Lycklig med en knut i magen…

I natt gick jag en runda och njöt av det becksvarta mörkret, fladdermössen som snabbt drog förbi över mig och vinden som rasslade i björkarna i trädgården. Det sög till i magen på mig och jag insåg att jag tar så mycket för givet. Livet – så oändligt stort, starkt, krävande, utmanande, oförutsägbart, intressant, spännande och alldeles, alldeles underbart. Samtidigt som jag är tacksam för allt jag har vill jag mycket, mycket mer. När slutar man drömma? När passar det sig att nöja sig med vad man har, att inte ifrågasätta och att bara ”go with the flow”? Äsch, aldrig, eller hur? Tiden går, men jag känner mig inte ens nära färdig. Just nu står vi framför stora äventyr och jag ska passa på att verkligen ta chansen att göra saker jag bara drömt om fram tills nu. Är du med?

På stensoffan utanför mina föräldrars hus. Tack brorsan för det fantastiska och praktiska konstverk som den här soffan är! Bara en stund senare kom en vän som jag känt sedan vi var fem år gamla. Det är något särskilt med att vara med människor som varit med under så många delar av ens liv…

Continue Reading

Jaså, säger du det?

Jag har läst och läst, funderat och grubblat, tänkt framåt och varit förblindad. Idag är sikten klar, men jag vet inte om jag känner mig mycket smartare. Jag tänkte komprimera en IKEA-kasse och två plastkassar till bara den blå, packvänliga versionen. Har du lagt mycket energi på att ta reda på vad som är rätt val någon gång? Det kräver sitt. Idag tackar jag L för tipset på en underbar röst. Lyssna lite på Stacey Kent du också. Musik som lenar tankarna.

Continue Reading

Finns det någon gyllene medelväg?

Måste man jämt vara så lagom? Vad är tillräckligt? Hur balanserar man mellan förväntningar och önskningar? Vem bestämmer vad som ska gälla och hur ofta bör man omvärdera sin verklighet? Hur hittar man vägen utan GPS och vart leder den? Kan man hoppa dit på ett ben eller går det bra att krypa om man inte orkar gå på tå? Hängde du med där?

Jag har överlevt första Formexdagen. Det var trevligt att träffa gamla och nya bekanta, precis som vanligt. Nu kör vi vidare i tre dagar till. Kommer du ihåg vårt monternummer? C17:20. Välkommen till You Do.

Continue Reading

Skolstart.

Dagens lista kommer här. Våra två äldsta har nu dragit igång sina amerikanska onlinekurser för att komma igång med skolarbetet, jag håller på att formge en förpackning (jobb), vi har kollat in nya datorer, jag går långsamt igenom nio sidor med olika hus och samtidigt ska jag försöka vara både mamma och pappa till barnen. Jag har god hjälp av släktingar, både unga och äldre, som tur är.

Solstressen har gått över, nästan i alla fall, så jag kan sitta här vid datorn trots att solen faktiskt visar sig och det är riktigt skönt ute. I går kväll hade jag varit på middag hemma hos en väninna och när sonen såg mig i soffan då jag kom hem frågade han förundrat om jag hade sminkat mig. Det hade jag förvisso och jag blev inte särskilt överraskad av hans reaktion. Jag har inte fixat håret på en evighet, sminkväskan har fått komma fram max två-tre gånger och jag har varvat mellan tre olika ”outfits” hela sommaren. Mjukisbyxor och tunika i samma material, svart linnekjol och linne samt röda mjukisbyxor med lila t-shirt. Ja, och så får jag inte glömma min slinkiga långklänning i fusksiden så klart! Jag erkänner. Hade jag någon stil innan har den helt försvunnit de sista månaderna. Jag lovar att komma igen även om det tar ett tag…

När jag kom ner till stugan och lade mig sent i natt vaknade 11-åringen och sa att hon hade haft den bästa dagen på hela sommaren. Hon och jag åkte iväg själva en stund, gick en promenad i Tjurkös gamla stenbrott och pratade om högt och lågt. Vi spelade gammal tramporgel så det ekade hela vägen ner i Herrgården och skrattade åt fåniga saker. Det räckte. Undervärdera inte medveten närvaro. Vi växer i möten med andra människor och är vi smarta lär vi oss samtidigt mer om oss själva också. Vad tänker du om det? Jag drar paralleller till diskussionen som ständigt pågår runt huruvida det är viktigast att vara mycket med sina barn eller att tillbringa ”kvalitetstid” med dem. Jag hävdar att de behöver båda. Till dig, trötta förälder, som gladeligen sätter barnet framför teven – testa att laga mat tillsammans istället så slår du två flugor i en smäll. Du får extratid med barnet och så lär du upp husets nya kock. Grattis!

Ps: Nu har jag nästan gråtit färdigt över att lillasyster no. 2 i skaran åkt hem till Skottland med sin familj igen. Tur att nästa sommar snart är här igen!

Continue Reading

På resa genom Sverige.

