Tja, eller mer fredagsfrys. Men – i köket är det varmt och i morgon blir det fest. Somligt blir som man planerat, annat blir bra en annan da’. Vi har för mycket packning och kunde säkert ha fått med minst en flyttlåda till på pallen, men nu får vi ta de grejerna med oss. Tur att vi är så starka…
Du är musiken i mig.
Idag var jag hemma hos min första pianofröken, snart nittio år gammal. Jag var åtta år då jag började spela hos henne. Tänk att det 34 år senare ser nästan precis likadant ut där på Krusbärsvägen och att min Majsan fortfarande spelar så tangenterna glöder! Hon berättade om hur det var härom veckan då hon hade pratat med en väninna till kl 21.00. Det var lite för tidigt för att lägga sig, så hon började spela på sin flygel. Nästa gång hon tittade på klockan var hon halvett på natten. Så kan det gå!
Förresten, lampan som belyser noterna är faktiskt alldeles ny. Den överraskade ”ungdomarna” med då de senast var hemma. (Ungdomarna borde vara i femtioårsåldern vid det här laget. Jag känner att det finns hopp också för mig.)
Efter besök hos en barnmorska som nog var bättre på att ta emot små bebisar in i världen än att ta cellprov på en medelålders kvinna (Aj!) och besöket hos pianofröken var det dags att åka hem till syrran och hennes familj. Där hade vi grillkväll med kända och okända människor. Grillmat är bara så gott… Jag passade på att intensivumgås med systern eftersom vi snart åker. Hur gör man då man ska lagra kärlek? Vår familj är lite utspridd och hur mycket jag än vill träffa alla mer ofta än vad som är möjligt så får jag passa på när tillfälle bjuds. Jag är glad att lillebror från Malmö och hans sambo har chans att åka upp till oss på lördag eftersom jag, tyvärr, inte hann med någon Malmörunda.
Just nu känns det som jag är en lindansare. Jag behärskar inte riktigt tekniken, så jag trillar dit rätt ordentligt då och då, men jag ger mig inte. En vacker dag ska jag klara av att balansera samtidigt som jag håller flera bollar i luften. Just nu får jag nöja mig med att inte få allt för stora blåmärken då jag faller… Elegi med Lars Winnerbäck. Varsågod. Till dig som jag tänker lite extra på just nu.
Host, host. Astmadammet lägger sig…
Att bo i ett sommarhus har sina fördelar. Att bo just här i vårt sommarhus har ännu fler fördelar. Det är liksom inte så vackert inomhus, så man behöver inte lägga ner oändlig tid på att piffa. Det hjälper ändå inte. Dammsuga lite, damma, sopa ibland. Vi har inte ens någon toalett (tar alltid mest tid att städa och känns viktigast att hålla fräsch tycker jag), men några gånger i sommar har jag skrubbat utedasset (som vi använder flitigt) och också hjälpt till att städa föräldrarnas badrum eftersom vi använder deras dusch rätt ofta. Den senaste månaden har vi inte dammsugit en enda gång på övervåningen. Idag var det dags att göra en sista städning inför vintern i ”tjejrummet”. Urk alltså. Inte så att det var otäckt, men jättedammigt. Min hals dammade igen och jag blev sådär sexigt (otäckt) hes. Jag lät nog lagom arg då jag skickade onödiga grejer till ”pappersåtervinningen”, ”sopsäcken”, ”spelskåpet” och så vidare. Jag är inte färdig med det rummet än. Hmmmm. För det mesta är det bra att vara sju syskon som delar på ansvaret, men idag önskade jag att alla hade varit här så vi gemensamt kunde ropa ”sopsäcken”, ”hem till mig” eller vad som nu hade passat. Nu är det i alla fall rätt välstädat i rum ett av tre på övervåningen och hallen är också fixad. Näst på tur står ”blå rummet” där vi sover nu och stora dammhålet ”yttervinden” dammsuger vi innan syrrans familj får ta hand om sina sista grejer där. På lördag samlar vi våra familjemedlemmar här för att säga ”hej på ett tag”. Du kan ju få hålla tummarna för uppehållsväder så att man, eventuellt väl påbyltad, kan vara både utomhus och inomhus.
Dags att rensa bort alla döda getingar kanske? I år har vi haft en anstormning både av getingar och möss. Hur har du haft det med naturens mindre gulliga djur? Fast vem bryr sig egentligen om hur städat det är inomhus om det ser ut så här utomhus?
Eller så här?
