Igår tog jag, maken och yngsta dottern en tur till ”lilla hamnen” (en dag ska jag lära mig vad det heter där). Det är tillräckligt mörkt där ute för att himmelen ska komma till sin rätt. Jupiter, Saturnus och Mars var alla praktfulla och själva Vintergatan, som vi ju är en del av, var imponerande som vanligt. Vi lade oss på bryggan för att njuta av ett mäktigt skådespel. Stjärnfallen i himlafenomenet Perseiderna var som mest intensiva för några dagar sedan, men vi såg flera stycken igår också. Det var ett helt gäng satelliter ute och jobbade, men vi såg bara ett enda flygplan.
Jag är otroligt fascinerad av universum och dess oändlighet. Det är så spännande att försöka lära sig mer, gräva djupare, känna efter…
Campingen börjar tömmas på folk, men den här vagnen såg väldigt inbjudande ut i mörkret. Just där och då kunde jag tänka mig en husvagnssemester, men idag hade känslan gått över. Jag är så tacksam över Bredavik. ❤️
Eller nej, det gör faktiskt inte särskilt ont. (Jag syftade på Karin Boyes bristande knoppar och att vi nu befinner oss på andra sidan då naturen börjar stänga grönskan för säsongen.) Vi har en lång sensommar framför oss och hösten är min favorittid. Jag har sett vänner längre norrut som påtalat att de korta sommarnätterna blivit längre och att mörkret är på intåg igen. Här på Sturkö har vi haft över 30 grader varmt idag och något regn har vi inte sett skymten av på väldigt länge. Synd att myggorna tagit sig ton just som kvällstemperaturen är helt perfekt!
Jag satte flera kilo solrosfrön, fågelfrö på rea, i våras. Det kom upp på alla ställen, men det mesta blev uppätet eller har torkat efter den torra, kalla sommar vi har haft. Jag vårdar det fåtal som nått vuxen ålder med stor omsorg.
Igår tog min syster och jag turen runt naturreservatet. Det är så vackert där nu så jag får gåshud. Sensommarljuset, ljungen, färgerna…
Tänk ändå, vilken otrolig skönhet naturen bjuder på om vi tar oss tid att upptäcka den. Ibland är den uppenbar, som här, men ibland får man leta lite mer för att hitta den. En vacker dag ska jag hitta skönheten i mördarsniglar, men den dagen är inte här än. Jag ska raskt sudda ut känslan av snigelslem på fingrarna och ersätta den med dagens dopp i Bredavik. Det kalla havsvattnet som omslöt min svettiga kropp, tystnaden precis efter hoppet och innan jag hade fått huvudet över ytan igen, det ljumma ytvattnet och doften av det bräckta vattnet… Det minnet tar jag med mig från idag.
Det kom ett tjockt kuvert i brevlådan igår. Sådana är inte vanligt förekommande och gör mig alltid lika glad! Just detta gjorde mig om möjligt ännu gladare. Det var inte själva päronessensen, som gjorde kuvertet så tjockt, utan brevet som låg i. Orden var varma och kärleksfulla, och mycket personliga.
Senare samma dag kom två presenter till, denna gång personligt levererade av några andra själar som förbättrar världen med sitt ljus.
Den ena lämnade kvar ett mjukt, väldoftande tvål, särskilt passande i coronatider.
Den andra lämnade kvar ett konstverk i bokform hos mig.
Boken är perfekt och lyfter det som vi människor delar, den existentiella ensamheten och livets komplexitet. Den slutar dock i dur och lämnar en delikat eftersmak.
När jag stod och lagade middag stod plötsligt mammas vän Monica från Blomster City i dörren för att personligen leverera en grattis-bukett från lillasyster. Idag blev jag nämligen klar med de sista praktiska delmomenten i min samtalsterapeutkurs, och snart har jag bevis på att jag är ”certifierad samtalsterapeut med e-hälsa”! Jag har alltså blivit riktigt bortskämd, men jag är också väldigt tacksam.
Ps: Den här gåvan var inte heller fy skam. Kul att känna att jag yrkesmässigt är på rätt väg!
Stort grattis till vår härlige, förstfödde och spännande son som idag fyller 24 år! Jag kan knappt tro att det är så länge sedan vi var på väg till Södersjukhuset och fick hjälp av polisen för att komma igenom Midnattsloppets avspärrningar. Han har alltid utmanat oss föräldrar på olika sätt och att han nu studerar till ingenjör känns ungefär lika revolutionerande som att Darin kom ut som gay idag. Vi är glada över att ha den här fantastiske unge mannen i vår familj!
Förra veckan passade vi på att ha tårtkalas i Bredavik med kusinerna på min sida och hoppas kunna få till ett firande med pappakusinerna nästa vecka. Det kan tyckas märkligt att fira en 24-åring på det här viset, men i alla år har vi sagt hej då till sommarlovet såhär, för en ”vuxen karl”. För en traditionkramare är alla sätt bra utom de dåliga. Jag vill bara tala om att nästan alla sötsaker tog slut, trots att kalasandet delades upp på två delar. Det finns väl alltid lite extra plats i efterrättsmagen?
Konfettiballongerna är så häftiga! Jag köpte ett paket för länge sedan och de har räckt i många år.
