Ditten och Datten

Bäst i test.

2 kommentarer

Jag älskar ”bäst i test”. Så till den milda grad att jag knappt kan göra en ny investering av det slag som inte görs särskilt ofta utan att googla på vad-det-nu-är-jag-ska-köpa. Bäst i test handkräm? Neutrogena Norwegian Formula. (Både mammas favorit Atrix och någon som CeraVe verkar ha blivit vinnare i andra tester). Bäst i test läppvalla? La Roche-Posay Cicaplast Lips, utan tvivel. Eller, frågar man på annat håll kan det vara så att Försvarets hudsalva eller möjligen O’Keeffe’s lip repair är BÄST. Bäst i test aluminiumfri deodorant? Nuxe body long-lasting deodorant. Men vänta nu här. Den luktar alldeles för starkt för mig och jag vet ju att jag gillar C/O Gerds mycket bättre efter att ha gett den en andra chans då den i flaskan luktar äckligt myggmedel. I mitt test är alltså Nuxes deo inte bäst. Det är här det börjar bli jobbigt! ”Vem ska jag tro på, tro på, tro på när, tro på när det är så här?”

Vad ligger egentligen bakom dessa tester? Sanningen är att det vet väl ingen riktigt. Vissa tester bygger säkert på relativt fria undersökningar, men i många fall testas produkterna under allt för kort tid, eller under omständigheter som inte gäller de jag befinner mig i. Dessutom med en agenda! Det gäller ju att hålla sig väl med leverantörer som är generösa. Min hud är inte ens lik mina egna familjemedlemmars, så hur ska vi kunna veta vad som är bäst för varandra?

SVT har i serien ”Sanningen om hudvård” gjort en enorm ansträngning att faktiskt sätta just hudvårdsprodukter på prov. Nej, de har inte testat alla produkter som finns, långt ifrån. Däremot verkar de ha testat under relativt lång tid och med hjälp av riktigt bra undersökningsteknologi har de kunnat se på djupet i testpersonernas hud före och efter testperioderna av några kända ”bäst i test”-produkter, ofta rätt dyra. De har dessutom gjort samma sak med en kontrollgrupp som bara fick använda en billig klassiker, Niveas blå burk, under testperioden.

Resultaten:

Niacinamidprodukter gör huden lite mindre fet.
BHA-syra bidrar till att göra porerna lite mindre.
Niveakrämen ger bättre effekt på pigmentfläckar än C-vitaminprodukter. Den fyller ut huden bättre än de bästsäljande antiage-produkterna. Den ger bättre resultat än retinolprodukter! Däremot ger den inte mer ”glow” än AHA-produkter, så det är väl något.

När jag hade tittat på Sanningen om hudvård gick jag ner och tittade på innehållet i badrumsskåpet. Jag fnissade över sammelsuriet av produkter (många teststorlekar på förpackningar och mycket som var för gammalt) och bestämde mig för att långsamt beta av det som stod där och så småningom bestämma mig för vad som faktiskt funkar för mig. Så har jag gjort. Jag har slängt en del, gett bort annat, men har fortfarande kvar mycket trots att jag sedan dess varit noggrann med hudvård både morgon och kväll.

Något som många kvinnor upptäckt innan mig är att huden förslappas då man nått klimakteriet. Det gäller både kropp och ansikte. Jag har alltid klarat mig bra utan att nödvändigtvis behöva smörja in mig, men nuförtiden kliar jag hemskt om benen om jag glömmer smörja in mig efter dusch. Eucerin ph5 oparfymerad lotion räcker i evigheter, är billig och ingår ändå då och då i något specialerbjudande. Jag gillar också att olja in mig, men snart är alla de vackert parfymerade oljor jag hade i skåpet vid kontrolltillfället (jodå, jag hade minst tre) slut. Gällande ansiktet hade jag så många produkter pga Glossybox, ”fyndhörna 70% rabatt” och andra erbjudanden att jag fortfarande har en hel del att jobba mig igenom. Inga dramatiska effekter där, inte. Jag fortsätter som vanligt och en vacker dag kommer det enda som är kvar att vara en Nivea blå burk till natten (för fet att ha dagtid, men faktiskt underbar på natten) och ACO:s dagkräm. Och då vet jag att jag har testat själv och att kombinationen av någon annans test och mina egna upplevelser lett till något som jag är nöjd med!