Förutom det gamla vanliga (barnens skola, matlagning och den där extraordinära städningen) har jag idag också hunnit med att få brösten rejält tillplattade hos den stränga sköterskan på mammografimottagningen på Blekingesjukhuset i Karlskrona. Hu. Alltså, jag trivs inte särdeles bra på sjukhus. Det har med vissa upplevelser i det förgångna att göra. (BB går bra, men det är allt.) Det finns dock en sak som jag älskar på alla sjukhustoaletter, nämligen desinfektionsgel. Det finns inte mycket som går upp emot att skrubba händerna ordentligt för att sedan smörja in händerna med den där gelen. Min fascination för denna ritual började 1989 då jag för första gången sommarjobbade på en utredningsavdelning för senildementa. Jag skulle aldrig få för mig att köpa en sådan där flaska hem, så jag får väl fortsätta uppsöka vårdcentraler och sjukhus för att utplåna alla handbaciller också i fortsättningen!
För övrigt var det kul att se besöksstatistiken gå i taket idag. Hej på dig som tittade in från Facebook och välkommen åter! Lite kärlek till dig kommer här från mig. (Äh, jag vet. Är det här verkligen min musik? Ja, tänk, det är det faktiskt! Ibland lönar det sig att lyssna igenom sina tonåringars musiklistor…)
Att fånga stunder av lycka.
Idag plockade 11-åringen en bukett ringblommor som fick lysa upp matrummet. Jag och de två barnen som är här på Sturkö just nu bjöd Mamma och Far på 2,5-rätters middag dagen till ära. Det är så roligt att laga ”riktig” mat! När man bor som vi har bott de senaste månaderna blir det ibland si och så med maten överlag. Barnen har fått laga fiskpanetter och pasta, Billys pan-pizza och andra dumheter bara för att de skulle kunna sköta maten själva. Det är verkligen inte någon ultimat lösning, men det går ju inte direkt att kräva att de ska laga allt för avancerade rätter vid sin ålder, i alla fall inte under veckor på raken. (De har ju behövt fixa både lunch och middag själva vissa dagar.) Har du tips på lättlagad och nyttig mat passande för barn och ungdomar får du gärna tipsa här i kommentarsfältet!
Så här ser vädret i Honolulu ut den kommande veckan. Hoppas det håller i sig! Inte dumt alls…
För övrigt börjar det kännas riktigt jobbigt, det här att vi måste lämna Milla hemma… Usch. Det känns inte riktigt rättvist, varken mot henne eller oss.
Hur ställer du dig till förändring, att bryta upp och möta något helt nytt? Hur tror du det går för oss? Vänner, jobb, grannskap, engagemang i diverse organisationer och verksamheter, naturupplevelser, gäster… Tror du vi kommer att få de bästa åren i våra liv? Jag blev uppringd av en bekant som gjorde samma flytt med sin familj för ett par år sedan. Deras barn vill aldrig flytta hem till Sverige igen, aldrig någonsin. Vad har vi gett oss in på? Hjälp!
Flera gånger de senaste veckorna har jag fått frågan var jag hittar all musik jag lägger upp här i bloggen. Musiken har varit otroligt viktig för mig under hela mitt liv, så det är kanske inte så konstigt att jag träffat på massor av olika genrer, artister, musik från olika tider och med olika stort krav på lyssnarengagemang. Jag rekommenderar dig att ta dig tid att lyssna på musik som du kanske inte tror du gillar, antingen för att det är ”fel” genre eller vad det nu vara må. Min syster sa ”men jag kommer aldrig ihåg vad låtar heter”. Tycker du det är ett problem finns det olika hjälpmedel. En trevlig app som jag har på min mobiltelefon är MusicID. Kör igång den och håll telefonen mot högtalaren då du hör en bra låt som kommer du att få reda både på artist och låt om du har tur. På Spotify finns massor samlat och där kan man också leta sig fram till tips på liknande musik då man vet vad man gillar. Kom ihåg att själen mår bra av att lyssna på och utöva musik. Ofta och mycket, alltså! Grattis till dig som redan har upptäckt detta…
Beth Moore – Love Now
Metallica – Nothing Else Matters
Hanne Boel – Soundtrack of the Night
Dream Theater – Wither
Helen Sjöholm och Anders Widmark – Genom Varje Andetag
Leona Lewis – Happy
Lena Horne – Stormy Weather
Åsa Jinder – Då Rädslan Tar Farväl
Iiiih! Det närmar sig.
