Hopp om livet i coronatider.

Drömmen är att i mitt sinne stå och se alla dessa fantastiska grödor som ska skördas framöver! Jag älskar att stå och känna på fröpåsar, plocka bland sättlök till lösviktspris och försöka att inte gå på några nitar.

I år har jag försökt begränsa mina fröinköp eftersom jag gått på en del nitar pga både fel jordmån och väderproblematik de senaste åren. Jag har inte gett upp, men satsar på basgrödor. Kunde dock inte låta bli att köpa lite dyra sättbriketter trots att jag har såjord som räcker och blir över och som antagligen är bättre än briketterna.

Hållbarhetsivern har lett till att i princip alla butiker jag handlar i har blivit bättre på att sälja ut sådant som inte är 100% innan det är för sent att hitta kunder. De här tulpanerna betalade jag 20 kr för! Med nattliga vilopauser i den svala verandan tror jag att vi kommer få många dagars glädje av dem.

Ah! Härligt pastelliga primulor. De klassiskt knalliga stod på inköpslistan, men då skicket på de plantorna var så dåligt blev det såhär istället. Får nästan känslan av Sankt Paulior. Inte den gula dock…

Måste bara visa min kompis 50-årsbukett. Oväntad färgkombo som nu blev en ny favorit!

I byttan vid ytterdörren spirar nu bonusvårlökarna. Eftersom rådjuren åt upp nästan alla ”nya” tulpanlökar i landet (Grrrrrr!!!) känns det bra att jag innan tulpanlökarna fick en felleverans som jag fick behålla. Kommer inte riktigt ihåg vad jag planterade, men det ger sig väl!

Ja. Sen var det våra ihärdiga julstjärnor. Nu har den konstgjorda andningen upphört, men de mår inte sämre för det. De står i den svala verandan, rakt i vinddraget från ytterdörrarna. Fattar de inte att de borde må dåligt?! Hahaha.

Continue Reading

C S Lewis.

Efter påminnelse från Anja. Tack! ❤️ I det undermedvetna vilar kunskap som en gång sprungit förbi i hjärnans virriga snår. Det var längesedan jag läste detta citat, men det är fortfarande lika bra! (Angående det förra inlägget.)

” Föreställ er själva att ni är ett levande hus. Gud kommer in för att renovera huset. Först kanske ni förstår vad det är han gör. Han korrigerar avloppsrören och tätar hålen i taket osv. Ni visste att det var sådant som måste göras och därför blir ni inte överraskade. Men plötsligt börjar han att hamra på huset på ett sätt som vållar stora skador och inte tycks ha någon mening. Vad i all världen är det han håller på med? Förklaringen är den att han bygger ett helt annat hus än ni tänkt er – bygger ut en ny flygel här, en ny våning där, reser torn, bygger borggårdar. Ni hade trott att ni skulle göras om till en nätt liten villa, men han bygger ett palats. Han ämnar själv att komma och bo i det.”

Continue Reading

Det bästa jag vet.

Vilken vacker syn! Tvätthögar så långt ögat kan nå. Eller nä, det är inte själva tvätthögarna som gör mig glad. Det är känslan av att först ha sorterat, sedan tvättat och fått undan allt. Särskilt såhär efter ett lov då vi varit bortresta. Tvätthögarna är från i söndags kväll, men nu är allt som bortblåst. Utan torktumlare, men med extra tvättställ! Lite sjukt kanske, men friskare än att ha en smutstvättsfetisch.

Något annat som också hamnar på listan över sådant som gör mig riktigt glad är att gå in på en loppis eller second hand-butik och gå ut därifrån efter fem minuter med precis det jag ville ha. I det här fallet visste jag att jag ville ha ett soffbord till allrummet. Att det skulle vara en dåligt ommålad serveringsvagn från DS möbler för en hundring hade jag kanske inte klart för mig, men så blev det. Jag tror det blir fint här med plats för både fika, böcker och blommor. Eller spel, såklart!

På listan kommer också känslan av att faktiskt ha tränat. Nu har vår granne och jag bestämt oss för att åka till gymmet en gång i veckan tillsammans. Draghjälp är bra, men den här hjälpen kanske är extra bra! Han har nämligen tävlat i DM i styrkelyft av olika slag och hade flera bra tips idag. Jag känner mig rätt mör ikväll, men det är väl det som leder till resultat kan jag tänka.

Vad kommer på din lista över sådant som får dig att må bra?

Continue Reading

Vårsol framför brasan.

Igår när jag satt och pluggade framför brasan sken solen in så fint i vardagsrummet till vänster om mig. Jag satt en stund och tittade verkligen på det jag såg, på kakelugnen, Lena Linderholm-tavlan i åttiotalets Tricia Guild-färger och på det lilla bordet med trädgårdslitteratur. Jag påmindes om hur bra jag har det och hur mycket jag älskar vårt hem. Det är ljust och glatt, men egentligen mer färgglatt än vad som syns här. Jag kommer ihåg hur fascinerad jag var av Tricia Guild på 80- och 90-talen, apropå tavlan i hallen. Hon har varit med i inredningssvängen lika länge som jag har levt på jorden och jag skulle så gärna vilja gå på den här utställningen!

Jag uppdaterade köksskåpet med lite kalligrafi som jag hittade då jag städade på mitt arbetsbord. Det syns inte riktigt på bilden, man jag skrev för länge sedan fritt med bredpenna på ett vackert, nästan marmorerat bomullspapper då vi bodde i USA. Jag tyckte väl att det var dags att byta ut min lillasysters porträtt av maken som taliban även om det är ett konstnärligt mästerverk.

För övrigt tänker jag nästan varje vecka att jag borde plocka fram mina skrivdon och börja skriva kalligrafi igen. Det är ju så roligt, men hantverket försvinner när man inte tränar handen. Jag är stelare, får lätt skrivkramp och har absolut inte samma flyt som då jag skriver varje dag. Men – man kan inte odla alla intressen samtidigt! Idag har jag dessutom skrivit färdigt uppsatsen i min socialpsykologikurs, så det blev inte så mycket annat gjort som jag hade hoppats. När jag nu åker till min syster för att umgås lite och bada jacuzzi i blåsten (som jag tror inte märks så mycket på hennes innergård) har jag i alla fall med mig några nyplanterade sticklingar och pocketboken jag köpte för att läsa julhelgen. Ja, den läste jag klart i sängen i morse, två månader efter beräknad tid. Och så undrar jag varför min ”ska läsa”-rad i bokhyllan växer och växer istället för att krympa? Med det måste jag avsluta genom att rekommendera månadens bokklubbsbok En piga bland pigor av Ester Blenda Nordström. Spännande bok, fascinerande författare. Peace!

Continue Reading

Leka detektiv.

Idag fyller en av mina fina vänner 50 år. Det är en stor dag. Jag fick utföra lite detektivarbete för att räkna ut hur firandet bäst skulle kunna gå till, för tyvärr bor vi inte längre särskilt nära varandra. Som tur är fungerar telefoner på de flesta ställen i världen och då hon firade i Hufvudstaden hade vi i alla fall möjlighet att prata en stund!

Nästa detektivuppdrag gällde det där med Swan Olof Swanson. Jag blev intresserad av hans gravsten här på Sturkö och så visade det sig att han var min gammelmorfars storebror. Deras syster Agnes har jag fått reda på lite mer efter DNA-match på Ancestry. (Både hon och Olof emigrerade till Amerika. Tydligen en syster till, men henne har jag inte hunnit leta efter än.) Det var roligt att kunna dela med mig av datum och lite omständigheter till Agnes släktingar som inte hade så bra koll. Jag kan inte låta bli att fascineras över dessa gener som åker fram och tillbaka och så blir de till någon alldeles speciell människa som kanske är jättelik en släkting som levde för flera generationer sedan!

Hur som helst, Swan Olof kom tillbaka och levde i Sverige sina sista år innan han dog och begravdes här på Sturkö. Jag hade koll på hans fru Charlotta, men dottern Anna Carolina verkade ha försvunnit från jordens yta! Med mycket ihärdighet och ett och annat detektivknep har jag nu hittat Anna och hennes fem (!) barn. Hon gifte sig när hon var 17 år, lämnade vid något tillfälle sina fyra barn till sina föräldrar och gifte sedan om sig med en nästan 20 år äldre advokat. Blir inte du också lite nyfiken på hur hennes liv i Wisconsin egentligen såg ut? Jag har ingen aning om den förste maken dog eller om de skilde sig och hoppas nu kunna pumpa mammas äldre släktingar på mer information.

Anledningen till att jag hittade denna gren av familjen är att jag pratade med mammas kusin som sa att Swan Olof och Charlotta hade en dotter, Eleanor, som brukade hälsa på i Sverige. Jag visste ju att dottern hette Anna och sedan var cirkusen igång! Eleanor var alltså dotterdottern. Varför kom bara hon och hälsade på? De andra fyra barnen då? Och vad hände med dem alla? Nu har jag lyft på den här stenen och kan inte sluta rota förrän jag fått reda på lite mer.

När jag letade efter mina släktingar kom jag in på den här otroligt tragiska Wikipedia-sidan! Vilka av de här människorna har eller har haft nära och kära som undrat och sörjt över att de försvunnit utan att någonsin dyka upp igen…

Continue Reading

Glädje i vardagen.

När jag kom hem från Stockholm hade jag med mig en bukett tulpaner till dottern. Buketten pimpades med blåbärsriset som stått i vatten i ett par veckor och som nu håller på att slå ut.

Jag har hört att eterneller håller på att återerövra inredningsvärlden. De var stora på 70- och 80-talen och jag kommer ihåg att mamma odlade speciella eternellblommor. När Feng Shui blev populärt åkte eternellerna ut från de svenska hemmen. ”Döda blad betyder att turen har försvunnit, och kan leda till att ännu mer tur försvinner, då Chi inte gärna tumlar runt bland växtlik. Av samma anledning är eterneller inte bra att ha i huset, ur Feng Shui-synpunkt.” Nu har klimatskammen talat och då är det tydligen värre att ha färska tulpaner odlade i drivhus hemma än att ha växtlik i vaserna.

Tulpan eller trädgårdstulpan (Tulipa gesneriana) (från persiskans dolband) är en växt i familjen liljeväxter. Arten har oklart ursprung, möjligen kommer den från Iran och har naturaliserats i sydvästra Europa de flesta odlingsformerna av tulpan härstammar från denna art.

Synonymer

  • Tulipa suaveolens (Hayek. non Roth.)
  • Tulipa didieri (Jordan.)
Continue Reading

Om det där som gäller blod och vatten…

Här är min morfar Kalle, Karl Reinhold Forsman. Han var så stilig att jag knappt sett någon stiligare karl. Min mamma älskade sin far och min far påstod att han dessutom var den bästa man han någonsin hade träffat om än liiite för snäll. Kalle kom från Umeå till Karlskrona i Flottan och föll för min mormor Elsa och sedan blev han kvar här nere.

Mamma har släktforskat en massa och min morbror har tagit över stafettpinnen. Efter DNA-proverna familjen tog 2016 börjar det nu fyllas på med släktingar av olika slag. Jag önskar hitta min morfars morfar som står som ”fader okänd”. Vissa tecken finns på att denne man kom från en släkt som hette Ljung och nu håller jag på att leta med nästintill febrig iver för att ringa in mannen i fråga. Morfars mor pratade om en man som kom på besök då och då under uppväxten, men hennes mor talade aldrig om vem han var. Hur som helst är det mycket spännande att vara detektiv. Jag känner mig lite som Kitty, fast utan alla läskiga mysterier…

Continue Reading

Runda på runda.

Dagens tema: äldsta dottern i fokus tillsammans med svärsonen och hans föräldrar. Tyvärr fick jag inget foto på dem, så du får hålla tillgodo med syrrans och min suddiga bild från terapipromenaden runt halva Nynäshamn. (Kan dock tala om att äventyret bjöd på avlämning av dotterns alla grejer och inköp av nytt bilbatteri till KIAn.)

Jag saknar lite att vara samlingspunkten för alla nära och kära som besökte storstan. Numera är jag den som kommer på besök, och det alltid till Stockholms lillasyster Nynäshamn. Tänk så det kan bli!

Continue Reading