Ditten och Datten

Före och efter.

8 januari, 2023 2 kommentarer

Nu börjar min telefon protestera över att den inte orkar mer. ”Jag är snart full. Jag tyar inte mer! Det finns inte mer utrymme. Jag är Inte kaputt, men finito!” Jag tömde telefonen på nästan allt utom bildminnen som inte hade med husrenoveringen att göra då den var ny för tre år sedan. Det är svårt att prioritera rätt. Det finns några appar som används ytterst sällan, men då de används är de toppen. Bildminnen som skapas av telefonen är ju också jätteroliga och så fort galleriet rensas finns det inga minnen att dela. Allt finns ju sparat och det går att lösa på annat sätt, det blir bara inte lika roligt. 256 GB är enormt stor lagringskapacitet, 192 upptas i dagsläget av mitt bildarkiv. Det märkliga iCloud finns som alternativ, alltså att i något märkligt moln ska alla bilder och dokument kunna vara tillgängliga från alla enheter. Det känns så märkligt och faktiskt inte helt tryggt. Sedan inser jag också att det kanske det är just det det är. Tryggt, alltså. Tappar jag min telefon eller har sönder den (det har ju hänt förut om man säger så) finns all information fortfarande kvar. Detta är mina förefunderingar, för vilket beslut som än kommer att fattas så måste det bli ett.

Före och efter, vilket radarpar. Googla bara ”före och efter” så får du se.

Uppenbarligen hade de flesta före/efter-par inte ens varit tillgängliga för några år sedan. Jag vill inte vara fördömande och fattar att folk känner sig piggare och fräschare av dessa typer av ingrepp, men vet också att det sällan räcker med ett ingrepp. Efter det första laggar resten av kroppen och det känns kanske som att det måste dras eller ersättas någon annanstans.

Vårt hem befinner sig i kaoset efter ett fåtal efter. När julen skulle plockas ihop drabbades jag av ett enormt organiseringsbehov. Först städade jag i köksskänken och på skrivbordet. Efter det städades julgrejer som aldrig används och som inte har något affektionsvärde ut. Grejer i fint skick samlas på samma ställe (ge bort/sälja), medan annat faktiskt slängs. När julgrejerna låg i sina lådor var det dags för ena garderoben, sedan pennlådan, och så var det hela arbetsrummet som fick en rejäl upprensning. Nu ligger spelen risigt till, för att inte tala om bokhyllorna. En timme om dagen har jag säkert lagt på detta och det känns så bra! Frågan är var jag nöjer mig. Vet ju att när jag väl kommit runt kommer det att vara dags att börja om där jag startade. Å andra sidan njuter jag fortfarande frukterna efter förra upprensningen och har verkligen ordning och reda i lådorna för mina olika handarbeten/pyssel och bland mina planttantsgrejer. De senare står antingen snyggt sorterade ute i stenladan eller i en kartong i sovrummet. Just det, ja. Den där kartongen är jätteful om än lagom stor. Den ska nog kunna få ett litet lyft! Du ser. Har det börjat fixas lite här blir det snart dags att dra lite där. Snart kommer det kanske att se ut ungefär motsvarande så där som gör det blir lite för mycket av både det ena och det andra.

Ditten och Datten

Bonusdag.

7 januari, 2023 Inga kommentarer

Jag hade sett fram emot en dag med en av mina bästa vänner igår, men sent blev dagen framflyttad på grund av sjukdom. Jag hade redan planerat bort denna tid, så helt plötsligt kändes det som att jag fick en hel eftermiddag i present! Det är så skönt med sådana extratimmar.

Det viktigaste var att komma ut på en promenad i snön eftersom den bara skulle vara på besök i en dag. Maken var fullt upptagen med att avsluta ett jobbprojekt, men sonen hakade på. Vi började med att besöka den nybyggda kakelugnen hos brorsan. Dess konstruktion är så fantastisk! Jag älskar värmen från vår kakelugn. Den är vänlig och generös, inte aggressiv eller allt för intensiv.

Motvinden gjorde att snön kändes som istappar i miniatyr och det gällde att sänka blicken för att skydda ögonen. Mössa, vantar och halsduk kändes som räddarna i nöden, men ännu trevligare hade det varit med en balaklava. (När vi kom in igen såg det ut som att vi hade varit på ansiktsbehandling, så blodcirkulationen var väl aktiverad.)

Den ensamma lilla fjolårssvanen fick mig att tänka på Den fula ankungen och jag hoppas att den snart hittar sitt sammanhang! Jag fascineras alltid av hur vinterfåglarna kan hålla sig varma. Fryser de någonsin och tänker att det är obehagligt, eller är det bara vad det är?