Mobilens larm ringde klockan sju i morse och K steg upp för att åka iväg och hämta det envägssläp vi skulle använda till dagens flyttverksamhet. Nu är klockan tio över tolv på natten och vi har ca 25 mil kvar innan vi kan krypa ner i av andra nybäddade sängar.
Vill du veta vad man kan hinna om man jobbar på rätt ordentligt under en dag? Fortsätter du läsa får du veta vare sig du vill veta eller ej. 🙂
Packa släpet fullt och lasta av i lagerutrymme.
Packa släp med saker till en vän och systers familj. Lasta av och lasta på allt som stått i systers garage sedan innan husvisning. Åka hem och fylla på släpet för att sedan åka ännu en runda till lagret.
Åka hem, laga och äta lunch.
Packa släpet fullt och lasta av till lagret två rundor till.
Packa släpet totalt proppfullt med skräp, åka till sämsta sopstationen (Flempan) för att Stockholms sopstationer stänger kl 16 på fredagar. Sortera sopor in absurdum. Glädjas åt den medmänsklighet soptjejen visar.
Åka hem, sortera lite, laga middag, duscha och packa bil och släp fullt. Åka till lagret och byta till rätt hänglås. Lämna Masmo kl 21. Stänga av telefonen och inse att man är dement och har glömt pin-koden. Ha en man som räddar dagen, trollar fram puk-koden och gör sin fru glad.
Om några timmar når vi slutstationen. Oj, vad jag ska sova gott då!

20120721-003648.jpg

Continue Reading

Om att veta sitt värde.

Nittonhundrasjuttio föddes jag. Nu har det snart gått fyrtiotvå år sedan den dag jag gjorde entré på samma sätt som miljoner andra, både innan och efter mig. Vid ungefär samma tid präglades ett vackert mynt, ett mynt som jag hittade då jag flyttstädade. Det var smutsigt, brunt och fläckigt och jag bestämde mig för att putsa upp det för att lägga i en sparalåda. Den här lilla processen fick mig att tänka på vad man lägger värde på. När myntet föddes och några år framåt kunde man använda det för att byta in varor till ett värde av fem öre. Jag vet inte vilket pris jag hade betingat på bebismarknaden, men jag gissar att mina föräldrars subjektiva värdering var, och är, ”ovärderlig”. Det är så lätt att racka ner på sig själv, att se fel och brister och allt det man inte kan eller orkar ändra på. Jag utnämner onsdagen den 18 juli 2012 till Uppvärderingsdagen. Testa! Det är rätt kul.

Varför är jag värdefull?
1. jag är jag, ingen kan ta min plats
2. jag har samlat på mig snart 42 års livserfarenhet
3. jag vet att ”mitt bästa” duger
4. min kärlek flödar över

Continue Reading

Tillbaka i röran igen.

Nu har jag haft en högst välbehövlig paus från flyttandet. Vi vet fortfarande inte var vi ska bo, exakt när vi ska flytta eller vilka skolor barnen säkert ska gå i. Det är sådana saker som jag tycker är viktiga. Maken bekymrar det långt mindre. Jag får helt enkelt öva på att ta dagen mer som den kommer och lita till att saker faktiskt löser sig! Något som jag säkert vet är att Formex drar igång den 16 augusti och då kommer jag att vara på plats. Några veckor senare är det en mässa i Birmingham som gäller, så jag hinner öva lite på engelskan innan vi drar iväg på vårt långa äventyr.

När vi kom hem sent i går kväll lade jag märke till hur övergivet vårt hus såg ut. Det var som att själva själen redan hade gett sig av även om vi faktiskt bor kvar. Har du lagt märke till att det är så det känns ibland då man träffar någon som är djupt olycklig eller håglös? Att det är som att kroppen blir en förpackning, vilken som helst? Jag har sett döda människor och upplevt ”förpackningstanken” på hög nivå. Jag tyckte inte alls att det var läskigt, utan mer trösterikt.

Solen skiner från en klarblå himmel. Jag vet inte om det är för att jag ser i syne, men nu ska jag dra igång garageprojektet för att se vad som är värt att spara tills vi kommer tillbaka. Vissa saker får följa med till sommarstället, annat får åka till tippen. Jag vet att jag har tjatat väl mycket om att samla på sig för mycket saker, men här kommer ytterligare en påminnelse. Vissa saker är bara överflödiga! Punkt slut.

Continue Reading

Solnedgång på solnedgång…

… och jag tröttnar aldrig. Sedan 30 år tillbaka har jag tillbringat delar av varje sommar på ”min” ö, Sturkö. Här är ingen solnedgång den andra lik. Jag tröttnar aldrig på detta naturens underverk. Kvällens sista, flämtande solstrålar slåss för att lämna avtryck i det förgängliga, färger dansar och lägger sig och mitt i detta skådespel spelar havet ballader, barbershopkvartetter, vackra stämsånger och dundrande orgelkonserter. I kväll blev det Simon & Garfunkles ”The Sounds of Silence”. I går kväll var det snarare Scorpions ”Rock You Like a Hurricane” som dånade fram. Kanske var det den låten som fällde vår asp över grannens tomt?
Ps: Jag har inte möjlighet att lägga upp några bilder just nu. Sorry! Jag vet att det blir trist. På måndag kommer jag igen!

Continue Reading

Vad man har och vad man får.

Tänker du ibland på vad du har och vad du önskar att du hade? Jag är på väg att packa ihop mitt hem för utlandsvistelse under de närmaste två åren eller så. Just nu är jag hemma i min systers och hennes familjs hem. Här mår jag bra. Vilken omsorg det ligger bakom varje liten detalj! Vi får se vad vi kan och önskar ta med oss på vårt äventyr. Jag gissar att det blir en och annan flyttlåda som får göra oss sällskap. Vad kan du inte tänka dig vara utan?

Continue Reading