Så kommer jag att förlita mig på ”bäst i test” även fortsättningsvis? Absolut! Jag inbillar mig att det inte är tid som är helt kastad i sjön. Annars kanske du kommer att se mig testa något helt nytt bara för att det är spännande med ovisshet och att vi människor, även fyrkantigt konservativa som jag, mår bra av förändring ibland.

Med det sagt måste jag ju fråga dig om ditt absolut bästa tips? En bok, en kräm, ett recept, ett klädmärke, en podd? Jag halvlovar att testa själv.

Continue Reading

Ditten och Datten

23 år.

2 kommentarer

”Hur känns det att vara en empty nester?” frågade min mammas kusin häromdagen. Ja, hur känns det när ens barn har flyttat hemifrån och står på egna ben? Det känns fantastiskt och tomt på samma gång. Jag älskar att se barnen utvecklas och förstår att enda sättet för dem att hitta sin väg är att de får gå den själva.

Idag fyller vår äldsta dotter år. Det suger att inte kunna uppvakta med frukost på sängen och allt det där, men samtidigt är jag glad över att hon har någon som lärt sig hur det går till och som sköter uppgiften med den äran. Tänk ändå vilken ynnest det är att få ha barn till låns. Och så fantastiskt det är att jag får fortsätta att vara mamma, men också medmänniska, coach, väninna och diversearbetare.

Idag firar vi livet i stor tacksamhet. Grattis älskade dotter!

Continue Reading

Ditten och Datten

Storstädning i Bredavik.

Inga kommentarer

Två gånger om året storstädar vi i Bredavik. Hösten innebär att utemöbler och sjödon ska upp och in. I år fick vi även undan en massa fallfrukt som kom till glädje för vildsvinen i Klackamåla och därmed slapp dra till sig getingar och lukta jäst i trädgården. Ett och annat dött träd fick sig en omgång av grensågen, åkgräsklipparen hanterade med briljans gräset som envisats med att fortsätta växa, häcken som aldrig blev färdigklippt pga getingbo fick sig en sista avhyvling och så utnyttjade fem vuxna och ett barn möjligheten att ta ett uppfriskande dopp denna sommarsvettiga höstdag. Vi saknade Skottlandsyrran och hennes familj, många barn och respektive hade andra uppdrag denna dag, men alla som var där fick en fin dag!

Vänj den unge vid den väg han bör vandra, så viker han ej därifrån, när han bliver gammal.

Ordspråksboken 22:6

Vår extramoster, granne och mammas bästis kom förbi och hälsade på. ”Min lille pojk!”

När vi tog lunchrast i solen kändes bad som en riktigt härlig idé, men när vi väl hade tagit oss ner till bryggan var det lite kyligt. Vissa gosade in sig i något värmande medan andra utmanade sig själva i böljan den blå. Lite småkyligt var det allt, men absolut skönt!

Här laddade jag fortfarande…

… men när lillebrorsan fastslagit att det inte var så farligt kallt hoppade jag i. Och sedan sa det plums och så var en annan liten brorsdotter med ärmpuffar i! Vi nöjde oss båda med ett lite kortare dopp än för någon månad sedan.

Så underbart det är att njuta av väl förrättat värv! I somras rensades det bort en skabbig lekställning utanför lekstugan och en smått livsfarlig rutschkana i päronträdet togs ner. Det känns nu säkrare för barnen, men dessutom är trädgården mycket finare utan.

Till våren ska de inte komma åt att feja sönder ungträden, de där rackarns råbockarna!

Några av syskonen gav sig ut på åkern för vindruvssafari och kom tillbaka med många kilo vindruvor, Fars stolthet! Vinrankorna växer in i björkarna, det är jättefint! Lillasyster vet jag gjorde druvsaft igår kväll (4,7 av 5 enligt smakprov), själv ska jag se om jag kan hitta på något kul med min del ikväll.

Vad passar väl bättre att avsluta en städdag med än en kräftskiva? Årets dukning i vardagsrummet, hälften av oss satt i matrummet.

”Nu har vi gjort det igen, det blir alltid för mycket mat…” Japp. Tre pajer, räkor, kräftor, kakor, köttbullar, pasta och tårtor syns ju inte ens här. Haha! Men goda rester är väl inte dumt det heller?

Solen! Så vacker i höstfärgerna.