Det syns kanske inte, men snön var överallt. I vanliga fall känner man luften, men ser den inte. Igår var hela luften full av de där små istapparna och suddade ut landskapet runt omkring. Det gick uppenbarligen att se över till Järkö, men det var knappt. En promenad dit över isen känns långt, långt borta, men än är inte vintern slut.

Väl hemma fortsatte den stora julstädningen. Jag kompletterade juldekorationsinformationen med ett bilddokument som visar de olika textilierna, vem som har tillverkat dem och ungefär när. När vi skulle dela upp allt efter våra föräldrar försökte vi få till att alla syskon skulle ha textilier från mamma, mormor och farmor. Alla uppskattar inte den typen av saker, men jag tycker det är jätteviktigt att vårda arvet efter de som gått före. Jag är till exempel väldigt tacksam över att veta att min farfars farfar Håkan Håkanssons dagböcker finns kvar och skulle verkligen vilja få möjlighet att läsa dem. Det visade sig att han fick en liten Hulda strax innan han gick bort (både Håkan och grannfrun hade haft partners som gått bort) och jag vill veta om Håkan skrev något om Huldas mamma i sina böcker. Håkan var för övrigt mycket flink med pennan och jag tror att det hade varit en fröjd att få läsa hans texter!

Maken klippte ner granen i eldningsbara beståndsdelar och eldade med kvistarna i vedspisen. En uttorkad gran brinner som fnöske, det har vi sett förut. Jag ser för övrigt på denna bild att det är dags för en storrengöring av spisen. Det eldas friskt i den och lagas mat på den, så konstigt hade det varit om det inte hade synts, men jag vill ändå hålla efter den. Haha, ser också att ugnsgallret hamnade på sned efter senaste användningen. Vi har faktiskt använt ugnen en del den här vintern! Jag tycker annars att det är svårt att hålla en jämn temperatur, och rätt temperatur därtill.

Ditten och Datten

Julen är över no. 2.

6 januari, 2023 Inga kommentarer

Fråga svenskar när julen är över så kan du få alla möjliga svar. Det finns de som börjar plocka undan julgrejerna redan på annandagen. Många julrensar i mellandagarna för att bjuda in ”ljust och fräscht” till nyår. Rent officiellt är den kristna julen över idag, på trettondagen. Traditionsenligt brukade man i Sverige bygga på traditionen att ”konung Knut bad folket driva julen ut”. Den danske hertigen Knut Lavard blev helgonförklarad efter att han blivit mördad den 7 januari 1131. Denna dödsdag, dagen efter trettondagen, är det alltså som länge ansågs vara det officiella svenska julslutet. På 1600-talet flyttades Knuts namnsdag från 7 till 14 januari och helt plötsligt fick vi tjugo dagar efter jul, alltså tjugondag Knut. Tills dess väntar benhårda traditionalister med att dansa ut julen. Jag må vara traditionsbunden, men jag ogillar också barrande granar och känner mig ganska nöjd med vår grans insats redan nu.

Tomtarna kände jag mig också ganska mätt på då jag igår kväll packade ner dem och satte tillbaka orkidéerna i fönstersmygen där de bott. Jag upptäckte att den här stackaren hade blivit kvar i sitt silkespapper och aldrig fick en chans att leva livet i frihet! Han fick därför revansch och fick sträcka på benen lite medan jag dammade av och svepte in hans kamrater. Jag plockade också ner stjärnan i allrummet, så nu är det helt mörkt här uppe på övervåningen. Genast plockade jag upp den lilla skomakarlampan jag fick av min syster för länge sedan, men som aldrig kommit upp. Det må vara dyrt med el, men dagens lampor är mycket energisnåla och vi mår inte bra av att glida omkring i ett mörker där bara skärmar på våra telefoner och datorer bidrar med ljus.

Jag plockade mer eller mindre ihop hela julen när jag ändå var igång. Vi hade lagt redan undanplockade grejer på lite olika platser över hela huset, så det gällde att sätta på rätt glasögon för att inte missa något. Det är så irriterande att hitta någon som borde ligga nerpackat fram i februari. Jag vet att det kommer att hända precis som vanligt, men nu är åtminstone allt synligt insamlat. Mitt bästa julförvaringstips är att fixa trasiga grejer innan de åker ner för förvaring, eller att göra sig av med sådant som faktiskt aldrig används. Jag vill dock påpeka att man ändrar uppfattning om vad som är vackert/betydelsefullt med stigande ålder. Det går alltid att införskaffa något nytt då lusten infinner sig, men sådant som har stort affektionsvärde kan aldrig återskapas. Arvegods ska man vara försiktig med att göra sig av med, kanske ha en speciell låda med sådant till ens barn eller någon annan i släkten. Igår skrev jag faktiskt ett dokument med information om allt julrelaterat och lade i en av jullådorna. Lite om traditioner och var de kommer ifrån, lite om varifrån och när grejer har gjort entré i vår familjs liv.