Ena dottern håller koll på antalet dagar tills vi flyger till LA från Köpenhamn. Just nu är det elva dagar kvar. En och en halv vecka. Hjälp! Jag blir nästan skakig… Det är jätteroligt, men faktiskt läskigt också. Tur att det finns grejer att göra precis hela tiden så jag inte behöver känna mig sysslolös. Nu har jag blivit bortskämd av min lillasyster i två dagar. Du som får chansen att ”bada” i ett badpalats – ta den! Jag kom ut som en ny människa efter ångbad och ryggdusch och scrubbande och filande och tvättande och inpackande. Helt underbart. Vi masserade också skrattmusklerna då vi satt och kollade in alla bilderna som svågern och systersonen tagit med något slags förvrängningsapp. Jag har träningsvärk i magen idag, på allvar! Vi hann också fira färdigt 14-åringen. Hon tyckte att det inte kändes som en riktig födelsedag, fast hon var rätt nöjd ändå. Pappa var inte hemma (fast det var han inte då hon föddes heller) och ingen tårta serverades. Vi tar igen det nästa lördag. Tänk att jag har varit tonårsmamma i flera åååår! Spännande.
I hallen hos föräldrarna hänger finaste fotot på mamma. Vilken snygging! Sådär snygg har jag aldrig varit. Så många gånger fick jag höra att jag var lik henne då jag växte upp och gillade inte alls det. Sicken dumbom jag var! Tur att man blir äldre och visare.
För övrigt har nu min vrist läkt ordentligt efter min drullighet i somras då jag ännu en gång bevisade för mig själv att jag måste vara skelögd på riktigt, alltså på det sättet att man ser verkligheten på ett annat sätt än den egentligen ser ut. Jag har fortfarande ett fult märke på benet, men med tanke på mina skånkors normaltillstånd (eh, när till och med ens mamma säger att ens ben inte är ens bästa tillgång så kan man nog lita på att detta är sanningen) gör det ingenting. Det är bara att ”skyla” dem. Det jag skulle säga var att då ena syrran nu har sprungit Tjejmilen och snart springer Lidingöloppet (15 km) samt har anmält sig till Tjejvasan så är det dags att jag tar tag i min fysik igen. Dags att få upp flåset, vänner! Jag drog igång med något slags förkylningspowerwalk, men blev ordentligt svettig ändå. Det är härligt att pressa sig lite. Och nu ska jag hänga tvätt. Inte fullt lika härligt, men jag gillar verkligen doften av rena kläder. Behöver du lite power? Den kommer här.
Fjorton härliga år…
… har jag haft så här långt med den här toppenpinglan. Hon är så mycket som jag, men hon är en uppgraderad version. Det är spännande att vara mamma. Man får det oerhörda privilegiet att guida sina barn in i vuxenlivet och under tiden lär man känna sig själv på ett helt nytt plan. Jag gillade inte mig själv särdeles mycket då jag var yngre. Idag kan jag säga att jag duger, jag är bra som jag är och har jag inte gjort något annat bra i livet så har jag åtminstone varit en rätt bra mamma så här långt.
I vår familj måste man bara bli uppvaktad på födelsedagsmorgonen, annars är resten av familjen körd… Vi hade fixat en (ful) prinsessbakelse till E eftersom hon hade önskat sig tårta. Dessvärre gillar hon inte marsipan, men det gör lillasyster! Vi bytte därför ut själva bakelsen efter att den hade delats ut till ett vaniljhjärta, Es favoritbakelse. Det gick bra det också! Det är tanken som räknas, eller hur?
Bror och svägerska kom hem ordentligt efter en härlig utflykt till Köpenhamn. Språkförbistringen gjorde att de kom tillbaka med två tjuuuusiga glas från Hard Rock Café, och det trots att svägerskan bott i Danmark i två år och därmed har rätt bra koll på språket. Vad kan man vänta sig om inte ens danskarna förstår varandra själva? 😉 (L – det där är You Tube-klippet jag berättade om!)
