monnah – Sida 113 – Planttant, samtalsterapeut och samhällsbetraktare

Litet slagbord med stor potential.

12 november, 2022 Inga kommentarer

Vi har letat efter ett slagbord till verandan i flera månader. Blocket, auktionssidor, Facebook, men då det var så många parametrar som skulle stämma blev det inte träff förrän nu. Ett litet slagbord i drömmåtten till ett lågt pris och på ett ställe som maken ändå skulle åka förbi på väg till ett uppdrag. Det enda som inte riktigt var optimalt var skicket. Foton på auktionssidor kan vara riktigt bra (auktionshusen vinner inte på att ha sura kunder), så vi visste att detta köp var ett så kallat ”grisen i säcken”. Några hundralappar är inte så mycket pengar, men att kasta pengar i sjön är inget vi gillar att sysselsätta oss med.

När bordet väl stod hemma i köket kliade vi oss lite i huvudet. Det visade sig vara ett rejält och välbyggt bord vi hade att göra med, men det fanns även faner med i bilden. Skadad faner är lite svår att rädda och den här visade sig ha råkat ut för väldigt mycket fukt (=dåligt). Jag bestämde mig iallafall för att ge mig på ett försök med slippapper och oxalsyra.

Oxalsyran är mycket stark och måste hanteras med stor aktsamhet. Jag har lyckats otroligt bra med borttagande av mörka fläckar på träbänkarna i köket och även i det här fallet gick det jättebra! Som ett trolleri blektes allt det mörka bort.

Problemet var bara att när allt var torrt och fint var faneren fortfarande skadad, lite upphöjd och bucklig (som innan) och vi bestämde oss för att fortsätta med plan B, att slipa och spackla med träspackel.

Jag spacklade försiktigt i flera tunna lager och inhandlade en liten burk mörk kromoxidröd linoljefärg från Ottosons på Karlskrona Byggnadsvård och Inredning. Linoljefärg är lite trist att vänta in, men resultatet blir så fint att det får vara värt det. Våra röda dekorationsglas i verandan fick leda oss in på en färg som ändå inte önskades allt för julröd.

Bordets beskaffenhet gör att toppytorna får tas omhand nu under första veckan (minst två dagars torktid på varje lager gissar jag). Nästa vecka får underrede och skivornas undersida en strykning. Den här färgen är betydligt bättre täckande än vitt och här handlar det mest om att spacklet suger lite mer än faneren och därför verkar kräva en extra omgång på den fasta lilla toppskivan. Hur som helst är vi otroligt nöjda så här långt och tror att detta kommer att bli ett så kallat fynd. (Som någon så klokt uttryckte det, bara för att man köper något på andrahandsmarknaden behöver det inte vara ett fynd. Det kan tvärtemot vara ett riktigt dåligt köp.)

Ditten och Datten

Vad är rimligt?

11 november, 2022 Inga kommentarer

117 242 bilder och 1 664 videor. Detta har jag i mitt bildarkiv här på datorn just nu och då gäller det bara foton som tagits eller lagts till från andra sedan 2011. Jag gillar att fota, jag gillar att dokumentera. Jag tar i mina bildtagarperioder alldeles för många foton eftersom det är större chans att hitta ett bra foto bland tio än att det enda fotot man tar blir bra. Just idag känner jag mig dock lite frustrerad. Vem ska vara intresserad av alla de här fotona? Hur ska det viktiga kunna sållas ut bland allt skräp? Hur ska jag kunna få goda rutiner att radera bilder innan uppgiften inkluderar en allt för stor omgång?

