Tack Herr Jørgen Nielsen!
I går när jag var med yngsta dottern på ridning tänkte jag pausa från ridinstruktionerna för att ta mig en titt på parken som ligger mitt över gatan. Vi har bott i Orem i mer än 1,5 år och dottern har tagit ridlektioner sedan ett år tillbaka. Hur jag har kunnat missa Nielsen’s Grove Park är mig ett mysterium, men det är okej. Nu vet jag i alla fall var vi kan hitta en rolig lekpark till småkusinerna som kommer om några veckor!
Historien om Nielsen’s Grove Park hittar du här.
S fortsätter utvecklas i en rasande fart då det gäller ridningen. Hennes lektioner ser väldigt annorlunda ut idag än för bara ett halvår sedan. Det är synnerligen intressant att få följa med på denna resa.
Ps: I går låg det tre ägg i fågelboet, helt enligt beräkningarna. Det är så spännande!
Småkusinerna, det är ju viiiii! Kan inte fatta att det är så nära. Frågan är bara hur jag ska hinna allt som ska göras fram till dess? Så många Game of Thrones-avsnitt som ska ses, så många partier ”Candy Crush” som ska spelas…. 🙂
Ja, tänk, snart är ni hääääääär! Vi har börjat reka för att ni ska få det så bra som möjligt. Puss och kram.
Så vackert det ser ut i parken och vad roligt att småkusinerna snart kommer på besök. Kramkalas. 🙂
Och jag sitter här och nickar instämmande vad det gäller dotterns ridresa. Vi upplevde densamma med år ena dotter för några år sedan och det var spännande att få följa med på resan. Från den där nervösa men roliga första ridlektionen och framåt. Se hur kärleken, kunskapen, vänskapen, säkerheten, ansvaret och glädjen utvecklades. Samspelet mellan ryttare och häst. Och hur vår dotter växte. Inte bara i centimeter utan också i självförtroende och självkänsla. Ibland är det bra häftigt att stå bredvid och förundras.
Kram Lotta
Ja, och det coolaste är att det är omöjligt att se det här hos sig själv. När jag har blivit bättre på något ”har det bara blivit så”, men med dottern så ser jag ju precis vad som händer, steg för steg. Kram!