Puss puss till de fyra brorsönerna för den här gången! De är allt bra fina och jag är så glad över att vara faster (och moster) till ett gäng riktigt härliga medmänniskor! De har alla sina specialkunskaper och helt olika personligheter… Nu undrar jag om just någon av de här gossarna har ärvt sin pappas fenomenala förmåga att packa prylar med ett maximalt utbyte av volymen. Wow alltså. Här nedanför ser ni fronten på hela packutrymmet i vårt ”förråd” som alltså håller till i nämnda brors hus. Familjen har nu ett mycket mindre gästrum, men när de har hängt för våra grejer med ett draperi blir det nog fint ändå. Nu är det bara det stora ekskåpet som behöver hitta en plats också. Idag står det som förlängning på bordet i vardagsrummet och det ser smått, hm, alternativt ut…
Sedan rådjuren åt upp hela min tulpanrabatt för elva år sedan har jag haft ett spänt förhållande till dessa vackra djur. Att se dem precis utanför fönstret nästan i trädgården, en mamma med två kid, var så fint. Jag kunde liksom inte vara arg på dem. De vill ju bara få mat för dagen, precis som du och jag! (Det är med nöd och näppe man kan se att det faktiskt är ett rådjur på bilden, men det är det.)
För övrigt vill jag tacka min syster som fick mig att komma till Kompaniet, en av Karlskronas ”hippa” klädaffärer. Jag köpte lite kläder till mig och tjejerna. Egentligen vill jag inte köpa något just nu eftersom allt som köps in måste med i resväskorna till Amerikat. Jag kunde plocka ihop jättefina baskläder och en fantastisk Tommy Hilfiger-sommarkofta i bomull/kashmere (ord. pris 1 700 kr, nu 200 kr) till ett värde av 4 100 kr och betalade 550 kr för rubbet. Min systers fynd var så extremt bra att hon nästan började hyperventilera där i affären, men den upplevelsen får hon berätta om själv. 😀
Ensam vuxen på sju barn.
Idag åkte min bror och svägerska till Köpenhamn, så jag (barnvakten) flyttade till Rödeby med mina barn eftersom brorsbarnen bor och går i skola här och våra barn ändå pluggar hemifrån. Det kändes hemtrevligt att komma tillbaka till min gamla högstadieskola. Ingen ångest alls. Jag såg en man på skolgården som jag verkligen kände igen – gångstilen, smajlet, den långskånkiga kroppsbyggnaden… Svägerskan upplyste mig om att det var min brors gamla klasskompis som jag således senast såg ca 1986. Hur kan en människa ändras så lite på så många år? 😀 Det kanske har sina fördelar att jobba med små barn? Jag sprang in och hejade på min gamla körkompis som jobbar på skolan. Det är inte varje dag jag räddar små tvåor från att läsa upp sin läxa för fröken, men det gjorde jag idag. Tänk vad roligt det är med möten med människor man gillar. Jag måste bli bättre på det! Nu är det megapusslande som gäller. Gamla och släktingar står överst på listan. Resten får jag ta när vi kommer hem till sommaren och via Skype och mejl.
Min yngsta bossade över småkusinerna. De hade så roligt i lekstugan! Morfar/farfar ”passade” dem. Så här:
Inte konstigt att han var så trött. Han kom lagom till nystekta pannkakor med chokladpudding och svägerskans kanelbullar till efterrätt. Vem som helst skulle bli lite trött efter en sådan måltid…
Gott, helt enkelt. Jag hade glömt hur smaskigt det är med riktigt kaneliga kanelbullar! Speciellt med ett glas mjölk till.
J tyckte det var lite jobbigt att lämna mamma och pappa vid tåget, men dagen har varit hur bra som helst! Vi har spelat spel han och jag och han vann överlägset både fyra i rad och dinsauriespelet. I kväll ville han dock inte sova, inte ens vila, men då jag frågade om jag skulle klia honom lite på ryggen var han genast med på noterna och somnade så gott på två minuter. Man har ändå fördelar av att ha samma gener som de barn man barnvaktar. Vissa grejer är liksom självklara. Och för den delen – vem mår inte bra av att bli kliad på ryggen? Jag är väldigt fysisk. Ibland glömmer jag att alla inte är det. En del gillar inte att kramas eller att man tar på dem. Om jag kommer och kramas i onödan får du gärna tala om det för mig…
Någon som idag fick oönskad fysisk beröring var svågern. Han blev uppraggad av två olika män i badhuset. Han kanske hade missat att det är homobad på onsdagar? Jag har för mig att ”Mark och Jonas” träffades på ett badhus, och det finns kanske de som tänker ”kan de så kan jag”… Just sayin’.
Här är en present till dig – Aerosmiths Dream On. En person påminde mig om att det inte är så dumt att drömma ibland. Och vi vet faktiskt ingenting om i morgon, eller hur?
Nedräkning.
