Funderingar

Den smarta telefonens vara eller icke vara.

30 december, 2025 4 kommentarer

En av mina systrar funderar på att skaffa en o-smart telefon och lägga den smarta i en låda hemma. Jag har haft samma tankar själv, men orkar inte gå vidare med dem. När syrran fick frågan varför hon vill göra det skrev hon en hel lista med anledningar. Jag tycker att den är väl värd att dela och har frågat henne om lov. Hon sa ja, så varsågod:

Äga min tid. Tänk bara varje gång man går in på telefonen för att “kolla nåt” och blir fast.
Att jag säljer min data till företag som vill sälja saker till mig, som ska göra mig mer lycklig/snygg etc.
Vara mer närvarande i alla sammanhang – njuta av och se naturen och människorna runt omkring.
Vara en mer närvarande förälder.
Minska behovet av att fotografera så mycket, inte behöva känna att varje stund måste fångas med telefonen annars går den mig förbi.
Frigöra tid för mina egna tankar.
Ett aktivt motstånd mot hur samhället har blivit – visa att det går. Göra motstånd mot att något som ska få oss att “connecta” tar oss ifrån varandra ännu mera. Tänker på den där gången jag var påväg ill jobbet och ALLA på bussen satt o stirrade ner i sin skärm. Dessa ljusa skärmar som lyste upp hela den mörka bussen. Det var så sorgligt.
Att kunna stå för det jag vet och känner på mig – hur och att telefonerna påverkar oss människor väldigt negativt ur många aspekter. Psykiskt sköra drabbas värst- förstärker depressivitet och passivitet etc, vidmakthåller ångestproblematik mha distraktion. Majoriteten av alla som söker mig som psykolog har en sak gemensamt- ett överskott av distraktionsbeteendet så som telefonanvändning.
Jag ringer folk mycket mindre än förr – knappt alls.
Jag känner en ständig stress över att vara tillgänglig vilket gör att jag skrollar bort tid istället för att svara på meddelanden som sedan genererar fler meddelanden vilket jag inte har tid att följa upp.
Vill välja vilken media jag konsumerar – vilka klipp, “Inspiration” etc. Kan fastna så länge på olika människors liv på Facebook och så har jag ägnat 15 min åt att läsa på om/uppdatera mig om dem istället för att ringa en vän.
Inte googla allting, tänka och fundera själv, kolla upp sådant senare jag faktiskt fortfarande undrar om.
Vill inte att appar styr mitt liv – att en app ska förklara hur mitt barn ska sova, hur ofta jag ska amma, vilken graviditetsvecka jag är i, hur många steg jag har tagit.
Låta min kropp känna saker själv – och fråga andra äldre och/ eller visare människor om råd istället för appar.
Hur ska jag kunna förklara för mina barn att något inte är bra – som jag själv gör för mycket av?
Utmana mig själv att bryta vanor och beroenden.
Vill inte vara en produkt av mitt anpassade flöde/filterbubbla.
Börja använda kontanter istället för att hela samhället har blivit kort/ swishifierat. Supporta ställen som tar kontanter.
Gå på toa utan att sitta med telefonen.
Inte fly ifrån känslor/tankar/mig själv utan möta och gå in i det.
Läsa mera böcker!
Göra saker utan att bli avbruten av mig själv hela tiden.
Telefonen förstör uppmärksamhetsspannet. Fundera på när du senast såg en film utan att kolla din telefon nån gång.

Den här listan får mig verkligen att tänka till och har fått mig att de senaste veckorna hantera min telefon på ett nytt sätt. Den känns inte längre som en snuttefilt, utan som en väldigt påträngande individ som jag egentligen inte vill behöva ha att göra med. Jag tror inte att jag kommer att göra slag i saken och skaffa en o-smart telefon, men nog har min systers ord fått mig att börja förändra mitt förhållande till telefonen. Kanske kan jag få in lite mer frrröjd i livet genom att byta bort telefontid mot något annat?

Gratisbild från Pixabay.

Funderingar

Naturen är inte farlig och nej, ADHD är inte svaret på alla dina problem.

14 december, 2025 6 kommentarer

”Naturen är för många en källa till välmående. Men forskning visar att det finns allt fler människor som är rädda för naturen eller till och med hatar naturkontakt. Fenomenet, kallat biofobi, uppmärksammas nu i en studie från Lunds universitet.”

