den kommer och går och jag uppskattar varje ny dag som jag får uppleva. Det ryms otroligt mycket i den flyende tiden. Lärdom och erfarenhet som leder till vishet fokuserar jag på. Andra blir mer kvar i förlusten av ungdom, chanser, möjligheter…

Här har du små nedslag från denna tid på året från 2015 och framåt. Tänk att varje dag så småningom blir ett minne i dur eller moll, en omvälvande upplevelse eller en stund som aldrig mer tas fram ur tidsskafferiet. Jag är tacksam för min blogg, även om jag då och då ifrågasätter dess fortsatta varande. Jag glömmer nämligen lätt, men bloggen tar hand om det som sedan blir min dåtid. Så tacksam jag är för att jag aldrig gjort slag i saken och slutat skriva! Jag behöver ingen AI för att skriva en låtsashistoria för att verka mer eller viktigare än jag verkligen är, jag behöver inget filter för att se att mitt liv är lika värdefullt som någon annans. Med alla dess berg och dalar har det skapats en historia som jag är tacksam att ta med mig framåt.

Continue Reading

Funderingar

Tråkigt respektive spännande.

18 kommentarer

Igår träffades bloggdamerna via FaceTime, i vanlig ordning med en agenda som stått klar sedan en tid tillbaka. Alla fem får ansvar, en i taget, för att iordningställa ett gäng frågor att utgå efter och fundera kring. Ibland finns det tid att gräva vidare lite, men vi är duktiga på att försöka hålla samtalen runt en timme långa. Denna gång hade Anna förberett ett samtal som handlade om känslor/personligheter. Det var i vanlig ordning spännande att höra hur de andra såg på saker och ting. Vi är så olika varandra i somligt och mycket lika i annat. Det känns fint att kunna fortsätta växa i dessa nya relationer och ha utbyte av andras upplevelser fast vi inte längre är purunga. Eller så känner jag iallafall, jag kan ju inte tala för de andra.

En av frågorna hann vi inte med pga tekniskt strul, så den fick vi i uppgift att skriva om i våra bloggar. Här kommer mina tankar runt den.

  • Vad tycker du är tråkigt och vad tycker du är spännande?

Jag fick fundera ganska länge på den här frågan. Vad tycker jag egentligen är tråkigt? Jag var tvungen att ta till SAOB för att inte glida ut för långt ifrån själva definitionen av detta ord. Enligt SAOB betyder adjektivet tråkig att något är ”enformigt, långtråkigt eller bristfälligt på glädje och intresse på grund av enformighet eller långdragenhet. Ordet används för att beskriva en person, ett föremål eller en abstrakt företeelse.” Jag inser att min känsla av förnöjsamhet kanske har sin rot i att jag inte tycker särskilt mycket är tråkigt? Det finns naturligtvis en del. Ogräsrensning är nog det tråkigaste. Sådant som många tycker är tråkigt, sådant som behöver göras regelbundet som städ och liknande, tycker jag ofta om. Säg hej till Fru Rutin! Här kommer dock det som är ännu tråkigare än ogräsrensning: fönstertvätt! Dessutom kunde jag skaka fram att slipa något (vilket jag ytterst sällan gör nu för tiden) och att dra upp en stickning som blivit fel.

Vad tycker jag är spännande? Jag brukar alltid börja med hur människan funkar och relationer. Detta är något som upptar mycket av min vakna tid på förekommen anledning. Om jag har svårt att hitta sådant jag tycker är tråkigt finns det betydligt mer på spännande-listan! Historia (kommer aldrig ihåg det jag lär mig om just historia, så det är lika spännande varje gång jag tittar på en dokumentär om någon tidsperiod eller historisk figur), mat och matlagning, kultur (s k modern konst är för mig sällan spännande, bara konstig, vare sig det gäller bild, musik, drama, litteratur eller något annat), sport på hög nivå (även om jag aldrig skulle sätta på en match eller liknande), vetenskap, rymden, medicin, poesi, samhällsutveckling, psykologi, arkitektur – ja, listan fortsätter! Något jag borde tycka var spännande är politik eftersom det påverkar och påverkas av allt annat jag tycker är spännande, men jag blir bara frustrerad på kappvändningar och röstfiske, sillmjölke och korruption etc, etc. Jag kan dock medge att allt detta ju har att göra med ”hur människan funkar och relationer”, så jag kan inte riktigt sätta fingret på varför jag ändå inte vill plocka in politik i denna lista.

