Ditten och Datten

Skönskrift på burk.

14 juni, 2020 Inga kommentarer

Ska jag försöka räkna ut vad jag har lagt mest tid på i mitt liv förutom att sova, hålla på med mat och vara en social varelse finns det några saker som slåss om förstaplatsen. Jag höll på med scrapbooking varje dag under några år, har sytt, broderat och stickat en hel massa och vet inte hur många timmar jag har ägnat mig åt att läsa, men jag tror ändå att antingen musik eller kalligrafi kniper guldmedaljen. Jag brukar ju säga att jag kan lite om väldigt många olika saker, men jag tror nog att jag kan (kunde) mer om kalligrafi än om det andra jag pysslar med då och då och från och till. Ja, alltså, jag pratar ju inte om att jag är Ylva Skarp eller Wang Xizhi…

När äldsta dottern skulle gifta sig plockade jag fram mina bläck och pennor för första gången på många år. Att skriva kalligrafi är som att spela fiol. Jag vet var tonerna sitter, men efter ett långt uppehåll hittar jag kanske inte dit med samma säkerhet. Har man inte skrivit för hand på länge är det lätt att få skrivkramp, man håller kanske inte pennan lika avslappnat som innan och tekniken kräver egentligen att du skriver lite varje dag. Det har jag sålunda gjort sedan jag insåg att armen kändes som en spänd båge då jag skulle skriva placeringskort och vigselbevis. Det senare ska jag förresten skriva om när jag på riktigt har fått in skriften i min hand igen.

Jag har plockat fram några riktigt bra tutorials från Lindsey Bugbee som driver hemsidan The Postman’s Knock, men annars sitter jag bara och låter pennan gå medan jag lyssnar på en föreläsning eller pratar med någon. Kladdpapperet här ovan kanske avslöjar vad jag studerade förra veckan? Fortfarande sitter inte tekniken precis som den ska och jag lägger såklart inte ner tiden som behövs om jag ska bli riktigt bra, men jag har roligt och känner att jag får utlopp för något slags kreativitet! Nästa steg är att städa ut kalligrafilådan, göra rent alla pennor och slänga det som faktiskt inte går att använda längre. Det sitter hårt åt då vissa saker har följt med mig sedan tonåren! Men det är väl så det är. Allt har sin tid.

https://youtu.be/Aq9uF6-Q4gU

Ditten och Datten

Långlördag.

13 juni, 2020 Inga kommentarer

Det här är min jordfabrik, en 70-liters plastlåda med lock. Jag öste i gammal jord från en stor kruka och blandade i en hink bokashi som stått på jäsning inomhus i några veckor. Nu har den stått på skuggsidan i några veckor för att låta bokashin bli mer jord än matrester och för att bli mindre sur. Enligt utsago ska det här vara riktigt potent dynamitjord och jag ser fram emot att få riktigt bra resultat i landet! Det märks att apelsinskal och majskolvar tar längre tid att bryta ner, men jag är ändå förvånad över hur fort det har gått.

Purjo tar lååång tid från frö till köksbord. Fröna är så små och söta och jag hoppas att bokashin ska hjälpa själva purjolökarna att bli mer lika affärsköpta sådana än vårlökarna de liknade förra året.

Luktärterna fick en omgång nässelvatten och minsann, jag tror de fick lite extra skjuts av det! Idag röjde maken i trädgården, så nu har jag två nya hinkar nässelvatten på gång. Jag har alltid använt för dålig jord och gödslat alldeles för lite. Kan det bli ändring på det nu? Aubergineplantorna i Lidl-växthuset har tagit fart sedan de fick flytta ner i ny jord och in i värmen. Jag har inga stora förhoppningar om skörd, men kanske?! Vi har åtminstone mängder av fina rädisor. Synd att det är typ den minst användbara grönsak som finns, hehe. Många av tomatplantorna har börjat få blomknoppar! Så roligt att se efter alla mina tomatbesvikelser i år.

Ditten och Datten

Sturkö Secondhand och Vernissage.

12 juni, 2020 Inga kommentarer

Det är inte ofta det öppnar en ny verksamhet här på Sturkö. Jag applåderar Maria som med ihärdighet jobbat mot att kunna öppna en butik i kyrkans sockenstuga då hon tyckte att det var synd att den bara användes en gång om året. Second hand-delen är redan igång och så småningom ska också konstnärer av olika slag kunna ställa ut sina verk till försäljning i butiken.

Maria har haft försäljning på nätet länge och nu utvecklar hon sin verksamhet åt motsatt håll än de flesta andra. Spännande! Jag tycker att prissättningen verkar vara helt okej. Jag köpte en beige sommarponcho för 39 kronor och det här vackra örngottet för en tia. Det ska få ligga på gästsängen/soffan i arbetsrummet och kan få bli huvudkudde om jag behöver vila en stund.