Varje år blir jag förundrad över att det går att få ner allt i lådorna igen. Vi har två stora plastlådor med lock, en med adventsstjärnor och sådant som ska upp tidigt och en med tomteland, julstrumpor och annat som kanske inte direkt ska upp till första advent. Förutom dessa två lådor finns det en egen låda till julgransdekorationerna. Ljusstakarna ställs för sig ute i stenladans förvaringshyllor. Där står även julrelaterat porslin (jultallrikarna jag samlat på mig, några krukor och fat) och julgransfoten.

Inne i vår förvaringsgarderob har jultextilierna en egen låda, de gillar inte fukten i ladan. De flesta är upprullade på hushållspappersrullar som blivit inklädda i aluminiumfolie eller stadiga rullar från presentpapper. Det finns också en superlyxrulle som jag fick en julklappshandduk upprullad på från min svärmor. Det här är vackert hantverk och jag blir sugen på att göra de andra rullarna i lådan så här vackra. Det gör ingenting att det bara är jag som vet att de ligger där. (Nu vet ju du också, förresten.) I denna låda finns även tomtekläderna och några extra tomteluvor.

De lite större dukarna har jag upphängda bland kläderna på en kjolgalge. Gillar man jul så gör man. Dukarna till matbordet ligger alla tillsammans i en egen låda, oavsett färg och säsong då de mest används. Med det är nog förvaringen av allt inredningsjuligt redovisad för i minsta detalj.

Ditten och Datten

Väderrelaterade frågor och funderingar runt åldrande.

4 januari, 2023 Inga kommentarer

Jag fortsätter följa SGU:s rapporter för att se om det blir någon förbättring gällande våra vattenreserver. Det går mot rätt håll och med tanke på hur prognosen ser ut den närmaste veckan fortsätter våra förråd att fyllas på. Det regnar och blåser så det står härliga till vilket påverkar spotpriset på el till det bättre, så häromdagen dristade jag mig till att ta igen de senaste månadernas försiktighet att använda tvättmaskinen och körde tre på samma dag.

Den stora minskningen man ser i slutet på december gällande vår förbrukning tolkar jag som beroende på att vi stängt av golvvärmen i badrummet, har sänkt ingångstemperaturen för värmepumpen (fortfarande inga varma element), eldar varje dag och använder vedspisen till matlagning i större utsträckning. Adventsljusen har stått på mer eller mindre dygnet runt som alltid. Det blir intressant att se hur stor differensen mellan minskad förbrukning och ökad kostnad kommer att visa sig på nästa elräkning.

När jag såg solen igår och samtidigt kände mig mer eller mindre frisk blev jag ivrig att komma ut och fira med en promenad. Det var som att vi fick en liten andningspaus mellan regnmolnen! Den som har riktigt bra syn ser hindret längre fram på vägen. Vid det här laget hade jag inte hunnit upptäcka det än, utan var fullt fokuserad på att andas och njuta.

När jag kom fram hit stod dock markägaren vars träd hade fallit rätt över vägen och kliade sig i huvudet. Jag skickade maken och en handsåg för att hjälpa mannen och sprang hem till grannen för att fråga om han möjligtvis hade en motorsåg i sin maskinpark. Det hade han lyckligtvis, annars hade väl den stackars mannen stått där och sågat fortfarande. Maken hann göra en insats, men med motorsåg gick det undan och de båda träden var snart uppsågade i lagom stora vedklabbar. Markägare nummer två (frun) hade vid det laget anlänt och sa att det var väl snart dags också för resten av skogen att falla. Det visade sig att männen på bilden är sysslingar, så efter att ha uppdaterat sig om att de faktiskt hade koll på varandra släktskvallervägen var uppdraget slutfört.

Jag kom hem och funderade lite över vad som sagts i mötet vid fälleträden och skickade en tacksam tanke till min friska kropp. Vad gör åldrande med oss? Vad kan vi göra för att hantera en åldrande kropp och acceptera de förändringar som sker? Vad kan vi göra för att slippa några av de besvär som är så vanliga vid en stigande ålder? Jag lade upp bilden här ovan på Facebook och frågade: Varför är vi så rädda för att se ut att vara lika många år som vi har levat? Jag blev förvånad över hur många som delade med sig av sina tankar, och tacksam! Det var lätt att konstatera att känslor runt åldrande är komplicerade. Några av kommentarerna:

Vilken vacker kvinna på bilden!
Önskar jag hade fler foton på farmor o mormors vackra rynkiga ansikten.
Jag tycker gråa hår och rynkor är vackert. Jag förknippar det med livserfarenhet och visdom.
Åldrande har mycket låg status i Sverige och som du är inne på förknippas ungt och friskt med högre värde.
Silverslingor ger det lite pondus och charm, var stolt över att du åldras naturligt.
Den ena tanken är att man kan vara rädd för att kroppen åldras vilket egentligen inte är så skoj. Den andra tanken är att man vill känna sig fin och pigg.
Also… could fear of aging basically be fear of death?
Att göra det bästa av det man har är väl att ta hand om sig själv, att sluta göra det kan oxå vara ett tecken på resignation tänker jag.
Men visst känns det lite tungt att kroppen åldras och inte har samma stuns som en gång i tiden.
Försöker vårda mitt yttre med rikligt med sömn och motion.
Att jag sedan brottas med att mitt mörka svall blir mer och mer grått, eller att jag ser att huden inte är ungdomlig längre mm, det tror jag är ett tecken på den form av hjärntvätt vi utsätts för på alla typer av plattformar gällande utseende över lag.
Jag tänker såhär, att om man tänker själv vad man mår bäst av så behöver man inte bekymra sig så mycket.
Tydligen ska det nyligen ha varit nån sorts spektakel i media över att Sarah Jessica Parker hade visat sig utomhus utan smink och med grått hår och det var inte ok, eller så var det fantastiskt. Att det inte var varken dåligt eller bra utan bara normalt är väl det stora problemet.
Jag känner igen mig men känner samtidigt att jag är för ung för att bli gammal, det kanske är där problemet ligger?
Sociala medier förstör våra liv. På många sätt. Skaffa hund, ut o spring o skit i yta!

Ditten och Datten

Gott nytt år!

31 december, 2022 Inga kommentarer

Tack för allt 2022! För sött och salt, för lätt och tungt, för stort och smått.

Tomtenissens röda ljus skulle ha tänts på julafton, men det blev aldrig av. I morse fick därför tjejerna njuta av det medan de förberedde sig för hemfärd. Nu är de avlämnade vid tåget och vi håller tummar och tår för att resan till Stockholm går smidigt. Det är så trist att behöva säga att förväntningarna på att allt går precis som planerat är väldigt låga, men under sker än idag. Det har varit så mysigt att ha dem hem-hemma! Nu åkte de hem för att fira nyår med vänner och make. Sonen blir kvar hos oss gamlingar och får på köpet en lugn nyårsafton med god mat inplanerad. Pannacotta står på väntan och resten tar vi oss an lite senare i eftermiddag. Det blir nog tid till det också.

Jag gillar att anstränga mig liiiite extra då det vankas fest. Ikväll kommer syster, svåger och ett syskonbarn. Våra dessertglas i plast har varit med på många fester och ser alltid lite sunkiga ut efter diskmaskinsdisk. Imorse gav jag dem därför en sköljning i hett vatten för att sedan torka dem med diskhandduk. Vilken skillnad! Samma sak ska göras med med besticken – dukningen lyfter med små och lätta ansträngningar som att sköljtorka det man dukar med om man tar det direkt från skåp och lådor. Oavsett om du väljer att äta direkt ur en frysmatslåda eller värmer rester i en kastrull hoppas jag att du får ett fint slut på detta året. Jag tror att 2023 har mycket fint att bjuda på. Peace!

Ditten och Datten

När ens intressen går ihop och alstrar god energi.

30 december, 2022 6 kommentarer

Äldsta dottern hade bara ett önskemål för de här mellandagarna, nämligen att få in ett besök på Pingstkyrkans Second Hand. Jag hade inget att invända emot detta. För oss i Karlskrona är detta det trevligaste second hand-stället och det som bjuder på störst variation i utbud om än inte alltid det fyndigaste.

