Idag såg vi solen, träffade ena syrran med familj och hade en härlig julfest på Zoom med släkten på fars sida. Vilken dag!
God fortsättning!
Dan före dopparedan.
Jag önskar dig en riktigt fin julhelg med en stämningsbild på vår uppfästa jul-en. God jul! ❤️
Julbestyr.
De senaste dagarna har vi mest julat på alla sätt och vis. Det lagas mat, smälts choklad, slås in julklappar och besöks så coronaanpassat det nu går. Jag önskar att dygnen var längre, avstånden kortare och medlen större, men vi gör vårt lilla så gott vi kan. Denna december har inneburit flera dödsbud på nära håll. Inga på grund av Corona, däremot ett delvis pga rädsla för att smittas av Corona, och så de som förlorat någon tidigare under året och nu ska igenom första julen utan…
Dotterns födelsedag firades på traditionellt vis i efterskott då storebror också var på plats. Dumplings med räkor- och fläskfyllning stod på menyn då dumplingfabriken hade jobbat klart. Jag försökte mig på göra egna med risdeg, men det blev äckligt. Det slutade med att jag slaktade färdiga dumplings och bara åt fyllningen doppad i den goda såsen.
Så fina degknyten! Degen är enkel och snabb att göra. Vetemjöl, lite salt och hett vatten knådas snabbt ihop till en lättarbetad deg som dock måste hållas fuktig så länge man jobbar med den.
Makens och dotterns pepparkakshus blev ”sådär” i år. De testade lite väl många nya tekniker på en gång för att kunna utröna vad som var orsaken till de olika problemen. Vi letar dock fortfarande efter den ultimata pepparkakshusdegen, en som inte blir mjuk! Kanske är det helt enkelt svårt då vi bor på en ö och luftfuktigheten oftast är väldigt hög?
Årets nytillskott på gottebordet: barnens favoriter snickerskakor som skars upp i ”pralinbitar”.
Vilken skillnad det blir då jag fotar direkt i messenger mot då jag använder hela kamerans funktion! Mycket sämre kvalitet. Ibland glömmer jag hur mycket jag verkligen gillar min telefonkamera, men faktum kvarstår. Jag saknar att fota med min digitalkamera! Halva min fotolust försvann då Photoshop inte längre var ett alternativ för mig. Jag vägrar Adobes ”betala för det här i all evighet och om och om igen”. Min extrasyrra har tipsat om en annan produkt, Affinity, som är lika bra och bara har en engångskostnad. Ska ta tag i det där efter jul…
Sista stoppet för dagen blir vid årets gigantiska Mozartkulor. Bästa godiset till jul, särskilt med Valrhonachokladblandning att doppa dem i! Och så dagens bästa tips. Les choristes (Gosskören) är en av mina favoritfilmer någonsin. Bästa sortens gråtknark. Jag ogillar starkt ett YouTube med tusen reklamavbrott, men förstår ju att det varit på väg dit länge. Den här konserten är väl värd att lyssna på trots att jag varken förstår franska eller orkar med reklamavbrotten. Och har du inte sett filmen måste du ju se den!
Tjugo år på jorden!
Vi älskar vår lilla pia som nu väl får räknas som vuxen på riktigt. Iiiiih! Tiden rinner iväg… Nyss låg hon i min famn, den gosigaste lilla godbit som tänkas kan. Idag får jag tjata till mig en kram då och då, men den fasen verkar lyckligtvis nästan vara över.
Vi firar, andra sörjer. Min kompis sitter och vakar vid sin mammas dödsbädd inatt, en annan kompis var tidigare idag hos begravningsentreprenören för att planera sin sons begravning. Så ser livet ut. Det är lätt att bli cynisk om man inte aktar sig.
Solen sken idag för första gången på eviga tider. Vi passade på att gå en runda med min syster som vilar upp sig i Bredavik. Det var ljuvligt att känna solen i ögonen och kylan sticka i kinderna! Jag och dottern hade också med oss lite födelsedagslunch till syrran. Hon bjöd på fint födelsedagsbubbel som jag verkligen gillade. Nu kommer jag inte ihåg namnet, men du kan se delar av den tjusiga flaskan här.
Nu har maken och jag alltså officiellt lagt titeln som tonårsföräldrar bakom oss. Det gör jag både med ett stänk av sorg och med stor glädje. Framåt och uppåt.
Fira livet!
Idag fyller min kärmor år. (Jag gillar verkligen min kompis namn på sin svärmor.) Jag är så tacksam för allt hon har gjort för mig, för oss, de senaste 27 åren. Hon är fantastiskt kompetent! Spelar fiol i folkdräkt lika lätt som hon svänger sitt trollspö över läromedel i tyska samtidigt som hon är en kunnig loppiskompis och en briljant köksmästare. Hon är kär mor till maken, men också världens absolut bästa farmor. Så glad att våra barn har henne i sina liv! Grattis L!
