Mammas kusin skickade ett kort på mamma som sjuttonåring som jag aldrig sett. Så fin hon var! ❤️
Fina mamma.
Tender mercies.
Jag vaknade på ett strålande humör idag, men med gråten i halsen. Jag tror att jag hade drömt något som fick mig att hamna i en riktigt märklig sinnesstämning. Solen sken sådär så att den värmde genom fönstret för första gången på länge och bjöd samtidigt på en vacker dammdans. Imorgon ska vi städa ut julen, så jag stampade bara undan dammråttorna, skötte våra gröna växter och plockade undan lite innan dagen satte igång.
I köket står de vackra tulpaner våra vänner hade med sig härom dagen då vi gick en runda i naturreservatet. Tänk vilken glädje blomster ger mig! Jag blir alldeles varm av tacksamhet bara jag tänker på det, både för det dessa blommor symboliserar och för det faktum att det finns något så vackert.
På vardagsrumsgolvet ligger damm, hårstrån och barr och slåss om uppmärksamheten, men mitt i detta upptäckte jag detta! Blir inte du också glad av detta ljus av hopp? Min vän Ashlynn brukar säga ”life is HARD, but life is GOOD”. Livet är svårt, men fint.
Just nu har jag många runt omkring mig som går igenom både vanligt förekommande och extraordinära utmaningar. Jag känner med dem, men vet också att det inte finns utrymme för mig att ta på mig deras utmaningar. Jag behöver fokusera på mitt medan jag stöttar och hejar på så gott jag kan från åskådarplats. Vissa saker måste man helt enkelt igenom själv. Alla behöver dock stöd från sina medmänniskor. Det är lätt att glömma att detta gäller också starka och kompetenta människor som verkar klara sig utmärkt på egen hand. Är det något jag har lärt mig sedan jag slog in på banan som samtalsterapeut så är det just detta. Lev väl! Och lova att räcka ut en hand om du behöver en hejarklack.
Vante no. 1 klar!
Ja, alltså, jag förstår om du suckar nu. Men åh, det här är väl ändå ingen stickblogg? Jag har mest stickat på mina lediga stunder för att åtminstone få till en vante och idag nådde jag mitt mål! Tummen blev inte perfekt då jag gissade lite på avmaskningen. (Markeringarna för var och åt vilket håll avmaskningen skulle ske var i samma färg som mönstret, så de syntes så klart inte.) Det blev halvbra. Eftersom jag fick riva upp halva tummen när jag var nästan färdig första gången bestämde jag mig för att landa i att detta faktiskt är ett förstlingsverk. Vanten är ändå rätt fin. Lagom för mig, lite för stor för dottern som jag hade tänkt skulle få detta par. Jag får trycka ihop dem när jag blockar…
Med detta vill jag bara peppa dig som kanske har ett mål som känns ouppnåeligt! Det går. Carry on!
Och så var det bara tummen kvar!
Trodde aldrig det skulle bli något, men nu har jag en nästan färdig vante!
Min mönsterstickade halva vante.
Jag fick lägga undan vanten lite då det blev för träligt med stickor som gled ur maskorna och jobbigt att hålla reda på vilken rad jag var på. Efter att ha tänkt lite mer ingenjörsmässigt kom jag fram till att lösningen låg i att kopiera mönstret och uppfinna en mönsterlinjal (en magnetlist på framsidan som hålls på plats med ett par magneter på baksidan). Nu är jag igång igen!
Har du koll på läget?
Du har hört dem alla förut. Ordspråken som kommer från Bibeln, gamla filosofer, författare och vanliga människor. Ordspråken som talar om för dig vad livet innebär, vad som är viktigt och hur du bör leva ett bra liv. Det är naturligtvis frivilligt att leva efter dessa uppmaningar, eller att ens lyssna på dem. Vissa verkar se det som en utmaning att gå sin egen väg och lyckas förvisso ibland. Vissa omformulerar dessa visdomar och blir miljonärer, andra tar tag i något och lyfter det till nya höjder. Man kan ge något ett nytt namn och hux flux är det fräscht igen. Och vem vill förresten säga att man låter sitt liv ledas av slumpmässiga uppmaningar? Läs själv. Vad tänker du när du läser dessa uppmaningar? Vad lägger du för betydelse i dem?