Min syster är fantastiskt duktig på vackra presentationer. Det märks att det är hon som gjorde detta blomarrangemang…
… och detta, men att det var jag…
… som gjorde denna ”fantastiska” Pavlova. Ja, förutom ringblommorna då. Jaja, man är duktig på olika saker! Förresten var jag smart den här gången och bakade tre tårtor utan vetemjöl. Prinsesstårtan var en present till sonen och kladdkakan var den enda tårta han specifikt önskade sig. Tur att vi alla gillar olika!
Nu ska vi spela hjärter och bridge. Bridge är det ingen av oss som kan, men på födelsedagar måste resten av familjen ställa upp på födelsedagspersonens önskningar. Ja, så har vi det i alla fall hos oss. Hur gör du?
Jag har längtat så efter att se hur det hade gått för vitlöken som jag köpte för en spottstyver och satte ut alldeles för sent. Vitlök ska ner i marken i november, men med tanke på att jag betalade så lite för utsädet bestämde jag mig för att testa vad som händer om man sätter den så sent som i mars-april. Det har gått jättebra. Jag har ”gödslat” med bokashi, gräs och nässelvatten och fått riktigt fina lökar, om än något små. Jag bestämde mig för att plocka upp dem nu eftersom blasten hade börjat gulna lite och jag ville göra en vitlöksfläta.
Är man pysslig så är man. Det ska tydligen bara gå att fläta vitlök med mjuk blast, men det tror jag inte att den här sorten är. Vi får väl se hur det blir när allt torkar till! Flätan blev i alla fall rätt fin och nu hänger den i köket. Jag följde Sara Bäckmos råd om att klippa bort rottrådarna för att få flätan att se lite mer städad ut. Jag kunde säkert ha rensat bort de få bruna skal som sitter kvar, men är nöjd ändå. Jag har tänkt lägga ut bokashijord där vitlöken vuxit och sätta ut purjon som vuxit i mjölkkartonger tills nu. Det är kanske ett dåligt drag, men jag försöker ändå.
I dahliarabatten lyser det intensivt. Eftersom det varit så torrt och kallt har ettåringarna bara precis börjat blomma, åtminstone ringblommorna, men dahliorna är igång för fullt. Här ser du Rocco. Han ska bara bli 4 cm stor, men det stämmer inte riktigt. Så vacker!
Karma Amora, en riktigt mörkröd skönhet. Nu har hon slagit ut ännu mer och gör sig så fint mot det gröna.
Orange Symphony har blommat rikligt i många veckor. Den här gav mest för pengarna! Undrar just om den kommer att blomma lika generöst nästa år efter övervintring?
Topmix Rose blommar om för fullt (inte på bild) och Sven-Eriks skönheter är lika fina som vanligt. Växandet fortgår även om vi till min besvikelse inte fick något utlovat regn idag. Hoppas du får en fin vecka! Jag vet att många börjar jobba nu. Själv har jag min sista handledning på torsdag, så det närmar sig. Iiiih!
Det här är magiskt! Vilken grej… Jag är så tacksam över syrran som drog igång projektet och maken och svågern som byggde denna vackra pizzaugn. Det tog ett tag att gå från tanke till handling, men de sista momenten hade hantverkarna fått upp farten ordentligt.
Jag gjorde Vår Kokboks pizzadeg, lät den jäsa i en timme och delade sedan upp den i åtta bitar som fick ligga inklappade i olivolja i varsitt plastfoliepaket i en bunke i kylen. Degen fortsatte att jäsa, men var lätt att baka ut när det väl var dags. (Jag använde en hel del mjöl vid utbakningen för att göra transporten från plåten till ugnen smidig.)
50 g jäst 5 dl ljummet vatten 0,6 dl (4 msk) olivolja 1 tsk salt 12-14 dl vetemjöl
Efter någon minut i ugnen per styck var det bara att plocka ut den ena fantastiska skapelsen efter den andra ur den nyinvigda ugnen. Min syster hade fixat tomatsås, örtpesto och grejer till vit pizza, och det blev sammanlagt åtta olika versioner som fick se dagens ljus. Vi älskar alla den nya pizzaugnen och ser fram emot många härliga pizzafester framöver!
Jag ville fira det lyckade resultatet med ett bad, men hade inga badkläder med mig. Det blev sålunda lite klädsim för mig. De 16-17 graderna kändes inte fullt lika kyliga med träningsbyxorna på! ?
Lilla Anna Sofia Hansson Forsman, kan det vara så att jag har hittat din far?
Ryktet gick om att din far var en snygg sadelmakare. Häromdagen började jag gräva lite mer i en specifik DNA-match. Allt passar inte ihop, men såhär nära har vi nog aldrig varit att lösa detta spännande mysterium som mamma lade ner så mycket tid på att lösa. Vänta bara. Rätt vad det är har jag alla pusselbitar! Jag tror verkligen att Olof Georg Ljung är din far.
I mars fyllde min syster 40 år. Hon närde ambitiösa drömmar om hur denna högtidsdag skulle firas, men Coronaviruset tog grepp om världen och alla planer fick ställas på ända. Igår var det dags för de flesta av syskonen att äntligen fira Annika och hon bjöd på en härlig dag på Öland och i Karlskrona!
