Ditten och Datten

Alla helgons dag.

2 kommentarer

I år är första året sedan 2017 som jag inte fått introducera vår svenska allhelgonahelg till utländska, tonåriga studenter. Vi har ingen helårs- eller halvårsplacerad student från Explorius här i Karlskrona 2023/2024, men väntar en tjej från Nya Zeeland som kommer till Kallinge på sitt sommarlov (sena november till tidiga februari). Hur som helst har jag verkligen tyckt om att gå en runda på de upplysta kyrkogårdarna med de här ungdomarna. Somliga har tyckt att det har varit lite läskigt, en del har över huvud taget inte brytt sig (tonåringar…) och åter andra har tagit till sig det fina.

Istället för att göra allhelgona till ett inlärningstillfälle hade jag i år istället möjlighet att uppleva den här stunden med min syster och delar av hennes familj. Lite extra fint och jättemysigt.

Här på Sturkö ligger många släktingar begravda eftersom min mormor kom härifrån. Den senaste begravningen av en släkting var mammas syssling. ”De går en efter en”, sa min morbror i USA då jag berättade för honom. Och så är det med livet. Döden kommer som ett oundvikligt avbrott av allt det där levande vare sig det kommer förr eller senare. Jag tror ju inte att mina kära befinner sig på kyrkogården, men jag gillar att gå dit för att tänka lite extra på dem och deras livsverk.

Hela helgen har kyrkan hållit öppet för besökare. Jag älskar att gå och tända ljus till minnet av olika släktingar och vänner, det är inget nytt. En av kyrkvärdarna berättade att han uppskattade att få känna alla känslor som uttrycks i kyrkorummet den här helgen. Somliga kommer in för en gratis kopp kaffe, lite muffins och sällskap, en del tänder liksom jag ljus, andra är i djup sorg och sitter en stund i kyrkbänken och gråter.

Båten i minneslunden är alltid lika vacker under den här tiden då den är full av tända ljus. På många av kyrkogårdens stenar står ”fiskaren” även om fiskerinäringen tagit många steg tillbaka under min livstid. Båtar är dock fortfarande en viktig del av många öbors liv och därmed blir symbolismen att ta båten bort från livet väldigt fin tycker jag.

Min syster hade gjort en fantastisk bas till pumpalatte, typ min favvo-favoritdryck sedan USA-tiden. Så gott och så kärleksfullt att tänka på mig och ta med en så fin fikapresent. Jag längtar redan till ikväll då jag kommer hem från Fredrikskyrkans minneskonsert och får ta en kopp för att processa dagen. Just denna konsert tillhör också mina favoriter. Jag älskar musiken vi framför, texterna som läses, ljusen som tänds för de som fått avsluta sin livsgärning i år. Har du något förhållande till allhelgonahelgen, eller går den dig obemärkt förbi?

Continue Reading

Ditten och Datten

Det spökar här hemma.

Inga kommentarer

När lillastesyster och hennes familj kom hit för att sova över hade hon med sig lite fina presenter, bland annat kompletterande spöken till ljusgrenen! Så roligt att hon har koll på att dekorationerna här hemma förändras i takt med att en årstid går in i en annan eller att någon speciell helg står för dörren. När vi skulle upp till Stockholm blev det lite stressigt. Halloweenlådan blev därför kvar ouppackad i ladan, men det fixade jag till igår. Sisådär en veckas Halloween i huset är nog precis lagom. Gasvävsspökena tillhör mina ljusgrensfavoriter alla kategorier trots att jag egentligen inte gillar Halloween. De små urgulliga virkade spökena blev ett perfekt komplement! De ser ut att vara gjorda av virkade glasunderlägg som har stärkts och dekorerats med ögon och läskiga munnar, samt upphängningssnöre. Jag har liknande underlägg som jag tänkte stärka och torka plant för att förädla dem till snöflingor att hänga i granen.

