Funderingar – Sida 45

11 december.

12 december, 2015 10 kommentarer

Idag fick jag ett sms. ”NN has crocheted 18 baby blankets for Primary Children’s Hospital that need the ends tucked in. I have no idea what that means, but I know you crochet. Is there anyway you and your girls could tuck the ends in on her blankets?”

NN är bara några år äldre än jag. Hon gjorde en gastric bypass för några år sedan och sedan dess har hennes hälsa bara blivit sämre och sämre. Idag är hon helt sängliggande och bor på ett ålderdomshem. En bekant till oss gjorde en liknande operation tidigare i år och höll på att stryka med på kuppen och jag har hört flera som av olika anledningar ångrar att de någonsin opererades. Låter det för bra för att vara sant kan det många gånger vara det. Jag läste en artikel om en testgrupp i Blekinge som håller på med en modernare version av snabb-bantning. De tömmer ur delar av maginnehållet 20 minuter efter en måltid. De får också KBT för att lära sig nya ätvanor, men jag är inte imponerad av den metoden heller.

Med all min erfarenhet och allt jag har läst kan jag konstatera att det bästa är att lära sig lyssna på sin kropp, men många har inte tid till det idag. Andra vet inte hur man gör. Mår vi dåligt och går till doktorn får vi ofta piller som skyler över symptomen på den riktiga orsaken istället för hjälp att reda upp i våra moderna ätgalenskaper. Det verkar lyckligtvis som att traditionell, modern och alternativ läkekonst börjat existera tillsammans istället för bara bredvid varandra. Att ha en holistisk syn på människan är A och O för att kunna hjälpa någon mot ett bättre liv. Många sjukdomar kan fortfarande inte botas och ibland är piller enda valet för att över huvudtaget kunna eller orka fortsätta leva, men jag är övertygad om att vi så småningom kommer att få svar på varför alla sjukdomar uppkommer och hur vi ska kunna läka våra trasiga kroppar. Det går dock frustrerande långsamt i vissa fall.

Hur som helst. De där lösa trådändarna? Jag fäste alla 38 framför en julfilm som jag inte ens kommer ihåg namnet på, men den var rätt söt och slutade lyckligt och det var mysigt att mysa i soffan tillsammans med döttrarna. Och jo, jag kan räkna. NN hade virkat 19 filtar, inte 18. Jag är ytterst imponerad och jag är säker på att föräldrarna och bebisarna som får njuta av detta vackra hantverk kommer att hitta tröst och glädje i dem.

Ibland är det bra att ställa sig utanför sig själv och titta på sitt eget liv ur någon annans perspektiv. Idag är jag extra tacksam över min hälsa och många saker som jag till vardags faktiskt tar för givna. Peace.

Funderingar, Julkalender

8 december.

9 december, 2015 Inga kommentarer

Det där med att uppdatera datorer med nya program. Jag vet inte om det någonsin är en bra idé, för varje gång jag gör det verkar något bli fel. Den här gången kan jag inte få bildprogrammet att funka som det ska, så idag blir det inga nya bilder. Jag får återvinna en från förra året.

Våra grannar har samma dekoration i år som förra året och när jag åkte förbi tidigare i kväll såg det ut så här, fast dörren var stängd. 😀 Inte har jag några fantastiska tankar att komma med heller. Jag har mest varit nostalgisk idag och tänkt på gamla barndomsminnen. Fina minnen.

Under bokklubbsträffen i kväll pratade vi mycket om att inte räcka till, eller snarare om känslan att inte räcka till. Vad eller vem är det som bestämmer hur vi ska vara? Vilka är ”samhället” som hela tiden klandras för vår sneda uppfattning om vad kärlek är, hur man ska se ut eller vilka som är ”lyckade”? Vi har lovat tystnadsplikt, så jag kan inte dela med mig av de fantastiska historier jag fick höra, men en sak kan jag säga. Det finns så mycket gemensamma erfarenheter och upplevelser! Vi har alla något att dela med oss till någon annan. Livet är så komplicerat, men det är också vackert och spännande. Vi behöver bara bli bättre på att se allt det bra och ge oss själva en klapp på axeln då och då. Peace.

Funderingar

Tankar från bergen.

19 november, 2015 Inga kommentarer

Dagens status: Amerikanska republikaner hojtar ”alla syrianer är potentiella terrorister, vi kan inte släppa in alla dessa muslimer, bara 10 % är kristna”, amerikanska demokrater ropar ”republikanerna är löjliga, de känner sig hotade av treåriga flyktingbarn, vi måste ta vårt ansvar och ta hand om syrianska flyktingar” (kanske Obama tycker att det är lite pinsamt att han har varit med och dragit igång IS). Svenskar är antingen på lägret ”säkerhetsläget har gått upp till nivå 4/5, det högsta någonsin, det är läskigt i Sverige och ingen har någon koll på hur många IS-terrorister som finns tillgängliga för terroristdåd” eller på den andra sidan som lägger upp artiklar med ”Steve Jobs föräldrar var syrianer” eller ”Where the children sleep”, Magnus Wennmans fotoreportage med bilder på syriska barn som sover. Själv suckar jag och är tacksam över att min familj har tak över huvudet, mat i magen och skor på fötterna. Och varför kan inte bara folk vara snälla mot varandra?

Funderingar

Fredagen den trettonde november tjugohundrafemton.

14 november, 2015 2 kommentarer

Det finns stunder som definierar oss, stunder som påverkar oss för all framtid och stunder som aldrig lämnar oss. Vissa av de här stunderna är vi alldeles ensamma om, andra delar vi med någon eller några få och åter andra delar vi med ett helt folk. Kommer du ihåg vad du gjorde då du fick reda på att:

Palme hade mördats
Prinsessan Diana hade jagats in i döden av paparazzi
ett flygplan kraschat rakt in i ett av tvillingtornen i New York
Anna Lindh hade knivstuckits
det låg döda ungdomar överallt på Utøya och att mördaren innan han kom dit hade bombat ihjäl ett gäng vuxna också

Idag fick jag ett liknande sug i magen som alla de gångerna då maken skickade ett sms där det stod ”Paris. Nyheterna.” Fredagen den trettonde november 2015 kommer nu att bli ett sådant datum som vi aldrig kommer att glömma. Det gör ont att bli påmind om att alla människor inte är överens om hur vi ska leva tillsammans här på jorden.

Ännu vet vi inte vem eller vilka som stod bakom de attacker som skedde på flera ställen i Paris samtidigt. Minst 153 personer har dött, men man förväntar sig att dödssiffran kommer att stiga. Att inte respektera andra människors liv är ett stort svek i mina ögon och jag blir så ledsen och arg…

Bara för att detta inlägg inte ska sluta lika svart som jag känner mig inuti tänkte jag visa min fina vän som kommer och hälsar på mest varje dag, antingen själv eller tillsammans med vänner.

Funderingar

Grrrr.

6 november, 2015 2 kommentarer

Den här blomsterbuketter får representera det vackra i världen. Medmänsklighet, kärlek, skönhet, omtanke, renhet, närhet, generositet, gemenskap och allt annat som gör mig lycklig. Allt det där krockar med egoism, falskhet, avståndstagande, oförstående, enfaldighet, omedvetenhet och allt annat som trycker ner mig och gör mig modfälld.

För tillfället krockar tankarna i huvudet på mig. Jag har insett att medmänsklighet ibland har ett pris, att man inte kan tro gott om alla och att jag inte vet var jag har mig själv när det verkligen gäller. Jag har insett att det jag vet och det jag har inte räcker till. Vad är jag beredd att offra i godhetens namn? Hur kan jag kombinera det jag vet med det jag känner, det jag önskar med det jag har?

En av mina favoritkörer med True Colors. Så vackert. Peace.

Funderingar

Bestäm dig, människa.

20 oktober, 2015 10 kommentarer

Är det bara jag som ibland vill krypa under täcket och låta viktiga beslut fatta sig själva? Phu!

Funderingar

Kropp och hälsa.

29 september, 2015 2 kommentarer

Anorexi, ”börja på måndag”, späkning, självförakt, övervikt och träningshets. Yoga, styrka, smidighet, bättre självacceptans och ingen migrän. Detta är ord som kan beskriva mitt liv som det en gång var och det liv som jag i stort har idag. På ett sätt är det sjukt att utseende, vikt, mat och träning får så stort utrymme i dagens samhälle. Det är ett bevis på att vår värld mår dåligt. Jag vill ju bara att alla ska må bra och vara glada! Jag ser på mina vackra, starka tonåringar och känner mig lycklig in i märgen. Jag märker också hur de påverkas av omgivningens uttalade och outtalade krav och jag önskar att de får leva resten av sitt liv utan att ägna oändliga timmar åt tankar kantade av självförakt.

Att ha en kropp som fungerar, som är stark, frisk och duglig, är inte allom givet. I går gick jag från min måndagsyoga med lätta steg och med ett sjungande hjärta. Jag kan inte med ord förklara hur bra det känns att utmana min kropp! Jag är fortfarande ingen ballerina, men jag är mycket smidigare än jag var i januari 2014 då jag började. Jag har bättre balans och jag litar mer på min kropp och att den klarar av att göra saker som kanske till och med känns obekväma.

När jag hajkade med mina väninnor i helgen fälldes det många kommentarer som (fritt översatt från engelska) ”våga inte ta kort på mitt feta arsle” och ”det hade varit lättare att rulla fram på min bilring”. Personerna som sa detta är smala och fina. De springer flera gånger i veckan, går på gym och äter få kolhydrater. De sa inte detta för att göra mig obekväm, utan de uttryckte bara sina sanna känslor. Kvinnokroppen har verkligen objektifierats, både av män och kvinnor. Den må vara bara ett skal, men i detta skal lägger vi, och jag tror inte att det finns många som är oskyldiga, en stor vikt av hur vi bedömer folk.

Idag ska jag vara extra tacksam över det jag har och över den jag är.

Ps: Jag läste detta inlägg, länkades till detta teveinslag och denna blogg och kunde inte låta bli att skriva några ord. Som sagt. Vi lever i en sjuk värld. Peace.

Funderingar

Allt har sin tid.

24 september, 2015 8 kommentarer

Det finns mängder av klämkäcka ordspråk och citat av visare män och kvinnor än världen någonsin kommer att befolkas av igen. Vissa av dessa hittar jag tröst och inspiration i medan andra får mig att fnysa föraktfullt. (Jag tenderar tyvärr att göra just det när något rör vid något känsligt inom mig.) Denna första riktiga höstdag måste jag naturligtvis lägga upp något klurigt om min favoritårstid hösten.

Detta fotografi tog jag under en promenad på Carterville Road i går. Det såg ut som att bären glödde och det gick till och med att fånga på bild!

”Hösten… årets sista, underbaraste leende.”
William Cullen Bryant

Japp. Det fick bli det passande citatet. Jag kunde inte ha sagt det bättre själv. Vintern suger. Eller nja, det stämmer faktiskt inte riktigt. Fast jag tycker inte att det är jätteroligt att handskotta jättestora uppfarter, jag gillar inte att åka skidor, jag tycker inte om kylan, det enda mörkret duger till är som kuliss till massor av levande ljus och människor sluter sig mer och kurar hemma hos sig själva. Nåja. Det ska väl bli bra det här också. I morgon åker jag till St George med några kompisar. Vi ska få 36° varmt där. Det låter väl ”sådär” om jag får säga det själv. (Va? Är jag svår att tillfredsställa? För att jag inte gillar vinterkyla och inte heller sommarvärme? Ja, det är väl bara att acceptera att jag föredrar väldigt svenskt lagom då det gäller just temperaturen jag har runt omkring mig.)

Njuter du av de svalare hösttemperaturerna, eller har du redan deppat ihop av mörka morgnar och regniga dagar? Peace.

Funderingar

Suicide Prevention Month.

16 september, 2015 Inga kommentarer

September är Suicide Prevention Month här i USA. Man diskuterar detta med att förhindra självmord jättemycket, särskilt för att hitta hjälp till alla de unga som inte hittar någon utväg ur det svarta och för att uppmärksamma människor om att vi alla kan vara till hjälp för någon med självmordstankar. Dream Theaters Another Day har en så passande text för alla som kämpar med tankar att inte orka med eller räcka till.

En av de vackraste svenska texter jag vet är Evert Taubes ”Så länge skutan kan gå”. Den ser det fina i livet som vi kanske tar för givet och gör oss uppmärksamma på det. Här gör Sven-Bertil Taube och Lisa Nilsson en vacker version tillsammans med Kalle Moraeus och hans band.

Så länge skutan kan gå
så länge hjärtat kan slå
så länge solen den glittrar på böljorna blå
om blott en dag eller två
så håll tillgodo ändå
för det finns många som aldrig en ljusglimt kan få

Och vem har sagt att just du kom till världen
för att få solsken och lycka på färden
Att under stjärnornas glans
bli purrad uti en skans
att få en kyss eller två i en yrande dans

Ja, vem har sagt att just du skall ha hörsel och syn,
höra böljornas brus och kunna sjunga
Och vem har sagt att just du skall ha bästa menyn
och som fågeln på vågorna gunga

Och vid motorernas gång
och ifall vakten blir lång,
så minns att snart klämtar klockan för dig: ding, ding, dong
Så länge skutan kan gå,
så länge hjärtat kan slå,
så länge solen den glittrar på böljorna blå

Så tag med glädje ditt jobb fast du lider,
snart får du vila för eviga tider
Men inte hindrar det alls
att du är glad och ger hals,
så kläm nu i men en verkligt sju-sjungande vals

Det är en rasande tur att du lever, min vän
och kan valsa omkring uti Havanna
Om pengarna tagit slut, gå till sjöss om igen
med Karibiens passadvind kring pannan

Klara jobbet med glans,
gå iland någonstans,
ta en kyss eller två i en yrande dans
Så länge skutan kan gå,
så länge hjärtat kan slå,
så länge solen den glittrar på böljorna blå.

Jag hoppas du är lycklig och att du har hittat det vackra i ditt liv idag. Peace.

Funderingar

Om generaliseringar och fördomar.

28 augusti, 2015 2 kommentarer

På förekommen anledning har jag funderat lite runt hur enkelt det är att generalisera. Vi människor har en tendens att alltid vilja sätta in folk i fack och nog är det så att ju mer spännande epitet en person kan tillskrivas desto bättre är det.

Fyll i passande egenskaper efter följande inledningar:

Alla svenskar är…
Alla socialarbetare är…
Alla politiker är…
Alla män är…
Alla musiker är…
Alla tanter är…
Alla vägarbetare är…
Alla mormoner är…

Det är inte helt lätt, eller hur? Alltid känner man någon som inte passar in i mallen man så gärna vill trycka in dem i.

Att vara fördomsfull är en skyddsmekanism som kan finnas med från födseln, men den kan också vara inlärd på grund av egna eller andras erfarenheter. Att vara försiktig då man rör sig i okända vatten eller i högt gräs kan rädda ens liv. Om man rör sig runt personer som kör omkring med tomma barnvagnar och som prejar in en i klädställningar på H&M kan det vara idé att ha god koll på var ens plånbok befinner sig. Jag kan säga ”we shall overcome” och ”alla ska med” då jag vill leva enligt Den Gyllene Regeln, men mina fördomar säger att det är lättare sagt än gjort då alla inte tänker som jag. Dessutom vet jag att det inte spelar någon roll hur övertygad man är om att något är rätt – det finns alltid någon som är precis lika övertygad om motsatsen. Kommer jag dragande med bevis i form av tabeller och välunderbyggda data finns det andra dokument som bevisar motsatsen. Att det finns olika sanningar beroende på bakgrund och erfarenhet är något jag långsamt måste acceptera trots att jag ibland tänker hur bra det skulle vara om alla bara tänkte som jag… Peace.

← Föregående 1 … 43 44 45 46 47 … 62 Nästa →