Ja, där har du mina svar på vad jag tycker är tråkigt och spännande!

Continue Reading

Ditten och Datten

Stjärnhimlarnas stjärnhimmel.

10 kommentarer

De senaste kvällarna och nätterna har bjudit på helt fantastiska skådespel här ute på Sturkö. En och annan lampa har naturligtvis ljusförorenat mörkret, men det har ändå varit njutbart. Att vi befinner oss i Vintergatan och ändå kan se den sträcka sig över himlen är något av det största jag kan tänka på. Det gör mig pirrig och full av förundran! I mig bor en liten astronom som vill veta mer, mer, mer. Inte vill jag fara ut i rymden med en raket! Nej, jag håller mig hellre här på jorden. Däremot hade jag velat komma till en plats där det är lättare att med stjärnkikare få universum närmare.

Följande har vi att se fram emot:

  • 6 oktober, håll koll på solnedgången för en nära passage mellan Saturnus och en oval måne. Klockan 2.46 kommer de att passera varandra i Fiskarnas stjärnbild bara 2,52° från varandra. (Alltså, vem kan räkna ut detta?!)
  • 7 oktober är det dags för fullmåne. Se upp, du som har svårt att sova dessa nätter! Ut och njut av månljuset istället.
  • 8 oktober bjuder Drakoniderna på meteorregn. Nu kan man räkna med ca en meteor per timme, så inte blir det en sådan där storm som detta meteorregn ibland ger upphov till. Men ändå.
  • Nästa natt är det dags för Södra Tauriderna. 0,6 meteorer per timme, tja, det är ju inget att hänga upp sin önskelista på precis! Eller ska man tänka precis tvärtom? Lyckas man fånga dessa ovanliga ”stjärnfall” är det kanske större chans att få sin önskan uppfylld?
  • 14 oktober är det halvmånen och Jupiter som passerar varandra väldigt nära. Vänta till kl. 0.17 för att se dem så nära varandra som möjligt.
  • 29 oktober har man en kvart på sig att fånga Merkurius. Denna planet blir synlig vid solnedgången precis ovanför den västra horisonten och går ner en kvart senare igen.
  • 5 november kan du med en riktigt bra kamera räkna med magiska månuppgångsbilder! Då är det dags för Supermåne! Månen ser då 14% större ut än en ”vanlig” måne, alltså inte en synvilla.

Blir du inte liiite spänd inför höstens stjärnhimmel? Kanske är det dags att lära dig namnen på de stjärnbilder som syns på vår plats på jorden? Eller veta när det är en planet som dyker upp på ett oväntat ställe? Själv blir jag iallafall väldigt glad av detta och njuter av att vara på en plats där det finns möjlighet att förundras både här och där.

Ps: Uppenbarligen är bilderna bara tagna av en skruttig mobilkamera, men förhoppningsvis kan du blunda och känna hur det egentligen såg ut.

Continue Reading

Hus och Hem

Halloweenkudden på plats.

10 kommentarer

I vanlig ordning har den nya årstiden fått flytta in i vardagsrummet. Flytten har skett gradvis. Den ”största” skillnaden i rummets karaktär sker när kuddar och filtar byts ut, så det brukar jag vänta lite med. I år kunde jag dock inte hålla mig. Mina rundor på Pingstkyrkans Second Hand sker ofta utan mål. Det finns sådant jag tittar efter som jag berättat om förut, t ex ge bort-vaser. Det är en trevlig gest att ta med blommor från trädgården i en vas som kan behållas av mottagaren. Nu har jag ett så stort förråd i ladan, säkert 25 vaser på en hylla, att jag gett mig själv köpstopp gällande just dessa vaser. Textilierna tittar jag alltid igenom och även hyllorna med träskålar och liknande. Sist jag var där hade de till och med plockat fram en del julsaker, men där är jag verkligen inte än. Hur som helst. Pingstisbesök. För ett tag sedan hittade jag ett alldeles nytt, färdigbroderat kuddfodral som bara inte var monterat. Tolv kronor. I färger som säkert inte är så gångbara för Medelsvensson, men som passar HELT perfekt i vårt höstvardagsrum med lite försiktig Halloween-touch. Jag kan förstå att andra inte ser värdet i handbroderade ting, men själv älskar jag att ta sådana tillvara! Jag vill göra det ännu mer, det är något jag funderar på en hel del. Så trist om folk inte använder eller till och med slänger dessa guldkorn.