Ditten och Datten

Nu har vi sjungit för fullt!

9 juni, 2020 4 kommentarer

Vilken dag vi fick! Det blev ju jättebra trots begränsningarna. Vädrets makter var med oss, maten räckte och studenten själv var på strålande humör.

Jag passar på att skryta lite. Det får man som mamma har jag lärt mig.

Det var så roligt att se studenterna tillsammans! Farmors mössa har varit med på många festligheter. Dotterns lär hamna i en hattpåse i garderoben för att sedan påminna om våren då corona tog över.

Extrasyrran i Tyskland stod i familjechatten som upptagen. Det gjorde också mamma… ? Hennes kalljästa krans var i alla fall med på kalaset genom min systers omsorg. Jag och alla mina syskon har haft den på gottebordet vid våra studentfiranden, så det kändes fint. Tack M!

Så här såg det ut innan gästerna bjöds in till maten…

… och såhär. Pastasallad blir det till lunch idag också, men nästan allt annat tog slut. Det står en liten bit studentmössetårta kvar i kylen som själva studenten ville komplettera matcirkeln med idag. Roligt att maten uppskattades!

Idag vaknade jag till ett småstökigt kök, men nu är huset fullt med vackra blommor och lite mer ordning och reda. Livet fortsätter och om några timmar tar nästa studentfirande vid. Fint så.

Ditten och Datten

Äntligen!

8 juni, 2020 8 kommentarer

Det må vara kris och krig åt alla håll och kanter, men idag ska vi glädjas med vår yngsta dotter då hon tar farväl av sin skoltid. Det blir ett litet firande mot vad hon hade önskat, men vad gör man? Man riktar näsan framåt och lyfter blicken uppåt. Försök hindra mig från att gråta. Det kan jag göra vare sig jag står på Stumholmen eller på Chapmanskolans gård.

Vi får väl låta farmor och kusinerna gå in en familj i taget innan de sätter sig ute för att äta. Allt går att ordna! Bara de tar på sig så de inte fryser. Hurra!

Ditten och Datten

På spaning efter den tid som flytt.

6 juni, 2020 2 kommentarer

Igår var jag hemma hos fars kusin med anledning av en kommande bodelning. Kusinen har somnat in och därmed har en av grenarna i släktträdet nått vägs ände. Jag hamnade framför fotoalbumen, som vanligt, och sörjde det faktum att det bara fanns ett fåtal anteckningar. Påminnelse till oss alla: bilddokumentation behöver kompletteras med text!

Hur kände de egentligen för varandra, de här systrarna Johansson/Aronsson? De umgicks åtminstone ofta med varandra vad det verkar, dessutom under emellanåt trevliga omständigheter. Jag önskar att jag kunde ha fått vara en fluga på väggen. Från vänster till höger ser du Ester, farmor Nanna, Edit, Lilly, Elna och Sabina. Både ”moster Lilly” och ”moster Sabina” hade barn som inte fick några barn, så det tog stopp på minst två ställen. Å andra sidan fick farmor sju barn och 26 barnbarn, så det kompenserar kanske.

Igår hängde jag med min faster och farbror, mycket trevligt, och imorse skickade en annan faster följande vers:

Jag är glad över att kunna ha en god relation till så många av mina släktingar. Det är en ynnest att kunna förstå var man kommer ifrån på lite olika plan. Och jag vet att vi är flera som njuter av och är tacksamma över regnet som fallit de senaste dagarna. Lev väl!

Ditten och Datten

Mors dag 2020.

31 maj, 2020 2 kommentarer

Mors dag har alltid varit en dag i tacksamhetens tecken för mig. I morse fick jag härlig frukost på sängen, en vacker blombukett med solrosor (mitt signum) och en fantastisk bild med mitt favoritcitat. Dottern frågade vilken mors dag som varit min bästa och jag berättade att det alltid varit den senaste. Ännu ett år som mamma till våra barn, den bästa skola som tänkas kan.

”Carry on!” har varit mitt motto under ett bra tag nu. ”Fortsätt!” funkar kanske lika bra, men nu blev det så. Jag gillar tanken på att rikta ut vägen framåt efter att ha samlat ihop sina tankar. Det kan gälla en tuff period i livet, en vanlig dag eller efter att ha slutfört ett projekt. Det passar nästan alltid, bara man också har tagit sig tid till eftertanke. Som mamma har jag många, många gånger fått samla ihop mig för att fortsätta framåt. Jag är ödmjuk inför det stora ansvar man har i detta uppdrag och är otroligt tacksam för all hjälp jag fått från olika håll och kanter för att klara av det. Jag är tacksam för maken. Att vara två om föräldraskapet är en ynnest. Jag är tacksam för mammas uppmuntran de gånger jag undrade eller var frustrerade över något. Jag är tacksam för alla de mentorer som har guidat mig, men också våra barn framåt. Familjen, storfamiljen, resten av släkten. Vänner i kyrkan, grannar, klasskompisar, lärare. Att uppfostra ett barn är ett lagarbete. Ensam är inte stark, nä, det behövs verkligen en hel by.

