När julgranen står kvar i vardagsrummet och dräller barr och den fina kransen på ytterdörren liksom ser lite sorglig ut är det dags att börja ta tag i det riktiga slutet. Granen står förvisso kvar och luktar gott, men kransen blev förpassad till zinktunnan. Jag tycker den fick ett nytt liv där och den kan gott ligga kvar i några veckor till.
S dansade ”välkommen solen”-dans mellan snöfläckarna på gräsmattan. Det såg väldigt gulligt ut kan jag säga. Tänk dig en blandning mellan regndans och Susanne Lanefeldt-gympa så kommer du nog ganska nära verkligheten.
Själv passade jag på att bygga på D-vitaminförrådet. Ytterst behagligt. Solen har ett helt annat tryck här i Utah än i Sverige. Det märks mest då man kör bil då man verkligen måste ha solglasögon, men jag tycker också att den evinnerliga vintertröttheten aldrig riktigt slår in.




Lämna ett svar till Min plats i solen Avbryt svar