Igår var det dags att montera broderiet på en kudde för att ge den liv. Jag hade ingen kudde i rätt storlek, 40×60 cm, så en sådan hade beställts från Nordic Nest för 128 kronor inklusive porto. De hade halva priset för kudden, så det blev ändå ett bra pris för mig. Jag vill inte beställa från de där jättestora firmorna och försöker stötta den lokala verksamheten, MEN… Denna gång var jag helt enkelt bekväm. Jag hade ingen passande dragkedja, så jag bestämde mig för att bara kasta ihop bottensömmen för hand. Behöver man rengöra denna kudde går det bra att torka av med fuktig trasa och vädra ut den ordentligt innan den läggs undan igen.

Någon har broderat detta vackra motiv i två olika orange nyanser på ett svart ripstyg. Rips är svårt att vika, men jag gjorde mitt bästa för att pressa in sömsmånen och höll den på plats med moderna syclips. (Jag gillar verkligen sådana i många sammanhang, men ibland tycker jag att gamla hederliga knappnålar funkar bättre.) Det gick snabbt att komma från hörn till hörn och efter det var det bara att…

… lägga kudden på plats i den nätta IKEA Stockholm-fåtöljen som inte är världens mest bekväma, men som vi ändå gillar. Den söta ugglan och spökena i silduk som ska upp i ljusgrenen får bo kvar ute i lådan i ladan ett tag till. Under tiden njuter vi av den mysiga känsla som varmare färger bjuder på.

Continue Reading

Ditten och Datten

Höstutflykt i shorts och sandaler.

10 kommentarer

Igår eftermiddag hängde jag med våra vänners lilla 1,5-åring. Vi har träffats många gånger och lekt lite med mamma eller pappa närvarande som trygghet, men den här gången var det bara hon och jag. Det gick alldeles utmärkt. Lillan var en kul lekkamrat då vi tog en långrunda i deras vackra omgivningar. Sjö, utegym, lekplats och skog – kan ett barn växa upp bättre?

Jag har ju övat lekar på lilla Titti som är ett halvår äldre än gårdagens lekkompis och de verkar uppskatta ungefär samma slags aktiviteter. Gunga, klättra, springa, hoppa, dansa och äta. Jag fick ett rejält träningspass helt enkelt. Toppen! Och jag tjatar IGEN om hur skönt det är att slippa ha ont i foten och begränsas av detta. Det lär dock ta ett tag innan jag har återhämtat min förlorade kondis och smidighet… Tacksam för att det både finns ork och lust att ta tag i det.

Träningsmoment igår? Lunka, bära, hoppa, putta, smidighetsträning (upp och ner från golvet) och promenad med barnvagn. Att jag erkänner att jag idag har träningsvärk på baksidan av låren säger väl allt… Det finns mycket att ta igen.

Continue Reading

Ditten och Datten

”Don’t just put it down, put it away.”

14 kommentarer

”Lägg inte bara ner det, lägg undan det.” Eller ”släpp inte bara ner den där du går och står, utan lägg den på rätt plats på en gång”. Jaja, den sista översättningen tog jag mig lite friheter med, men andemeningen i uttrycket betyder precis detta. Jag tycker det är så, så bra!

Vad är det som gör att någon upplevs som slarvig? Oftast är det att man släpper saker och ting precis där man uppehåller sig, att man lägger bort något ”så länge”, att man lever enligt devisen ”jag gör det sen”, men att ”sen” aldrig uppstår naturligt, eller kanske att man helt enkelt inte bryr sig eller har förmåga att uppskatta ordning och reda. Människor som är allmänt disträ kan också upplevas som slarviga. Om man istället för att underhålla sitt hem genom vanliga veckostädningar (och kanske en lite större städning en gång i kvartalet eller liknande) ofta behöver göra rejäla storstädningar för att få undan allt kan det finnas anledning att fundera över varför det blir så.