Detta foto blev så väldigt myspysigt att jag valde att göra om det till dramatiskt svartvitt för att åtminstone ge sken av läskighet. Nu är frågan om jag ska ta mig tid till att skära ut mönster i den överblivna pumpan som står här ute till själva dagen imorgon. Den märkliga frågan ”När går man Halloween?” är ett tydligt tecken på att folk har noll koll på vad Halloween egentligen är och att det kanske borde vara på sin plats att ta reda på det innan man ger sig in i firandet. Svaret är att om man är ute efter att tigga godis utklädd i läskiga eller söta utstyrslar finns det bara ett datum att hålla reda på, nämligen den 31 oktober. Detta datum gäller varje år, så det kan vara på sin plats att lära sig det om man är en person eller familj som uppmärksammar högtiden. Personer, oavsett ålder och gullighet, kan inte förvänta sig att casha in något i tiggarsäcken om man kommer något annat datum, men kan inte heller förvänta sig att svenska hushåll förberett något godis alls eftersom detta är en utomsocknes högtid. Vill man ändå fira kan man göra upp med grannarna på sin gata eller liknande att alla som är med på ”bus eller godis” har sin utebelysning tänd, eller kanske har en motivpumpa med tänt ljus stående vid vägen. (Så gör man på många ställen i USA varifrån seden som den ser ut idag har emigrerat.) Vill man välja datum själv eller slippa riskera besvikelse över tråkmånsar som inte vill dela ut något godis kan man arrangera ”trunk or treat”, ett modernare sätt att fira. Här hittar du allt du behöver veta om detta fenomen!

Continue Reading

Ditten och Datten

Spretiga tankar i rodnande morgonljus.

2 kommentarer

Vaknar klockan fem och undrar hur det är möjligt eftersom jag lade mig vid midnatt efter en lååång resa hem med stopp i Nyköping, Söderköping, Mörtfors och Kalmar för att hålla mig alert hela vägen, men inser sedan att det ju har skett en tidsförskjutning inatt! Vad skönt med en extra timme, och vilken tur att det inte var åt andra hållet.

Jag brukar ta det lugnt med storstädning och tvätt på söndagar, detta är verkligen min vilodag. Trots det stoppar jag in två röda 100-kronorsklänningar som inköptes i Nynäshamn på Stadsmissionen i tvättmaskinen på finprogrammet. En av dem är en Gudrun Sjödén med guldpaljetter på ballongkjolen och den andra är en härligt prickig omlottklänning i viskos som får mig att bli glad. Fortsättning efter paus— Under min bortavaro har det blivit stopp i avloppet i tvättrummet och nu är det sankmark där inne. Jag skulle ha väntat med tvätten tills imorgon. Tur att jag har A i avloppshantering.

Det är två dagar kvar på oktober. Första november drar Trettio tacksamma dagar igång igen och jag är verkligen laddad! Med allt stök som pågår i världen kan det behövas en hjärtats förändring för själen. Jag vet numera oftast var jag har mitt tacksamhetsfokus, men det betyder inte att den här månaden betyder mindre för mig, inte alls. Skjutsen jag får är alltid lika välkommen. En tacksamhetsskjuts rätt in i ugnen har jag annars fått av lilla barnbarnet. Jag har redan ett hundratal fotografier på henne i mobilen, vilket är ytterst tacksamt nu när hon befinner sig så långt borta. Det behöver liksom inte grävas efter rätt känslor.

När jag nu sitter här med min egen tekopp, vid min egen dator och med min egen utsikt har jag något rastlöst i själen som får mina ben att hoppa på samma sätt som min morbrors alltid gör. Finns det tålamod att hämta för denna rastlöshet? Jag vet inte, faktiskt. Hörde uttrycket ”det hastar” för ett tag sedan. Efter alla år av ”lev i nuet” verkar nu andra ideal styra världen. I en vecka har jag levt med dessa tankar cirkulerande runt hur dessa två uttryck kan kombineras och ge styrka till varandra. Jag känner mer än någonsin att det hastar för mig, men också att jag går under om jag inte landar i stunden som utspelar sig nu med jämna mellanrum. Prioriteringarna har skiftat, oegentligheter får inte längre plats i den nya verkligheten. Är det ånger jag känner? Tänker att jag vet bättre, att jag gjort upp för länge sedan med förlåtelse och prioriteringar som hade sett annorlunda ut om jag varit jag för många år sedan. Ja, men just det. Det var så det var. Jaja, men nu blev det så. Och med det öppnas fönstret till den här dagen.

Continue Reading

Ditten och Datten

Hur kan någon vara så ljuvlig?

2 kommentarer

Jag lovar att återkomma i något slags bloggnormaltillstånd igen, men mina tankar har under de senaste veckorna varit helt fokuserade på detta lilla liv. Idag åker jag tillbaka hem igen efter två veckor med familjen i Nynäshamn/Stockholm. Att då ägna flera morgontimmar med mormorsmys kändes absolut nödvändigt. Hon är så otroligt fin, den lilla dotterdottern! Är inte detta är ett mirakel så vet jag inte vad som är det…

Continue Reading

Ditten och Datten

Snapshot från hem med nyfödd bebis.