”Själv är bäste dräng.” ”Av skadan blir man vis.” ”Bit inte den hand som föder dig.” ”Bra karl reder sig själv.” ”Bättre att stämma i bäcken än i ån.” ”Bättre lyss till den sträng som brast än aldrig spänna en båge.” ”Den som söker han finner.” ”Det vatten du hämtar ur bäcken lär dig att känna källan.” ”Det är mänskligt att fela.” ”Ensam är stark.” ”Envar sin egen lyckas smed.” ”Friskt vågat, hälften vunnet.” ”Gräv där du står.” ”Klaga inte över för lite vind, lär dig segla.” ”Ta saken i egna händer.” ”Man är alltid sig själv närmast.” ”Som man bäddar får man ligga.” ”Sopa rent framför egen dörr.”
Ju äldre jag blir, desto större driv att slå in på min egen väg känner jag. Det som jag upplever vara ouppbruten mark eller vildmark har dock många tagit sig fram i före mig. Därför har jag insett att det kan löna sig att lyssna till dessa medmänniskor. I bruset finns det så många uppmaningar att man behöver fokusera på ett fåtal av dem för att livet ska vara hanterbart. Den här listan på frågor hittade jag för några år sedan då mina föräldrar hade gått bort och jag kände mig som en spillra av en människa. Idag upplever jag inte samma behov av att hålla koll på mig själv. Mindfulness, att då och då medvetandegöra mig om var jag befinner mig just då både fysiskt och mentalt, har jag tagit med mig. Även tacksamheten. Jag tror att alla mår bra av att peppa sig själv. Till det är denna lista jättebra. Testa!
Morgon
- Hur mår jag just nu?
- Hur känner jag för dagen som ligger framför mig?
- Finns det något av det jag inte kan förändra som jag kan acceptera?
- Vad är viktigast (inte mest bråttom) för mig att ta itu med?
- Vad har jag gått med på som jag inte vill göra?
- Hur behöver jag förhålla mig till den här dagen för att den ska funka?
- Vilka små steg kan jag ta för att visa att jag älskar och respekterar mig själv?
- Vad kan jag göra idag för att utmana mig själv?
Under dagen
- Var ligger mitt fokus just nu?
- Är jag generös med min tid, mitt fokus, min närvaro?
- Hur känner jag just nu?
Innan jag lägger mig
- Vad var det viktigaste jag gjorde idag?
- Vad gjorde mig lyckligast?
- Vad orsakade mest inre konflikt?
- Vad är jag tacksam för?
- Finns det något jag behöver reda upp?
- Vad lärde jag mig?
- Vad behöver jag släppa för att kunna gå vidare?
Vintervik.
Vegetarisk bourguignon.
Denna regniga dag överraskade dottern oss gamlingar med en helt fantastisk middag. Vi fick en vegetarisk burgundisk gryta med lite av all den svamp som hamnade i frysen i höstas. Otroligt gott, mustigt och med en blandning av lent och mer tuggmotstånd. Jag tyckte att det var så gott att jag ville dela receptet här i bloggen så det inte ”försvinner”.
ICA:s vegetariska bourguignon.
Vad är en vänskap?
Idag åkte jag in till stan och lämnade av sonen vid stationen. Hur många gånger har jag varit där för att själv resa, för att ta emot eller vinka adjö till någon? Jag kan inte räkna dem alla… Jag är så glad att sonen hade möjlighet att komma hem till oss över jul och nyår! Ikväll är han hemma igen för att förbereda sig för höstterminens tentor och vi håller tummarna för att allt går bra.
När jag ändå var ute och åkte blev det en tur till min fina vän på Hasslö. Vi har delat många stunder med skratt, gråt och djupa diskussioner och jag är så tacksam att hon finns i mitt liv!