Lillbrorsan bjöd på kräftisar från Hjälmaren. Superdelux och jättegoda! Nu är jag ingen kräftfinsmakare, men de här kräftorna var nog faktiskt lite extra goda. Fast kött, lagom sälta, ingen lersmak. Tack! Nu behöver vi inte äta förrän imorgon igen.

Continue Reading

Ditten och Datten

Pysseldag.

2 kommentarer

Ibland saknar jag verkligen att jobba med Photoshop. Just nu håller jag på att värka fram en grej till jobbet i Canva och går också igenom våra vänners bröllopsdag som jag fotade i Polarr, en fotoredigeringsapp som faktiskt är helt okej. Båda dessa projekt är sådant som jag hållit på med hur mycket som helst och som jag verkligen tycker är roligt. Jag inser dock att det krävs uppdatering, både gällande min utrustning, min kunskap gällande de olika programvarorna och jag behöver också få in rutiner gällande dessa typer av projekt igen. Bättre att göra något än inget tänker jag?

Då och då hämtar jag mina brorsbarn tidigt från skolan och kör pysseldag. Igår presenterade jag olika förslag med höstteman och sin vana trogen gjorde brorsdottern sin egen version av ett av projekten. Hon är snabbtänkt, har ärvt sina föräldrars blick för skönhet och ÄLSKAR att pyssla, så det är alltid lika roligt att göra detta tillsammans.

Ja, du ser ju. Jag älskar de här höstlöven från YouDo, företaget jag hade den stora glädjen att jobba för i flera år. Jag kan verkligen sakna den tiden, särskilt jobbet med min uppdragsgivare (och numera vän), men inser också att allt har sin tid. Kul att YouDo fortsätter leverera mycket pysselglädje för mig och andra pysselglada runt omkring mig.

Och sedan det lilla trollet. Jag älskar att se en lintott komma springande och kasta sig i min famn, ”Monna! Jag har inte kissat ner mig!” och sedan dra ner byxorna för att förevisa de nya och väldigt ”toola taltonerna” (coola kalsongerna). Vi skyndade oss hemåt, men fick ”STOPP!”, stanna för att följa vad den jättesnygga grävmaskinen höll på med. Vi lekte Gecko och Spindelmannen, men Batteman (Batman, den är väl ändå rätt lätt att tolka) visade sig fortfarande vara favorit. Dessutom fick jag med veckans ärligaste citat från storasyster: ”Monna, har du plattat håret?Jag gillar mest när håret är lite fladdrigt liksom.” Ja, men dåså. Varför ska jag göra mig omaket att försöka trolla bort frisset när andra tycket att det är fint? Jag kanske borde satsa på att lära mig gilla håret som det nu är av sig självt?

Efter lite mer pyssel och middag beställde lillebror disko i sitt rum. Storasyster fixade mörker och jag fixade discobelysning. För vissa var det självklart att ljuset skulle vara Geckogrönt trots att det fick oss alla tre att se spyfärdiga ut. Efter en timme av Kokobängs ”Här luktar jätteskumt”, ”Baby shark”, ”Jag är en gummibjörn”, ”The hamster dance song” och ”I like to move it” i olika följd avslutade vi med lite gympa och sedan var jag tvungen att vila. Det var i alla fall ett jätteroligt sätt att få till en massa steg oavsett vad jag tyckte om musikurvalet! Det var längesedan jag höll på att somna då jag läste bok för barn, men igår hände det. Det är ändå skillnad på att hålla på att somna överallt pga blodbrist och ett trött tillfälle efter hård fysisk aktivitet! Coolt att jag är i så mycket bättre skick idag än jag var då våra barn var små. Jaja, men nu blev det så! Inget att hänga läpp över. Jag gillar att vara en femtioåring på hugget!

Dagen avslutades med ett besök hos makens brorsdotter som fyllde sexton otroliga år! (Hon fick luktärter som jag plockat i brorsans trädgård då jag glömde att ta med blommor då jag åkte hemifrån tidigare på dagen.) Det blev en snabb presentöverlämning i dörren då andra i familjen var sjuka, men det var härligt att träffa världens bästa kramis. Hon är så fin! Fira får vi göra en annan dag. Efter födelsedagssången åkte jag förbi syrran och lämnade lite grejer och hängde en stund med hennes familj. Tänk vilken dag det blev. Jag fick till och med träningsvärk av diskodansen, hahaha!

Det finns bara två sätt att leva livet på. Det ena är som om ingenting är ett mirakel. Det andra är som om allting är ett mirakel.

