Promenaderna börjar kännas mer livgivande för varje dag. Hälsporren är ett minne blott, att få gå på fötter som inte gör ont är UNDERBART! Jag njuter verkligen och försöker komma ihåg att vara tacksam varje gång jag tar en runda. Senast tänkte jag faktiskt på detta igår kväll då jag var på väg till bilen efter kören. Det räknas inte som en promenad att gå över torget bort till biblioteket, men för bara ett halvår sedan var dessa steg fyllda av smärta och jag fick uppbåda enormt mycket energi för att klara det. Att gå en runda i butiken för att bara köpa lite mjölk gjorde jätteont. Jag tog inte en enda långpromenad med syskonen i Bredavik på hela sommaren. Nu går jag utan smärta igen och hoppas att det får fortsätta så foreverandever.
Runt omkring oss väntar skönhetsexplosioner som är väl dolda bakom förmultnande löv och ospruckna knoppar. Skönheten finns där såklart redan, men både färger och former är mer dämpade och försiktiga. Det enda som inte är det minsta försiktigt är fågelsången. Det kvittras och flirtas och sjungs i högan sky. Den där skira, vackra, glädjefyllda våren ska nog komma till oss i år också.
Jag tycker att det fortfarande är för kallt för att det ska vara roligt att pyssla i trädgården. Att promenera funkar dock perfekt. Det är fortfarande mösstemperaturer, men nu i helgen kommer det att skifta. Perfekt, för då ska vi fira syrrans födelsedag i Klackamåla. Det är som att våren alltid siktar in sig på att imponera just den lördag vi brukar samlas där, så också i år. Innan dess ska jag ha veckans sista jobbsamtal, städa och förbereda för att det också kommer gäster hit för att fira makens födelsedag i helgen. Heja mars! Inget är som väntans tider och nu kommer snart själva levererandet. Trevlig helg!
10 kommentarer
Vad skönt att du slipper hälsporre, nu och förhoppningsvis i framtiden också. Jag börjar få känning av min igen sen vädret blev bättre och jag började promenera mer. Inte alls lika smärtsam som din hälsporre, men ändå irriterande.
Nu känns det verkligen som nedräkning inför att våren ska slå ut i full blom. Som jag längtar.
Alltså, jag hoppas verkligen att både du och jag slipper. Lyckligtvis har jag inte fått känningar om att den skulle dra igång igen, men jag har förstått att det inte är ovanligt att få tillbaka den. Min svägerska har alltid inlägg i skorna för att den lurar i vassen. Hälsporren, alltså.
Ja, den nedräkningen kan vi få njuta i fulla drag av, det händer nytt ute varje dag nu. Hoppas att du får en härlig helg, Jossy!
Hej Monnah! Tänk… från smärta i varje steg till att kunna gå helt obehindrat igen. Det är verkligen något att vara tacksam över, och så fint att du stannar upp och faktiskt känner in det!
Heja mars!! Det är något särskilt med den här tiden när allt ligger precis på gränsen till att slå ut. Och ljuset skär genom allt! Och idag har vi suttit ute och fikat. Helt underbart skönt!
Låter som en härlig helg för dig! KRAMAR Anna
Jag du, det kändes under lång tid som en luring, jag hade ju fortfarande ömma fotsulor under ett bra tag och var rädd att hälsporren skulle komma tillbaka. Har inte haft några sådana känningar och hoppas att det får vara så!
Jag har verkligen tänkt extra på ljuset sedan du beskrev det och förstår nu vad du menar. Det skär verkligen och dessutom känns det som att ögonen inte riktigt fått jobba på hela vintern…
Wow till fika ute! Dit har vi inte varit än, men idag blir det utedag för hela slanten. Lager på lager, grillmat och födelsedagstårta i det fria. Hurra! Kram, kram.
Nu ligger vi väldigt lika naturmässigt, du och jag. Precis sådär ser det ut här också. Ingen vacker tid, men som du säger ligger det vackra där i startgroparna. DET är fint att veta.
Hälsporre har jag också haft, det är hemskt. USCH.
ja vad skönt att du nu kan gå på foten utan att det gör ilande ont. MINNS ju hur det kändes, tvi vale.
Kramar och trevlig helg!!
Ja, precis, väldigt likt! Maken har svårt att se skönheten i det här, men för mig är det precis som ett renoveringsprojekt – jag ser det som finns under, men som inte kan ses med blotta ögat än. Den känslan väcker livet i mig!
Stackars dig, jag tycker så synd om alla som delar detta problem med mig. Skönt att även du sluppit det. Vi hoppas att det så får vara. Stor kram och tack detsamma!
Hej Monnah!
Så fint och trösterikt att läsa dina ord, och jag kan verkligen relatera till den känslan så mycket…när man känner hopp, nya tider, pirr och vetskapen om du nu mår bra i din fot också som grädde på moset❤️
Underbart!
Stor kram!!
Tack för detta! Jag hoppas att det är en känsla också du kan ta med dig in i våren som ju kommit lite längre hos dig, att du ska få kroppen iordning för långpromenader och njut i bergen. Kram till dig, kära Sara!
Så glädjande att hälsporren är som bortblåst. Har aldrig upplevt det och hoppas så klart både du och jag slipper det framöver. Skönt att våren ändå känns på intågande, det är en fin känsla! Kram
Tack Anna! Jag hoppas verkligen att ingen av oss får uppleva hälsporre (igen)! Det känns som ett väldigt onödigt problem. Jag älskar att hoppet för bättre tider väcks och det gör det verkligen under denna tid. Kram, kram!