För många år sedan fick jag lära mig att det bästa sättet för goda god ordning-förutsättningar är att på en gång utse en specifik plats för allt som kommer innanför dörrarna på ens hem. När jag kommer hem ser det ut ungefär såhär för mig:

  • ställer av skorna så de inte står mitt framför ytterdörren, ev ställer upp på skohyllan
  • häng upp bilnycklarna i nyckelskåpet om jag kommit hem med bilen
  • häng upp handväskan på dess krok
  • packa upp mat/ställ körväskan på dess plats etc
  • beställningar som har hämtats öppnas på en gång och kartongerna ställs i verandan på angiven plats (skraj för silverfisk eftersom vi fått det med en Traderaleverans en gång), det som låg i lådan får sin plats om det ska ”bo” på nedervåningen, ska det upp ställs det på nedersta trappsteget

Jag tycker det är jättejobbigt att ha projekt igång i köket som tar flera dagar i anspråk, men får acceptera att det ser lite stökigt ut medan projektet pågår. Det står dock aldrig disk kvar på diskbänken när jag går och lägger mig, blir stressad av att börja dagen med skitig disk i fejset det första jag ser. Nu när jag alltid har en stickning igång får den bo i en påse vid sidan om soffan om jag inte sitter och stickar, fast sanningen är att den ibland blir liggande på soffan om jag räknar med att sätta mig igen om en liten stund. Maken är lite mer slarvig av sig, men har insett att mitt system med att ha grejer ”där de bor” innebär att man sparar MYCKET tid på att slippa leta.

En plats där det får vara lite uppställt här hemma är syrummet. Det är en plats som man måste gå till, aldrig passerar på väg någon annanstans. Jag upplever att det är bra att ha någon sådan plats, någonstans där det får vara lite stökigt. Bara det inte tar över och blir en dump! Som tur är kan det aldrig bli så här eftersom syrummet behövs som gästrum ganska ofta.

Vi är bara två personer i vårt hushåll numera och då är det klart att det är lättare att hålla ordning än då vi hade tre barn hemma, men grundtankarna funkar alltid. Att vara perfektionist och inte kunna eller låta andra leva utan att hela tiden anpassa sig till att inget får vara stökigt blir bara ohälsosamt. Då tänker jag ändå att det är helt okej att lära barn att ställa undan efter sig då man lekt med något, men också att man erbjuder en plats där de kan få vara kreativa i en process som kanske tar mer än tio minuter eller två timmar. Det finns inte utrymme för alla att ha det så, så då föreslår jag en vaxduk eller en rullåda som kan dras in och ut under en soffa t ex. De flesta har väldigt mycket plats att leva på och alldeles för många prylar, så detta är verkligen ett i-landsproblem.

Continue Reading

Hus och Hem

Ljuset! Ljuset.

12 kommentarer

Jag älskar den här tiden på året. Det är den höga luften och den lägre temperaturen som främst är anledningen, något som ger mig ny energi och lust efter sommarvärmen som jag tyvärr inte är så förtjust i. Viktigt är också det vackra ljus som den lägre stående solen bidrar till. När jag kommer in i köket blir jag så glad!

Ute är det fyra grader och när jag går ut för att mata fjäderfäna bildar mina utandningar moln. Grannen skrapar rutan innan hon kör iväg till jobbet. Någon av grannarna har börjat elda med ved. Ljuden, dofterna och ljuset talar om att vi har nått en annan tid på året, den tid när naturen börjar lägga sig till vila.

Ljuset följer med mig ut i hallen. Åttiotalet i Lena Linderholms tavlor gör mig alltid lika glad. Just här möter den franska sensommaren Sturkös tidiga höst genom söderfönstret i vardagsrummet.

Sen kommer jag upp på övervåningen för att gå till arbetsrummet. Ljuset från fönstret i norr framhäver de blå färgerna i den stormönstrade tapeten, men från österfönstret strålar ett varmt morgonljus in. Det kastar vackra, mjuka skuggor. Nu blir det mörkare och mörkare ända tills december. Ljuset blir viktigare för varje dag och jag månar mycket om dessa stunder. Andra dagar kommer det att vara molnigt och regnigt, så nu kommer också lampor och stearinljus att bli viktiga som ljuskällor. Tack för den här tiden på året.

Continue Reading

Ditten och Datten

Dags för snickeriet.

