Rumba, Americana och tjusiga håruppsättningar.

Någon skrev på Facebook att ”man” borde titta på Anette Norbergs dans från fredagens Let’s Dance. Jag och barnen brukade följa det programmet då och då i Sverige. Här har jag inte haft en tanke på att titta, trots att vi har möjlighet att följa allt via tv4play.se. Hur som helst lydde jag uppmaningen och tittade på curlingdrottningen och hennes dans med den härliga Tobias. Det kändes så konstigt, för allt jag kunde tänka på var min kära vän Annette. Jag brukar inte ”outa” folk här i bloggen, men jag tror det är okej att jag skriver hennes namn. Det roliga är nämligen att ”min” Annette är väldigt lik curling-Anette till utseendet samtidigt som de delar samma namn. Vår gemensamma kollega förlorade tragiskt nog sin son i den stora tsunamin för snart tio år sedan och Annette sjöng som en ängel under hans minnesstund medan vi andra musiklärare spelade. Det kändes nästan magiskt då nu curling-Anettes son sjöng under dansen och jag kastades tillbaka alla år till den så vackra och sorgliga och fina stunden. Musik helar, på många sätt. Stor sorg vänds till något som går att bära med sig och vardagen kanske aldrig blir som förut, men den kommer tillbaka.

En annan sorg som finns, men är på väg att bli hanterbar, är den som kvinnan jag skrev om i gårdagens inlägg går igenom med sin familj. Hon har redan kommit långt och är duktig på att dela med sig av sina erfarenheter för att kanske kunna hjälpa andra. Jag och E var hemma hos henne och hämtade vindsnurror som vi satte upp i trädgården för att människor ska påminnas om Child Sexual Abuse Awareness Month. Det är intressant att höra om grannarnas reaktioner när de fått reda på vad vindsnurrorna står för. Det här är tydligen ett ämne som är väldigt känsligt att hantera för många människor…

Vilken högtid kommer efter påsk? Tydligen är det Fourth of July. Jag höll på att få spunk då jag kom in på Hobby Lobby och möttes av många hyllmeter prylar med Americanatema i går. Jag menar, fjärde juli?! Det är april nu och den fjärde juli kommer jag att vara mitt uppe i min sommarsemester hemma i Sverige. Jag vill inte påminnas om att inte bara resan till utan också resan från Sverige ligger så pass nära i tiden!

Dottern köpte curl formers i går. Hon har drömt om sådana länge, länge, och nu var det dags att investera i ett paket. Idag vaknade hon upp som Shirley Temple. De där lockgrejerna fungerar verkligen! E var så söt i sina lockar. Hon är alltid söt, förresten. Att dra upp lockarna i en slarvig knut blev också jättefint. Jag ska inte ge mig på de där mackapärerna. Varför?

1. Jag ser töntig ut i lockar. Det är något med mitt ansikte och lockar…
2. Jag lyckas aldrig riktigt få till tjusiga frisyrer. Jag lyckas knappt ordna till anletsdragen de flesta dagar. Fråga mina barn. De var alldeles chockade då jag kom ner i köket i morse. Va, varför har du klätt dig så fin? Va, har du sminkat dig?! Hm. Jag borde verkligen sluta strutta omkring i de där Adidasbyxorna som jag lovade mig själv att slänga dag ut och dag in. Jag sa dock inte när detta slängande skulle ske och jag är inte riktigt mogen än. Kanske när jag lyckas komma igång med springandet igen.

Hur går det för dig? Springer du? Jag saaaaaknar min Segeltorpsrunda i skogen, jag saknar att känna livet i mig, jag saknar att känna doften av granbarr och impregnerade telefonstolpar, jag saknar känslan av att vinna över mig själv. Åh! Jag är faktiskt tacksam över att jag bröt benet. Det förde med sig en del grejer som vår familj aldrig hade kunnat få annars. Jag sörjer också lite att brottet gjort mig liiiiite handikappad. Detta handikapp kommer jag snart att vinna över. Snart. Men först ska jag sova, sedan ska jag säga adjö till vår kompis som åker tillbaka till Sverige i morgon (inte lika många djupa samtal den närmaste tiden) och efter det ska jag och maken gå på bröllop. Roligt! Jag ser fram emot att få se det tjusiga brudparet och tjurar lite över att jag inte hann köpa bröllopspresenten jag hade tänkt mig då jag var hemma i Sverige. Nå ja, den här presenten blir också okej. Ja, men då så! Ha en fin helg, du. Ser du samma vackra nymåne som jag?

Jag har nigit för nymånens skära.
Tre ting har jag önskat mig tyst.
Det första är du och det andra är du
och det tredje är du, min kära.
Men ingen får veta ett knyst.
Jag har nigit för nymånens skära
tre gånger till jorden nu.

Och om månen kan ge vad vi önska,
så önskar jag tre gånger till,
och krona jag bär,
när marken sig klär
och björkarna gunga av grönska
och lärkorna spela sin drill.
Det är långsamt att önska och önska.
O, vore min kära här!

Lyft nu upp honom, stormmoln, på vingen
och tag honom, våg, på din rygg.
Han är ung som jag,
han är varm som jag,
han är härlig och stark som ingen,
och säll skall jag sova och trygg
i hans armar en gång under vingen
av natten, tills natt blir dag.

Bo Bergman