Vi har äldsta dotterns kompis här på besök på Sturkö i några dagar och då blir det automatiskt så att man beger sig ut på små utflykter minst en gång per dag. Idag var det kallt och blåsigt precis som många andra dagar den här sommaren, men när solen vågade sig fram i mer än några minuter bestämde vi oss för att åka över till grannön Tjurkö. Det visade sig vara ett smart drag, för vi fick några riktigt härliga timmar. Jag tycker om att gå bland ruinerna och stenbrotten och tänka på mina förfäder som gick där och skaffade sig stendammlunga och lämnade sina fruar som unga änkor. (Inte så att jag tycker om att deras liv var så tuffa, men jag känner mig nära mina rötter…)

Omgivningarna till stenbrotten påminner mycket om det öländska landskapet. Det luktade så gott där idag med all gulmåra och havsluften!

När vi kom tillbaka till Skärgårdskraft gick vi in för att titta på de fina tavlor och allt annat hantverk som säljs mitt ibland utställningen som handlar om stenhuggarna. Jag brukar spela en trudelutt på tramporgeln som står i en av salarna då jag är där (det står en stor skylt med ”spela gärna”) och idag blev det Bred Dina Vida Vingar eftersom den stod längst fram bland notpapperna. Genast kom en kvinna fram till mig och sa att jag var sååå duktig som kunde spela med alla fyra b-förtecken vilket hon själv hade misslyckats med eftersom det var många år sedan hon senast spelade och glasögonen låg hemma. Vi tog det från början och hon sjöng med. När vi var färdiga fick vi applåder och tackade varandra för väl genomförd spontankonsert. Det hela ledde till en lång diskussion. Naturligtvis var hon en gammal pensionerad lärare, det är sådant som man bara känner på sig, och vi hade många gemensamma beröringspunkter. När vi skulle skiljas åt sa hon: ”Visst är det underbart det här med möten med olika människor?” Precis så känner jag också. Jag kan inte låta bli att börja prata med folk var jag än är. I möten med andra är det vi utvecklas och kan lära oss att bättre förstå varandra oavsett vilka förhållanden vi kommer ifrån. Den där stunden vid den gamla tramporgeln blev ett av sommarens finaste minnen.

Idag åkte min näst yngsta syster hem med sin familj. Jag satt här och grät en liten skvätt över att sommarens familjekollektiv närmar sig sitt slut, men det var roligt så länge det varade! Jag hoppas att du har det lika bra som jag.