När man vaknar och knappt vågar känna efter hur kroppen känns efter en heldag i samma tempo som ens sjuka far… Jag förstår inte hur han orkar! Vi plockade tolv liter blåbär och lastade ved. Medan Far åkte iväg för att köpa färsk lax hann jag umgås med min näst yngsta faster också. Synnerligen trevligt!

”Taaben” (bilen) lämnades in på service på morgonen och kunde sedan plockas upp färdig på eftermiddagen då Klackamålabesöket var över. Jag är väldigt tacksam över att lillebrorsan tar hand om den resten av året och låter oss köra den under sommaren. Bor man utomlands och kommer hem under så lång tid som vi gör utan att ha något fast återflyttningsdatum är man beroende av att vissa saker funkar med hjälp av andra.

Idag ligger molnen fortsatt tunga över Bredavik. När de sade att det senaste halvåret är det varmaste i uppmätt historia höll jag på att skratta ihjäl mig. Det kanske bara är Golfströmmen som gett sig av på glid? Vi brukar verkligen ha tur med vädret här ute på ön, men i år har det inte blivit jättemånga soltimmar. Jag föredrar dock detta tillsammans med att umgås med släkt och vänner framför att tillbringa sommaren i ett ökenhett Utah. Det är så mänskligt att klaga på allt och det är verkligen inte det jag vill göra. Vi har allt vi behöver och mer därtill och idag ska jag tänka lite extra på min tacksamhetsmeditation.