Ge mig en dag…

I flera körer jag har varit med i har vi sjungit Ge mig en dag av Olle Adolphson. Jag har alltid undrat varför då ingen av körerna varit baserad i Skåne och texten är så fokuserad på just Österlen. Melodin är tagen från en skotsk folksång och Olle skrev texten till teveprogrammet Skåneland 1965. Nu älskar jag både sången och Österlen, men i morse landade för första gången den sista versen i mig och jag blev alldeles tårögd. (Jag lyssnade inte på sången alltså, utan kom bara att tänka på texten.) Jag övningslyssnar om och om på repertoaren inför årets Minneskonsert (går av stapeln på söndag) och är liksom lite extra skör. Musik och texter som påminner om livets förgänglighet och allt det vackra. Hos mina bloggvänner har jag också läst mycket om döden då jag läst ifatt då en bloggare som många haft kontakt med har gått bort. Kanske var det därför mitt sinne plockade fram detta vackra? Jag vet inte.

Ge mig en dag av vindar och sol
vid stränder ljusa och klara
där tystnaden går i kullarnas gräs.
Vid havet, vid Österlens dalar.

Ge mig en natt då tiden står still
då trast och näktergal talar
då nöd och då lust, då kärlek blir till.
I lundar, i Österlens dalar.

Ge mig den stund, ja, ge mig den tid
då hundra lärkor och svalor
flyger min själ till himmelens frid.
På hedar, vid Österlens dalar.

De senaste dagarna har jag mött mycket smärta i jobb och i bekantskapskretsen, men också mycket kärlek, glädje och sådant som bör firas. Jag har fått trösta, stötta och lyfta. Jag har glatts tillsammans med, jublat och skrattat högt. Jag känner förväntansglädje och förväntansspänning inför sådant som ligger långt borta och i närtid. Jag jobbar för att hantera oro över sådant som jag inte kan styra. Och jag försöker sjunga ”Tack för ett liv i dur och i moll” och mena det.

Om du är intresserad av hur repertoaren ser ut på söndag så har du den här. Och bor du i krokarna så är du varmt välkommen till Fredrikskyrkan på söndag kl. 18.00. Fritt inträde, först till kvarn och allt det där.

You may also like

6 kommentarer

  1. Hej Monnah!
    Ja, tänk vad livet är komplext, från svart till vitt och alla nyanser däremellan… Ibland hänger man knappt med, men det viktiga är väl att greppa det fina när det far förbi.
    Vilken vacker text, Österlen har ju blivit en väldigt kär plats för mig dom senaste åren efter mina besök hos sonen i Malmö, lite som Öland var när jag bodde i Sverige en gång.
    Det hade varit fint att få lyssna på er konsert men jag är lite väl långt bort för det tyvärr 😉 Lycka till iaf!
    Underbart foto med dimman över fältet 🙂 Tönker lite på den underbara låten ”Gudar gick över fälten ” med Ulf Dageby <3

    Kramar!!

    1. Så fint att du kan fortsätta hitta nya platser här i Sverige fast du inte längre bor kvar! Vi bor lite mitt emellan och älskar både Öland och Österlen. Båda dessa områden har platser som blåser ut hjärnan och påminner om skönhet och beständighet. Att komma till Ales Stenar och tänka sig en tid så olik vår, men ändå samma glädjeämnen och slit på sitt sätt. Stå på Alvaret och få huvudet urblåst på det där sättet som jag älskar och tänka liknande tankar…
      Hehe, jag hade blivit så glad, och överraskad, om du kom! Tack för peppen. Och tack för låttipset, hade inte hört just denna förut.
      Kram!

  2. Den sången är underbar. Det var solosång på min pappas begravning. Jag hade lyckligtvis haft tillfälle att tala med honom om begravningsmusik långt innan det blev aktuellt, på den tiden det var ett trivsamt ämne för ett samtal över frukosten. Jag blir också tårögd när jag läser/hör den sista versen.

    1. Jag kan tänka mig att detta är en fantastisk begravningssång, särskilt för någon som har älskat Österlen. Att kunna beröra döden och få det att samtidigt vara trivsamt är fint! Mina föräldrar var väldigt olika där i grunden, men eftersom vi visste vartåt det barkade för dem båda blev samtalen runt deras begravningar väldigt fina och värdefulla. För att inte tala om deras begravningar. Nära och kära som talade, läste, sjöng och spelade.

  3. Jag kan inte minnas att jag hört denna visa. Fast det borde jag ju ha gjort. Vacker i alla fall!
    Livet.
    Kramar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *