Ditten och Datten

Mandeltårtan Magasinet.

5 december, 2018 Inga kommentarer

Jag är inte överdrivet förtjust i julbord. Visst är mycket av maten god, men det blir alltid för mycket trots att jag försöker ta bara av mina favoriter. I förra veckan följde jag ändå med maken, syrran och svågern till Mandeltårtans julmiddag i Magasinet, deras helt nyrenoverade projekt! Det blev en fin kväll. Silltallrik till förrätt, hjort och potatismos med smarriga tillbehör till huvudrätt och ett desserbord som inte gick av för hackor. Jag påmindes om vikten av att servera bara små munsbitar när det finns mycket att välja på om man vill att gästerna ska orka smaka på allt. Så var det här. Smått, gott och mycket vackert! Jag bestämde mig efter det här äventyret för att vi måste göra saffransfudge i år. Ursmarrigt!

Maten var riktigt god (tack vare kusinens make Tobbe, duktig kock), men jag blev också förtjust i Magasinets inredning. Mycket av allt, men enkelt och smakfullt. Snöbollens revival?

Ditten och Datten

Tacksamhet.

24 november, 2018 2 kommentarer

Jag är så otroligt tacksam över att jag har orkat hålla bloggen igång under alla år och att jag inte gav upp de gånger det av olika anledningar kändes jobbigt. När jag nu tittar igenom fotoarkivet fylls mitt hjärta av glädje, smärta och allt däremellan. Idag kommer vi att fira traditionsenlig Thanksgiving ett par dagar efter själva ”dagen”. Kalkonen, potatismoset och allt det andra må vara viktiga delar i firandet, men nog är själva tacksamhetstemat större än något annat. Jag hoppas du får en fin helg!

November längs minnenas allé:

Ditten och Datten

Pippifåglar.

22 november, 2018 2 kommentarer

När brorsan var här igår gjorde han mig uppmärksam på att vi hade en flock sidensvansar i äppelträdet. Vilken fin överraskning! De här skönheterna gillar tydligen Ingrid Marie. Jag kan förstå fågelskådare som fascineras av att i timtal följa olika arters speciella beteenden! Har du någon favoritfågel? Själv älskar jag domherrar och sädesärlor, men jag har inte sett några på många år. Här har vi mest skator, koltrastar, kajor, fasaner och gröngölingar. De är förvisso inte fy skam de heller och jag tycker det är trevligt att bo så här ”mitt i naturen”.

Ditten och Datten

Tankar i novemberdiset.

9 november, 2018 Inga kommentarer

Dagarna kommer och går och däremellan bäddas vi in av ett kompakt mörker. Den här tiden på året är tuff för många, så jag är glad över all sol vi fick under både sommar och höst. Förhoppningsvis är D-vitaminförråden riktigt ordentligt påfyllda!

Idag åker jag upp till Stockholm för en härlig dag full med sång tillsammans med Ninni Bautista, en av de mest inspirerande körledare/dirigenter jag har fått äran att sjunga med. Den fantastiska bieffekten av detta är att jag får hänga med lillasyster och hennes familj i Nynäshamn. Jag tänkte just på hur fint det var att vi kunde bo så nära varandra då hennes två äldsta barn var små.

Jag suger i mig varje tillfälle att få vara en del av alla syskonbarns liv. Häromdagen ringde lillebror upp bara för att jag skulle få höra hans lille skratta sådär innerligt som bara halvårsgamla barn kan, men som känns som ens eget skratt då man får äran att vara med. Lillasyster i Skottland skickar underfundiga kommentarer från sina barn och roliga vardagsfoton som gör att det känns som att vi bor mycket närmare varandra än vi gör. Resten av familjen har jag lyckligtvis nära mig. De små brorsbarnen som är så roliga att leka med och deras storebröder som imponerar på många sätt, systerbarnen som delar mitt stora intresse för musik och som jag har äran att utveckla denna glädje tillsammans med… Lillasyster som inte har barn känns nästan SOM mitt barn och jag älskar att hon och hennes sambo bestämde sig för att stanna här i staun ett tag till!

Nu ska jag ut i dimman och rota lite i trädgården för första gången på länge. Bra uppladdning för den långa bilresan! Hoppas att du får en fin helg.

Ditten och Datten

Så mycket kärlek.

4 november, 2018 1 kommentar

Ditten och Datten

Möten.

3 november, 2018 2 kommentarer

Så många möten, så många öden, så innerliga personligheter. Jag är tacksam över möjligheten jag har att fortsätts utvecklas varje dag och stund. Så fint det är att få uppleva livet tillsammans med människor som vågar öppna sig och som delar med sig!

Den här tiden förra året var mycket tung och samtidigt vacker. Nästan allt handlade om mamma. Vi firade jul hela november, julpyntade och hade julklappsutdelning med barnbarnen. Vänner, vårdpersonal och familj möttes på daglig basis hemma hos mamma och vi grät, skrattade, mindes, glömde och levde tillsammans. Mamma gick till slut bort den 5 december och livet blev sig aldrig likt igen.

Idag gick jag ner till kyrkogården för att inspektera mammas gravsten, lagom nymonterad till Allhelgona. Inga tårar, oväntat, utan stor glädje över att stenen kändes så rätt. Fint så.

Ditten och Datten

Genom någon annans ögon.

21 oktober, 2018 2 kommentarer

När man är tre år är sandlådan en ocean full av havsdrakar och hajar, rutschkanan är vägen ut ur en riddarborg och all mat som serveras innehåller kopiösa mängder av socker. En ettåring tycker att höjden av lycka är att gunga länge, länge och all tid som behövs ägnas åt att betrakta varje sandkorn i detalj. Jag har ingen önskan om att vara yngre, men jag önskar ibland att den där nyfikenheten som ett barn angriper världen med fanns kvar hos mig. Jag vet att den går att öva upp och märker att tacksamhet är ett bra instrument. I år känner jag mig inte lika mycket ”i behov av” Trettio Tacksamma Dagar, men jag längtar ändå. Årets utgångspunkt ska därför få bli livets små guldkorn. Bäst att jag betar av de stora och tunga livsutmaningarna först, hahaha!

Ditten och Datten

The times they are a-changin’.

19 oktober, 2018 Inga kommentarer

Mammas och fars hus som de hyrde av min bror och svägerska. Brorsan och jag gjorde det iordning i början av veckan för att förbereda det åt svärfar som kommer att hyra det framöver. Livet tar ibland så märkliga turer att jag har svårt att följa med, men det är bara att hålla fast med allt vad man har!

Ditten och Datten

Karlskronadäka som jag är…

17 oktober, 2018 6 kommentarer

… måste jag bara visa min vackra hemstad i höstskrud. Inte för att jag är någon riktig Karlskronadäka. Nej då, jag var ett ”bushabarn”, ett av alla de barn som hade (o)turen att växa upp utanför småorterna som omger staun. Under gymnasietiden tyckte jag det var jättejobbigt att skumpa till skolan i buss varje dag. Det var ett evigt väntande på de där bussarna, särskilt som att jag också spelade fiol och hade andra fritidsaktiviteter flera gånger i veckan. Biblioteket var mitt favoritväntrum, bussen var mitt extrahem. Jag uppskattade alltså inte riktigt att bo i Bostorp/Spjutsbygd och kunde inte flytta fort nog när jag väl hade chansen.

Med fler år på nacken brukar de flesta bli klokare och det är det jag tror att jag har blivit. Nu vet jag att uppskatta lugn och ro, närhet till naturen och ett tempo långt ifrån magsårspendlandet som ofta uppstår om man bor i Stockholmsförort. Jag vill fortfarande bo i lägenhet i Vasastan, det sticker jag inte under stol med. Idag är dock inte dagen eller stunden jag längtar till Stockholm. Kanske förstår du om du ser de här bilderna?

Ps: De två sista bilderna är tagna i min systers vackra innerstadsträdgård. Karlskrona bjuder på närhet till både vatten och grönska. Det är bl a det som gör denna stad så charmig!

Ditten och Datten

Bo på lantgård.

10 oktober, 2018 4 kommentarer

Igår var jag iväg och hjälpte en fin familj att flytta. Framåt eftermiddagen insåg jag att det slutkörda finns kvar i bakgrunden, så när de stora möblerna skulle flyttas åkte jag hem. Trots det vaknade jag lite småmosig. Tur att jag möttes av detta:

Rönnsumaken är lite jobbig med alla sina rotskott, men jag gillar den verkligen vid den här tiden på året. Det är lönnarna som står för de stora showerna, men tänk så vackert det blir när alla bidrar med sin specialitet. De gula björkarna tyckte jag förut var lite tråkiga om hösten, men de är ju också fantastiska!

Skotten i glaset i köket fick äntligen lite jord runt fötterna. Ett par elefantöron fick ny jord och en elefantbebis fick en egen kruka. Vi får väl se om de tar sig! Det är alltid lika spännande.

Eftersom vi har fått den skönaste höstdag som tänkas kan var jag ute och krattade runt lite. Den sista ”stora” kronärtskockan fick vår sjuka dotter trösta sig med. Annars äter hon lyxlunch på sin praktikplats varje dag, så hon är lite bortskämd. (Hon går Restaurang- och livsmedelsprogrammet på gymnasiet och praktiserar för tillfället.)

Vi har ett gäng fina Ingrid Marie som får vänta lite på att bli uppätna, men fallfrukt och allt för små äpplen har jag börjat göra must av idag. Kvinnan som var här och beskar äppelträdet tipsade om att frysa in musten i mjölktetror. Tyvärr hade jag bara fått ihop två tomma tetror idag och det lär bli minst fyra liter must om vi har tur (vilket jag hoppas).

Annars blir det kålpudding i slow cooker-version, något slags köttfärslimpa på kålbädd, till middag. Jag hoppas att recensionerna är rättvisande, för jag är verkligen sugen på just smaken av kålpudding. Mums! Hoppas bara vi har lingonsylt kvar i kylen någonstans…