När vi väl var på plats såg jag genast att julgrejerna var nedsatta i pris, men att det inte fanns så mycket kvar. Jag fokuserade istället på de andra hyllorna. Framför allt letade jag efter stora handdukar i gott skick för att kunna använda till de där brokiga morgonrockarna jag gillar så mycket. Det fanns många handdukar, men bara ett fåtal som jag var intresserad av. Jag plockade även på mig en jättesöt tvättpåse till min secondhandjägarkompis. 25 kronor, handbroderad och med bara en liten slitskada som hon får fixa själv. När korgen var full av textilier slank det ner både ett och annat lite mer ömtåligt. Vår brokiga finglassamling kompletterades av ett nytt par, presentlådans ge bort-vaser är nu några fler och så hittade jag en otroligt söt liten Rörstrand-kanna i perfekt skick. Värmeljusduvan var skitig och gavs i princip bort och när jag hittade ett örtkar till mitt hemgjorda sellerisalt blev jag jätteglad! Finaste fyndet var nog den lätt isblå kristallvas nummer 990 från Strömbergshyttan som kostade 45 kronor. Skitig och dan, med en ful beläggning som jag visste skulle vara lätt att bli av med. Efter en stund vid diskhon såg alla grejer ut som nya och jag behövde inte ångra några inköp.

Tyvärr glömde jag att ta kort på stekpannan från Nilsjohan som jag övertalade dottern att köpa för 75 kronor innan den fick gå genom lite hårdhänt kärlek. Hon var ytterst tveksam till inköpet då hon hade svårt att se bortom beläggningarna, men jag lovade henne att den skulle bli som ny. Lo and behold! Efter att ha smörjt in den med såpa och låtit den stå i 50°C i ugnen i en timme och sedan skrubbat den ren med Svinto gick den nästan inte att känna igen mer än till formen.

Dylika pinaler är inte bara bra till att försvara sig med! De äro även synnerligen goda matlagningsdon. Det fanns visst en del annat på kvittot också, men ingenting som inte nu har en plan för sitt fortsatta existensberättigande. Finns det något särskilt du är på jakt efter i second hand-svängen?

Ditten och Datten

Året i backspegeln, del två.

30 december, 2022 Inga kommentarer

Ett liv består inte bara av fina pusselbitar, utan även sådana som utan något sammanhang ter sig rätt meningslösa eller rentav inte ser ut att passa över huvud taget. Ja, vill man ha ett pussel färdigt är det bara att acceptera att det inte går att välja att trycka dit bitar från någon annans pussel för att man gillar dem bättre än sina egna. De pussel jag pratar om kan bara byggas i efterhand, när dagarna redan har lagts till historien. Jag kan inte planera om när pusslet redan är färdigsågat och redo att pusslas ihop. Vill jag göra något får jag se till att jobba med själva motivet redan innan det blivit tryckt.

Är du som jag är dina konstnärliga resurser ännu inte fulländade och det finns ännu mycket kvar att jobba med. Jag är dock duktig på att visualisera och tänka mig hur jag hade önskat att mitt liv skulle se ut. Vill jag översätta det till hur jag kan lära mig att styra hur motivet målas upp behöver jag bli bättre på att omsätta tanke till handling. Jag visade i mitt förra inlägg vilka bitar och motiv som jag verkligen gillade under året som gått. Idag tänkte jag filosofera lite allmänt runt vad som skulle kunna förbättras och tar hjälp av min egen version av Livshjulet. (Det finns många olika varianter, bara att googla.) Detta blir även en möjlighet att spana framåt!

Fysisk hälsa

Maken har redan utnämnt 2023 till Hälsans år. Jag känner mig jättenöjd med året som gått, men jag har verkligen försummat min kropp som genomgår en stor och omvälvande förvandling på väg in i klimakteriet. Jag har läst på mycket och känner mig i fas rent teoretiskt med vad som händer, men vet att det finns stor praktisk utvecklingspotential inom det här området.

Mental hälsa

Jag känner mig mentalt mycket stark och fortsätter samtidigt utvecklas inom det här området i takt med att jag fortbildar mig som samtalsterapeut. Jag ser fram emot att läsa ännu mer spännande litteratur och lära mig fler tekniker att hantera mentala utmaningar på samtidigt som jag lär mig mer om hur jag kan möta mina klienters behov.

Andlig hälsa

Här finns det att jobba med, men detta är ett område som jag känner mig trygg i att manövrera. Jag prioriterade aldrig pilgrimsvandringen jag hade planerat för, men nu har jag ett datum då jag behöver vara både fysiskt, mentalt och andligt boostad för att få så mycket som möjligt ut av specifikt denna upplevelse.

Relationer

Just relationer är ett område som jag brukar ge toppbetyg då jag kalibrerar mitt livshjul. Delområdena jag prioriterar är maken, lilla familjen, stora familjen (min och makens ursprungsfamiljer/släkten), vänner och bekanta. Eftersom relationer är något som intresserar mig mycket och även ger mig stort utbyte är jag alltid ”duktig” på att ge tid och energi till dessa. Det finns så mycket roligt att se fram emot här under året! (Och utmaningar, för den delen. Så fort andra människor än en själv är inblandade är det svårt att detaljplanera, så det är bara att lära sig att vara kreativ, flexibel och duktig både på att ge och ta.)