Albert Einstein
Continue Reading

Ditten och Datten

Hemma igen!

Inga kommentarer

Efter en vecka i Nynäshamn och Stockholm känns det ändå rätt skönt att vara hemma igen. Det har varit fantastiskt fint att kunna träffa släkt och vänner, men något händer med mig då jag stegar omkring bland mina tomater, dahlior och det vildvuxna gräset! Det är här jag hämtar kraft. Det höga tempo jag uppskattade mer då jag var yngre stressar mig mer nu helt enkelt. Med all sannolikhet har jag också anpassat mig till den här nya verkligheten. Vi människor är överlag väldigt duktiga på att anpassa oss, på gott och ont.

Den främsta anledningen till att vi åkte uppåt landet var att sonen skulle flytta från sitt rum i Årsta till en studentlägenhet alldeles nära KTH där han studerar. Han har haft några fina år här och jag måste säga att Årsta är en väldigt mysig stadsdel. Nära allt, men ändå lite för sig självt.

En av flyttrundorna fick jag bli kvar i Årsta och passade då på att ta en långpromenad. Titta, vad fint! De byter ut de urtrista säkerhetsdörrarna till en modernare version av originaldörren. Vilket lyft! Jag hoppas att fler tar efter.

Alltså, den här bilen! Jag kan inte uttrycka hur stor nytta (och glädje) vi har haft av den! Barntransport, fina semesterresor, flyttbil, partybuss, skräptransportör, handikappfordon och bara vanlig bil. Vi har varit väldigt nöjda med denna KIA. En riktig trotjänare!

Yngsta dottern har haft dåligt med sittplatser i sin lägenhet, men nu finns en liten nätt soffa på plats! När man har monterat en hel IKEA-möbel själv kan man anses vara vuxen på riktigt, va? Vänner till oss fick hem vägglöss i second hand-soffor, så jag har varit lite nojig sedan jag fick reda på det. Nytt och miljön och billigt och allt det där till trots, den här soffan blev ett riktigt lyft för lägenheten.

Nu fattas bara en härlig matta. ”Ett hem till skänks man aldrig får, ej ens på livets högsta höjder. Det bygges sakta år från år, och älskas fram i sorg och fröjder.”

Nä, hur E än kämpade var det pappa som vann alla omgångar STRESS! Det gick vilt till, kan jag säga. Hela familjen samlad! De här stunderna älskar jag. Till efterrätt gjorde äldsta dottern slät äppelkräm som vi åt med vaniljglass då den fortfarande var ljummen. Det var så ljuvligt gott! Knappt något tillsatt socker och bara lite potatismjölredning. Bästa tipset till dig som faktiskt fått lite äpplen i år. Vårt Ingrid Marie-träd har mycket frukt, men de är så små och klena efter den långa sommartorkan. Bättre lycka någon annan gång, helt enkel. Synd att man inte kan göra äppelkräm på pumpa.

Nu säger vi hej till hösten och tar nya tag. Min att göra-lista har uppdaterats och det känns roligt att kunna ha lite mer ordning på torpet nu än vi hade då sommaren drog igång. I och med flytten fick vi lite grejer att förvara åt sonen då han flyttade till en mindre lägenhet, så det passar bra med ett lite större organisationsprojekt. Heja, heja! Nu jobbar vi klart för veckan och tar sedan helg tycker jag. Lev väl!

Continue Reading

Ditten och Datten

Hälsningar från någon annanstans.

2 kommentarer

St Jacobs kyrka i sin fulla prakt. Sådana fantastiska färgkontraster!

Gissa hur roligt jag har med det här lyckopillret? Hon har det så fint hemma, ordning och reda.

Samma donna under mer städade former.

Somliga i min storfamilj hyser inte samma kärlek för organisation, garderobsutrensningar och ordning på torpet. Jag fick vara med om en episk utrensning och är tacksam över att jag fick vara klädbödel för en dag. Nej, det ordet är inte särskilt trevligt, men precis så kände jag mig. ”Nej! Nej! Okej, den får en chans. Nej!”

Den här enhörningen ville jag bara visa upp för att säga att om någon hittar en sådan här dress i storlek M/L så vill jag ha den.

Continue Reading

Ditten och Datten

Standan (staden-dagen).