10 kommentarer

Årsordet ALIGN och den eviga upprensningen har jag berättat om flera gånger. Igår tänkte jag ”hur mycket kan man städa egentligen”, men insåg att svaret var ”oändligt mycket”. Jag blir aldrig klar, men det blir ingen annan heller. Det finns alltid någon veckostädning som kan göras, eller något skåp som kan rensas ut, eller en lada som kan transformeras. Och varje gång jag gör något tar det tid från något annat. Det är det som är att prioritera. Jag vet, jag förstår om jag upplevs som tjatig. Detta är bara något jag uppehåller mig mycket om i mina tankar just nu. Vad jag ägnar tid åt, hur jag ger mig själv utrymme, varför jag fattar de beslut om prioriteringar som jag gör. Vad kan jag göra bättre? Och vilket slags bättre vill jag göra? Finns det något jag vill göra sämre rentav? Ständigt tickar Patricia Tudor-Sandahls ord om den tredje åldern runt i huvudet. Jag fyller min tid med sådant som jag vill och behöver, men nog finns det utrymme för både förändring, förbättring och acceptans för att somligt är som det är.

Att säga ja till något innebär att säga nej till något annat.

någon klok person

Eftersom jag inte hade några inplanerade samtal igår hade jag en annan plan för dagen. Den här gången var det dags att städa upp i makens snickeri, flytta bi-grejerna till en bättre plats och städa upp i fjäderfänas provisoriska hönshus som de har flyttat ifrån. Vi hade dagen till ära årets första riktiga höstdag och jag fick ta på mig en kofta trots att jag jobbade hårt. (Det har också varit bara 6° inatt, så temperatursänkningen var plötslig och ganska stor.) ”Snickeriet” håller på att bli snickeriet utan citationstecken. Detta var ett av utrymmena i ladan som var i sämst skick från början, den plats där hästarna hade stått. Jag hade redan städat upp inför att vi skulle ställa våra flyttkartonger och möbler där ”så länge”. Nu finns inga sådana platser kvar! Allt har i princip fått den plats vi hade tänkt oss innan storstädningen drog igång. På bilden här ovan kan du se en av de tre boxväggarna som ska bort. Kofot nästa! Planen är även att snickeriet så småningom ska isoleras så att det går att vara där året runt utan att frysa ihjäl. Asbestplattorna har antagligen satts upp någon gång för att väggen inte skulle förstöras av hästarnas exkrementer, men de ska också bort. Eller bygger man bara in dem, möjligtvis?

Ibland tröttnar jag på att allt fix tar så lång tid. Jag hörde på radion om några influencers (okända för mig) som hade vunnit flera miljoner och i den stunden önskade jag mig mer pengar. Inte för märkesväskors eller designmöblers skull, utan för att köpa tjänster, bygga en Attefallare till gäster, bygga om i ladan. Det som är drömmar och som kanske får fortsätta vara det. Det är okej att vara lite avis ibland, bara det inte förgiftar ens sinne. Jag vet nämligen inte många känslor som påverkar mig så negativt som just avundsjuka. Därför är jag verkligen tacksam över att detta inte är något som drabbar mig särskilt ofta. Jag känner mig vanligtvis otroligt rik, bara inte på pengar. Att göra en svamp- och ostpaj med egna ägg och vännernas stolt fjällskivling till lunch en vanlig vardag t ex, istället för att äta en matlåda i lärarrummet, det är något som får mig att känna mig tillfreds, glad och nöjd med livsval i just denna stund.

Min dator är väldigt trött. Den orkar knappt jobba efter den senaste uppdateringen, så jag är glad så länge jag kan skriva inlägg och ladda upp mobilbilder via telefonen.

Continue Reading

Ditten och Datten

Provisoriskt hönshus.

4 kommentarer

Fjäderfäna stängdes in i sitt nya hem i lördags kväll och släpptes ut i morse för att vänja sig vid tanken på att de hade flyttat. Jag skulle vilja påstå att flytten var framgångsrik, för de ville inte gå ut när jag kom med mat och vatten. Båda damerna hade dessutom värpt varsitt ägg.

Jag har hela tiden pratat om detta som dasset, men idag insåg jag att här kunde ju ingen ha suttit och det finns en gjuten golvplatta. Jaja, jag är väl bara seg. Det var naturligtvis något slags redskapsbod. Nu är det iallafall ett hönshus och så ska det vara till nästa år. Jag är glad att alla verkar nöjda.

Continue Reading