Idag hade min vän packat chaite med honung, mjölk och choklad tillsammans med de finaste Muminmuggarna. Där satt vi i den blekingska snålblåsten och hade det bra tillsammans, peppade och planerade Livets Fortsättning. Ingenting blir nånsin som förut, men i det ligger något stort och hoppfullt.
Med mig hem fick jag det här fina paketet och känner att mitt årsord liksom har kört igång med en rivstart på ett sätt som jag verkligen gillar. Det blir nog bra det här.
Lyfta KONTAKT från papperet.
I år har jag bestämt mig för att följa Ali Edwards kurs för OLW (One Little Word) för att hjälpa mig få kontakt med min kreativitet igen. Jag har så mycket papperspyssel så det räcker ett varv runt jorden och tillbaka, men jag använder det mest då min brorsdotter är här och pysslar med mig.
Min kusin lyften vikten av det taktila i livet, hur viktigt det är att känna. Klappa katter, sticka med garner av hög kvalitet, sova på lakan som inte är noppriga. En härlig kram, att bli kliad på ryggen, känna solen smeka kroppen. Denna typ av kontakt hoppas jag kunna njuta mer av i år.
Min svägerska och min väninna påminde om vikten av närvaro i kontakt. Att lyssna på någon, inte bara låta ljudvågorna träffa trumhinnan. Att söka någons blick för att se att de verkligen är med i samtalet. Att låta mötet mellan mig och andra bjuda på en kontakt som ligger en nivå högre.
Kramar! Jag längtar efter kramar i möten med andra.
Se till att behålla det band som finns eller har funnits mellan en själv och någon annan. Jobba aktivt på sin vänskap. Inte låta någon falla mellan stolarna eller känna sig osedd i en relation.
Läsa böcker, lyssna på musik och se på filmer som betyder något för mig, får mig att få kontakt med mina känslor. Gärna lite mer gråtknark vid tillfällen då jag behöver det. 2019 förlorade jag av olika anledningar förmågan att gråta. Jag fick för första gången i mitt liv uppleva ångest, en fruktansvärd klump i bröstet där gråten satt instängd. För mig som har varit mycket frikostig med tårar sedan jag blev mamma var detta otroligt jobbigt. Jag har tack och lov sluppit detta, men vet att jag behöver släppa mina känslor lösa ibland för att må bra.
Mer kärlek och värme. Behöver vi inte alla det efter 2020?
Det hade varit kul att kunna fixa elektricitet ut till ladan! På riktigt, inte bara med förlängningskabel. Detta är något som är överkurs, men jag vill ändå få med det i listan.
Uppdatera och skaffa en ny ”julkortsadressbok” och uppdatera min adresslista i telefonen. Ta bort kontakter som inte längre är aktuella av olika orsaker.
Självklart kanske, men inte desto mindre viktigt, fortsätta jobba på relationerna i min närhet. Visar mina älsklingar att jag ser dem, ser deras ansträngningar, bryr mig om dem.
Något jag för några år sedan var tvungen att göra var att skala bort relationer som sög musten ur mig. Kanske är det dags att åtminstone fundera lite över om jag har några sådana kvar?
Jag har ett stort andligt behov. Jag behöver uppfyllas med det som är större än själva livet, känna förundran och tilltro. Detta sköter inte sig självt och jag behöver alltså öppna upp för en bättre kontakt med det gudomliga.
Till sist, åtminstone så långt jag kommit i processen, vill jag bli bättre på att lyssna inåt. Jag har redan landat i att jag aldrig någonsin blir ”den jag var”. Jag är den jag är och har gått igenom otroligt stora och omvälvande ”saker” de senaste åren. 2020 har såklart inneburit stora förändringar för de flesta åtminstone i västvärlden, men också på många andra ställen runt jorden. Jag har ännu mer insett vikten av att stå stadigt med fötterna i jorden då det stormar. Kraften som behövs kräver att jag har bra kontakt med mig själv.
Ungefär sådär ser det ut. Jag har ett spännande år framför mig! Har du något ledord eller några nyårslöften som du hoppas kunna infria?