4 kommentarer

Jag bor på en ö i skärgården. Jag tycker det är så härligt att säga det, för det känns lite ”Skärgårdsdoktorn”. Sanningen är att ön ligger väldigt nära Karlskrona, och tar man båten in från Bredavik tar det 20 minuter. Problemet är att båten går rätt sällan och inte alls i helgerna. Dessutom kommer man bara in till stan. Inga problem! Vi har nämligen även broförbindelser hela vägen, bl a Möcklösundsbron som är en av de vackraste broar jag vet. Tar jag bilen in får jag räkna med 35 minuter, minst, men eftersom det är tre mil vill jag gärna passa på att klämma in flera hållplatser.

Innan Corona slog till brukade jag vika torsdagar till mina ”standagar” eftersom jag ändå skulle in till kören. Nästa vecka drar det ÄNTLIGEN igång igen, så igår övade jag lite. Efter att ha jobbat en stund på förmiddagen åkte jag till en väninna och drack en kopp te med henne medan hon intog sin lunchlåda. Vi inspekterade pågående jobbprojekt och jag fascinerades över hennes fantastiska hantverksprecision! Jag imponeras alltid av den lätthet en mästare trakterar sitt instrument med, vare sig det rör sig om ett piano eller en gersåg…

Nästa stopp var hos min lymfmassör. Jag kan säga att hon jobbade igenom mig grundligt då jag inte hade haft möjlighet att besöka henne på i princip hela sommaren. Idag sitter jag här, lätt i kroppen, eventuellt med ett och annat nytt blåmärke och med slanka vrister (nåja, min kroppskonstitution kan nu Nettan inte påverka) och fötter utan ett gram extra vätska. Den senaste tiden har jag uppmanat flera personer att testa detta medel att nå bättre hälsa. Jag vet att minst en av dem har bokat tid och hoppas så att han får samma positiva upplevelse som jag!

Vidare mot syrrans soffa och några timmars häng. Vi pratade om högt och lågt, precis som vi gör. Det är fantastiskt att ha människor som förstår en så väl och som kan se sådant som man själv missar, ibland med minsta möjliga marginal. Isa, den fantastiska terapikatten, ville dessvärre inte gosa med mig. Däremot ville hon gärna ligga på min jacka och väska för att markera revir. Nu är jag pepp på att anmäla mig till flera av de här kreativa kurserna. Drömmer mig tillbaka till helgen i Mörtfors för några år sedan där svägerskan, syrran och jag fick utlopp för vår skaparlust, njöt av livet, badade, pratade och åt gott.

Slutstationen var dagens födelsedagsbarns hem. Hon hade bakat en glutenfri tårta (alltså, hur fint) som var hur god som helst. Jag uppskattar verkligen omtanken. Det var så mysigt att sitta ner och tjata lite, bli uppdaterad om diverse projekt och få gosa lite med hundarna i hushållet. Att känna sig hemma i någon annans hem är alltid härligt! Jag påmindes om vilket lyft lite eld ger, åtminstone i en kamin. Åh, snart är det dags att börja elda i spisen hemma igen! Egentligen ville jag dra igång på en gång då jag kom hem, men det var sent och jag behövde göra annat än att sitta och nära min inre Håkansson. Men snart ska jag elda.

Continue Reading

Ditten och Datten

Ut med det gamla.

Inga kommentarer

Du som brukar läsa här vet att jag gillar garderobsrensningar och att jag har som rutin att bara ha sådant som är lagom där. När det är dags för ny säsong går jag igenom allt och ser till att fixa en lista på sådant jag önskar eller behöver uppdatera. Häromdagen rensade jag sålunda upp inför det kallare halvåret och insåg att det här blev en betydligt större utrensning än vad som är brukligt. Jag har gått ner rätt mycket i vikt under det senaste året. Det har varit ett högst medvetet beslut och har tagit lång tid. Kanske är det därför jag inte riktigt har insett hur mycket min kropp faktiskt har förändrats.

Jag provade precis varenda plagg i garderoben och det slutade med att högen på golvet var väldigt stor. Jag såg två alternativ: lägga allt längst bak i garderoben i en sopsäck eller skänka/sälja allt. De jag frågade om råd konstaterade väl egentligen samma sak som jag, nämligen att det är bra att släppa taget för att rent mentalt acceptera den ”nya” kroppen. Jag ska skicka iväg allt i fint skick till Sellpy och även om det inte ger särskilt mycket för varje plagg är det ändå bättre än ingenting. Dessutom skulle Sellpy vara en källa till billiga nya kläder om det nu skulle vara så att kroppen skulle förändras igen!

I USA pratade väninnor om att de hade ”released weight”. Här pratas det om att ”gå ner i vikt” eller ”banta”, men jag gillar verkligen tanken på att släppa taget om extrakilon, säga tack och adjö. Kanske är det den tanken som fick mig att tänka på en av de Disney-sånger som fått störst genomslag. Orden är kraftfulla både på engelska och svenska och jag vet flera personer som använt delar av texten i ”Let it go” som mantra i diverse stora och livsomvälvande processer. Jag ska ta med mig det här citatet i processen att hitta ett nytt ord för 2021. Kanske finns svaret här?

Slå dig loss, slå dig fri
Bana väg, låt ske det som sker
Slå dig loss, slå dig fri
Hon som fanns här finns inte mer
Och här står jag, en förändrad själ

Kristen Anderson-Lopez och Robert Lopez

Slå dig fri [Let It Go]

Snön har lagt sitt täcke över berg och glaciär
Det gnistrar i sin enslighet, ingen själ passerar här
Den storm som viner inuti mig tycks ha vänt
Ett isolerat land och jag är dess regent

Ingen får se djupt inom dig
Låt dem inte få genomskåda dig
Visa ingenting, vad du än gör
Allt är förstört

Slå dig loss, slå dig fri
Den tiden den är förbi
Slå dig loss, slå dig fri
Vänd dig om, det får bli din sorti
Och aldrig mer ska någon säga nej
Släpp den storm du bär
Lite snö har väl aldrig stört mig

Ja tänkt vad lite avstånd får allt att verka smått
Och de rädslor som har styrt mig är ett fjuttigt minne blott
Nu ska vi se hur användbar den är, den kraften som jag har
Rätt eller fel, bestämmer jag
Jag är fri

Slå dig loss, slå dig fri
Nu ser jag allt och förstår
Slå dig loss, slå dig fri
Fäller inte en enda tår
Här står jag och ska förbli
Släpp den storm du bär

Min kraft den flödar genom luft och genom mark
Min själ, den spirar kraften, väller upp och gör mig stark
Min tanke kristalliserar fantasi till is
Jag lämnar allt som var, förkastar direktiv

Slå dig loss, slå dig fri
Bana väg, låt ske det som sker
Slå dig loss, slå dig fri
Hon som fanns här finns inte mer
Och här står jag, en förändrad själ
Släpp den storm du bär
Snö har väl aldrig stört mig

Continue Reading

Ditten och Datten

Se in i mitt röriga inre.

2 kommentarer

Viktigast: Vem kan tipsa prinsessan Sofias mamma om att det finns lymfmassage? Jag tror att hon skulle må jättebra av det.

Näst viktigast. Kanske blir ändå grusgången färdigutmejslad innan höstrusket riktigt sätter in? Maken tycker det här projektet är UR-trist, men också att det kommer att bli väldigt fint. Jag är mycket nöjd, både över utförandet och över att det inte är min uppgift, och fortsätter skörda, rensa, oja mig, måla och allt vad det är. Har plockat fram ett garn för att det ska ligga redo när lusten att sticka slår till! Den brukar göra det vid pass den här tiden.

Här kommer det som borde vara överst på listan. Helt plötsligt har väderprognosen förändrats och vi har bara idag på oss att bli färdiga med huset. Sedan börjar det stora höstrusket här på ön! Jag har laddat med att smörja in axeln med tigerbalsam och har en ny ljudbok i lurarna. Efter att ha ledsnat på poddar har jag inte lyssnat på annat än Röda vita rosen (mycket trevlig trädgårdspodd med Jenny Strömstedt och Victoria Skoglund) och en del Hur kan vi? (Navid Modiri) de senaste månaderna. Har du tips på några riktigt bra och givande poddar?

Drygt två kilo björnbär ligger nu styckfrysta och redo för vinterns mörker. Jag blev lite less efter äventyret med den ostängda frysdörren, men insåg att vi faktiskt har en mycket bra och levande relation med vår frys. Den hjälper oss äta bra mat och funkar extra bra då vi ser till att rotera det som ligger i den med lite större hastighet. Om inget annat så var denna upplevelse en påminnelse om att göra just det.