Julmuskedunder.
Maken och dottern tog sitt traditionella uppdrag att hitta julgran på stort allvar och kom hem med en svensk Disneyversion som kanske då ska kallas ”Jenny Nyström”?! Det är definitivt den största gran vi haft sedan första julen här 2016. Detta corona-onådens år tycker jag nog att det passar med något som är lite utöver det vanliga. Vi kan inte titta på teve utan att flytta på granen, men det är okej. Det finns annat som är betydligt värre.
Dagens fynd.
Har jag sagt hur roligt jag tycker det är med loppis? Den här fantastiska lilla vedkorgen fick jag för tre tior. Bättre än så blir det inte. Otroligt vacker, lagom stor, bra handtag. Lättburen och lättplacerad. Nöjd.
Klackamåla, faster, fester och firande.
Den här bilden gör mig glad. Farmors hus och grannens så upplysta och fina, en så hemtrevlig liten by. Farmor finns inte kvar, men väl faster och farbror. De har gjort det så fint och tar verkligen hand om det som en gång var kalasens högborg. Här träffades vi, farmor, alla fastrar, farbröder och kusiner och så vår stora familj. Jag vet inte riktigt hur det gick till och hur vi fick plats, men jag kommer ihåg att det var mysigt och spännande. Nu lever Klackamåla vidare på ett annat sätt och med ett lite annorlunda kalasande.
På den här adressen bjuds fåglarna på festernas fest varje dag. Inspirerande! Jag har instruerat maken om hur jag vill att det ska se ut utanför vårt så småningom. (Rödhake, talgoxe, blåmes, pilfink, större hackspett, gröngöling, koltrast, stare, kaja, skata och så något slags ljus fink – dessa har jag sett än så länge, men jag hoppas såklart på domherrar!)
Älskade faster, för evigt typ 40 år. Jag tror det var det hon fyllde i söndags, jämt var det iallafall. Jag måste avsluta genom att visa den fantastiska ljuskrona hon designat och stöpt med hjälp av väninna och syster:
Andra advent 2020.
Efter en dag i huvudvärkens tecken orkade jag ta mig samman lagom framåt kvällskvisten. Dottern ville ha lite hjälp med knäcken, så jag stod för kulprov och assistans vid själva upphällandet. Slut är tiderna med dubbla teskedar, välta knäckformar och brända fingrar! Knäcktratten är faktiskt en av de där ”onödiga köksprylarna” som sanningen att säga inte behöver jobba hårt resten av året. När det väl är dags för julgodis är hen dock oumbärlig.
S hade hittat ett recept i julgodisboken vi oftast hämtar recept från runt den här tiden. Det blir lite ”såhäraochsådära” när man är så dålig på att dokumentera vilka recept som funkar och inte som jag. Å andra sidan lämnar alltid de riktigt bra recepten märken i godissjälen. Hur ska man kunna glömma att det är Leilas Rocky Road som är bäst till exempel? Det går ju inte!
Det var så mysigt att sitta här i köket medan dottern skramlade runt. Samtidigt påmindes jag om familjen som precis förlorat sin man och far. Vilken tragisk förlust! Mitt hjärta blöder.
It’s beginning to look a lot like Christmas…
Brorsan var förbi med en överraskning. Då han hörde att vi hade börjat elda i kakelugnen igen sa han att vi behövde björkved och kom med leverans. Så fint av honom! Nu eldar vi en gång om dagen i ugnen i vardagsrummet. Den håller värmen så fantastiskt skönt! Visserligen förstår jag att det fortfarande var ruggigt trots denna ”lyx” för hundra år sedan då isolering och täthet på byggena från den tiden lämnade en del övrigt att önska, men ändå. Jag är så glad att vi har möjlighet att få njuta av både det charmigt gamla och modern vardagslyx.
Vi håller oss mest här på ön, men igår hade jag några ärenden till stan. Jag blev förärad snöblandat regn och en tjusig gran på torget. Visst är bilden med den paraplybärande personen lite kul. Jag kan säga att paraplyet vände sig ut och in några gånger. Det är liksom ingen idé att använda paraply i Karlskrona. Regnar det så blåser det garanterat samtidigt, haha.
Jag rensar bort mejlutskick från olika företag med jämna mellanrum, men det har inte blivit av med Haupt lakrits. Då de skickade ut ett erbjudande om halva priset på ett fåtal lakritskalendrar pga några felpackade fack slog jag till. Nu har vi den här jättefina kalendern i två lager här hemma och kan njuta lakrits varje dag. Maken gillar inte direkt lakrits, men får en bit de gånger då det bjuds på någon specialare som inte är så ”lakritsig”.