Alltså, jag följer en sida som publicerar sammanfattning av olika studier. Det senaste utskicket fick mig att sucka djupt. Detta var bara en av studierna som presenterades. Människor växer alltså upp i urbana miljöer och det mest naturliga börjar upplevas som hotande och äckligt. Farligt, rentav. Detta som är källan till allt, själva livet. Tragiskt.

”Barn som ägnar mycket tid åt sociala medier får gradvis något sämre koncentrationsförmåga. Det visar en omfattande studie där forskare har följt över 8 000 barn från cirka 10 till 14 års ålder.”

Men är det verkligen så att mänskligheten blir dummare? Det verkar inte bättre. Nästa studie gjorde mig inte gladare. VEM hade förresten inte kunnat räkna ut detta utan att göra en studie? Nej, det är fallen av ADHD som har ökat, alla snabba klipp har ingenting att göra med detta. (OBS! Ironi! Citat från experter om och om igen.) Jag har så starkt känt detta i mig själv, HATAR verkligen reels och kommer ju inte undan på Facebook längre.

Igår sa lillastesyster att hon allvarligt funderar på att lägga bort smarta telefonen. För mig är det en väldigt lockande tanke, men hur sjutton klarar man sitt liv utan en? Eller kanske ha en smart telefon vid datorn till Bank-ID och liknande, men bara ha med sig en enkel version i vardagen? Jag vill inte ägas av algoritmer, hatar att inte känna mig kapabel nog att avvärja dragningskraften från telefonen. Gillar att kunna lyssna på poddar och musik, men MÅSTE jag verkligen? Hur skulle mitt liv på riktigt se ut om jag hoppade bak till min omgivning ca 1995? Ursäkta denna minst sagt negativa söndagsreflektion. Nu ska jag skaka av mig detta och njuta av att inte längre ha huvudvärk. Glad tredje advent!

Funderingar

Tankar om tiden.

12 december, 2025 8 kommentarer

Titeln till dagens inlägg har jag nästan snott från Bodil Jönsson och hennes fantastiska bok som jag har läst flera gånger.

Vi jagar tid, säger vi i vår kultur. Det vi egentligen menar är att vi låter klocktiden jaga oss, och att vi stenhårt inriktar oss på att försöka spara tid, till exempel genom allehanda tekniska finesser. Men det som du längtar efter har ingenting med klockan att göra. Det är din personliga, din upplevda tid som du vill ha lång. Det är den som du vill få gott om.

Sådär står det om boken på Bokus. Precis så tänker jag att det är. Jag vill att min upplevda tid ska vara lång. Jag vet ju att jag inte har mer eller mindre tid varje dag än någon annan. För den som bjuder in ”Carpe diem”, mindfulness, eller att leva i nuet kan tiden räcka längre. Kanske snarare känslan av att tiden räcker längre. När jag bakade lussekatter kändes det som att det var igår jag gjorde det sist. Jag har till och med bilder som visar att det såg likadant ut vid det tillfället. MEN, jag vet också att jag har upplevt en massa härligt under året som gått mellan då och nu. Jag längtar ingen annanstans. Vill vara här och nu. Vill kunna njuta av det jag tycker så mycket om att göra och låta bli att stressad över det som bara måste göras.

Det är en väldigt varm december här på Sturkö. Jag var ute i trädgårdslandet och tog upp en purjolök, såg på den fantastiska grönkålen och började längta efter en riktigt god grönkålsallad med apelsin, nötter och granatäpple. Tänk att jag faktiskt har allt här hemma. Här och nu. Jag behöver inte längta mig bort till en annan dag, utan kan fånga önskan och realisera den. Tänk, va?

Idag har jag faktiskt grejer jag ”måste” göra. Inte tvångs-måste, utan vill-måste. Jag ser fram emot det och ska också se till att lyssna på julmusik på hög volym och ta mig tid att plocka upp kikaren och hänga med fåglarna vid fågelmataren lite då och då. Tack för att jag får vara här, vara med, att jag vill och orkar. Det är verkligen ingen självklarhet.

Funderingar

Pengar och sånt nu igen.