Slutligen kan jag konstatera att chiliplantorna även i år levererat kopiösa mängder chili! Jag ska koka egen chilisås och stoppar i chili i både det ena och det andra i matlagningen. Att hacka ner färsk chili i tomatsalladen som jag gjorde igår var kanske inte den största kulinariska vinsten, men kycklinglårfilé, paprika, vitlök och chili stekt i smör är enormt gott! Tänk om det gick att odla kronärtskockor med det här utfallet. Det hade varit min dröm!

Ja, men det var det. Nu mot Sherwoodskogen och tigerbalsamet! Hoppas att du har en fin dag. Lev väl! Lyssna noga på texten på låten som min faster tipsade om igår. Ja, jag vill verkligen LEVA tills jag dör! (1:25 in i klippet börjar själva sången.)

Jag tänker inte kola vippen
Jag tänker inte lämna in
Jag tänker inte ta ner skylten
Jag tänker leva lite till
Jag tänker inte sakta farten
Ingenting är kört förr’n det är kört
Så jag stampar hellre mer på gasen
Jag tänker leva tills jag dör
Jag tänker inte retirera
Jag tänker inte stryka flagg
Jag tänker inte resignera
Mitt sista kort är inte lagt
Jag tänker inte stå i skuggan
Jag tänker inte hamna utanför
Jag tänker inte smita undan
Jag tänker leva tills jag dör
Säga vad jag tycker
Tycka vad jag vill
Bejaka mina nycker
Inte sitta still
Försvara det jag tror på
vänner och familj
Förfölja mina fiender
så länge de finns till
Mitt liv är fyllt av fröjd och gamman
Jag tycker döden verkar trist
Om vi nu alla ska den vägen vandra
så kan jag gärna vandra sist
Och tills den dan jag ger upp andan
Ska jag förbli vid friskt humör
Några kanske hoppas på nåt annat
Men jag tänker leva tills jag dör
Jag tänker leva tills jag dör.

Ps: Jag har fått tårar i ögat flera gånger sedan jag läste min systers rapport från gårdagens besök på vårdcentralen: ”En äldre man fick skäll för att han inte bokat tid på nätet. ”Ove har du e-legitimation?” ”Nej jag har min legitimation… mitt tjörkort i plånboken” Tänkte på far♥️” Ja, och jag har också tänkt på Far, flera gånger. ”Mitt tjörkort” – alltså, mitt lilla hjärta! Sedan fick jag tårar i ögat när jag läste i UnderbaraClaras blogg och vet inte ens varför. Jag behöver nog gråtknarka lite, gråten ligger liksom högt upp i halsen trots att jag egentligen mår väldigt bra!

Continue Reading

Ditten och Datten

Hej fredag!

Inga kommentarer

Hux flux så vaknade jag till den perfekta morgontemperaturen för öppet fönster med duntäcke. Nä, jag tror att mina norrländska gener har slagit igenom och jag kan inte fullt ut uppskatta högre temperaturer. Ge mig lite sol, fläkt och 10-20 grader så njuter jag. Det sydländska arvet ger sig tillkänna då det gäller temperaturerna neråt, så jag gillar ju inte heller att det blir för kallt! Jaja, så funkar jag.

Jag började morgonen med ett par timmars organiserat släktforskande då jag försökte fläta ihop en nära släkting som min syster hade hittat på 23andMe med resten av familjeträdet. Det visade sig bli ganska lätt med hjälp av det stora digitala sökverktyg vi har på Ancestry. Kvinnan är mammas syssling och barnbarn till Swan Olof Swansons lillasyster Agnes. Kommer du ihåg att jag hittade Swans gravsten på kyrkogården och bara visste att vi hade något gemensamt? Han är alltså min gamlamorfars äldste bror som emigrerade till Amerika för att senare komma tillbaka och avsluta sina dagar på barndomsön. Systern Agnes gav sig också hon av, det var fattigt här, men hon kom aldrig tillbaka. Hon gifte sig med en annan Sturköpojk då hon kom till USA och de fick med tiden fyra barn. (Jag har haft kontakt med en annan gren i den familjen, men har inte hört något om hur Agnes hade det.) Deras ende son är den dna-matchande släktingens far! Nu har jag sträckt ut en hand med ett hederligt gammalt brev och hoppas att hon vill prata lite! Det hade varit så fint att höra att Agnes fick ett bättre liv i USA än det fattiga och hopplösa hon reste från.

Continue Reading