4 kommentarer

”Du vet att spädisen inte är din?” Makens fråga var såklart helt berättigad eftersom jag hade skickat flera selfies på mig och Lillan. De nyblivna föräldrarna tar dock ytterst väl hand om sitt barn och jag tar bara Lillan lite extra under vargtimmarna och lite till så föräldrarna inte hamnar jättemycket på minus gällande sömn redan innan de hunnit sätta fart på det här föräldraskapet. Åh, vi bor så långt borta! Det gäller att mysa innan jag åker hem igen.

Continue Reading

Ditten och Datten

Att lära upp nästa generation.

Inga kommentarer

När jag tar tid att begrunda all kunskap jag sitter på och alla intressen jag har så kan jag ofta härleda grunden till min barndom. Föräldrar, släktingar och lärare av olika slag har inspirerat och lärt ut och med tiden har min kunskap vuxit och jag har sedan kunnat dela med mig till andra. Något av det bästa jag vet är att få lära ut och se andra lära sig. Att som lärare få vara med om Aha-upplevelser är verkligen en ynnest! Igår var det maken som var lärare till systersonen. Hjälp till självhjälp, grund till oberoende. Fint att se, och hoppfullt för framtiden.

Continue Reading

Ditten och Datten

Ganska fula foton, men härligt innehåll.

Inga kommentarer

Nu var det länge sedan servern bråkade, men igår var det dags igen. Bloggen låg tidvis nere och jag ägnade mig åt annat än att skriva blogginlägg. Trevligt var det, gott var det, inspirerande var det. ”Snygga foton blev det” hade jag velat säga, men där tog det stopp. Fotoalbumet från de senaste dagarna innehåller nämligen osedvanligt många rätt dåliga kort. Så kan det bli!

Efter en kort natts sömn var det bara att pallra sig upp. Anledningen var den bästa, nämligen att fira systersonens femtonårsdag. Grabben är värd allt firande i världen! Hans syster är aspirerande festfixare och styrde upp allt med den äran. Vi hann äta både fruktsallad och godis innan klockan slagit åtta.

Så småningom hamnade jag hos yngsta dottern för att lämna ytterligare några grejer som hon behövde efter senaste flytten. Vi plockade med oss hennes storasyster och tog tåget till kvarterskrogen Glada stinsen vid Södra station. Där mötte sonen upp och så fick vi en mysig eftermiddag tillsammans med matklassiker som planka och black and white samt spännande samtal. Älskar våra barn.

Kvällen förgylldes av skönsjungande artister som John Lundvik och Annika Herlitz, Nassim al Fakir som presentatör och en imponerande bra orkester. Yngsta dottern hade nämligen dragit iväg mig på konsert som firade Disney 100 år. Wow! Nog har jag fällt tårar till många tecknade filmer, men ändå… Här samlades låtar ihop efter teman, något som gav större känslomässig inramning och bjöd in både till skratt och gråt. Jag njöt i fulla drag, livemusik är verkligen speciellt!

När vi så kom ut efter tre timmars musikbad möttes vi av stora snöflingor. Tur att jag hade köpt en ny kappa på second hand i Uppsala, för det var riktigt kyligt vid det här laget. Det var så mysigt, även om jag kanske inte direkt känner mig redo för snöskottning och lager på lager än. Lagom till midnatt var jag tillbaka i Nynäshamn, nöjd och glad med dagen. Innan jag hunnit debriefa med syrran, skriva dagbok och göra mig iordning var klockan 1.30. Hoppsan! Jag somnade ovaggad och orkade knappt öppna ögonen då alarmet drog igång fem timmar senare eftersom…

… detta är familjen där storebror och lillasyster fyller år dagarna efter varandra. Det var alltså dags för ännu ett härligt födelsedagsfirande och glada skratt. Födelsedagsbarnet var synnerligen nöjd med sin skörd av presenter och pilade iväg till skolan glittrande som en lärka.

Jag pilade ingenstans, utan tog tillfället i akt att mysa en stund i jacuzzin. Kyligt i luften, varmt om kroppen, höstfärger i backen och en podd som sällskap. Lyxliv? Absolut! I det mörker som lurar runt omkring oss som befann vi oss mitt i en Harry Potter-film ser jag det som nödvändigt att fylla på med ljus, kärlek, humor, värme. Jag vill hävda att förmiddagens lugna påfyllning gav mig extra kraft att förmedla till eftermiddagens jobbsamtal. ”Happy wife, happy life” sägs det, men det hade också funkat bra att byta wife och life mot terapeut och klient…

Alla hjälptes åt att laga mat och sedan myste vi vidare. Födelsedagsbarnet fick flashig frisyr och valde (efter viss övertalning från vissa familjemedlemmar) spelet Tabu. Det var väldigt roligt att spela även om jag sög på det i början. Tur att mina lagmedlemmar förlät min klumpighet!