Härom dagen var jag och min syster här vid gravarna och gjorde iordning inför mors dag. Jag tänker inte att mamma är kvar vid sin gravplats, men när vi fixar iordning för att det ska vara fint där känner jag mig nära henne. Förstår henne bättre, möter henne på min väg i medelåldern och tänker att det är bättre att ha älskat och förlorat än att inte behöva sörja alls.

Idag blåser det ordentligt. Flaggstången är rak, men vajar den också när byarna trycker till. Det är första dagen med flaggan i topp och jag tycker det känns så fint att vi får fira moderskapet på det här sättet.

Ditten och Datten

Lång dags färd mot tomater.

27 maj, 2020 2 kommentarer

Nu är de satta på plats, klenisarna. De har avhärdats i några dagar och ska nu få vänja sig vid solen och flyttas till ladans södervägg. Vi får se om det blir några tomater i år! Annars lär det bli mer än nog av chili att bita i, så vi får väl öva på att klara av hettan.

I år erbjuder vi en blandning av gammalt stallströ, Jem & Fix billiga trädgårdsjord och lite tomatnäringpellets. Jag ska vattna med nässelvatten när plantorna har acklimatiserat sig till de stora byttorna, så de ska nog slippa svälta ihjäl. Chiliplantorna och ett par av paprikaplantorna har redan blommor, men de brukar inte alltid klara omplanteringen. Vi får väl se! Livet som planttant är alltid överraskande spännande…

Ditten och Datten

Försommar.

22 maj, 2020 Inga kommentarer

Jag önskar så att jag kunde bidra med doft till denna bild. Det doftar ju alldeles ljuvligt ute just nu och jag är oändligt tacksam över att inte vara jätteallergisk som många andra är vid den här tiden. Så här vackert är det i min bror och svägerskas trädgård ett stenkast härifrån. Det ska byggas nytt där nästa år. Än så länge finns bara en stenmur, en stenkällare och fantastiska syrener eftersom det förra huset inte längre står kvar.

Jag älskar Biofilias hemsida och alla spännande recept som finns att experimentera med där. Igår testade jag att göra syrenlemonad. Dessvärre blev min inte alls lika fin i färgen, utan ser likadan ut som den saft jag gjorde förra året efter ett recept utan upphettning.

Dagen avslutades i Bredavik med några av syskonen och deras familjer, utomhus. Det blev en sådan där ”klassisk” grill med lite grönsaker, korv och ett par köttbitar och så geggiga pommes strips. Jo, om man värmer två påsar i samma ugnsform (vi har inte varmluftsugn i sommarhuset) blir pommesen inte särskilt knapriga. Nåja, alla blev mätta, gräset blev klippt, sällskapet var trevligt och utsikten var fantastisk som vanligt.

Ditten och Datten

Blomsteräng på ingång.

15 maj, 2020 Inga kommentarer

Äntligen! När Blomsterlandet hade 50% på alla sina fröer köpte jag på mig både grönsaker och ettåriga blommor. Grönsakerna åker i jorden lite i taget, men de flesta av blomfröerna ligger fortfarande i sina påsar. Idag fyllde jag den fina byttan med hål i botten med lecakulor, ett lager fiberduk (så jag kan återanvända lecakulorna sedan) och ett par påsar vanlig planteringsjord. Fröerna var blandade med perlit för att vara lättare att sprida ut, det är därför kartongen ser så stor ut. Det fanns inga instruktioner om att lägga någon jord över, så jag hoppas att jag inte saboterade något med mitt centimeterdjupa lager på toppen. Det är sällan bilderna på dessa fröpåsar stämmer överens med verkligheten, men den här gången blir det kanske annorlunda? Jag ser fram emot ett vajande blomsterhav vid verandatrappan.

Igår åkte maken på utflykt för att fylla på med lite varor som behövs till projektet Trädgårdslandet. Han var även vänlig nog att köpa en 70-literslåda som ska få bli min bokashijordfabrik och en ny spade. Jag är lite fixerad vid ”Bäst i Test”-resultat, så jag hoppas att Granngårdens dubbelskodda spade ska fungera bra trots att den inte har vunnit några priser. Vår Oremspade var kanonbra, men lite felkonstruerad. Det visste vi från början, så vi är nöjda med att vi ändå fick så många fina år tillsammans.