Hemmet

Oooooh, älskar vårt hem, men här finns att göra! Två garderobsdörrlösningar, en ful övergång i trappan upp till övervåningen, fönsterfoder på övervåningens toa, färdigställa verandan och bättre förvaring ute i ladan har åkt längst upp i den jättelånga ”att göra”-listan och känns ändå som genomförbara projekt.

Ekonomi

Hela samhället påverkas av stora skälvningar och jag är tacksam över både uppfostran och modesta vanor som ger stabilitet mitt i oredan. Det finns ändå både utvecklingspotential och lösa planer.

Yrkesliv

Jag har en önskan om att utveckla min verksamhet MB Terapi. Jag älskar mitt yrke och känner mig tacksam över att ha ett yrke som jag upplever som mycket meningsfullt och givande samtidigt som det känns fantastiskt att kunna hjälpa medmänniskor att navigera i en snårig vardag.

Fritid

När jag har jobbat, skött min hälsa, gett mina relationer näring, tagit hand om allt som en planttant ska stå i och deltagit i musikrelaterade aktiviteter finns inte så stor önskan att trycka in mer. Kalligrafi, stickning (och annat handarbete) samt resor är sådant som är härligt och väl beprövat. När det gäller nytt och spännande ekar det dock. Hoho, hoho! Inte för att jag längtar efter något särskilt, jag känner mig mycket nöjd under min korkek, men kanske borde jag sätta mig ner och begrunda hur jag kan vidga mitt sinne lite mer så jag inte alldeles torkar ihop.

Det om detta, alltså. Nu har jag alltså skissat lite så jag kan ana konturerna på hur jag vill att det här pusslet ska se ut! Jag gillar verkligen det jag ser om jag kisar lite med ögonen…

Ditten och Datten

Året i backspegeln, del ett.

29 december, 2022 Inga kommentarer

Jag älskar att läsa folks sammanfattningar, funderingar runt skeenden och utvärderingar. Idag tänkte jag fortsätta mina egna sådana funderingar (de om årsordet har jag redan delat med mig) genom att välja en favoritbild från varje månad, några av de finaste pusselbitarna i mitt liv. Det finns andra som är ganska fula eller inte särskilt utmärkande, men det hoppas jag att du förstår utan att jag talar om det. Håll till godo!

Januari

Insikten om att mitt årsord FRAMÅTANDA påverkat mig djupare än jag trodde får denna bild symbolisera. ”Det e lite tlångt” – jag bestämde mig för att jag ville styra om mina tankar, ge mig själv möjligheten att vara en mer optimistisk människa. Uppdraget har lyckats bättre än jag kunde drömma om.

Februari

Mosshjärtat från en av årets alla promenader i närområdet påminner om att jag fortfarande älskar att bo här och absolut inte tar all skönhet för given. Känslan av att vara instängd har då och då drabbat mig det senaste året, möjligtvis en rest av pandemirestriktioner och debattklimatet i både Sverige och världen. Jag har som vuxen upprepat mantrat ”den som ändå kunde flytta till en öde ö” på mina ”alla är idioter-dagar”. Sturkö är väl inte direkt öde, men här finns både fysiskt och känslomässigt utrymme när jag behöver det.

Mars

Brorsdotterns fantastiska konstverk påminner om att även i stunder av djup förtvivlan våga lita på att det kommer bättre dagar. Vi människor söker så ofta den odefinierbara lyckan och det är då lätt att missa de små guldkorn som kanske inte gör så mycket väsen av sig, men som vid utvärdering visar sig utgöra ”BRA!”.

April

Min duktiga svägerska tog bröllopsbilderna då lillastesyster gifte sig i april. Det här fotot påminde återigen om vilken skatt jag har i tryggheten av mina syskon, vår tyska extrasyster och en stor och omtänksam släkt. (Blekingedräkten jag har på mig sydde mammisen och brudklänningen som hennes kusin sydde 1969 fick nytt liv till detta speciella tillfälle.)

Maj

Musiken! Musiken. Vad vore livet utan? Jag skämtar om min hörselnedsättning (som inte är allvarlig, men störande), men påminns om hur viktigt det är att jag ger tid och utrymme både till att utöva och njuta av andras sammanvävda toner. Inte bara som skval i bakgrunden, utan som utveckling. För några månader sedan läste jag om att hjärnan gympas av att lyssna på nya tongångar. Musik är helt enkelt en investering i framtida hjärnhälsa.