För några år sedan delade vår granne med sig av vad som hände då hon (som är utbildad fotograf, även hennes far är en mycket duktig fotograf) tillsammans med sina syskon skulle gå igenom föräldrarnas alla diabilder och fotografier inför deras guldbröllopsfirande. I början var allt roligt att titta på, men efter en stund var tjusiga stilleben och fotografiskt fullträffar inte längre intressanta. Allt handlade om personerna på bilderna och även den omgivning de befann sig i, alla tidsmarkörer. Dessutom påminde min vän om vikten att komplettera med namn och tillfällen, alltså den skriftliga dokumentationen. Jag har försökt tänka på detta efteråt. Egentligen gillar jag verkligen närbilder, men jag förstår vad hon menar. Jag funderar också på hur jag på bästa sätt ska få med viktig information gällande alla släktfoton som jag och min syster samlade ihop förra året. Vi har dem nu i mappar på Dropbox med kompletterande information, men jag vill att de ska klara sig på egen hand.

Har du något bra system för bilder och videor? Och har du överlistat Mac-systemet? Jag blir helt enkelt inte vän med det. Det enda som jag tycker är jättebra är att vi i familjen har ett delat album som visas då teven är i vänteläge. Det är ett smidigt sätt att få tillgång till de riktiga godbitarna till vardags. Vi gör också fotoböcker till stora händelser, som speciella semestrar eller firanden, och det är också ett praktiskt genomförbart sätt att använda och få glädje av fotona till vardags.

Ditten och Datten

Turkduvan.

10 november, 2022 Inga kommentarer

Jag är kanske lite mer intresserad av trädgårdens fåglar än gemene man. Trots det har jag inte lärt mig se skillnaden mellan ring- och skogsduva och fram tills igår hade jag aldrig sett en brun duva! Nu vet jag att den bruna är en turkduva. Den första turkduvan upptäcktes i Sverige 1949 och sedan dess har den spridit sig upp i södra Sverige. Tänk, så spännande det är att lära sig något nytt! (Fotot är taget med telefonzoom genom fönstret, men man kan se det viktigaste i alla fall.)

”Turkduvan hör huvudsakligen hemma i tätorter, framför allt i villaområden med äldre bebyggelse. Den häckar också i mindre samhällen och vid gårdssamlingar. Den föredrar parker, trädgårdar eller alléer med högvuxna träd, gärna ädelgranar eller liknande. Träden utnyttjas för häckning och för övernattning. Häckningssäsongen sträcker sig från maj till september, och under den tiden kan ett par hinna med upp till fyra kullar. Ofta används ett och samma bo till flera på varandra följande kullar. Boet byggs oftast som en plattform i ett träd på 2 till 10 meters höjd, men häckning på byggnader förekommer. Liksom hos övriga duvor byggs boet av honan, under det att hannen förser henne med bomaterial. Den lägger två vita ägg. Båda könen hjälps åt med ruvningen som tar 14–18 dygn. Ungarna stannar 15–19 dygn i boet.”

Hus och Hem

Ett steg i taget.

9 november, 2022 2 kommentarer

Nej, nu stod jag inte ut längre! Den här temporära lösningen som skulle få gränsen mellan grus och gräs att sätta sig hade spelat ut sin roll. Funktionell, men ful och en snubbelfälla.

Det som jag stört mig på i flera månader tog 1,5 h att fixa. Vad säger det om mig? Jo, att jag som vanligt tillbringat mer tid i huvudet med något som känts jobbigt istället för att bara göra det. Suck. Nu är det i alla fall fixat. Hurra!

Kreativitet

Återbruksmistel av högsta klass.

8 november, 2022 2 kommentarer

Äldsta dottern skickade en bild på något av det finaste jag har sett i pysselväg, så jag bad att få visa det här i bloggen. Kolla själv:

Har du sett något gulligare? Bladen är tomma värmeljuskoppar och pärlorna kommer från ett par gamla örhängen som inte längre användes. Det gröna bandet har suttit på en present, men ståltråden köptes in ny till pysslet. Ibland kan något begagnat användas precis som det är, kanske efter en rejäl skrubbning, tvätt och/eller lagning. Ibland får något nytt liv i ett annat sammanhang. Tråd, lim, färg och liknande hjälper saker och ting att inte bara få en ny funktion, utan också ett utseendemässigt trevligt resultat. Vår dotter hade hittat idén på Instagram, hos inredningsbloggaren Lovisa Furubo. Jag är sugen på att testa denna idé själv, eller kanske att använda den till nästa fasterspyssel. Dags att börja spara ljuskoppar istället för att slänga dem i återvinningen.