Dagens schema:
Till lokala butiken för att fixa frukostmat
Hemskola
Laga och äta lunch
Lite mer skola
Hämta syskonbarn på fritids
Fixa något-till-någon-som-kanske-fyller-år
Laga middag till oss+syster med familj (och mamma)
Skjutsa mamma
Lyssna på ont-i-magen-musik sådär högt som jag bara kan om jag är själv i bilen
Umgås med fina syster
Hämta mamma på väg ut tillbaka till Sturkö
Spännande liv jag lever, eller vad säger du? Jag har förutom detta också hunnit döda två vanliga getingar och en bålgeting, så jag var på hugget. Mer då? Bokat om en tid till cellprovtagning, haft ont i magen över en väns familjesituation, pratat med maken, ätit salmiakklubbor, gått på utedass i regn med stora vattendroppar, funderat, fixat varmt te och en Ipren till stackars sonen som har dragit på sig hög feber och ont i huvudet (vi skyller på syskonbarnens dagissjuka, förlåt, förskolesmitta), instruerat systern inför hennes övertagande av en av mina arbetsuppgifter medan jag roar mig med semester, suckat över min inte så Hawaiiberedda uppenbarelse, studerat andliga ting, bläddrat i en Femina, bytt hembankkontor från Stuvsta till Karlskrona, skrivit några mejl, undrat en stund, tänkt lite mer och skrivit ner några av tankarna. Ja, det var väl det. Våra vänner som hjälper oss med hushyrköpet har det tufft nu. Deras liv har varit lite ”too much” hela det senaste året faktiskt, så jag hoppas det lugnar ner sig lite för dem nu… Det är en sak att säga att ”man blir stark av utmaningar”, men det är något annat att stå bredvid och se människor man älskar lida/känna hopplöshet/sörja eller vad det nu är.
Till Dig… Vad vill du ha? Vad skulle du välja om du fick önska dig precis vad som helst? Inga begränsningar då det gäller ekonomi eller något annat heller för den delen? Pengar? Lycka? Kärlek? Frid? Saker? Något helt annat?
Tandläkarbesök avklarat – nu lämnar vi Huddinge kommun.
Det är en riktig brittsommardag och det fläktar så där skönt så man inte kan låta bli att blunda och njuta lite. Nu har jag och barnen packat in det sista i bilen. I går åkte hela familjen till grannarna och sa adjö på riktigt och samlade in mejladresser. Vi är verkligen på väg! Vilken grupp kan bättre stå för ledmotivet till vår resa än Journey? Vad säger du? Any way you want it eller Separate Ways (Worlds Apart)?
En dag i Stockholm.
Jag och barnen hade en ”Stockholmslektion” idag. Vi åkte in i det vackra vädret, strosade, tittade uppåt, gick från ena änden till den andra och hade det allmänt mysigt. Hade jag haft en annan kamera hade du fått en massa foton. Vilken härlig huvudstad! Det är så vackert där – blandningen mellan det nya och det gamla, vackra människor, renhet, vattnet, mycket grönt… Åk dit!
M – som du ser snodde jag idén med Svenskt Tenns grytunderlägg till amerikanerna vi ska våldgästa i några dagar. ”Bless this House oh Lord we pray, make it safe by night and day.” Svenskt, men på engelska, och något som man faktiskt kan använda. (Jag gissar att idén på att ge bort de här underläggen är rätt populär, för de hade en hel hög färdiginslagna.)
Jag älskar ju grottdoften i tunnelbanan. Vi åkte hem från Östermalmstorg och jag hann sitta och njuta en stund av känslan av att vara just där och då. Grymt.
Den här reklamen berör mig varje gång jag ser den. Jag har vänner och bekanta som har förlorat sina barn i cancer och idag tänker jag extra på er, på dem. Jag hoppas att Barncancerfonden hjälper till att lösa gåtan med tiden. Du kan hjälpa till genom att ge ett bidrag här.
För övrigt är det fredagskväll och jag tänker umgås med syster och svåger när Skvalan har svamlat färdigt.
Jag har tipsat om The Piano Guys förut. De gör andras poppislåtar (One Direction) till sina egna. Jag vill också vara med och trasha en flygel. Är du med? (Musik alltså. Behöver jag säga mer?) Lite Harry Potter kanske? (Hm. Arrangemanget jag gjorde till mina högstadieelever på Hedwig’s Theme känns plötsligt, tja, rätt fånigt.) Jon Schmidts All of Me är ingen cover. Pianofingrar som trillar fram över tangenterna… Jag skulle ha övat mer. Jag skulle ha övat mer!