Juni

Jag älskar verkligen att vara en planttant. Den här tiden på åren då jag mest ägnar enstaka tankar åt vad jag vill satsa på i mina odlingsbäddar nästa år eller hämtar in lite grönkål i trädgårdslandet påminner det här fotot om att jag fortfarande väljer att jobba hårt med allt det gröna. Detta är alltså ett val och jag gör det både för att det ger oss obesprutad mat med högt näringsvärde (inbillar jag mig) och för att jobbet ger min själ ett lugn den mår bra av. Och så mycket glädje som vida överskrider sorgen över jordloppors, kålfjärilslarvers och rådjurs glupskhet.

Juli

Läckra pizzor gräddade i pizzaugnen i Bredavik. Mat som får smaklökarna att krulla sig och som tillför mer än bukfylla. I perioder är jag bra på att laga sådan mat. Det behöver inte alls vara krångligt, ibland är det enkla och sparsmakade det allra bästa, men det kräver lite eftertanke och planering. Jag hade många fina smakupplevelser 2022 och ser fram emot fler under det kommande året.

Augusti

Den som väntar på något gott behöver inte vänta förgäves! En lång väntan kan verkligen göra att något uppskattas så mycket mer. Bröllop 2020, fest 2022. Planen var Skansen, men Sturkö (både Uttorp och Bredavik) blev en mer än värdig räddare i nöden. Vilken dag vi fick till slut! All vånda känns nu mycket avlägsen och min tacksamhet idag är otroligt varm. Vilka insatser våra familjemedlemmar gjorde! Kreativt, praktiskt, deltagarmässigt! Planering, gräsklippning, pizzabakning, lekledning, städning, engagemang, omtanke… Tänk vad fint det kan vara när mänskligheten visar sin allra vackraste sida.

September

Skapande september. Vilken kreativ boost jag fick! Kanske det allra roligaste projektet jag tog mig an under året som snart nått sitt slut. Vissa dagar fick jag utmana mig själv mer än andra, somliga projekt blev estetiskt tilltalande medan andra mest var trevlig och utmanande hjärngympa. Förhoppningsvis kommer jag ihåg detta om nio månader då det kan vara dags igen.

Oktober

Oktober fortsätter vara min favoritmånad. Jag behöver skönhet i mitt liv och under den här månaden brukar jag tanka just detta i stora mått! Kikar jag bland mina oktoberinlägg här i bloggen ser jag att jag kan använda bilderna från denna månad till snuttefilt då livet känns grått och trist.

November

Jag trodde att jag inte behövde resa längre, men systersonens bröllop i Skottland i november visade att jag hade FEL. Eller behöver och behöver, min överlevnad hänger knappast på detta, men nya vyer vidgar sinnet! Att ta sig ut från sitt vardagliga sammanhang bjuder på spänning, men påminner också om allt man har att vara tacksam för som kanske tas för givet.

December

Slutligen får bilden från igår kväll som ligger uppladdad i mediebiblioteket, men inte hamnat i något blogginlägg än, symbolisera lyckan som inte behöver jagas. ”Stunder av lycka, små ögonblick av ro ibland.” Tjusigare än såhär behöver inte livet vara. Ett stökigt kök, ett pussel, värmen från en vedspis och människor som tar mig precis som jag är. Trots att de har sett mig i mina värsta stunder älskar de mig. Tack 2022.

Ditten och Datten

God fortsättning!

26 december, 2022 Inga kommentarer

Men hej! Nu har alltså julen dragit igång på riktigt och vi är inne på dag två av tolv. Blir alltid lika konfunderad över oss svenskar, att vi så gärna firar allt i förskott och sedan är klara när själva dagen är här. Aftnar är liksom våra dagar! Undrar hur många som ägnar sin annandag till att plocka bort julen? Inte jag i alla fall. Egentligen tänkte jag åka in till Fredrikskyrkan och sjunga i annandagskören, men nästäppa och basröst sätter stopp för de planerna. Igår var vi en sväng i kyrkan och fick uppleva en fin stund med vacker musik och läsning. Vår yngsta sjöng En stjärna lyser så klar, en av mina moderna julfavoriter. Efteråt åkte vi vidare mot Karlskrona och syrrans hem. Hon hade dukat upp en trevlig buffé med allt från egen äppelglögg till dopp i grytan. Ska det ätas så ska det.

Älskade alla deras tre smågranar! Fördelen med att ha egen skog är att man kan välja och vraka, men i år var det svårt att hitta något i mellanstorlek. Älskar dock de här små knubbiga versionerna av rödgran! Det är så fint med gamla glaspumlor. Jag är fascinerad av att katten i hushållet låter granarna vara ifred, men den katten är sin egen på många olika sätt och vis.