10 december, 2025 6 kommentarer

Jag tänker på ekonomi och pengar nu igen. Påminns av olika anledningar om detta nödvändiga ont. In och ut. Sparkonto, buffert, rumlepengar. Jag tänker på förmåga att prioritera och fattigdom och slöseri och så tänker jag på lyxkonsumtion och ”ändamål som helgar medlen”. Jag tänker på sådana där sparrör i papper från banken i vilka jag sparade främst enkronor och femkronor på den tiden då jag hade mynt att spara och det kändes som att de hade något värde. Jag tänker på mitt och ditt, vilket ansvar jag har att dela med mig och välfärdssystem. Jag tänker på pyramidförsäljning och lurendrejerier. Sedan tänker jag på lönebesked, arbetsgivaravgift, skatt och momsberäkningar.

Denna tid på året är tuff för många. Det talas mycket om fattigdom och om att känna otillräcklighet som förälder eller att vara barn som växer upp under utmanande omständigheter. Från Rädda Barnen: ”Utifrån ett barnrättsperspektiv handlar rätten till skälig levnadsstandard inte bara om att ha råd med det absolut nödvändigaste, utan bör förstås i kontexten till den allmänna standardnivån i samhället barnet lever i.” Enligt denna text är det jämförelsen som är en del av det jobbiga och detta är något som jag verkligen förstår psykologin bakom. Jag hade en diskussion med någon som tyckte att hen hade en jättedålig lön för det arbete hen utför. Det var vid närmare granskning inte en objektivt dålig lön, men i jämförelse med andra kanske den hade kunnat vara ännu högre. Detta är en smart vuxen och hen hade ändå inte förståelse för hur det verkligen såg ut, så hur ska ett barn kunna avkrävas insikt i varför det är så jobbigt att se andra få sådant som man själv vill ha?

Ibland tänker jag att fars ledord ”livet är orättvist” verkligen har satt sig djupt i mig. Att jag har en syn på livet som innebär att jag har insikt i att det är omöjligt att ha det som ”alla andra” har, men att jag som har det så mycket bättre än de flesta andra på jorden också kan hjälpa till att lätta bördan för någon annan. Jag kan bli irriterad på att andra inte har denna insikt, varken ”uppifrån” eller ”nerifrån”. Jag kan störas på att höra om historier där INGEN gör något för att hjälpa till när medmänniskor på nära håll uppenbarligen är i nöd (vi kan ju inte hjälpa alla), men störs också när det finns krav att få hjälp från personer som aldrig gör något själva för att förbättra sin situation. De som inte har fysisk eller mental förmåga att göra några förändringar har vi självklart plikt att ta hand och måna om.

”Svenska folket är det tredje mest skuldsatta i Europa, och på tio år har det svenska skuldberget hos Kronofogden växt med nästan 50 miljarder kronor. Förra året så hamnade 50 tusen ärenden där människor hade Klarna-skulder hos Kronofogden. Idag är 15 566 av de ärendena fortfarande pågående.” (TV4 Nyheter)

Jag vet att jag nyss skrev om pengar och konsumtion, men detta har pockat på rejält på sistone. Jag tänker att vi har en generation som växer upp helt utan insikt i vad pengar egentligen är och att det bara handlar om siffror utan vikt eller värde. De går inte ens till en Bankomat för att se siffrorna materialiseras i sedlar. Hur ska vi kunna hjälpa dem att inte hamna i ekonomisk knipa? Det är illa nog med oss som faktiskt har något slags känsla för hur in och ut funkar.

Funderingar

Om jag hade pengar…

2 december, 2025 14 kommentarer

… vad hade jag gjort då? Eller, pengar har jag ju, jag menar mer ”fri tillgång”. Hade jag konsumerat på ett annat sätt än jag gör idag? Jag vet att jag har skrivit om det förut, men känslan av hur jag påverkas av ”marknadskrafter” har slagit mig ovanligt ofta på sistone. Jag har fixat julklappar och födelsedagspresenter på second hand, har tillverkat en del själv, har funderat på vad som ger störst glädje eller gör mest nytta, men samtidigt har mejlkorgen fullkomligt översvämmats av Black Friday-erbjudanden, Black Week, Singles Day, Cyber Monday och nu är det dags för adventskalendrar med ”fantastiska erbjudanden”… Det är ingen hejd på allt som dessa olika företag vill sälja till mig, allt under premissen att de gör mig en tjänst. Det skulle vara min förlust om jag missade. Bara några timmar kvar, snart kommer alla julklappar att gå till fullpris och jag kommer att stå som förlorare!

