I går läste jag ”min historia kan bli din” på en bok. Jag vill inte att någon annans historia blir min. Jag vill leva mitt eget liv, jag vill utvecklas så mycket det bara går och jag vill ha nya och spännande upplevelser tillsammans med goda, fina och stöttande människor runt omkring mig. Jag vill titta tillbaka på livet utan att tänka ”usch, vilka dåliga val jag gjorde”. Ja, för dåliga val är det ju fullt av mest varje dag. I morgon kommer alltid att vara en ny dag och det finns alltid hopp om nytt liv, nya krafter och nya upplevelser. Om solen sken och jag inte hann gå ut innan den gick ner igen kommer den att gå upp i morgon igen. Regnar det i morgon kanske jag kan sitta under den fula fuskpälsfällen och njuta av en bra bok och levande ljus istället för att deppa och känna mig modfälld.

Idag har jag inte upplevt något omvälvande. Det är okej. Jag har ändå haft det bra. Jag har fått vara med på ett hörn på den konsert som Stefan Andersson hade hemma hos min syster och svåger för att fira ett gäng 40-åringar i går. Jag kunde inte vara där personligen, men jag förstår att det var en alldeles fenomenalt trevlig tillställning. Jag är så glad över att min numera 40-åriga lillasyster fick uppleva en helg som blev bättre än hon någonsin hade kunnat drömma om. Ruttna dagar är det skönt att ha sådana minnen att falla tillbaka på! Annars kan man ju alltid peppa sig själv med hejaklacksramsor.

Syrrorna. Två fina bröder, en mamma och en far och lite extra familjemedlemmar saknas här. Nummer två från höger var det som firades hela helgen. Det var hon väl värd!

Ps 1: Så här gammal har min man nu hunnit bli. För övrigt fyller jag lika många år nästa gång. Phu! Då kan vi återvinna ljusen och det känns ju bra.

Ps 2: Så här ser mobilen ut på sitt hemmaställe. Det är så fint när den får fart av luftblåsen (eller vad den nu kan kallas, vår uppvärmning/luftkonditionerare).