Vi sover i ett välisolerat rum här i Nynäshamn, men stormbyarna lät under natten in till oss ändå. Det regnade och blåste rejält! Jag förstår att detta oväder orsakat stor förödelse där den gått fram och är tacksam för ett tryggt boende. Som det ser ut idag är inte ens det längre en självklarhet. Ja, och det var de dagarna.

Continue Reading

Ditten och Datten

Bakom kulisserna under en resebloggsresa.

2 kommentarer

Jag har haft den stora glädjen att få följa med på min systers jobbuppdrag förut. När hon frågade denna gång var upplägget om möjligt ännu bättre än förra då vi fick uppleva Borås och Sjuhäradsbygden tillsammans. Nu var det dags att utforska Uppsalas kulturutbud i höstskrud med ett program som tilltalade alla mina sinnen. När man ser så mycket fram emot något som jag gjorde är det lätt att bli besviken, men det hade jag inte alls behövt vara rädd för. (Syrran jobbar nu inte som paparazzi om någon skulle tro det.)

Efter att ha börjat starkt med en mycket smarrig lunch promenerade vi förbi domkyrkan på väg till slottet. En mässa var igång. Kyrkan fylldes med vacker skönsång, något som alltid väcker något i mig. Tänk att denna byggnad stått på samma plats sedan 1200-talet och att den fått vara med om många stora och viktiga händelser. Att svenska regenter kröntes här fram till 1719 hade jag ingen aning om. Tja, eller det var kanske snarare information som min hjärna rationaliserat bort under tidens gång. Jag är i alla fall glad över att vi hade den här stunden.

Att oktober är bröstcancermånad no. 1 är svårt att missa. Färgen rosa har verkligen kommit att förknippas med Rosa bandet och Cancerfonden. Rosa stickade konstinstallationer fanns att finna på flera av broarna över Fyrisån. Kanske inte särskilt vackert, men definitivt iögonfallande.

Uppsala har ansökt om att få bli kulturhuvudstad om några år, något som jag tänker är helt rimligt. Fantastiska konstverk finns på många ställen på allmänna platser, tillgängliga för alla. Catarina Kylbergs ”Våra drömmars stad” är ett av dessa. Konst kan vara vacker, konstig, ifrågasättande, fördömande, politisk, dokumenterande, detaljrik, abstrakt, ja, snart sagt allt i världen kan göras om till ett konstprojekt. Själv har jag lite mer konservativ smak har jag märkt. Detta blev en stor favorit där jag hade kunnat bli stående ännu längre.

Syrran hade prickat in ett par perfekta dagar. Visst fick vi lite regn, men det uppvägdes av det faktum att hela stan var inbäddad i färgskiftande, prassliga löv. Jag vet verkligen varför jag gillar hösten så mycket! De gånger det regnar ihållande två månader på raken är det lätt att hålla sig för skratt, men jag vill ändå påstå att det är viktigt att lugna ner systemet efter sommarens sol och intensiva socialiserande med lite mer lugn och ro.

Det var länge sedan jag var i Uppsala nu, ännu längre sedan jag var inne i detta antikvariat. Jag ville i vanlig ordning plocka med mig minst en hyllmeter böcker hem, men hiade mig och köpte ingenting. Det var ändå fint att bläddra lite i spännande och vackra skrifter.

Att välja en favorit från de här dagarna blir omöjligt, men jazzkonserten med Gerald Clayton Trio var något alldeles extra. Det är magiskt, nästan meditativt, att följa riktigt skickliga musiker då de leker fram toner tillsammans med sina instrument och andra musiker. Wow!

Nu är jag tillbaka i Nynäshamn igen och väntan på lilla barnbarnet fortsätter. Idag tar jag med hennes mamma, morbror och moster och käkar en bit mat tillsammans med dem. Hon verkar ha det väldigt bekvämt där i mammas mage, för hon har inte gjort någon direkt ansats att ta sig ut till all den varma kärlek och det kalla samhälle som väntar på henne. Imorgon börjar operation övertalning med igångsättning, så det är verkligen nära nu! Spännande på så många olika sätt.

Continue Reading

Ditten och Datten

Kulturtant i Uppsala.

Inga kommentarer

I väntan på lilla barnbarnet har jag nu hunnit följa med syrran Resfredag på en weekend med kulturtema mitt i veckan. Vilken grej! Jag är född till att vara kulturtant. Det blir svårt att plocka ut några favoriter från de här dagarna, men Gerald Clayton Trio, den finska filmen När höstlöven faller och konst i olika form och fason blir svårslaget. Tack för att jag fick följa med och tack livet för musik, glitter och familj.

Continue Reading