Jag förstår verkligen att det sparar pengar för många om de kan utnyttja de erbjudanden jag skriver om här och ändå hade tänkt köpa precis dessa saker. Det går ändå inte att låta bli att undra över hur många som köper på krita, tar snabblån och delar upp betalningarna via Klarna. Hur många köper med stress och tvång som drivande faktor? Hur många drivs så hårt av gåvogivandet eller habegäret att de hamnar i skuld som sedan eskalerar? Nej, det känns inte bra. Och jag tycker verkligen illa om när jag ”går på” påtryckningarna, när jag känner hur reklamen tar tag i mitt medvetande, när jag känner hur påverkad jag blir av att känna mig pressad. När jag känner att det kanske är mitt ansvar att butiker blir kvar i stan, för om inte jag handlar kanske inte andra heller handlar och då har de inte råd att bedriva verksamhet. Ja, du hör ju. Hur medveten jag nu än är om mina tankar och hur insatt jag än är i psykologin bakom marknadsföring så kan jag inte ställa mig vid sidan om det som händer. Jag är ju lika mycket en del i det här samhället som alla andra och jag vill inte ställa mig vid sidan om, flytta ut i skogen eller alienera mig genom att skära av alla digitala källor. MEN, det är dags för en ny omgång av-prenumeration från olika medlemsklubbar. Är det något jag verkligen behöver kommer jag att ta reda på var jag kan hitta det. Och om jag går miste om bonuscheckar på 25 kronor så vinner jag nog på att inte köpa grejerna som samlade ihop de där kronorna.

/Hälsningar Konsumtions-Grinchen

Funderingar

Snart är det ändå jul igen.

28 oktober, 2025 17 kommentarer

När jag kom hit med min svarta persedelpåse, mina jobbgrejer och min stickpåse den sjätte oktober hade jag stora planer för de kommande veckorna. Jag skulle sticka lilla Tittis julklappströja och minst ett par julklappssockor, det låg några olästa pocketböcker i packningen och jag tänkte gå kvällspromenader flera gånger i veckan med syrran. Visst är det bra att göra planer, men ännu bättre är det att vara flexibel och öppen för att livet kan utvecklas på sätt som vi inte har planerat. Just så blev det (så klart) för mig. Dagarna har fyllts upp utan att lämna den dötid jag hade planerat med. Gott så! Stickningen har dock åkt fram lite då och då och jag har mer än en halv Titti-tröja och en strumpresår med hällapp. Och från och med nu ska det bli stickat av! Hehe.

Det är spännande det där med att man så lätt tror att ens framtida jag ska ha helt andra förutsättningar än dagens jag. I framtiden ska det finnas tid, lust och ork, andra personlighetsdrag ska framträda och kroppen ska agera helt annorlunda. Allt det där man drömmer om kommer att utvecklas ur den hårdaste mark, precis som rosorna i Nils Ferlins I folkviseton. Visst finns det personer som detta inte gäller för, men de flesta av oss får slåss med dissonansen mellan dröm/plan och verklighet.

Vi skriver den 28 oktober idag och hela livet ligger framför oss. Om mindre än två månader är julen här och Lillasysters ankomst är beräknad till exakt denna dag i december. Och eftersom det ändå snart är jul och all den där tiden fortfarande ligger i framtiden finns det massor jag kan göra. Vis av erfarenhet gör jag inte allt för storslagna planer, men jag vill ändå skriva en tipslista till mig själv på sådant som jag SKULLE kunna roa mig med för att omfamna min kärlek för Thanksgiving, advent, Lucia, jul, handarbete och pyssel. Detta måste väl ändå vara bästa tiden på hela året? Häng med!

Trettio Tacksamma Dagar (detta kommer 100% att bli av)
gravdekorationer till Klackamåla och Sturkö
Poscapennor på kastanjer, små temadekorationer
julgranspynt i papper eller textil
dörrkrans kastanj
dörrkransar ene eller gran (dörrparet)
julklappsstrumpor
omarbeta jultextilier från Pingstis till julklappssäckar, lavendelkuddar, förkläden eller annat
fotoböcker med olika teman (mat, jul, födelsedagar)
julpyssel med syskonbarnen
julbak
bebisplagg till Lillasyster
adventskalender
den ultimata julmusiklistan med både nytt och gammalt på Spotify
Secret Santa, förgylla julen för familj som behöver uppmuntran

Jajamensan. Snart är det ändå jul igen och imorgon är en annan dag. Jag vill önska dig den där tiden, lusten och orken som du hoppas på då, den där dagen då förutsättningarna kommer att vara annorlunda och du kommer att vara någon annan. Eller ännu hellre önskar jag dig att bara känna frid med att vara just du, just här och just nu.

Funderingar

Korrelation och kausalitet.

23 oktober, 2025 2 kommentarer

Det finns ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat eftersom jag läser så många studier och forskningsrapporter, eller mest sammanfattningar av sådana. Jag måste vara observant gällande hur sammanfattningen gjorts. Det verkar vara sällan en studie görs utan att det finns en agenda bakom. Alltså, man gör en studie eller sponsrar någon forskning, men är också tydlig med vilket resultat man är ute efter.

Igår skrev jag om AI och hur irriterande det är att behöva vara så om sig och kring sig för att inte duperas av sådant som faktiskt inte är på riktigt. Samma sak gäller detta ämne. Ofta får vi höra att ”X orsakar Y” när sanningen är att ”det finns samband mellan X och Y”. Jag har ett ämne där detta faktum är väldigt tydligt, men där ändå samband används för att beskriva orsak. (Ja, här blir jag tjatig, men tydlighet är väl inte dåligt?) Vi har fått höra om och om och om igen att om vi gör familjer mindre fattiga så kommer deras barn att sluta begå brott. Problemet är bara att det finns ett svagt samband mellan socioekonomisk bakgrund och brott. Och om det var orsakande skulle jag och alla mina syskon vara brottslingar. Vi växte upp med föräldrar som inte var akademiker och levde under existensminimum (riskfaktorer om andra krav vanligtvis först uppfylls).

Vi tar hjälp av AI och ser precis hur vanskligt det är att lita på den. Jag googlar ”ingen kausalitet mellan socioekonomi och brott”. Det AI-genererade svaret blir som följer: ”Det stämmer inte att det inte finns någon kausalitet; det finns ett samband, men det är svagt och inte en direkt orsak-verkan-relation. Forskning visar att en sämre socioekonomisk bakgrund ökar risken för brottslighet, men sambandet är inte starkt nog för att förutsäga brott baserat enbart på socioekonomisk status. Många faktorer spelar in, och de flesta som kommer från en mindre gynnsam bakgrund begår inte brott.” Detta ordblaj hade vilken pratglad politiker som helst kunnat stå upp och säga utan skämmas för sig. Hittar du felet? ”Det stämmer inte att det inte finns någon kausalitet; det finns ett samband, men det är svagt och inte en direkt orsak- verkan-relation.” Eh. Kausalitet BETYDER att X måste hända för att Y ska bli sant. Den här meningen är FALSK. Det skulle stå ”Det stämmer att det inte finns någon kausalitet”. Sambanden som har styrkts som KAUSALA för att ägna sig åt brottslighet, alltså som orsakande är:

personlighet
huruvida man vet (blivit uppfostrad om) vad som är rätt och fel, eller inte/om man bryr sig om vad som är rätt och fel

Det gör inte saker och ting lättare om man växer upp i ett socioekonomiskt utmanat område, om man är man, om man har vänner som inte beter sig och om man är yngre, det finns korrelation/samband till allt detta. Det är bara det att det inte orsakar brottsligheten. Det utgör också en utökad risk att som pojke växa upp utan pappa. Skilda föräldrar? Det är bättre om ingen av föräldrarna träffar ny partner, eller om båda gör det om barnen ska hålla sig från brottslighet. Så här kan man fortsätta i all oändlighet för att hitta samband och orsaker. Som sagt, detta tycker jag är otroligt intressant. Vill du förundras och kanske till och med skratta över somliga väldigt märkliga samband tycker jag att du ska spana in denna hemsida. Den roar jag mig med då och då. Och med det vill jag påminna om att korrelation ≠ kausalitet.

Funderingar

Är du nyfiken?

