Från springa till gå för att hitta detaljerna omkring oss.
I fredags kväll var vi på ett härligt födelsedagsfirande. Vi fick leka Tjuv och polis i mörkret i grannens trädgård och eftersom vi var så många lånade vi ut också vår trädgård. (De som byggde våra hus var systrar, så de planerade in en grind mellan husen. Smart!) Vi hade verkligen supertrevligt, men dessvärre var jag inte beredd på att denna lek skulle innebära en massa springande. Dessutom var jag tjyv och en av poliserna blev trea i State Championships härom veckan, så du kan ju gissa hur fort man var tvungen att springa för att ens ha en liiiiten chans att komma undan! Jag hade inte värmt upp innan och rätt vad det var kände jag att jag hade väldigt ont i vristen. Jag vet, who cares? Problemet är bara att det inte riktigt har gått över än och jag fick avbryta min joggingrunda idag och köra power walk istället.
Eftersom jag skulle gå plockade jag upp kameran hemma och gick en annan runda än den jag brukar springa. Så här såg min morgonpromenad ut genom kameraobjektivet…
Provo i höstmorgonljus.
Det är så ruskigt skönt att slippa rösta! Den enda kandidat som förordar att man inte höjer skatterna här i Orem är Richard Brunst. Jag skrattar varje gång jag ser hans kampanjskyltar! (Gå in på länken så får du se hur de ser ut.) Dessvärre så får jag vibbarna ”ful gubbe” och det har han ju på inget vis gjort sig förtjänt av… Men förstår du varför jag tänker som jag gör?
Tycker du att trappor går upp eller ner? Rockys trappor går definitivt uppåt, men visst går den här trappan neråt?
Träd har alltid fascinerat mig. Tänk ett litet ekollon och hur man många år senare kan se att detta lilla frö har gett upphov till något så pampigt som en gammal ek. Detta träd (jag är lite dålig på trädslagen här i trakten) har blivit stympat, men fortsätter växa och frodas. Värre är det för den här stackaren som jag hittade liggandes mitt i vägen medan bilisterna bara svischade förbi…
Oj så många känslor på en och samma gång. Rådjuret mitt på vägen… hjärtskärande. I all synnerhet om det fortfarande fanns liv i det.
Mina trappor… de går uppåt. Så även denna. Undrar om jag ska läsa in något i det?
Och Richard Brunst… hihi. Även namnet leder iväg tankarna… Är han månne brunstig? Skämt åsido. Lite intressant hur vi gärna ger olika typer av utseenden vissa egenskaper. Naturligtvis handlar det också om hur personen presenterar sig (med kläder mm) och hur fotot är taget, men inte enbart. Richard Brunst. Jag kan höra precis hur han skrattar bara efter att ha sett bilden på honom.
Spännande att höra dina tankar! (Och ja, jag kan lova att han låter som du tror han låter. Scary!) Det stackars rådjuret låg där med sitt brutna ben, men visade inga livstecken. De är snabba här på att sköta viltolyckor eftersom det händer sådana hela tiden, men jag har aldrig sett något liknande på en sådan här 50-väg!
Det låter härligt att leka Tjuv och polis i mörkret. Sådant gillar en barnslig själ som jag. 😉 Men det låter inte bra med din vrist vännen. Minns ju att det inte var så längesedan du hoppade runt med benet i paket. Ta hand om dig.
Jag tycker så mycket om att få följa med på dina rundturer i er omgivning. Så otroligt vackert och samtidigt också så helt annorlunda mot där jag lever. Spännande.
Klurigt det där med trappor. Beror kanske helt enkelt vart man är på väg och på vilket humör man är på. ;)Vår trappa här hemma tycker jag går uppåt. Vet inte varför. Bara en känsla. Medan trapporna ut ur huset går nedåt. Hrm, jag kanske är redo för terapisoffan. 😉
Men stackarn! Fick den bara ligga där mitt i vägen utan att någon stannade? Vad säger egentligen det om vårt samhälle? Och frågan som genast dyker upp är om bilarna hade åkt förbi om det var en människa?
Tack för att du är du och för att du alltid får mig att tänka, tycka och känna.
Sköt om dig!♥
Kram Lotta
hur leker man tjuv och polis? det verkar roligt!
många kramar till dej i övrigt.
Man bestämmer vilka som ska vara poliser och vilka som ska vara tjuvar. (Det är roligare om det finns några fler tjuvar än poliser.) En person utses till fängelsevakt. Alla ska vara mörkt klädda för att det ska bli riktigt roligt och om det är mörkt ute är det också roligare. Fängelsevakten (placerad i ett hus) har en karta över området som man leker i och låter poliserna gå ut innan hon/han visar tjuvarna var bytet (en väska med godis eller andra skatter) ligger gömt. Tjuvarna planerar en strategi för hur de ska få tag i bytet utan att åka fast. Olika regler gäller sedan för hur man har ”fri lejd”, t ex att det finns ett litet område där tjuvarna går säkra. Om en tjuv får tag i bytet och får det lämnat till fängelsevakten vinner tjuvarna, om en polis får tag i en tjuv med byte eller själv hittar bytet och överlämnar till fängelsevakten vinner poliserna. 🙂