Musik

Minneskonsert, I can see the light.

7 november, 2022 4 kommentarer

Vilken kraft det finns i musik, vilken tröst den kan ge. Vår minneskonsert fyllde Fredrikskyrkan till sittplatser på golvet.

Vid sådana här tillfällen kan jag bli så uppfylld att jag bara vill sluta sjunga och lyssna, få vara med i upplevandet mer än i utövandet. Jag är mest glad över att jag inte började gråta i år. Det har annars hänt förut.

Flera av de stycken vi sjöng på svenska finns inte på Spotify, så de finns inte i den här listan. Här har du i alla fall musik för sorg och tröst.

Ditten och Datten

Marinmuseum med ”mina” utbytesstudenter.

6 november, 2022 Inga kommentarer

Vi hade lovats riktigt dåligt väder och hade därför bestämt att ett besök på Marinmuseum var ett bättre alternativ än stadsvandring då det var dags att mötas upp. ”Vi” var jag och två Exploriusstudenter som det här året studerar och bor i Kalmar respektive Ronneby. Det var första gången de två träffades då den thailändska studenten hade stora problem att få visum och inte hann med minilägret i början på terminen då alla utbytesstudenter samlades i Stockholm i några dagar. Nu visade det sig att alla svarta moln hade kramats ut över natten. Vi stod alltså med en förhållandevis vacker dag, men så fick det vara. Ingen har dött av en tur på Marinmuseum, inte vad jag vet i alla fall.

Jag älskar verkligen detta toppenställe och rekommenderar det varmt till alla som kommer på besök till Karlskrona. Jag vet inte hur många gånger jag varit där, men det finns alltid något nytt att fokusera på. Modellskeppen och galjonsfigurerna slutar aldrig fascinera, de förstnämnda med detaljrikedom i pyttig storlek och de sistnämnda med sin gigantiska storlek och skönhet. Halva stan var stängd igår då det var röd helgdag, så kanske var det därför så många valt att gå på museum?

Vår thailändska students svenska lillasyster hängde med oss och vi hade så roligt tillsammans alla fyra! Det livar upp att tillbringa tid med ungdomar, särskilt den intresserade och vetgiriga sorten. Italiensk och svensk kultur är mer olik än man tror och ännu större skillnader är det mellan hur man ser på livet i Sverige jämfört med Thailand. Ungdomar ser alltid på saker och ting ur sitt perspektiv och det ger ännu en dimension till den här upplevelsen.

De senaste åren har ”mina” studenters favoritplats alltid varit Elsas lilla krog. Steam punk-temat verkar vara mycket tilltalande och även om det inte riktigt syns här är miljön väldigt ombonad och hemtrevlig. Det blir aldrig bullrigt på samma sätt som i en lokal med högt i tak. Här satt vi och skrattade åt språkförbistring, var tacksamma över god mat och delade upplevelser av mycket olika slag. Min syrra hade det här uppdraget innan mig och jag är så glad över att jag fick ta över då vi flyttade hem till Sverige igen. Jag kan varmt rekommendera engagemang på liknande vis om du har utrymme i ditt schema och har orken till det.

Kreativitet

Gravkrans.

5 november, 2022 Inga kommentarer

Jag gillar att göra kransar, men inser att jag behöver kliva ur min bekvämlighetszon. Just igår var det sent när jag satte igång och jag ville få ut kransen på mammas grav samma kväll. Jag hade goda intentioner att smycka med både lingonris, blåbärsris och ene som min syster hjälpt till att plocka i Klackamåla, men så blev det inte.

Eftersom den här kransen inte skulle hänga behövde den inte göras särskilt stadig. Jag tog helt enkelt tidningspapper och snurrade najtråd runt denna för att forma en stomme till ett hjärta. Detta klädde jag sedan med mossa från vår trädgård. Jag valde att göra den lite mer levande genom att medvetet inte göra den allt för ordningssam.