20 oktober, 2025 14 kommentarer

”Varifrån har alla pedofiler kommit?”. Den frågan ställde svärfar igår och så hade vi ett långt samtal om dagens ungdomar och sorgen han känner inför deras utmaningar. Vad det gör med någon att ha alldeles för många val, vad internetporren är ansvarig för, vikten av samtycke och vad som händer när man stiftar samtyckeslag, fula gubbar och manlighet, internetbubblor, (a)-sociala medier – ja, typ en massa spännande frågor. Vi kom överens om att även om han inte tror att Alva och Gunnar Myrdal står som ansvariga för en massa skit som Sverige får hantera idag, vilket är min övertygelse, så går våra tankar mycket i samma banor. Ålderdomen kommer vi inte ifrån, men att behålla nyfikenheten och försöka förstå sin omvärld håller oss ändå flexibla i sinnet. Och det gäller både för femtioplussare och om vi är på väg mot etthundra. Att jag sedan inte orkar med att ta in allt elände som pågår i världen är något annat, men då och då drar jag upp huvudet ur sanden. Eftersom jag ändå får lyssna på nyheter då jag är här omfamnar jag detta och engagerar mig lite mer. Detta engagemang kan jag sedan lägga på vänt när jag kommer hem.

Sådant som jag tycker är intressant just nu pga Kvartal, samhällsdebattören med ledordet ”tänk själv” (flera länkar ligger tyvärr bakom betalvägg):

I mitten av 1800-talet började anläggandet av stadsparker för allmänheten i Europa. Den norske trädgårdsmästaren Tor Smaaland har många tankar om växtlighet i relation till samhället. Hur träden i våra allmänna parker, som anlades ungefär samtidigt, behöver bytas ut. Men inte alla på en gång. Och för att byta ut behöver man fälla, något som bekymrade samhällsmedborgare engagerat sig mot sedan 70-talet. Läs mer här.

Stegra – flipp eller flopp? Det ser INTE bra ut. Har Europas ”moraliska svansföring” ställt till med mer oordning via ideologiskt fluff istället för att leda till något som faktiskt kan bli bra? Tankar om den gröna omställningen som stört mig kliades på ryggen av denna intervju av Christian Sandström. Hans nya bok Northvoltkraschen vill jag läsa.

Vad händer om man lyssnar på varandra för att försöka förstå, även då man står på helt olika sidor i en fråga? Och även om en av parterna anses vara mycket kontroversiell?

Jag växte upp med föräldrar som var engagerade i Centerpartiet. Så skulle det väl vara, det var ju bondeförbundet. Men vad hände sedan? Detta är ett politiskt parti jag numera känner stor besvikelse för, av flera anledningar. Men, men… Har Centern blivit en plats där ”barnkära män”, aka pedofiler, har fått en plats vid bordet? Och hur sexuellt frigjorda vill centerpartister vara? Strukturell pedofili, vad är det ens? Jag säger som svärfar, varifrån kom alla pedofiler???!!! Detta stör mig otroligt mycket och egentligen orkar jag inte ens tänka på att det finns vuxna som tänder sexuellt på barn.

Funderingar

Utveckling?

15 oktober, 2025 6 kommentarer

Det är märkligt. Jag tillbringar mycket tid med en annan person, precis som jag brukar göra. Det är bara en annan person, någon som har en annan energi och som jag pratar om annat än det jag och maken brukar prata om. Jag hör annan musik (P2 bjuder förresten också på program med andra modersmål), ser på andra program, är i en annan miljö, får andra intryck av interiören osv, osv. Det händer något i mig såklart, ingen av oss kan gå oberörda genom det vi upplever även om vi många gånger inte alls är medvetna om hur det påverkar oss i realtid.

Nya arbetsplatser, nya partners, barn som växer och kommer in i nya faser, nya aktiviteter, nya bostadsorter, nya utbildningar, ny musik, hormonell omställning – livet är en lång radda utvecklingspotentialer. Somliga är man väldigt medveten om, andra är inte alls självklara. Det finns personer som har varit otroligt viktiga för mig fast jag kanske inte tillbringat särskilt många timmar tillsammans med dem. Många har jag inte alls träffat, utan har bara läst deras böcker, lyssnat på intervjuer av dem eller läst tankar som andra funderat vidare runt. Jag gillar att ta del av andras tankar fastän de inte tänker som jag. Att våga göra det har definitivt utvecklat mig och jag hade inte alls varit samma person idag om jag hade fortsatt lyssna bara på sådant som jag håller med om.

När vi satt här och lyssnade på en konsert med något modernistiskt verk där pianisten slog på pianot med öppna handflator och hela orkestern gnisslade sa jag till svärfar att jag inte gillar att vara publiken när kejsaren går omkring naken. Det applåderades friskt när verket var slut, fast det som hade framförts var blaj. Naturligtvis utvecklande blaj för kompositören. Dessa typer av verk uppskattas säkert av andra musiker som inte längre hittar utmaningar i melodiösa verk och därför behöver något annat för att att få en kick. Det är viktigt med pauser och insatser och allt sådant. Teknikmässigt kan det vara utmanande och visar hur bra musikerna kan följa en dirigent och räkna trettiotvåondelar, följa angivna tempoväxlingar med precision och allt vad det kan vara, men det är inte njutbart att lyssna. Inte alls. Inte överhuvudtaget. Sådant blaj möter jag då och då. Inte bara gällande musik. Ord är ett vanligt maktmedel. Hej, låt mig visa vilken massa konstiga ord jag känner till och slänga dem ”in your face” för att visa hur smart jag är. Utvecklande? Tja, att utvidga sitt ordförråd har ingen mått dåligt av, det utvidgar hjärnans potential att ta till sig sin omvärld. Men nu hamnade jag helt på ett sidospår.

Jag märker redan att jag fått se saker och ting från en annan synvinkel då jag varit här hos svärfar. Det är jag tacksam för. Hur mycket det förändrar mig är omöjligt att säga i det här skedet, men att det händer något i mig är uppenbart redan i realtid. Det var längesedan jag hade den upplevelsen. Kanske var utbildningen till samtalsterapeuten den senaste lika intensiva fasen? Eller inte, minnet är gott men kort. Hur som helst, det är mycket intressant och jag påminns om att mina medmänniskor ofta badar i helt andra sjöar/vikar/pooler än jag själv. A och O att komma ihåg detta i förhållandet till andra, men så lätt att glömma. Tack och hej, leverpastej!

Funderingar

Extraväxel för tuffa dagar.

8 oktober, 2025 8 kommentarer

När jag växte upp fick vi sällan diskutera krig som om det var något som berörde oss. Det var sådant våra far- och morföräldrar hade upplevt, något som våra föräldrar föddes in i, något som ”neutrala” Sverige stod över och något som vi bara behövde vara rädda för å andras vägnar. Idag låter det annorlunda. Det har varit inspektion av skyddsrummet här i mina svärföräldrars hus, det pratas om beredskap, ”Om kriget eller krisen kommer” får lära oss hur vi behöver förbereda oss och på nära håll utspelas krig som vi förväntas kunna bli indragna i på något vis.

Det finns många fruktansvärda konflikter i världen idag. Jag försöker hålla mig borta ifrån nyhetsrapporteringar, men det räcker inte. Det är omöjligt nu när jag bor med min svärfar som ju lyssnar på nyheter till exempel. Och skulle gemene svensk tala om var de värsta konflikterna utspelar sig skulle, tror jag, många säga att Ukraina och Gaza är i topp och att Trump och Putin är världens farligaste män. Då kan jag lyfta International Rescue Committees rapport och tala om att Ukraina inte ens är med på topp tio-listan. Min syster som är mer involverad i sociala mediers vokabulär hävdar att whataboutism, alltså att förminska ett problem med ett annat, är fett förbjudet. Jag kan ändå inte låta bli. Allt jag ser när jag läser listan över de tjugo svåraste ”konflikterna” är ondska som främst är koncentrerad till ett område i världen som inte direkt ligger nästgårds. En ondska på hög nivå, en djuriskhet där inget utrymme för förhandlande finns, maktgalenhet, girighet, egoism. Kära nån, låt mig o-se rapporten jag just läst, låt mig slippa känslan av att mina medmänniskor är onda, mer djur än människor. Är vi inte bättre än såhär?

Idag behöver jag hämta kraft i mitt superkraftarmband. När jag läser hittar jag kodord och hemlig skrift. Jag vet att det blir en bra dag, trots att det ser ut som det gör. Jag får göra mitt bästa för att inte ryckas ner i hålen som skapats av andra. ”Älska, glömma och förlåta” tror du kanske är en klyscha, men det är det inte. Att det är så många i världen som i sin bröstmjöl dricker hat för andra, som lär sig att heder är något som upprätthålls genom att döda någon annan och som ser så annorlunda på samhällsstrukturen är något jag helst vill glömma, men om jag inte ser det kan jag inte heller förstå varför världen ser ut som den gör. Må fler läka än skadas idag.

← Föregående 1 2 3 4 … 62 Nästa →