En av de sötaste ljusslingor jag sett! Lampskärmarna har samlats ihop från olika håll. En jättefin inredningsdetalj tycker jag. Ja, hela detta hem är full av vackra och speciella inredningsdetaljer. Det är så mysigt!

Jag har tagit så få (och ofta konstiga eller irrelevanta) foton de senaste månaderna att jag verkligen känner att det är dags att göra en uppryckning. Jag har sagt det vid flera tillfällen, men har ännu inte gjort något åt det. En vacker dag… Jag får vara glad att åtminstone maken och yngsta dottern hamnade på kort igår. De andra fanns där också trots att de inte syns här. Vi lagade hjortgryta tillsammans och det var så otroligt gott! Svågern och brorsan är båda med i jaktlag i Klackamåla och även när de inte skjuter själva får de vara med och dela på potten. Varg har tydligen siktats där och minst en hund har fallit offer för den. För mig är varg något exotiskt och främmande, dessa mytiska varelser hör hemma i Sibirien eller möjligtvis i nostalgiska böcker som Astrid Lindgrens där det grävs varggropar. Spännande hur som helst. Just igår var jag extra tacksam över att få möjlighet att få dela denna måltid. Receptet vi följde hittar du här och jag kan varmt rekommendera det. Dessutom blev ris à la Maltan bättre än någonsin. Syrran kokade lite sockerlag som vi hade i risgrynsgröten och grädden var rätt hårt vispad. Lite vaniljsocker (aldrig, aldrig vanillinsocker) och filéade apelsinklyftor i bitar – sedan var det biff! Apelsinerna var väldigt saftiga, så extrasaften serverades i en liten kanna till för de som ville (jag, till exempel). Så, så gott! Och det var den juldagen. Idag steg jag upp klockan nio till ett tyst hus och våra ungdomar sover fortfarande trots att klockan visar 12:02. Eftersom vi ändå inte tänker göra ett skapandes dyft idag så är det väl bara att låta det vara så. Jag tänker dega, gå en liten runda och tända ljus på gravarna för att inte förslappas totalt, äta godis och titta på teve. Får väl städa upp lite arbetsrummet/julklappsinslagningsstationen så inte äldsta dottern förskräckes då hon kommer sent ikväll. Men som sagt, annars ingeningeningenting. Peace!

Ditten och Datten

God jul!

25 december, 2022 4 kommentarer

Så fort julklappspapperet är slängt i sopsäckar, på elden eller i återvinningen blir svenskar ivriga att lägga julen bakom sig. Detta trots att vi alltså idag är inne på dag ett av julens tolv dagar. Själv älskar jag alla extra ljuskällor och myset de ger och jag hoppas att vi orkar hålla ut åtminstone tills en av alla amaryllisar behagar slå ut. Två stycken har fortfarande chans att lyckas med sin uppgift innan nyår, men jag hyser tvivel. Det är ändå roligt att så många står i knopp och min gissning är att vi kan komma att benämna 2023 som ”amaryllisens år”.

Hälsans år 2023 känns för övrigt inom räckhåll, men innan vi är där ska det ätas upp lite mer julgodis. Igår hade vi en fantastisk mysig julafton med familj på makens sida. Vi åt, åt lite mer, fick titta på Kalle Anka på en bärbar dator eftersom vår Apple-teve tydligen är för gammal för att klara SVT:s nya krav, spelade spel och körde julklappsleken där svärfar hade trollat med tärningen och vann stort tills han satt med kvällens största hög julisar (men han är lika generös som Robin Hood, så ingen anledning att sura över det), åt lite mer, pratade och pratade och pratade. Ja, och lyssnade på julig hissmusik från en JBL-högtalare. Vi får kalla detta ”Potatisjulen 2022” då jag glömde sätta på potatisen och maken sedan kokade cirka sex halverade potatisar till tio personer (till nattamaten fanns det sedan lite mer nykokt potatis, så det blev i alla fall ingen total potatiskatastrof). Sent omsider, när alla hade åkt hem och klockan närmade sig midnatt, hade vi paketöppning i familjen. Hur mysigt som helst! Det blev helt enkelt en jul, jul, strålande jul. Dottern och svärsonen fick vara med via FaceTime och det fanns åter möjlighet att förundras över teknikens möjligheter att kunna vara nära trots långa avstånd. Nu fortsätter vi julen i kyrkan och åker sedan vidare hem till syrran och hennes familj. Julen varar än till påska! (Eller hur var det nu igen?)

← Föregående 1 … 54 55 56 57 58 … 251 Nästa →