I det här skedet började jag testa med att klä in hjärtat med små buketter av det Klackamålagröna, men nej, det funkade inte. Jag gav upp och bestämde mig istället för att trä kastanjer på en najtråd och göra ett eget kastanjehjärta att lägga inuti det av mossan.

Som vanligt hade jag torkat kastanjer på låg temperatur i ugnen i några timmar. Efter den behandlingen funkar de bra som pyssel eftersom de inte längre blir krympningsbenägna. Det gick i ett nafs att borra hål i kastanjerna. Jag valde att också här använda lite olika storlekar och former för effektens skull.

Det är inte alla helgons dag förrän idag, men redan igår var kyrkogården som ett hav av ljus. Så fint! Jag tände lite extra ljus på mammas, svärfars och gamlamorfars gravar. Vi får väl se om de fortfarande lyser, det har regnat riktigt ordentligt inatt. Jag strosade efter ljuständningen omkring och fejstajmade min morbror och moster i USA. Vi pratade i säkert 1,5 timme, sedan dog min telefon och det var ändå dags att krypa i säng. Och så var det med det pysslet och den dagen.

Ditten och Datten

Klackamåla i allhelgona.

4 november, 2022 Inga kommentarer

Den här tiden på året ägnar många åt eftertanke. De som har gått före har sin plats i vardag och helg, på olika sätt och olika mycket, men till allhelgona får de flesta lite extra uppmärksamhet. Jag brukar ta en tur upp till Klackamåla där vi spred Fars aska. På lördag ska det bli dåligt väder, så när det fanns en stund över och två av syskonen var där uppe och röjde passade jag också på i den vackra höstsolen.

Syrran följde med en sväng upp till kullen (hon hade redan varit där med vår bror). Skogen luktade gott. Förmultnande löv, svamp, mossa och jord. Det är en doft som för mig är trygg och varm. Hösten må vara slutet på en period, men förmultningen ger förutsättningar för ny näring och liv till frön som redan ligger på plats och rotsystem som har fått en stunds vila.

Allhelgonatraditionen är att ta med ringblommor som kommer från fröer som kommer från blommor som kommer från blommor som kommer från blommor som kommer från blommor som kommer från blommor som kommer från blommor som kommer från fröer som Far satte 2016. Jag hoppas kunna fortsätta traditionen länge, länge. Rosenskära och jätteverbena fortsätter att blomma i riklig prakt. Vi har haft en varm höst och frosten tog lyckligtvis inte kål på dem.

De har äntligen varit här och hämtat flisved som legat i stora staplar på flera ställen och det öppnade upp och gav en helt ny känsla! Farfars föräldrahem, så fint att förfallet inte har fått fortsätta. Lite i taget händer det grejer där, det får ta sin tid. Det är viktigt att vårda ett hus. Den här gården har inte helt lämnats åt slumpen de senaste decennierna, men nog var det kritiskt läge då de här två och deras familjer tog över. Jag är glad över de förbättringar som redan skett och ser fram emot nytt liv i det gamla skrället.

Funderingar

Stopp i trappan.

3 november, 2022 Inga kommentarer

I vårt mörka lilla hörn i den smala trappan upp till övervåningen står en fuskväxt från IKEA och två fuskljus som går på batteri. De må vara fusk alla tre, men de ger stödljus och värme trots att det egentligen inte finns förutsättningar för detta här. Våra ungdomar är uppvuxna med att lära sig olika ”hacks” från YouTube. En del är riktigt användbara i det riktiga livet, det som pågår utanför den digitala världen. Ibland kan jag tycka att det är lite tråkigt att ha hunnit lära mig så mycket, att det går längre och längre mellan ”aha-upplevelserna”. Det är en naturlig del av livet och det ska vara så. Kanske är det därför jag älskar att hänga med barn? Det är livgivande att se dem uppfyllas av fascination över något revolutionerande som varit självklart för mig under så läng tid! Det bästa med Trettio tacksamma dagar är kanske just detta, att jag tar mig tid att återupptäcka insikter och fenomen som jag tar för givna. Gott så.